Bisexuell? Sorry, då får du inte ge blod!

Blodbrist är ett problem som uppstår pg av att man reglerat bort marknaden för blod. Du ser aldrig bananbrist, eller brist på något annat, på en fri marknad. Finns efterfrågan finns tillgången i 999 fall av 1000. Så, varför blir det brist på blod?

Jo, för att man envist vägrar släppa illusionen om altruism. Att människor ska offra sig för kollektivet. Det gör inte människor och blodbristen är ett gott exempel på resultatet av detta. Kanske om vi hade haft en starkare statsdyrkan av mer religiösa proportioner (tänk Nordkorea), men så ser det inte ut. Det är nämligen bara genom religionens kraft som man kan förmå individer att offra sig för kollektivet. Utom möjligen i relationen föräldrar och barn, men där beror det på en kraft som präglar oss människor starkare än någon ideologi – genernas fortlevnad.

Människor är inte altruister! Och att man vill att vi ska vara det gör oss inte till det! Tänk om man kunde acceptera detta elementära faktum och istället använda den rationella egoismen som positiv drivkraft. Så mycket krångel man skulle bespara samhället!

Acceptera att det kostar pengar att få blod och betala dem som ger blod. Detta fungerar utmärkt för spermadonation t.ex. och du skulle aldrig se brist på sperma i en spermabank, tack vare detta (för det är knappast kvalitén på porr där som gör det, tro mig).

Man betalar ändå för blod från andra länder, t.ex. Frankrike, när blodbristen härjat landet. Varför i helvete inte bara betala svenskarna istället för att ge dem till Frankrike? Nej, viljan att upprätthålla illusionen om altruism står över allt annat, uppenbarligen.

Men det är inte bara [icke existerande] altruism som besvärar blodgivandet. Nej idiotin fortsätter långt bortom det. Det är t.ex. inte tillåtet för någon med juridiskt manligt kön som haft sex med någon annan man, att ha sex. Eftersom jag juridiskt sett är kille (jag har testiklar, tydligen sitter manligheten i dem) och har haft sex med någon annan testikelbärande människa, anses jag inte ”ren” och får inte ge blod. Att blodet ändå alltid testas verkar inte göra någon skillnad. Det är en principell diskriminering.

Detta motiveras officiellt med att 130 av 500 som fått HIV under 2007, har fått det genom att vara en människa med testiklar som haft sex med någon annan med testiklar. Resterande majoritet, 370 personer har alltså inte fått det på det sättet. Faktum är att det är fler som får det genom heterosexuellt sex men eftersom heterosexuella är så många fler, så är risken större procentuellt sett för bi och homosexuella testikelbärande individer.

Fortfarande är risken minimal, oavsett vem som eventuellt stoppar vilken kroppsdel i vem för sexuell njutning.

Men oavsett om man tycker att regeln är rimlig, pg a att man gillar dra alla bögjävlar (och eventuella bisexuella ts-personer) över en kam, så är reglerna inkonsekventa:

”Kan en kvinna med stadig pojkvän, som för flera år sedan haft sexuell kontakt med annan man, ge blod?

Svar: En kvinna får ej ge blod förrän 6 månader efter sexuell kontakt med en man som har haft sex med en annan man. ”

Borde då inte rimligen samma sak gälla om testikelmänniskor inte knullat nån annan testikelmänniska på 6 månader? Nej, uppenbarligen ser man ett egenvärde i att livstidsbanna alla sådana individer från blodgivande. Detta är kränkande.

Av dessa anledningar uppmanar jag därför inte till att ge mer blod, även om jag eg. anser att man, så länge det inte ges ersättning, inte borde kunna få blod om man inte ger det själv (om man inte har sjukdom som förhindrar blodgivande).

Nej, jag uppmanar till total bojkott tills man tagit bort denna idiotiska regel. Det är diskriminering så uppenbar att det är häpnadsväckande att den fortfarande existerar. Att ingen har reagerat och gjort uppror?!

Ge inget blod. Kräv ändring!

Facebook: Bögblod förbjudet

Andra om detta: Opassande, Anna Troberg

  • Anna Troberg

    Hej Projo!
    Jag håller med dig om allt du säger utom det allra sista. Jag kan inte för mitt liv förstå varför män som har sex med män inte får ge blod. Det är helt förkastligt, orimligt och diskriminerande på många olika sätt. Däremot tror jag inte att en bojkott är lösningen av den enkla anledningen att oskyldiga människor blir lidande under tiden.

    Men bortsett från det, så ja, jag håller fullkomligt med dig om att de nuvarande reglerna är helt uppåt väggarna.

    Ha det riktigt bra!
    Anna

    Anna Trobergs senaste bloggpost..Sharing is Caring – Ge blod!

  • Anna Troberg: Hej Anna! Fast det blir dom inte, eftersom man köper in blod från andra länder. Det har till och från varit blodbrist, av anledningarna jag beskriver ovan.

    Genom att bojkotta offentligt och göra ”en grej” av att vägra ge blod, så visar man solidaritet med dem som diskrimineras. Det vore en så enkel grej för dem att helt enkelt göra en individuell bedömning ist. för att diskriminera en hel grupp av människor med det enda gemensamt att dom attraheras av folk med testiklar (och har dem själva).

    Och det är hemskt synd, för annars hade jag stött kampanjen fullt ut. Jag tycker man ska ge blod, och jag hade gärna gjort det själv, om jag inte blivit nobbad och kränkt om jag försökte.

    Tack, detsamma :)

    /Hanna

  • Johanna Sjödin

    Hur ser urvalsprocessen ut, frågar de helt enkelt män ”har du haft sex med en man någon gång”? och var går gränsen för sex (endast penetration?).

    Jag vet att det är totalt irrelevant för frågan, men jag är nyfiken av mig och du verkar ha bra koll på hur detta fungerar.

    Johanna Sjödins senaste bloggpost..Exkluderande debatter och föräldraåsikter

  • kinkym32

    Vem garanterar kvaliten på importerat blod?? Från Frankrike…!!
    Och resten vad kommer det ifrån ? Afrika ?
    Finns det inget Tyskt blod ??

  • Björn

    Gränsen för sex är ”så att blodsmitta kan uppstå” och praktiken innebär det penetrerade sex (dvs oralsex och analsex).

    Förövrigt verkar det som att socialstyrelsen funderar på att ändra reglerna: http://www.socialstyrelsen.se/Aktuellt/Nyheter/2007/Q4/press071219.htm

  • Hanna, även om jag håller med dig i sak att reglerna är konstiga så är det ingen som dör av att inte få ge blod.

    Men en bojkott skulle folk dö av. På riktigt. Har du blivit helt från vettet? Ta kampen politiskt eller demonstrera eller dra igån en protestkampanj av annat slag. Men inte fan ska folk behöva dö.

    Mikael Nilssons senaste bloggpost..Ska vänsterpartiet göra som centern?

  • Sedan 2006 har socialstyrelsen dessutom föreskrivit att den där 6-månadersgränsen skall vara ett absolut förbud istället för karenstid. Vilket innebär att är du kvinna och haft sex med en man som haft sex med en man är ditt blod diskvalificerat, liksom om du haft sex med någon som injicerat droger eller sålt sex.

    Den ändringen har aldrig funnits med på geblod.nu men finns i socialstyrelsens bindande rekomendationer, och de flesta som väl finns på blodcentralerna har koll på det. Nu verkar allt vara på väg att ändras, men inga beslut tagna än.

    Johanna (Nylander)s senaste bloggpost..På fel plats vid fel tidpunkt

  • Andreas Eriksson

    ”Det är t.ex. inte tillåtet för någon med juridiskt manligt kön som haft sex med någon annan man, att ha sex.” – Skrivfelsnisse?

    Nåväl, din blogg har börjat intressera mig på allvar nu, om inte annat så takten du uppdaterar i. Intressant f.ö. att du för fram en problematik jag sällan hört om i andra politiska sammanhang.

  • Johanna Sjödin: Hej söta flicka! Man får fylla i en enkät innan och där ombeds man kryssa i om man haft sex med en annan man, om man själv är man. Och om man gör det så får man inte lämna blod längre.

    Okej, jag kollade inga fler källor utan utgick ifrån att GeBlod.nu hade koll när de skrev 6mån. Då är de iaf konsekventa i sitt vansinne mao!

  • Anderas Eriksson: Sorry, ibland läser man det man tror man skrivit… Jag ska korrigera! :) Roligt du uppskattar min blogg! ^^

  • Mikael Nilsson: Eftersom man importerar blod när det är brist, ser jag inte hur en kortare protestaktion skulle orsaka förlorade liv.

    Det vore inte svårare löst än att de snabbt lovar ändra idiotregeln och sen är problemet löst. Det är ju så PK det kan bli, politikerna står sannolikt i kö för att föra kampen, så fort någon väcker frågan. Blotta talet om bojkott skulle få dem att ändra regeln i ett nafs, det är jag helt övertygad om.

    För vilken politiker vågar stå och säga rakt ut att bögar inte ska få ge blod? (Om man vinklar det så, det handlar ju inte bara om bögar).

  • Hur ser de franska reglerna för att ge blod ut? Är de mindre diskriminerande än de svenska?

  • kristian

    Hur ska jag kunna bojkotta något jag ändå inte får vara med på? D:

  • Daniel Wijk

    Istället för bojkott borde man väl istället satsa på en kampanj med att bara ignorera den frågan i formuläret…

    Ja, det är oärligt, men med tanke på att frågan är riktigt konstig och egentligen något dom inte har med att göra så anser jag att det är helt okay.

    Man bör isåfall anordna en inofficiell kampanj så att fler folk kan gå in och förtiga vilket kön personen dom haft sex med har. Gärna så att det kommer till myndigheterna kännedom.

    Du ska se att det kommer någon form utav reaktion ganska snabbt isåfall.

  • Stocken

    Med tanke på de knasiga reglerna… skulle det vara olagligt att öppna egen blodcentral med vettigare regler, betala blodgivarna och sälja blodet på öppna marknaden? Med öppna marknaden menar jag inte enbart Sverige utan hela världen. Jag menar, är svenska staten korkade nog att inte vilja köpa av någon obskyr anledning så finns det säkerligen andra som är spekulanter. Nu har jag ingen aning om vad blod kostar, så det finns kanske inga ekonomiska förutsättningar, men det är värt en tanke.

  • pv2b

    Jag håller med om att reglerna är hur korkade som helst. Det reagerade jag på redan när jag läste på geblods hemsida innan jag ens läste det här inlägget.

    Men jag måste ändå ansluta mig till den kör personer i dina kommentarer. Att bojkotta blodgivning löser exakt ingenting, och de som drabbas i slutändan är sjukvården och de patienter som behöver blod.

    Att få ge blod är ingen rättighet, inte när det sker utan ersättning. Om det vore så att man skulle få betalt för att ge blod så skulle det vara ett annat ljud i åtminstone min skälla. För även om man inte kan försörja sig på att ge blod, så är det ändå en inkomstkälla. Att då diskriminera på ett sådant här sätt vore då totalt oacceptabelt.

    pv2bs senaste bloggpost..This message will self-destruct in five seconds

  • Accidental Pirate

    Glöm diskriminering!

    Det är helt enkelt så att om du har ett beteende som riskerar medföra blodsmitta så vill sjukvården inte ha ditt blod!
    Det spelar ingen roll om du brukar vistas i områden med div. sjukdomar, tatuerar dig, är bög eller bara brukar dela sprutor med dina kompisar som hobby. Det är ett riskbeteenden för blodsmitta. Om du är heterosexuell men har många partners så är även det ett riskbeteende som diskvalificerar dig som blodgivare. Det har ingenting med diskriminering att göra.
    Om man sedan skall börja driva kampanjer i stil med den Daniel föreslår skall man nog ta sig en funderare på vilka andra frågor det är ok att ignorera i hälsodeklarationen, bara för att man själv är övertygad om att det inte är någon fara. Som patient har du inget val när det gäller vilket blod du skall få. Du måste helt enkelt lita på att sjukvården gjort sitt bästa för att smittorisken skall vara så liten som möjligt. Det förtroendet skulle snabbt raseras om det visade sig att man slarvar. Det går dessutom inte att ignorera en fråga i formuläret, bara att svara ärligt eller ljuga. Är den inte fullständigt ifyllt får du inte lämna något blod.
    Riskerna vid blodgivning är även en av orsakerna till att du inte får betalt i kontanter. Det skulle helt enkelt bli för lockande att ”glömma bort” att man tillhör en riskgrupp.
    En stor del av de som smittades med HTLV3, senare HIV, fick det vid blodtransfusioner därför att man inte identifierade homosexuella män som riskgrupp och inte visste hur eller vad man skulle leta efter i det donerade blodet. Blodgivning är ett förtroende. Som blodgivare har man ett ansvar att själv påtala om man tror sig ha ett riskbeteende, även om det inte identifieras på blanketten för hälsodeklaration.
    Kan du själv verkligen ärligt tro att man avböjer blod från homosexuella av annat skäl än risken för smitta?

  • Martin

    Förbudet är förstås helt befängt. Därom råder inget tvivel.

    Tänkte dock bara protestera lite mot det du skriver om altruism. Det har forskats en hel del på altruism (och generositet) den senaste tiden. Ekonomer har upptäckt att altruism är en viktig faktor för att förklara människors beteende och ekonomiska mekanismer, evolutionsbiologer har börjat undersöka de evolutionära fördelarna av altruistism, och psykologer har fastställt att altruism och generositet leder till psykologiskt välbefinnande.

    Girighet är en stark drivkraft hos människan, men altruism existerar otvivelaktigt. Det är upp till var och en att stärka och utveckla antingen potentialen till girighet eller potentialen till altruism och generositet som vi alla har. Det man kan konstatera är dock att den psykologiska forskningen visar att det förra leder till psykologiskt lidande, medan det senare leder till psykologisk tillfredsställelse och välbefinnande.

  • Gustaf

    Jag är faktiskt för den regeln i sig, vilket även socialstyrelsen var i sin senaste utvärdering.
    Problemet ligger i att HIV-testningen av blod inte är hundraprocentigt säker: det finns en risk att HIV-positivt blod slinker igenom. Om så skulle ske vore det en förtroendekatastrof för hela den svenska sjukvården; det får helt enkelt inte ske.

    Som du skrev var 130 av 540 HIV-smittade 2007, smittade av att ha haft sex med män; detta motsvarar ca 25% av alla fall.
    Om man räknar med att 10% av alla män någon gång har haft sex med män,(=5% av den totala befolkningen män och kvinnor), betyder regeln att man minskar antalet personer som kan ge blod med 5%, men minskar risken för att någon ska få HIV via blodtransfusion med 25%. Ur ett risk/benefit-perspektiv är det ett ganska enkelt val att göra.

    Sen ska nämnas att socialstyrelsen i sin utredning för ett halvår sedan föreslog just det som du Hanna efterlyser, nämligen en sex månaders karenstid…. Men att helt slopa regeln är nog inte realistiskt.

  • Jag kommer aldrig att förneka vem jag är. När jag lämnade blod för ett tiotal år sedan så fick jag inte frågan om mina sexuella kontakters kön, men nu får jag den, vad är det som hänt det senaste deceniet?

  • Martin: Det du beskriver är inte altruism. Givetvis mår man bra av att göra saker som får andra att må bra, just därför finns det ett egoistiskt incitament att se till att andra mår bra. Altruism är att offra sig själv, utan egen vinst, för andras benefit (svensk term?).

    Problemet är att vinsten av att göra gott mot andra, alltid vägs mot alternativ som eventuellt ger mer lycka för en själv. Därför kommer den som har valet, välja det som gör henne själv mest positivt, oavsett situation. Utom möjligen när det handlar om barn, eftersom det då finns en starkare faktor inblandad. Genernas fortlevnad. Alltså, altruism existerar inte hos människan.

    Den existerar inte heller hos insekter, där man ofta hämtar ideen ifrån. En myrstack, eller ett bisamhälle styrs av genernas fortlevnad, eftersom alla individer är kusiner och då blir det plötsligt giltigt att offra individen för ”kollektivet”. Eg. sker offret för avkomman, inte för kollektivet. Eftersom människan inte har samma genetiska förhållanden är inte jämförelsen applicerbar på ett mänskligt kollektiv.

    Så nej, altruism existerar inte. Om man inte omdefinierar det till att betyda ”göra gott för andra”, men det är inte så termen ska förstås.

  • Gustav: Bedömningen borde göras individuellt, inte kollektivt, det är det jag är emot. 6 månader karenstid vore ‘okej’ som kompromiss.

  • Accidental Pirate: Det spelar ingen roll om homosexuella är en ökad riskgrupp, eller kvinnor, eller män. Bedömningen borde göras individuellt. Om jag haft sex med tre män under min livstid, senast en gång för ett år sen, varje gång med kondom, så är det knappast samma risk hos mig som hos någon som knullar med män varje helg, och ibland slarvar med kondom. Grupptillhörighet är helt enkelt ett för trubbigt verktyg, eftersom individuella avvikelser alltid är större än gemenskapen med kollektivet. Det gäller inte bara i denna fråga, utan i all form av kollektivistisk syn, som jag är helt emot. Sluta klumpa ihop mig med andra människor utifrån helt godtyckliga premisser!

  • Martin

    ”Så nej, altruism existerar inte. Om man inte omdefinierar det till att betyda ‘göra gott för andra’, men det är inte så termen ska förstås.”

    Jag förstår termen som att göra gott för andra utan att att motiveras av egen vinning, vilket också är den definition som är vanlig i forskningen.

    ”Problemet är att vinsten av att göra gott mot andra, alltid vägs mot alternativ som eventuellt ger mer lycka för en själv.”

    Grejen är att det inte går att ”lura systemet”, så att säga. Den som agerar vänligt i självintresse mår sämre än den som agerar motiverad av äkta altruism. Så fort man försöker sig på att göra gott mot andra för att själv tjäna på det så uteblir de positiva psykologiska effekterna.

    Men du har absolut rätt så till vida att det är oerhört svårt att handla med ren altruism och generositet som motiv. Det är något som jag själv jobbar ständigt med. Över tid kan jag dock se hur min egen intention förändras och blir mindre egoistisk. Allt jag kan säga att det för mig personligen leder till ett ökat välbefinnande.

    Sen får var och en undersöka sin egen intention och sin egen motivation.

    Att tro att man helt saknar förmågan till äkta generositet och altruism tycker jag dock är att nedvärdera sig själv som människa och att underskatta sin egen potential.

  • Martin

    Jag nämnde forskning om altruism tidigare, men bidrog inte med några länkar. Här är ett axplock:

    I http://www.iew.uzh.ch/chairs/fehr/team/fehr/publications/NatureOfHumanAltruism.pdf konstateras det att ”Experimental evidence indicates that human altruism is a powerful force
    and is unique in the animal world.”

    Eller kika på http://cat.inist.fr/?aModele=afficheN&cpsidt=2887196 som diskuterar behovet av andra modeller än de traditionella evolotionära teorierna för att förklara altruism hos människan.

    Eller se http://www.unlimitedloveinstitute.org/publications/pdf/Good_to_be_Good_2008.pdf för en sammanställning av mycket av forskningen kring de positiva effekterna av altruism.

  • Daniel Wijk

    ”Grejen är att det inte går att “lura systemet”, så att säga. Den som agerar vänligt i självintresse mår sämre än den som agerar motiverad av äkta altruism.”

    Att må bra är en utav de stora egoistiska anledningarna att vara snäll och vänlig mot andra utan att få någotdirekt tillbaka (förutom vändliga ord). Du behöver inte gå omkring och vara medveten om det för att ha motiv såsom att må bra bakom att vara ”god”.

    Det är fortfarande en egoistisk handling och vi människor vet om att samhället mår bättre om vi alla hjälper varandra när det behövs. Faktum är att forskning (som jag tyvärr inte kan länka till, läste det IRL för några månadere sedan) visar att människor, som grupp, verkar för att rota ut korruption och dylikt nästintill instinktivt. Vi ogillar, som grupp, orättvisor.

    Varför? För att vi mår bra utav att känna att vi gör något för att förbättra världen kanske. För att vi vill leva i en bättre värld. Bägge dessa anledningar är, i grunden, egoistiska. Det betyder inte att dom på något sätt är dåliga. Se inte ordet ”egoism” som dåligt. Om du vill ha ett ord för det dåliga så använd hellre egocentrism.

  • Martin

    Daniel. Självklart kan man vara genuint och uppriktigt intresserad av andra människors välbefinnande och agera med detta intresse som intention och motiv. Att säga att alla handlingar är egoistiskt motiverade är befängt och stämmer nog inte med din egen erfarenhet om du ser efter. Självklart bryr du dig om andra människor och självklart agerar du till och från i andras intresse och av verklig omsorg till andra. Att kalla detta egoism blir bara märkligt.

    Om inte annat kan du väl hålla med om att orden blir lite urvattnade och meningslösa. Om jag handlar för att gynna mig själv så är det egoism. Om jag handlar för att gynna någon annan så är det också egoism.

    Som jag skrev tidigare strävar jag efter att bli mer altruistisk och generös, dvs. förändra min egen motivation och intention i denna riktning. Jag har tre principer jag försöker leva efter. Den första är att aldrig någonsin neka någon som ber mig om hjälp, oavsett hur liten eller stor begäran är. Den andra är att aldrig gå emot en generös impuls hos mig själv. Den tredje är att, om det är möjligt, inte berätta för någon när jag gjort något generöst eller altruistiskt. (Jag skulle exempelvis aldrig berätta om detta om det inte var anonymt, eftersom det sannolikt skulle vara ett försök att ställa mig själv i bättre dager, dvs. ett egoistiskt motiv.)

    Hursomhelst. Ovanstående måste enligt dig vara en egoistisk strävan. Mina försök att se mer till andra, att verka för andras väl, att bli mer generös, hjälpsam, omtänksam och altruistisk… Det är alltihop egoism enligt dig.

    För mig är det en märklig definition av ordet ”egoism”.

  • Martin: Allt du gör styrs av belöningssystemet i hjärnan. Det gäller ätande, kramar, vackra saker osv. Även när du gör goda saker mot människor så aktiveras samma belöningssystem och det är det som gör att du blir motiverad att agera för andras bästa.

    Altruism är när du gör något som är gott för någon annan, som inte triggar ditt belöningssystem och får dig själv att må bra, och mao inte har något egenintresse av att göra (egoism).

    Egoism är inte en värdering, även om det används som det i svenska språket. Det är inte egenintresse på andras bekostnad, utan just rationellt egenintresse. Om du tycker den definitionen är märklig så får det stå för dig. Att se egoism som något naturligt och positivt, är ett första steg mot ärlighet inför hur människor de facto fungerar.

    Altuism existerar inte. Ingen gör goda saker, när det inte gynnar dem själva, vilket kemiska belöningar i hjärnan definitivt klassas som. Det enda som kan få någon att göra sådant är fanatism som förvrider förnuftet (alltså förmågan att bedöma vad som gynnar en själv och inte), eller starka instinktiva känslor, som den en förälder känner för sitt barn när detta är i akut fara. Denna instinktiva känsla finns, därför att i slutändan handlar allt liv om att föra generna vidare.

    Bara genom att omdefiniera altruism till att ”göra gott för andra.” kan man komma runt detta. Att någon skulle ifrågasätta det ter sig för mig helt absurt. Vi gör gott för andra, det är ju bara att se sig omkring. Frågan är vad som motiverar det och där är svaret lika självklart.

  • pv2b

    Från Nationalencyklopedins artikel om definitionen av altruism:

    altruism (nybildning, i anslutning till lat. a´lter ‘annan’, på fr. autrui ‘för andra människor’, ‘för nästan’), osjälviskhet, att vilja och behandla någon annan (mänsklig) varelse än en själv väl, utan avsikt att därigenom gagna sitt eget intresse.

    Där ligger egentligen pudelns kärna. Är det möjligt att självmant agera på ett sätt som inte gagnar ens eget intresse, eller är allt som man gör självmant kopplat till en positiv reaktion i hjärnans belöningscentrum?

    På den frågan skulle jag svara ”ja”. Båda påståendena är sanna. För jag räknar definitivt min hjärnas belöningscentrum som en del av mitt ”jag”. Och just för att min hjärna triggar positivt när jag gör något altruistiskt, så gör jag något altruistiskt.

    Jag skulle kunna ha en hjärna med ett belöningscentrum som *inte* triggar när jag gör något som inte gagnar mina intressen direkt. Då skulle jag inte vara kapabel till altruism, men inte på grund av att min hjärna ser ut på ett visst sätt – utan för att min hjärna är en *del* av mitt jag.

    Jag tycker helt enkelt inte att hedonism och altruism är inkompatibla koncept.

    pv2bs senaste bloggpost..This message will self-destruct in five seconds

  • Martin

    ”Allt du gör styrs av belöningssystemet i hjärnan. ”

    Detta stämmer inte alls. Det skulle stämma om vi var amöbor eller någon annan lägre livsform.

    Som människa har vi möjlighet att använda vår intelligens och visdom för att handla på ett sätt som inte styrs av omedelbar behovstillfredsställelse. Människor har den unika förmågan att inte enbart se till kortsiktiga vinster och dessutom ta fler aspekter (som exempelvis andras välbefinnande) än omedelbar behovstillfredsställelse i beaktande.

    Om vi bara handlar på ett sätt som styrs av omedelbar positiv feedback genom hjärnans belöningssystem ligger vi riktigt risigt till. Det är nästan sorgligt att du tror att du handlar på det viset.

    Ett exempel: Varför skaffa sig en utbildning? Inte styrs det valet av hjärnans belöningssystem.

    Om man dessutom skaffar sig en utbildning för att kunna hjälpa andra och vara till nytta, så styrs inte heller det valet av hjärnans belöningssystem.

    Sådant beteende styrs i stor utsträckning av frontalloberna, där högre exekutiva funktioner som skiljer oss från andra djur återfinns.

    Du nedvärderar dig själv som människa om du inte ser att du faktiskt har förmågan till sant generösa, medkännande och altruistiska handlingar. Handlingar som motiveras av omsorg, omtanke, kärlek, vänlighet och så vidare, och inte av hjärnans belöningssystem.

    Visst är vi människor drivna av att tillfredsställa våra drifter och begär, men det är inte det enda vi är drivna av.

    Däremot köper jag din poäng. Det är naivt att inte se att människor drivs av begär, girighet, avundsjuka och så vidare. Men det betyder inte att var och en av oss kan sträva efter att minska dessa drivkrafter och ersätta dem med generositet, medkänsla och altruism. Det forskningen visat är att människan har denna unika potential som skiljer henne från alla andra djur. Det är upp till var och en av oss att maximera denna potential hos oss själva.

  • Jag talar inte om drifter och begär, utan om elementär kemi i hjärnan.

    Om du intalar dig själv, eller uppfostras till att tro, att något är gott, så kommer detta trigga ditt belöningssystem så länge du genuint tror på det. Du gör det för att du mår bra av det. Det är inte altruism att göra gott. Det är altruism att göra gott när man inte tjänar på det själv.

    Skillnaden mellan oss och djur är att våra perspektiv är bredare, men vi styrs fortfarande av våra belöningssystem och av hur vi tolkar saker som goda eller onda och för hur dom gynnar oss själva.

    Det handlar inte om att välja det man mår bäst av enbart, utan minst lika ofta om att välja det som gör minst ont. En del är sämre än andra på att se saker ur ett bredare perspektiv, men den grundläggande funktionen är densamma, oavsett intelligens och analytisk förmåga.

  • Martin

    Det är en intressant teori du framför, Hanna, men den saknar dessvärre stöd i vad vi vet om neurobiologi och neuropsykologi idag. Altruistiskt beteende är som jag sa tidigare så vitt man förstår idag knutet till hjärnans frontallober. Hjärnans belöningssystem tillhör andra (”lägre”) strukturer i hjärnan och frontallobernas funktion är snarast att inhibera dessa. Just våra väl utvecklade frontallober är vad som skiljer oss från andra djur.

    Oavsett om du kallar det egoism eller altruism så hoppas jag hursomhelst att du ser att du faktiskt har möjligheten att odla generositet, medkänsla, kärlek, omtanke och andra positiva sinnestillstånd. Och att du på samma sätt har möjligheten att minska girighet, avundsjuka, illvilja, missundsamhet och andra negativa sinnestillstånd.

    Vi kan väl åtminstone vara överens om att generositet skiljer sig från girighet och att medkänsla skiljer sig från hat. Om sen generositet och medkänsla uppstår ur egoism eller inte får vi väl vara överens om att ha olika uppfattningar om. ;-)

  • Skulle skriva lite om altruism här, men det råder tyvärr brist på båda tid och energi. (Jag är med andra ord inte altruistisk nog att offra min tid och energi på denna debatt i just denna stund.) Altruism innebär att man offrar ett högre värde för ett lägre, eller ett värde för inget värde alls. Kort sagt ett annat ord för självdestruktivitet, ej att förväxlas med vanlig hjälpsamhet eller vänlighet. Det är hjälpsamt att hålla upp dörren bakom sig, men altruistiskt att ge upp alla sina egna mål i livet, för att hålla upp andras dörrar ständigt och jämt. Mer djuplodat orkar jag som sagt inte gå in på ämnet här och nu. Dock ett par länktips:

    http://www.equil.net/?p=354
    http://www.equil.net/?p=709

    Henrik Sundholms senaste bloggpost..Till psykiatrins fiender

  • Martin

    ”Altruism innebär att man offrar ett högre värde för ett lägre, eller ett värde för inget värde alls. ”

    Det var faktiskt den knasigaste definitionen på altruism jag någonsin hört ;-)

    Jag gissar att du påstår detta baserat på den objektivistiska etiken, som en av länkarna handlar om. Men det finns en gigantisk lucka i resonemanget… Den objektivistiska etiken stipulerar att liv är det högsta värdet. Men eftersom alla andra varelser i världen är oändligt många fler än mig själv (som är blott en) borde således den objektivistiska etiken sträva efter att höja kvarlitén på _alla andras_ liv. Jag är bara en, alla andra varelser är oräkneligt många. Varför landar då den objektivistiska etiken i att handlar som gynnar en själv är mest etiska? Ett liv mot oräkneligt många andra?

    I själva verket borde det mest etiska vara att verka för andra. För att kunna göra det på bästa sätt måste man förvisso se till att ta hand om sig själv, se till att man mår bra och så vidare. Men anledningen till det är för att kunna vara till så stor nytta för andra som möjligt, eftersom liv är det högsta värdet! Och således är det egoism som innebär att offra ett högre värde för ett lägre (andras välbefinnande för ens eget, andras liv för ens eget)!

    ”Det är hjälpsamt att hålla upp dörren bakom sig, men altruistiskt att ge upp alla sina egna mål i livet, för att hålla upp andras dörrar ständigt och jämt.”

    Att hålla upp andras dörrar ständigt och jämt är, om det motiveras av verklig omsorg och generositet, något som leder till psykologiskt välbefinnande. Åtminstone om man får tro den psykologiska forskningen kring altruistisk motivation. Varför kan inte ens mål i livet vara att vara till så stor nytta för andra människor som möjligt? Varför kan inte ens mål i livet vara att hjälpa andra att finna större välbefinnande och bli fria från lidande? Återigen borde den objektivistiska etiken landa i denna slutsats, eftersom liv är det högsta värdet och andras liv är oräkneliga. Tänk vad etiskt om man kan förbättra tio människors liv, hundra människors liv, jämfört med om man bara kan förbättra en persons liv, nämligen ens eget!

    Det är skrämmande att folk är så rädda för att vara snälla, omtänksamma och generösa. Så många verkar vara rädda för att bli utnyttjade eller utbrända av att verka för andras väl. Dessa effekter uppstår endast om man är hjälpsam av egoistiska själ, dvs. förväntar sig något i gengäld för sin generositet (vänliga ord, en känsla av att vara god, beröm, erkännande, etc.).

    Jaja…

    Det skulle förresten vara kul att få svar på några frågor av alla förfäktare av egoismen här:

    * Är det någon skillnad på generositet och girighet? Är det ena isåfall att föredra framför det andra?
    * Är det någon skillnad på omtanke och illvilja? Är det ena isåfall att föredra framför det andra?
    * Är det någon skillnad på deltagande glädje och avundsjuka? Är det ena isåfall att föredra framför det andra?

    Resonemangen blir så teoretiska. Har ni aldrig känt er uppfyllda av omtanke, omsorg och generositet? Eller motsatt, känt er uppfyllda av illvilja, missundsamhet och avundsjuka? Vilka av dessa sinnestillstånd känns mest angenäma? Att uppleva de förstnämnda sinnestillstånden är _i sig_ att uppleva psykologiskt välbefinnande. Att upplevda de sistnämnda sinnestillstånden är _i sig_ att uppleva psykologiskt lidande.

  • Martin:

    ”Den objektivistiska etiken stipulerar att liv är det högsta värdet.”

    Nej. Den menar att varje enskild individ måste utgå från sitt liv som det yttersta värdet. (Ett yttersta värde är inte nödvändigtvis detsamma som ett ”högsta” värde.) Ayn Rand brukade uppmana folk att ”kontrollera sina premisser”, eftersom en enda felaktig premiss kan ge totalt skeva resultat. Här var din premiss felaktig, och när man korrigerat den, svarar det ju på det mesta i din kommentar. (Att objektivismens etik skulle utmynna i altruism, etc. etc.)

    ”Det är skrämmande att folk är så rädda för att vara snälla, omtänksamma och generösa.”

    Instämmer till fullo. Fast om du insinuerar att jag inte skulle vara ”snäll, omtänksam och generös” behöver vi inte diskutera mer. Jag är inte intresserad av personliga påhopp.

    ”Är det någon skillnad på generositet och girighet? Är det ena isåfall att föredra framför det andra?”

    Ja, det är en skillnad mellan generositet och girighet. Men det finns inget motsatsförhållande, så man behöver inte välja det ena över det andra. Man kan vilja dela med sig i vissa avseenden, men arbeta för egenvinning i andra. (Jag är generös mot min flickvän, men om tio alkisar vill ockupera min lägenhet blir jag snabbt girig.) Man kan också vara generös och girig på samma gång. (En relation handlar om givande och tagande, så jag förväntar mig ju att få saker tillbaka av min flickvän, t.ex. förståelse, ömhet, välvilja etc.)

    ”Är det någon skillnad på omtanke och illvilja? Är det ena isåfall att föredra framför det andra?”

    Japp. Omtanke är bra, så länge den är förtjänad. (Jag har ingen som helst omtanke med den person som just gått lös med en yxa på hela min familj; desto mer omtanke med min flickvän – för att återanvända exemplet – som är mig värdefull.) Illvilja är per definition något negativt. (Att inte hysa omtanke med mördaren vore knappast ett exempel på illvilja.)

    ”Är det någon skillnad på deltagande glädje och avundsjuka? Är det ena isåfall att föredra framför det andra?”

    Japp. Deltagande glädje är av godo, medan avundsjuka förmodligen är ganska hämmande och improduktivt. Har dock inte grunnat så mycket över detta med avundsjuka, eftersom jag upplever stor känslomässig distans till det.

    F.ö. kan du ju leta reda på en ordbok eller motsvarande, om du har svårt att förstå skillnader mellan olika begrepp.

    ”Har ni aldrig känt er uppfyllda av omtanke, omsorg och generositet?”

    Jo, väldigt ofta till och med.

    ”Eller motsatt, känt er uppfyllda av illvilja, missundsamhet och avundsjuka?”

    Sällan, men det händer.

    ”Vilka av dessa sinnestillstånd känns mest angenäma?”

    Det första (så länge omtanken är förtjänad, är den oförtjänt handlar det istället om illvilja riktad mot självet).

    Henrik Sundholms senaste bloggpost..Till psykiatrins fiender

  • Martin

    Först och främst:

    ”om du insinuerar att jag inte skulle vara “snäll, omtänksam och generös” behöver vi inte diskutera mer.”

    Jag ber verkligen om ursäkt om det jag skrev kunde tolkas så. Det var inte min mening och jag påstår absolut inte att du inte är snäll, omtänksam eller generös.

    ”Nej. Den menar att varje enskild individ måste utgå från sitt liv som det yttersta värdet.”

    Varför just ”sitt liv”? Om alla andra varelser dog skulle min existens vara fullständigt meningslös, lika meningslös som om jag förlorade mitt eget liv. Därför är andras liv ett lika ”ytterst” värde som mitt. Men eftersom andra dessutom är oräkneligt många och jag är endast en borde andras liv vara högre i en hierarki av värden än mitt liv.

    ”Japp. Omtanke är bra, så länge den är förtjänad.”

    Detta är en mycket olycklig och irrationell ståndpunkt. Det finns bara fördelar med att känna omtanke även gentemot de som begår avskyvärda handlingar! Som jag konstaterade är det i sig lidande att uppleva avsky och illvilja. Om jag känner avsky gentemot någon person upplever jag i den student ett sinnestilltånd som inte är angenämnt. Om jag istället känner omtanke och medkänsla gentemot den ”dåliga” personen så upplever jag i det ögonblicket ett sinnestillstånd som i sig är tillfredsställande.

    Det finns en traditionell liknelse som illustrerar detta: Att hata någon är som att försöka skada dem genom att plocka upp glödande kol med fingrarna och kasta på dem. Möjligen kommer man att lyckas åsamka dem skada, men helt garanterat kommer man att bränna sig själv. Likadant med hat. Det är en förrädisk bundsförvant som sällan hjälper oss att uppnå våra mål, men som garanterat får oss att uppleva otillfredsställelse och lidande.

    Att känna omtanke och medkänsla gentemot någon som utför dåliga handlingar innebär inte att man inte kan agera kraftfullt för att stoppa personen i fråga. Men det finns ingen som helst fördel eller poäng med att hata en sådan person. Den enda som förlorar på det är jag själv.

    Illvilja och hat har dessutom de nackdelarna att de begränsar vår intelligens och förmåga till objektivitet och rationalitet. Om jag är uppfylld av illvilja och hat kommer jag att ha svårt att se situationer ur flera perspektiv och välja det mest instiktsfulla och intelligenta sättet att handla.

    Det rationella är alltså att känna omtanke och medkänsla även gentemot de som begår dåliga handlingar. Det är rationellt eftersom man själv mår bättre av det. Det är rationellt eftersom man kan handla klokare. Det är rationellt eftersom det bästa faktiskt vore om man kunde förmå den som utför dåliga handlingar att sluta med det och i en sådan strävan är illvilja och hat mycket dåliga bundsförvanter.

    Illvilja och hat har helt enkelt inga som helst fördelar. De är endast dåliga och destruktiva. De är för övrigt födda ur egoism, eftersom de har sin upprinnelse i en missriktat försök att skydda ”jaget” eller ”självet”. Utan ett sådant fastklamrande vid ”jaget” eller ”självet” (vad jag skulle definiera som egoism) är inte illvilja eller hat möjliga.

  • Martin:

    ”Varför just ‘sitt liv’?”

    Av metafysisk nödvändighet. Utan att leva kan man inte hysa några värden över huvud taget. (Livet är förstås inte den enda förutsättningen utan den yttersta – men det här skrev jag faktiskt en del om i redan länkade bloggtext.)

    ”Det finns en traditionell liknelse som illustrerar detta: Att hata någon är som att försöka skada dem genom att plocka upp glödande kol med fingrarna och kasta på dem. Möjligen kommer man att lyckas åsamka dem skada, men helt garanterat kommer man att bränna sig själv.”

    Då rekommenderar jag att använda grillvantar för att handskas med kolet. Och något motsvarande hjälpmedel för att handskas med hatet. Detsamma gäller för alla våra känslor. Vi måste lära oss att hantera dem, och att kanalisera dem på något vettigt sätt. Vare sig det gäller lycka eller kärlek eller avund eller hat – eller något annat.

    ”Att känna omtanke och medkänsla gentemot någon som utför dåliga handlingar innebär inte att man inte kan agera kraftfullt för att stoppa personen i fråga. Men det finns ingen som helst fördel eller poäng med att hata en sådan person. Den enda som förlorar på det är jag själv.”

    Det beror väl en hel del på vilken den ”dåliga handlingen” är. Om personen fuskat i ett pokerspel så må det väl vara hänt. Men om personen just yxmördat hela min familj – då skulle jag formligen gå under, både psykologiskt och fysiologiskt, om jag visade personen ”omtanke”. Jag har alldeles för grundmurad integritet och moralkänsla, för att bjuda en dylik människa på min omtanke. Offrade jag min integritet och moralkänsla på ett så avskyvärt sätt, då hade jag nog inget att leva vidare för. (Altruisten är förstås fri att klappa sin egen familjs yxmördare på axeln om han vill, det lägger jag mig inte i.)

    ”Illvilja och hat har dessutom de nackdelarna att de begränsar vår intelligens och förmåga till objektivitet och rationalitet.”

    Tala för dig själv. Personligen kan jag hantera dessa känslor helt okej. (Illvilja och hat är dessutom två olika ting.)

    ”Det rationella är alltså att känna omtanke och medkänsla även gentemot de som begår dåliga handlingar.”

    Nej, det rationella enligt en sådan måttstock, vore att knapra zombifierande piller så att man aldrig upplevde en enda känsla. Omtanke och medkänsla påverkar nämligen omdömet precis som illvilja och hatet gör. Poängen är att man inte skall låta sitt omdöme styras av sådana nycker. Att jag väljer att gå efter förnuftet hellre än känslan, innebär inte att jag vill vara känslolös. Fast menar man att känslan alltid styr och att detta är något dåligt – då är det ju räknemaskinens rationalitet man vill ha och inte människans.

    ”De är för övrigt födda ur egoism, eftersom de har sin upprinnelse i en missriktat försök att skydda ‘jaget’ eller ‘självet’.”

    Illvilja har förmodligen sin grund i en ”malevolent universe”-syn, d.v.s. idén om att världen är en ond och orättvis plats, och att man därför inte skulle kunna göra den bättre eller godare. Hatets (liksom hatets lillebror – föraktet) grund är integriteten i samverkan med en viss moralsyn eller värdehierarki. (Hat kan alltså vara förtjänt eller oförtjänt; rationellt eller irrationellt; konstruktivt eller icke konstruktivt; etc.) Men jag förstår att altruisten tjänar på att utmåla egenintressets förespråkare som hatets och illviljans kolportörer. Han vill ju övertala andra att offra sig på altruismens blodiga altare såsom han själv gjort! Gemeinnutz geht vor Eigennutz, sade man i en viss historisk regim där offrande upphöjts till etisk grundpelare.

    Ja, sådana beskheter förtjänar man faktiskt, när man säger till mig att jag bör visa omtanke och medkänsla med den person som just slaktat min familj med en yxa.

    Henrik Sundholms senaste bloggpost..Halvfart men länktips

  • Martin

    Av metafysisk nödvändighet. Utan att leva kan man inte hysa några värden över huvud taget.

    Det är också ett metafysisk faktum att allting i världen är fullständigt samberoende. Att skilja ut ditt liv från andras vore som att en enskild cell i min kropp skilde ut sitt liv från alla andra cellers liv. I själva verket är de andra cellernas liv en absolut nödvändighet för den enskilda cellens liv.

    Om man anser att ens eget liv är viktigare än alla andras bortser man från alltings samberoende natur. Det är en metafysisk nödvändighet att alla andra lever för att jag ska kunna leva för att hysa några värden överhuvudtaget.

    Det är vidare en metafysisk nödvändighet att andra ska leva för att jag ska kunna tillgodogöra mig några värden överhuvudtaget. Du tror väl inte att du hittat på dina värden på egen hand? Du har givetvis fått dina värden från andra (liksom du fått språket och så vidare från andra).

    Andras liv är därför en nödvändighet för ditt liv och dina värden. Därför bör man verka för att främja andra i första hand. En nödvändighet för att göra det är förstås att ta hand om sig själv, men det är ett underordnat värde.

    Man bör ta hand om sig själv, utvecklas (odla medkänsla, generositet, omtanke, visdom, etc.) och så vidare för att på bästa sätt kunna verka för andras väl.

    Detsamma gäller för alla våra känslor. Vi måste lära oss att hantera dem, och att kanalisera dem på något vettigt sätt.

    Det där utgår från någon slags felaktig Freudiansk idé om att känslor är konstanta och antingen måste undertryckas eller sublimeras. Känslor är vanemönster. Dessa vanemönster kan förändras. Genom att inte ge energi till hat, illivlja, irritation, avsky och så vidare så minskar dessa. Och omvänt, genom att ge energi till medkänsla, omtanke, generositet och så vidare så ökar dessa.

    Nej, det rationella enligt en sådan måttstock, vore att knapra zombifierande piller så att man aldrig upplevde en enda känsla. Omtanke och medkänsla påverkar nämligen omdömet precis som illvilja och hatet gör.

    Nej. Omtanke och medkänsla utgör ett harmoniskt och stabilt sinnestillstånd som främjar klarsyn. Målet bör inte vara att inte uppleva en enda känsla, utan att transformera negativa känslor. Den som är fylld av glädje, lycka, harmoni och så vidare kan handla klokt och rationellt, med ett vidare perspektiv än det strikt egoistiska.

    Jag har alldeles för grundmurad integritet och moralkänsla, för att bjuda en dylik människa på min omtanke.

    Allt elände i den här världen uppstår ur negativa sinnestillstånd som hat, illvilja, avsky, förakt och så vidare. Du hävdar att din integritet och moralkänsla gör dessa känslor nödvändiga. Precis samma sak hävdar så många andra människor. Resultatet blir ett aldrig sinande elände.

    Min moralkänsla säger mig att man bör verka för allas väl, även den som begår dåliga handlingar. Min integritet försvarar jag bäst om jag inte hänfaller till exakt de sinnestillstånd som skapar dåliga handlingar.

    För att ta ett uttjatat exempel så se till Israel och Palestina där dessa mekanismer är så uppenbara. Båda sidor känner sig rättfärdigade i sitt hat. Båda sidor har säkert i sina ögon goda argument för det, i form av exempelvis ”integritet” och ”moralkänsla”. Men så länge de inte förmår känna medkänsla med den andra sidan så kommer våldet att fortgå.

    Det är sorgligt att du inte se att du själv som förlorar på att upprätthålla sådana irrationella principer. Som ”rationell egoist” borde det bekymra dig. Dessutom förlorar alla andra på att du tack vare missriktade principer inte kan släppa taget om hat, ilska, irritation och illvilja. Och att alla andra förlorar på det innebär att du förlorar på det ytterligare, eftersom eländet i världen späds på. Återigen något för den rationella egoisten att beakta. Om alla går runt med sin rättfärdigade ilska, hur ska världen någonsin kunna förändras?

    Ja, sådana beskheter förtjänar man faktiskt, när man säger till mig att jag bör visa omtanke och medkänsla med den person som just slaktat min familj med en yxa.

    Som sagt, det är du som direkt förlorar på att klamra fast vid ilska, illvilja, hat och förakt. Dessutom förlorar alla andra på det. Förlåtelse, medkänsla och omtanke är inte svaghet, de är styrka! Det krävs mod, integritet och styrka att kunna se på en förfärlig människa med medkänsla.

    En sak kanske jag behöver klargöra dock och det är att ilska, hat och så vidare är en fullständigt normal reaktion om någon slaktar ens familj med yxa (duh!). Dessa känslor uppstår automatiskt (känslor är ju som sagt vanemönster). Det viktiga är dock hur man förhåller sig till dessa känslor när de uppstått. Ger man mer energi till dem, genom att berätta en historia för sig själv om varför integritet och moralkodex kräver dem? Eller ger man mindre energi till dem, genom att försöka se till hur skadliga de är och genom att försöka se till ett vidare perspektiv som innefattar även de människor som begår avskyvärda handlingar?

    Jag kan inte hindra dig från att se hat, ilska, illvilja, avsky, förakt och irritation som rättfärdigade och nödvändiga. Men det är ur dessa sinnestillstånd som allt elände i världen uppstår. Det är dessa sinnestillstånd som gör att krig startas och människor lemlästat. Och dessa sinnestillstånd kan endast omvandlas i enskilda människors sinnen. Problemet är att så länge alla klamrar fast vid en filosofi som rättfärdigar dem så kommer ingenting att förändras. Och den rationella egoisten kommer att fortsätta uppleva det lidande och den otillfredsställelse som dessa sinnestillstånd utgör.

  • Martin

    Hanna. Du får gärna editera mitt förra inlägg om du vill och se till att det första citatet avslutas efter ”Utan att leva kan man inte hysa några värden över huvud taget.” Annars hoppas jag alla har överseende med att inlägget ser lite konstigt ut (möjligheten till förhandsgranskning av kommentarer vore inte så dumt ;-) )

  • kontakt

    Finland har ingen blodbrist. Är finnar större altruister än svenskar? Den relevanta skillnaden mellan Sverige och Finland är förmodligen främst att Finland har varit i krig i modern tid. Skaffa oss ett fint litet krig bara, så ska vi nog bli altruister eller i vart fall fosterländska nog att ge blod.

    Själv lade jag av när de nya reglerna kom till. Exakt hur de har tänkt sig att man ska veta om ens manliga partner varit med en man nyligen, vet jag inte. Kanske man ska fråga inför varje blodgivning?

    kontakts senaste bloggpost..Aikido med en annan logik

  • kontakt

    Sen har jag för mig att man faktiskt fick betalt för sitt blod i Sverige, en gång i tiden för länge sedan. Före sprutnarkomanerna… det fanns skäl till att sluta betala. Man fick helt enkelt fel människor som blodgivare. På den tiden fanns inte HIV men väl hepatit och annat roligt.

    Jag undrar hur de gör i andra länder, de som vi köper blod ifrån. Betalar de, i så fall hur mycket? Hur hanterar de missbrukarproblemet? Jag känner till en människa med extremt ovanlig blodgrupp, som då och då givit blod när de ringt honom och bett om det. Det finns nämligen en människa i England med samma blodgrupp som då och då behöver blod. Sverige säljer blodet till England, förstås. Han får en mugg eller en handduk eller vad man nu kan välja mellan nuförtiden.

    kontakts senaste bloggpost..Aikido med en annan logik

  • Pingback: Hur man får bukt med blodbrist « Kontaktsporter: dans och kampkonst()

  • Pingback: Kontroversiell politik om att dela med sig « onasut()