Vem får kritisera islam?
– Verkligheten är mycket värre än vad som visas i programmet. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på hur de här imamerna lyckas hjärntvätta ungdomar och barn, säger hon.
– Det här är är representanter för politisk islam och vi vet att de har ett ansikte utåt och ett ansikte inåt.
Orden kommer från Sara Mohammad, ordförande i föreningen “Glöm aldrig Pela och Fadime” och hon är inte den enda kvinna som öppet kritiserat islam. Som kvinna och invandrare hör hon också till den lilla minoritet som kan kritisera Islam öppet utan att anklagas för rasism.
Det finns några fler som henne. Bahareh Andersson t.ex:
Som muslimsk feminist kräver jag att muslimska kvinnor ska ha samma rättigheter som svenska kvinnor har. Men våra politiker och myndigheter står handfallna inför de islamistiska extremgrupper som nu växer sig starka i de etniska enklaverna i Sverige. I segregationen föds fler och fler jämställdhetshatare och våldsbenägna islamister -mitt i jämställdhetens bästa land.
- Sourze
Bahareh är en muslimsk kvinna som nyligen var med och uppmärksammade hur en skola i Jönköping särbehandlar barn till muslimer, efter att Avpixlat tagit upp detta och det har nu resulterat i att skolan tagit avstånd från sitt tidigare avtal med muslimska föräldrar. Hon kunde ta upp ämnet utan att kallas rasist. Att nyheten ursprungligen kom från Avpixlat ignorerades eller tystades ner. Det är ju som bekant en “rasistsajt”.
Jag ska inte sticka under stolen med att mitt personliga problem är all vidskeplighet och då i synnerhet organiserad sådan i form av religion. Det beror på att jag värderar sanning högre än vad som känns bra i magen och jag ser alla idéer som förhärligar okunskap som destruktiva. Därför kan varken islam, kristendom eller judendom tillsammans med all annan religion någonsin vara annat än destruktiva.
Med det sagt finns förstås – om uttrycket tillåts – grader i helvetet. Ett islam som är lika sekulariserat som svenska kyrkan skulle jag lägga mycket lite energi att klaga på. Dit är dock oändligt långt i dagsläget. Uppdrag Gransknings reportage är kanske en knuff som kan leda till ett första steg. Islams företrädares aggressiva ursäktande av vad de faktiskt anser när de tror kameran inte är på, demonstrerar dock att värderingarna sitter betydligt djupare än att det låter sig påverkas med lätthet.
Vad har man för moral om man säger en sak offentligt och en annan bakom lykta dörrar? Är det i enlighet med islam att ljuga på det sättet? Oavsett vad man tycker om råden de ger så borde alla muslimer fördöma lögnandet.
