Elektronisk röstning är en usel idé

Det finns en smått romantiserad syn på tekniska lösningar som fått ganska stor spridning på nätet. The Venus Project är ett exempel, där en magisk dator utgör universallösningen på alla problem [som verkligheten utgör för ett kommunistiskt utopia]. Ett annat, kanske mindre dramatiskt men fortfarande problematiskt exempel är vurmandet för elektronisk röstning.

Jag har svårt se att någon som har lite djupare förståelse för programmering och i synnerhet säkerhet för webbapplikationer, skulle vara annat än kraftigt emot elektronisk röstning. Av samma anledning som Internet är så kraftfullt – genom att inget som kan digitaliseras kan begränsas till enbart en enhet – är det en fullkomligt idiotisk teknisk lösning för röstning, som bygger på att du kan garantera att varje röst är unik och integritetsskyddad, från votering till räkning.

Utöver det så är staten notoriskt usel på att upphandla/införa digitala system. Alltifrån vårdens till polisens system, brister så grovt på varenda tänkbar punkt, att de idag används som exempel på universitet för hur man absolut inte ska bygga system.

Det är inget unikt svenskt problem. I USA gjorde ObamaCare gjorde en historisk usel entré, med en webbsajt som inte hade fått godkänt om den varit ett arbete i en kurs på gymnasiet.

Men inte ens i teorin är digital röstning en bra idé. Och det är därför inte märkligt att de mest entusiastiska för denna lösning, är de som inte förstår tekniken. Som inte är vare sig programmerare eller säkerhetsexperter. Än mindre systemutvecklare.

Computerphile går igenom ämnet mer i detalj