Vi är så körda

Jag älskar strategispel, framförallt den sorten där man ska styra över resurser och gå från något väldigt litet för att till slut ha ett helt imperium. Det är tillfredställande att pilla i detaljer och få ihop ekonomin, ta vissa risker för stunden men se till att det på sikt går ihop och till slut nästan sköter sig själv, därför att jag lagt så mycket tid på att sätta upp självgående system.

Just nu spelar jag Planet Zoo. Du bygger en djurpark där du köper in djur, ser till att deras habitat motsvarar deras behov i form av temperatur, växtlighet, sociala behov i form av andra djur från samma (eller andra) arter och till slut när de trivs så kan de i bästa fall föröka sig och då får ökar förstås lockelsen för fler att besöka parker. Vem vill inte se en panda-bebis liksom??

Grejen är den att hela ekonomin i sånna här spel bygger på att du har kontroll över helheten. Att du inte tar dig vatten över huvudet och satsar för stort i början. Visst, du vill såklart ha en pandabebis, men pandor är kräsna, de kräver rätt stora habitat och har notoriskt svårt att föröka sig i fångenskap. Så därför börjar man lämpligen med något mindre imponerande men mindre riskfyllt. T.ex. kan man ha terrarium med ödlor, insekter eller kanske en orm. De lockar inte lika mycket publik, men de förökar sig jävligt snabbt, så med lite tålamod har du snart fler tusenfotingar än som trivs i det där terrariet och när du börjar sälja dem så får du snart in pengar. Tillräckligt med pengar för att investera i något större.

Det här är egentligen inte direkt hjärnkirurgi utan grundprinciper som gäller för all ekonomi. Även i verkligheten, om du ska investera i företag, eller om vi ser det på nationell nivå, ekonomin för ett helt land.

Vart är Sverige på väg?

Det bästa sättet att förutsäga hur framtiden kommer se ut för ett land är att se hur den yngre generationen klarar sig och därmed vad det finns för resurser att jobba med i framtiden. Om alla pandor börjar närma sig slutet av sin fertila ålder och det ännu inte blivit några panda-bebisar så betyder det att vi snart inte kommer ha några pandor kvar. Lockelsen att besöka djurparken kommer minska och ekonomin kommer gå åt helvete, om vi inte sparat undan nog med resurser för att investera i nya pandor. Tänk långsiktigt, investera i det som lönar sig på sikt.

Sverige har problemet att en stor del av vår etniska underklass i form av migranter från lågutbildade länder inte kan försörja sig själva. De saknar i stor utsträckning förutsättningar att utbilda sig till den nivån som krävs för att kunna få ett jobb, eftersom de jobb som finns i Sverige nu för tiden, kräver väldigt hög kompetens. Når du inte upp till den kompetensen så blir du inte anställd.

Det problemet hade varit övergående, om antagandet att nästa generation, som växer upp i Sverige och går genom samma skola som de barn som har svenska föräldrar gör, därmed fick samma framtid. Men tyvärr verkar det antagandet felaktigt. Dessa barn klarar sig mycket sämre. Ibland så dåligt att de inte ens lär sig vad som behövs för att komma in på yrkesprogrammen på gymnasiet, där kraven är som lägst.

Eftersom utbildningsnivån är det bästa sättet att förutsäga hur någons liv kommer bli ekonomiskt – de flesta blir ju trots allt inte YouTube-kändisar som kan försörja sig på att spela spel – så ser framtidsprognosen dyster ut för Sverige.

Vårt system är byggt utifrån antagandet att skillnaderna i kompetens inte blir för stora mellan de högst utbildade och de som misslyckas. Då kan vi omfördela resurser och jämna ut så att även de som själva inte kan försörja sig till en viss levnadsstandard, ändå kan få tillgång till den genom att det gemensamma försörjs av de mer produktiva.

Men i takt med att de produktiva blir allt färre och de inte-så-produktiva-alls blir allt fler, så kollapsar förutsättningarna för systemet att fungera. Det blir inga panda-bebisar. Det blir knappt tusenfotingar. Och motivationen för de som kan försörja sig att betala för allt fler som till synes inte gör mer än ställer krav, kallar folk rasister och försvarar kriminella med att de “hamnat snett” och “är världens gulligaste eg.” kommer förstås minska.

Vart hamnar vi?

Var hamnar vi om vi följer denna utveckling i tangentens riktning? Tja, det är ju inte så svårt att föreställa sig. Vi kommer ha områden som är totalt oförmögna att försörja sig i ett land där mycket resurser krävs för att ha råd med mat, sjukvård och nu för tiden också trygghet.

I slutändan står vi alla oss själva närmast. Segregationen kommer explodera, mycket värre än den är idag. Vi kommer närma oss Sydafrika där etniskt motiverade brott är vardag. Där våld motiveras med att vita är rasister, av “rasifierade” rasister som hatar alla som inte är som dem, eftersom de känner att livet är orättvist, när de inte kan få del av samma levnadsstandard, till följd av sina egna misslyckanden. Samtidigt som vänstern och etablissemanget matar dem med förklaringar som ursäktar dem, att det inte är deras fel att de inte har några pengar, trots att de inte klarat skolan. Att det är rasism att du måste försörja dig själv när andra har mer pengar. Att du har rätt att attackera och hata den där gruppen av vita människor som till synes klarar allt så enkelt, säkert för att de är rasister allihop. Kolonialism osv.

Offeridentitet är livsfarlig, eftersom det betyder att du inte har makt att förbättra din tillvaro. Offer förutsätter förövare. Om förövaren är “alla svenskar”, så är det inte svårt se varför empatin är så frånvarande, att man i ett stort gäng av likasinnade utan betänkligheter kan råna, misshandla och förnedra barn som tillhör “rasisterna”.

De är ju de jävlarnas fel att mamma inte har något jobb fast hon inte kan svenska och lever på bidrag. Att skolan suger och lärarna är mesar som inte är värda lyssna på. Att de som har pengar är de som säljer knark och som tar makten över tillvaron genom att skapa sig ett våldskapital.

Vi är så körda.

Uppdatering: Henrik Jönsson pratar om exakt detta i sitt senaste avsnitt, se nedan:

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: