Det fanns några goda nyheter i valet trots allt. Den första är humorn i att Vänsterpartiet fick färre röster än Sverigedemokraterna. Det marginaliserar dem ännu mer och det finns en klar risk att de faktiskt åker ur riksdagen nästa gång. Att ha en partiledare som faktiskt tills nyligen kallat sig kommunist är i mina ögon värre än ett parti som leds av en person som aldrig varit rasist.

Det andra positiva är att Feministiskt Initiativ halverade sitt stöd från förra valet. Från 0,6 till 0,3%. Det är positivt! Vänsterfeminismens stöd går i graven.

Piratpartiet fick inte större procentuellt stöd (-0,01), men vi fick 1271 röster fler än förra riksdagsvalet. Hade vi inte motarbetats av alla riksdagspartier och media så hade det givetvis gått bättre, men vi måste också bli bättre på att visa på hur vår politik är relevant i vardagen. Det är det folk röstar på. Få är intresserade av ideologi.

Liknande poster:

Det fanns några goda nyheter i valet trots allt. Den första är humorn i att Vänsterpartiet fick färre röster än Sverigedemokraterna. Det marginaliserar dem ännu mer och det finns en klar risk att de faktiskt åker ur riksdagen nästa gång. Att ha en partiledare som faktiskt tills nyligen kallat sig kommunist är i mina ögon värre än ett parti som leds av en person som aldrig varit rasist. Det andra positiva är att Feministiskt Initiativ halverade sitt stöd från förra valet. Från 0,6 till 0,3%. Det är positivt! Vänsterfeminismens stöd går i graven. Piratpartiet fick inte större procentuellt stöd (-0,01), men vi fick 1271 röster fler än förra riksdagsvalet. Hade vi inte motarbetats av alla riksdagspartier och media så hade det givetvis gått bättre, men vi måste också bli bättre på att visa på hur vår politik är relevant i vardagen. Det är det folk röstar på. Få är intresserade av ideologi.

Det är inte så många som röstar ideologiskt, verkar det som. Det baserar jag på att många dels förtidsröstar (det har tappat sin socialistiska 1:a-maj-liknande status), dels en hel del av alla röstberättigade bestämmer sig i sista stund vad de ska rösta på. 30% av alla röstberättigande bytte dessutom parti från förra valet.

De flesta verkar rösta utifrån någon sakpolitisk fråga, eller fråga som känns som den påverkar dagligdags. Där brister Piratpartiet.

Vi kan skrika hur högt vi vill om övervakning, men om människor inte känner det konkreta problemet i sin vardag, så förblir det hotet abstrakt och på avstånd. De flesta har rent mjöl i påsen och längre än så bekymrar man sig inte. Kanske är också hotet så stort att det är lättare bara ignorera det. Lite som miljöhotet en gång var.

Man måste få med sig media på tåget, för att människor ska känna att det är en fråga som berör i vardagen. Det är vad som hjälpt Sverigedemokraterna.

För även om media är allt annat än SD-vänligt, så återkommer rapporterna om invandringsrelaterad brottslighet och problem med islamisering och ickeexisterande integration gång på gång. Det räcker att titta på Efterlyst några avsnitt. Den sverigedemokratiska tidningen Politiskt Inkorrekt har förstås också hjälpt till. Det gör hotet konkret och människor röstar på SD. Inte så mycket för att deras politik är den bästa, som för att de är de enda som ser problemet. De får därmed ensamrätt på problembeskrivningen.

Att de andra partierna tillskriver dem åsikter de inte uttrycker hjälper förstås till, eftersom demoniseringen slår tillbaka på dem själva och SD istället blir en underdog. Det är lätt för Ohly att va stor i orden, men faktum är att fler svenskar sätter sin tilltro till Jimmy Åkesson – än Ohly och hans parti – när de väl kommer till valurnorna.

Tyvärr verkar det som att vi måste längre in i övervakningssamhället med tillhörande inskränkningar i var och ens frihet, innan den kritiska punkten är nådd, den punkt där människor känner att nu får det vara nog.

Det känns lite surt att vi sannolikt inte tog oss över 1%-spärren. Det hade iaf varit något av en seger. Nu står vi kvar och stampar kring 0,7-0,8% och det är egentligen ingen skillnad från förra valet. Vi har framtiden för oss, men hade det funnits någon rättvisa hade vi gjort oss förtjänta av 1% i det här valet.

Liknande poster:

Det är inte så många som röstar ideologiskt, verkar det som. Det baserar jag på att många dels förtidsröstar (det har tappat sin socialistiska 1:a-maj-liknande status), dels en hel del av alla röstberättigade bestämmer sig i sista stund vad de ska rösta på. 30% av alla röstberättigande bytte dessutom parti från förra valet. De flesta verkar rösta utifrån någon sakpolitisk fråga, eller fråga som känns som den påverkar dagligdags. Där brister Piratpartiet. Vi kan skrika hur högt vi vill om övervakning, men om människor inte känner det konkreta problemet i sin vardag, så förblir det hotet abstrakt och på avstånd. De flesta har rent mjöl i påsen och längre än så bekymrar man sig inte. Kanske är också hotet så stort att det är lättare bara ignorera det. Lite som miljöhotet en gång var. Man måste få med sig media på tåget, för att människor ska känna att det är en fråga som berör i vardagen. Det är vad som hjälpt Sverigedemokraterna. För även om media är allt annat än SD-vänligt, så återkommer rapporterna om invandringsrelaterad brottslighet och problem med islamisering och ickeexisterande integration gång på gång. Det räcker att titta på Efterlyst några avsnitt. Den sverigedemokratiska tidningen Politiskt Inkorrekt har förstås också hjälpt till. Det gör hotet konkret och människor röstar på SD. Inte så mycket för att deras politik är den bästa, som för att de är de enda som ser problemet. De får därmed ensamrätt på problembeskrivningen. Att de andra partierna tillskriver dem åsikter de inte uttrycker hjälper förstås till, eftersom demoniseringen slår tillbaka på dem själva och SD istället blir en underdog. Det är lätt för Ohly att va stor i orden, men faktum är att fler svenskar sätter sin tilltro till Jimmy Åkesson - än Ohly och hans parti - när de väl kommer till valurnorna. Tyvärr verkar det som att vi måste längre in i övervakningssamhället med tillhörande inskränkningar i var och ens frihet, innan den kritiska punkten är nådd, den punkt där människor känner att nu får det vara nog. Det känns lite surt att vi sannolikt inte tog oss över 1%-spärren. Det hade iaf varit något av en seger. Nu står vi kvar och stampar kring 0,7-0,8% och det är egentligen ingen skillnad från förra valet. Vi har framtiden för oss, men hade det funnits någon rättvisa hade vi gjort oss förtjänta av 1% i det här valet. Andra om detta: Rick Falkvinge,