Dexter i skolidrotten

Ett datorsystem för att lagra information om varje elevs närvaro, ner på minuten, har tydligen införts i vissa kommuner. Den goda avsikten är att upptäcka när vissa elever skolkar mycket från vissa ämnen, gymnastik nämndes som ett exempel.

Jag var en av dem som skolkade från gymnastiken, från mellanstadiet och uppåt och eftersom alla kritiserar övervakningen i sig tänkte jag lägga krutet på att kritisera gymnastiken i skolan. Denna svenska grundskola som jag avskyr nästan lika mycket som Gudrun Schyman.

Gardell var också dålig på gympan

Hur kommer det sig att så många väljer att systematiskt strunta i gymnastiken i skolan?

För mig var problemet mångdubbelt. Dels var jag tämligen dålig på att vara pojke och att utmärka min bristande manlighet genom sånt där som killar ska vara bra på, t.ex. idrott och bollsporter. Är man dålig i andra ämnen så tvingas man inte blotta det konstant inför hela klassen i 40 minuters lektionstid [eller mer], så som man måste göra i skolidrotten. Schemalagd förnedring, kallade jag idrotten när jag skrev om den i min dagbok på gymnasiet.

En annan faktor är att man byter om med alla av ”samma kön”. För mig som bisexuell var det helt enkelt jobbigt. Tänka på var man tittar, inte låta tankarna vandra osv. Det hade inte hjälpt placera mig med tjejer, för jag hade haft precis samma problem där. Skolan är gjort utifrån heteronormen, och oss avvikare tas det ingen hänsyn till alls. Jag vågar påstå att bland de mest frekventa skolkarna i skolidrott är sexuella avvikare överrepresenterade ordentligt.

Det sägs att poängen med skolidrott är att ”man ska röra på sig”, men så ser det ju inte ut i verkligheten. Betyget sätts utifrån hur bra du är på att sparka en boll, springa en sträcka, kasta en boll, osv. Egenskaper som är totalt meningslösa ur samhällets perspektiv och inte borde vara intressanta för betygssättning alls. Särskilt inte om anledningen till att man har skolidrott bara är att få ungarna att ”röra på fläsket”.

Jag höll på att förlora mitt slutbetyg i gymnasiet pga min extensiva frånvaro. Hade man inte betyg i idrott så fick man inget slutbetyg. Dessbättre hade jag en underbar kvinnlig idrottslärare som förstod mitt problem och lät mig ta igen närvaron med frivillig fysisk aktivitet. I mitt fall innebar det promenader och att åka inlines, vilket jag gärna gjorde. Så kunde jag få mitt slutbetyg.

Kort sagt, jag förstår verkligen dem som skolkar från skolidrotten. Jag hade inte kunnat argumentera för mina barn varför de inte skulle skolka, om de upplevt idrotten i skolan så som jag upplevde den. Ska detta lagras och sparas för framtiden och få konsekvenser för yrkeslivet etc.? Ska man aldrig kunna ta igen misstag, med en andra chans, med visad förståelse så som jag ändå fick chansen att göra?

Att systematiskt lagra alla elevers frånvaro är att vänja dem vid omotiverad övervakning, det kan inte accepteras. Alla dessa steg i fel riktning måste få ett slut!

Andra om detta: Opassande, Magnihasa,