När kriget kommer

Någonstans måste det ju finnas en gräns. En gräns för när frustration och ilska, uppdämd efter decennier av hot, våld, förnedring och otrygghet helt enkelt får topplocket att gå och det svenska folket går man ur huset och attackerar de man upplever som förtryckarna?

Jag tänkte på saken och funderade vilken sorts händelse som skulle kunna vara droppen som får bägaren att rinna över. Gäng på 10-15 personer som rånar, misshandlar och förnedrar ett barn? Nä, det har skett. Inget hände. Inga upplopp med svenska män som kräver rättvisa och ställer de ansvariga till svars.

Gäng på 10-15 personer som våldtar nån liten flicka? Nä, det har också hänt, inget hände. Gäng som går in i butiker och bara tar allt de vill ha? Som misshandlar pensionärer? Rullstolsbundna? Nej, nej och nej. Detta är ju vardag i många stadsdelar i Sverige idag. Alla knyter näven i fickan och säger att “nästa gång, då röstar jag SD”. Som om det magiskt skulle påverka riktningen på det fartyg som är Sverige och som vi rest i under iaf trettio års tid vid det här laget.

Faktum är att jag tror ingen enskild händelse kommer göra svensken så förbannad att denne tar lagen i egna händer. Vi är för domesticerade. För regel-bundna. På gott och ont så följer vi det som “vi” kommit överens om, även om vi tycker att saker är fel, även om vi håller med om att “något måste göras”, så överlåter vi det helst till någon form av opersonlig organisation. Vi gör inte saker själva. Det är inte så vi fungerar. Vi är ju civiliserade.

Så vad krävs egentligen för att knuffa det svenska samhället över kanten, för att vi ska vakna upp i vad som bäst kan beskrivas som filmen The Purge, där alla ett dygn om året får frikort att göra precis vad de vill? Hämnas oförrätter, döda folk utan konsekvenser, plundra, härja och bete sig som de “cirkusapor” som idag bebor många av våra utanförskapsområden.

Jag tror det bara kan ske om flera faktorer samverkar. Först och främst kommer det sannolikt inte inledas i någon av våra större städer, för där är polisen någorlunda organiserad och man kommer snabbt slå ner försök till medborgargarden. Dessutom har man relativt mycket resurser, eftersom man är satt att hantera de socialt utsatta områden som hela tiden är scen för bilbränder, rån, skottlossningar, bombattentat, barnrån och liknande moderna företeelser.

För det andra tror jag bara svensken beväpnar och försvarar sig om man faktiskt är utsatt för ett direkt och akut hot och inser att polisen inte kommer. När det är försvarligt även för den mest inbitne vän av demokrati.

Låt oss säga att strömmen går i flera delar av landet. Det är inte långsökt, Miljöpartiet har ju själva erkänt att blir det en kall vinter så kommer inte strömmen räcka till. Men det kan också ske som resultatet av storm eller en slumpartad olyckshändelse i ett ställverk. Så fort strömmen är borta mer än några dygn kommer plundrande påbörjas i allt fler områden, framförallt i orter där polisen inte har någon närvaro. Och när detta sprider sig så polisen måste prioritera alla sina resurser dit där det är som värst – ungefär som man idag måste prioritera Malmö och skjutningarna då istället ökar i Uppsala, så kommer man i ett sånt här scenario att prioritera de större städerna.

I de mindre orterna, varav de allra flesta idag har något invandrartätt problemområde, kommer förstås ungdomarna – vars identitet går ut på att de är offer för ständig rasism av Sverige och svenskarna – givetvis att ta efter och börja plundra och härja precis som deras gangsteridoler i Malmö, Uppsala, Stockholm och Göteborg mfl gör.

När det driver runt gäng av 25-50 personer som tar allt de vill ha, som insett att de är kungar för ingen kan göra något för att stoppa dem, då måste ändå svensken försvara sig. Då är frågan vad reaktionen blir. Och om reaktionen blir att försvara sig, då kommer det inte stanna vid nödvärn. Decennier av frustration, av ilska, hat och förtryckt rättvisa kommer att komma till ytan. Det kommer inte bli vackert.

Då tror jag att kriget kommer.

%d bloggare gillar detta: