Skörda vad man sått!

Stefan Molyneux har en väldigt intressant video där han pratar om hur staten tagit över ansvaret för våra barn och hur bristen på anknytning mellan barn och förälder i barndomen hänger samman med bristande anknytning och ansvarstagande för våra äldre.

Jag tror det ligger mycket i detta. I ett samhälle där staten tar över det mesta av ansvaret för barnen, genom dagis och skola, medan föräldrarna jagar sitt självförverkligande, blir anknytningen ofrånkomligen lidande. Ett barn man bara spenderar ett par timmar om dagen med, kommer man inte ha samma relation till som ett barn man spenderar hela dagarna tillgängligt för.

Och på ålderns höst visar sig resultatet av detta. Våra äldre tas illa om hand i äldrevården och deras barn hälsar inte på dem. I Japan är det så illa att man stiftat en lag som säger att barn måste hälsa på sina äldre. Det säger allt om barnuppfostringen i Japan. Vad man sår får man skörda!

Samtidigt har vi lämnat kärnfamiljen bakom oss. Det är inte längre realistiskt eller ens önskvärt att leva samman med samma människa hela livet, när livet inte längre tar slut vid 50 för oss, utan för många närmre 100. Det innebär att många familjer kommer splittras. Med två föräldrar splittrade är det omöjligt få samma samhörighet med dem bägge. Risken är också självklart stor att samhörigheten med dem bägge blir lidande.

Jag var ett barn som inte tyckte om vara hemifrån. Jag var väldigt beroende av min mamma när jag var liten, jag var rädd för främmande människor och jag hade väldigt svårt för den miljön som dagis och senare skolan pådyvlade mig. Jag minns fortfarande obehaget och rädslan av somliga aktiviteter, något som jag idag när jag har makten aldrig hade utsatt mig för. Ändå förväntar vi oss att våra barn ska hantera detta (även om det förstås är olika hur utåtriktade olika barn är), medan vi själva strävar efter karriär och självförverkligande.

Jag tror vi i för stor grad lämnar över uppfostrandet av våra barn på dagis och skola. Det är därför inte konstigt att synen på staten som en förälder som ska hålla hand, lösa ens problem och vara ett stöd genom livet lever kvar när vi blivit vuxna. Staten är på många sätt de facto vår förälder i vårt samhälle. Och därför kan inte staten ifrågasättas eller misstros.

Men precis som vi växer upp och inser att våra föräldrar inte är ofelbara måste vi växa upp och inse att staten inte är det. Att vi faktiskt i mångt och mycket är bättre lämnade att själva bättre än främlingar bestämma över våra egna liv!

Liknande poster:

  • Individuella rättigheter
  • Bloggduell
  • Förbjud omskärelse av barn
  • Lägg ner Folkhälsoinstitutet
  • Alkohol; en del av att växa upp
  • Flirtlicens – Eller moralpropaganda

    Om du inte blir upprörd av att någon erbjuder saker eller pengar för sex så får du ingen flirtlicens. Mitt neutrala “Jaha” var inte starkt nog och jag blev därför nekad licensen. Detta känns verkligen som propaganda när den är som vidrigast.

    Jag tänkte bemöta argumenten på sidan, eftersom de själva uppenbart inte är intresserade av någon nyansering.

    Men prostitution är ju världens äldsta yrke, det har ju alltid funnits? Vi tycker inte att prostitution är ett yrke eftersom ingen människa ska behöva sälja sex för att få pengar eller annan ersättning, bekräftelse eller för att dämpa sin ångest. Ingen människa ska behöva sälja sex som ett sätt att fly från destruktivitet, tomhet eller utsatthet. Även om man skulle säga att det är ett yrke så är det väl snarare jordbrukaren, jägaren och barnmorskan som är de äldsta yrkena. Bara för att något ”alltid” har funnits betyder inte det att det är någonting bra. Slaveri, mord och vissa sjukdomar har också alltid funnits, men det vill vi ju inte sluta bekämpa.

    Ingen behöver sälja sex. Vi har socialen och dit kan vem som helst gå för att få hjälp. Att sälja sex handlar om att man tycker det är en okej uppoffring i jämförelse med den mängd pengar man får, precis som alla andra jobb. Om man mår så dåligt av att sälja sex att man inte tycker det är värt pengarna längre, så bör man givetvis sluta. Men det är ens eget val. Det finns alternativ, alltså behöver ingen sälja sex.

    Men den lyckliga horan då? Den lyckliga horan är en bild av prostituerade som lyfts fram framförallt i media, t.ex. i filmen Pretty Woman. Denna bild gör att många har missuppfattat hur personer som säljer sex egentligen mår och hur det egentligen går till. Ofta lyfts enstaka fall fram i tidningar där personen berättar att han eller hon älskar att sälja sex och mår jättebra av det. Det är viktigt att komma ihåg att fakta och kunskap pekar på att dessa personer är undantag och att majoriteten far illa.

    När man undersökte hur sexsäljare i Australien mådde, som sålde sex ur hemmet, så visade det sig att de inte hade större psykosociala problem eller bakgrund än någon annan valfri yrkeskategori. Gatuprostituerade har alltid varit de som säljer sex därför att de inte har alternativ. De kanske t.ex. är drogmissbrukare eller illegala invandrare som inte får hjälp av samhället och som inte kan försörja sig på andra sätt. De är inte representativa för sexsäljare överlag. Om sexsäljare är lyckliga eller inte, är dock lite irrellevant som om huruvida städerskor är det. Frågan är om de har ett val. Sexköpslagen reglerar frivilliga avtal, inte dem där det finns tvång inblandat.

    Men ska man inte få välja själv, man har ju ett fritt val? Det är lätt att tro att man alltid har ett fritt val, men i själva verket finns det många olika saker som kan påverka hur mycket frihet att välja vi har. När det gäller ”valet” att sälja sex så måste man komma ihåg några saker; internationella undersökningar visar att majoriteten av de som säljer sex har varit utsatta för sexuella övergrepp som barn och en undersökning som gjordes i Sverige förra året visar att nästan 80% av ungdomar som hade erfarenhet av sex mot ersättning hade varit utsatta för andra sexuella övergrepp innan de sålde sex. Den vanligaste åldern då man börjar sälja sex är dessutom 14 år. Det kan finnas många olika anledningar till att man börjar sälja sex men har man väl börjat kan det vara mycket svårt att ta sig ur det.

    Som man frågar får man svar. Om man vill ta reda på hur kvinnor mår genom att gå till kvinnojourer så kommer man få svaret att en majoritet av alla kvinnor misshandlas i sina förhållanden och att äktenskap är en rent ut sagt livsfarlig relationsform. Det betyder naturligtvis inte att detta är så det ser ut, men när man ställer frågor till ett urval av människor som man fått kontakt med genom social och polis därför att de är utsatta och har problem, så kommer man få en skev bild av verkligheten. De flesta unga som säljer sex är dessutom pojkar, men det nämns konstigt nog inte ovan…

    Men köparna då? Vad vi hittills har sett i olika undersökningar är att de flesta som köper sex är män, även de som köper sex av andra män och killar. Det finns även kvinnor som köper sex och de som säljer sex kan vara både killar och tjejer. En vanlig missuppfattning är att killar har en så stark sexlust att de måste köpa sex, eller att de till och med annars skulle våldta någon i stället. Här är det viktigt att komma ihåg två saker: dels att killar inte har mer sexlust än tjejer och dels att uppfattningen att män och killar inte skulle kunna kontroller sin lust absolut inte stämmer. Undersökningar visar också att den vanligaste sexköparen har både fru, barn och jobb och är alltså inte en ensam eller konstig person såsom många har fördomar om.

    Män har större sexdrift än kvinnor. Det beror på att de har högre grad av testosteron som gör dem mer tävlingsinriktade, mer våldsbenägna och kåtare. Kvinnor är som kåtast vid ägglossning, män har “ägglossning” i stort sett dagligen. Tro mig. Som en person som gått från manlig testosteronnivå till kvinnlig så vet jag precis vad jag talar om. Det finns absolut individuella avvikelser, men generellt än män väsentligt kåtare än kvinnor är och det är biologiskt grundat. Män som har fru, barn och jobb köper sex för att de vill knulla mer och inte har tid ragga. Kvinnor behöver inte ragga på samma sätt och kan få sex även om de har man, barn och jobb, utan att behöva betala för det. Precis som kvinnor lättare får napp på krogen. Det har också med tillgång och efterfrågan att göra. Stor efterfrågan betyder att man kan ta betalt för något som många vill ha, medan liten efterfrågan betyder att man måste ge bort det gratis.

    Men de som inte kan få sex någon annan stans då? Att ha sex med andra är ingen rättighet, men alla ska ha rätt till en egen sexualitet. Självklart ska de som vill få ha sex med varandra, men det ska ske på lika villkor och vara ömsesidigt.

    Därför är sexköpslagen så vidrig. Den gör att sexsäljare inte kan sammarbeta och öka sin trygghet och välja bort kunder de inte vill ligga med. När färre vågar köpa sex och de som köper sex blir kriminella, så ökar utsattheten och i viss mån också efterfrågan, det gör att sexsäljarna till slut kan bli tvingade sälja sex till personer de helst inte hade velat. Ens om sexköpslagen minskar efterfrågan så är den alltså dålig för sexsäljarna. Fast dem skiter man ju i. Vi har redan konstaterat att sexköpslagen bara reglerar frivilliga avtal av sexhandel.

    Är det inte stor skillnad på att köpa sex av någon som är utsatt för människohandel och en svensk som säljer sex? Även svenskar kan bli utsatta för människohandel. En del i människohandeln är lurade att tro att de ska få arbeta, tex som städare, barnflickor, dansare eller liknande. Andra vet om att de förväntas sälja sex, men de blir lurade kring under vilka omständigheter de kommer tvingas att sälja sex under. I båda fallen handlar det om att köpa en människa vilket är fel. Både människohandelsoffer och andra som säljer sex kan ha utnyttjats i sin utsatthet och båda kan ha blivit lurade in i det.

    “Även svenskar kan bli utsatta för människohandel” står det, men sen följer inte ett endaste ord om hur det skulle gå till. Det är förstås bullshit. Människohandel bygger på att människor inte kan ta sig in i landet legalt och därför måste betala människor för att smugglas in. De kan inte få ett normalt jobb, för de är i landet illegalt. Alltså måste de försörja sig på en svart marknad och som kvinna är det naturligtvis nära till hands att då sälja sex. En reglerad sexhandel där den svarta marknaden minskar, skulle naturligtvis minska också handeln med illegala flyktingar. Men detta är i grunden ett problem med invandring och framförallt fattigdom i andra länder, inte en fråga om sexhandel. De kvinnor som polisen upptäcker som är här illegalt och alltså är “traffickingoffer” skickas nämligen raka vägen hem igen när polisen får tag på dem. Alltså har de inget intresse alls av att söka hjälp, ens om de utnyttjas som sexslavar. Detta är en direkt effekt av sexköpslagen och asylpolitiken. Det är vidrigt.

    Men de som säljer sex säger ju att de vill? Hela idén med att sälja sex går ut på att det ska verka som om att den som säljer sex vill ha sex med den som köper. Oavsett om en person är utsatt för människohandel eller inte, så är det inte säkert att den personen kommer att säga att den är tvingad eller mår dåligt. Därför går det inte att veta vad personen egentligen känner.

    Och har man bestämt sig för att personen är ett offer som inte vet vad den egentligen vill så spelar det ju ingen roll vad denne själv säger. Det vittnar dock om en vidrig människosyn och framförallt kvinnosyn om man inte ger människor rätten att faktiskt definiera sin egen vilja. Är man osäker på att någon faktiskt trivs med sitt jobb bör man man förstås inte köpa sex av dem. Det är dock en moralisk fråga, inte en fråga om sexhandel i sig.

    Jag är emot människohandel, men prostitution är ju en annan sak? Prostitution och människohandel hänger ihop. Man kan inte välja att ha en laglig sexhandel och tro att man ska slippa människohandeln. Om vi har ett samhälle där det är lagligt och okej att köpa sex så är det klart att människohandlaren kommer skicka sina offer dit han eller hon vet att det finns en efterfrågan och där det är lagligt att köpa sex. Risken är dessutom stor att den som köper sex inte ser skillnad på, eller kanske till och med kommer strunta i det när det väl gäller, att personen de köper sex av är människohandlad. Det finns även undersökningar som visar att det svenska förbudet mot sexköp är effektiv vad gäller att motverka människohandel i Sverige.

    “Om vi har ett samhälle där människor har sex så får vi räkna med att det kommer finnas våldtäkter. Alltså måste vi kriminalisera sex. Om vi minskar efterfrågan på sex så kommer också våldtäkterna minska…” Eller inte. Resonemanget är förstås helt absurt. Människor kommer alltid vilja ha sex. En del kommer ha större efterfrågan på sig och de kommer därför kunna ta betalt för sex. Den som är ful får inte mycket sex sålt eftersom efterfrågan blir så låg att det inte går ta betalt för det. Att kriminalisera sexköp är döfött. Det må ta bort sexhandel från gatan, men så länge människor efterfrågar sex kommer också människor sälja och köpa det.

    Människohandel är till 4/5 inom bygg- och resturangverksamhet, inte inom sexhandeln. Det är det främsta argumentet mot att prostitution alls skulle påverka människohandeln, ens i allra bästa scenario. Det är ett sentida påfund, därför att inga andra argument höll, så man försöker nu associera prostitution med människohandel och få det låta som om det är samma sak. Ett argument som inte fanns när sexköpslagen infördes, 1999.

    Varför är det bara köparen som ska straffas, man är väl två? I många fall är man faktiskt fler än två, t.ex. är kanske en bordellägare, en hallick eller en människohandlare inblandad. Men om vi för tillfället utgår ifrån att de bara är två:
    I Sverige tycker vi att det är köparen som är problemet och orsaken till att sexhandeln existerar, därför har vi valt att kriminalisera endast köparen. Dessutom vet vi att den som säljer sex ofta mår dåligt och behöver mycket hjälp för att ta sig ur sin situation. Om det hade varit kriminellt att sälja sex hade det blivit ännu svårare för dessa personer att söka hjälp.

    Bordeller existerar i stort sett inte i Sverige. Antalet hallickar har enligt socialstyrelsen ökat och det beror på att antalet utländska sexsäljare ökat. De behöver hallickar, svenska sexsäljare har historiskt sett i stort sett aldrig använt hallickar i Sverige. Mycket tyder alltså på att människohandeln ökat… Om man nu vill underlätta för sexsäljare att söka hjälp så är det ju konstigt att man dömer dem för att undanhålla skatt samtidigt som de inte kan bedriva företag, att man tar ifrån dem sina barn om de säljer sex ur hemmet, att en hyresvärd är skyldig att vräka dem om han misstänker sexhandel i hemmet, samt att kvinnor som tvingas sälja sex utvisas om polisen får nys om det. Lagen som reglerar sexhandel handlar inte om att skydda utsatta sexsäljande kvinnor. Den handlar om att få bort sexhandel för att det av dess förespråkare anses fult att ta handla med sex, vilket också denna propaganda understryker. Det är en fråga om traditionell sexmoral. Inte om skada.

    Liknande poster:

  • Fattiga kvinnor kommer alltid sälja sex
  • Sug på den radikalfeminister!
  • Olagligt ligga med sexsäljare?
  • Manliga offer
  • Miljöpartiets sjuka sexköpslag
  • Videovåld anno 2010

    Programmet Storforum (som jag missat fanns) på SvT har en och en halv timmes debatt om vide-, förlåt datorspelsvåld. Repris på videovåldsdebatten på 80-talet. Same shit, different day, helt enkelt.

    Vill passa på att pusha detta program som har allt som jag saknar i den moderna upplagan av programmet Debatt. Rätt programledare, färre deltagare och seriösa (nåja) samtalsämnen.

    http://svtplay.se/v/2226997/storforum/valdsspel_-_mordande_noje_for_barn

    Liknande poster:

  • You are the livestock in human farming
  • Den nya frihetsrörelsen
  • En kompromiss av sämsta möjliga slag
  • Läsvärt om sexköpslagen
  • Dambisa Moyo: Konkurs vs Protektionism
  • Välj vad du vill, bara du väljer rätt!

    Det verkar råda något av en missuppfattning kring vad som är valfrihet och inte. Att sätta en pistol mot tinningen mot någon och sedan rättfärdiga sig med att “men det är ett fritt val, jag skjuter bara om han väljer fel!” är inte valfrihet. Inga val under direkt hot är val.

    Så när ÖB säger “vill du göra utlandstjänst eller inte?” men där alternativ två egentligen är “eller bli uppsagd?” så är det inte ett fritt val. Det hederliga vore att formulera frågan just så som alternativen ser ut. “Att vara anställd i försvaret kommer fortsatt innebära tjänst också i utlandet. Vill du vara anställd eller inte?”

    Men, i en organisation vars syfte går ut på våld och hot om våld, är det kanske inte så underligt att man använder samma resonemang också på sina egna.

    Liknande poster:

  • Skörda vad man sått!
  • Flirtlicens – Eller moralpropaganda
  • “Vi lovar meeeeer!”
  • Miljöfarliga vindkraftverk
  • Är verklighetens folk liberaler?
  • Är verklighetens folk liberaler?

    Göran  Hägglund (kd) använder gärna ett liberalt språkbruk; Staten ska inte näsla sig in i varje skrymsle av våra liv, kulturvänsterns verklighetsbeskrivning som utgår ifrån kollektiv och inte individer förespråkar något “verklighetens folk” inte kan identifiera sig med. Men har konservativa kristdemokraterna blivit liberaler?

    Nej, givetvis inte. Den ‘gemensamma värdegrund’ som Hägglund nämner i förbifarten i vad som ska förena nationen, är givetvis en kristkonservativ värdegrund, inte en humanistisk sådan. Lagstiftning ska inte grundas i vetenskapligt beprövad erfarenhet, utan i en “kristen människosyn” och när vi ser till hur denna människosyn förstört tillvaron för prostituerade, narkomaner och hemlösa så betackar jag mig från mer av den varann.

    Vad Göran Hägglund har rätt i, är att liberal politik fungerar. Se individen, inte den kollektiva tillhörigheten, så får du oftast en odiskriminerande fördelning på köpet. Och får du inte det, för att folk inte vill ha det, ja då är det inte politikers sak att tvinga det på medborgarna. Folket ska bestämma, det är demokrati. Det är inte politikers sak att uppfostra befolkningen.

    Det intressanta är ändå det gehör från “vanligt folk” som Hägglunds tal verkat fått. Måhända är svensson mer liberalt sinnad än man kan utläsa från var de lägger sin röst?

    Jag tror problemet är att folk inte tar reda på mer om politiska frågor. Det gör att populism och enkla svar vinner mark, vilket förstås gynnar konservativa och vänstern. För att få liberaler i riksdagen måste vi lyckas göra liberala lösningar lättsmältna. Att folk kommer utveckla en större förmåga att fascineras av politik tror jag nämligen inte på som realistiskt.

    SR: Hägglunds Tal



    Liknande poster:

  • Ingen Hägglund på Pride 2010
  • Inga kristdemokrater är mina vänner
  • KD – era fega kräk
  • Definitionen av vansinne
  • Miljöfarliga vindkraftverk
  • “Vi lovar meeeeer!”

    Det är lätt vara generös med andras pengar. Politiker lovar brett och vilt i valrörelser, men sen när det väl kommer till kritan visar det sig inte sällan att man lite ursäktande skjuter upp infriandet av sina löften för att det “just nu saknas finansering”, ja det är i bästa fall. I sämsta fall lånar man pengar för att infria dem ändå.

    Rödgröna röran lovar nu att övertrumfa Alliansen oavsett hur mycket pengar de tänker lägga på välfärden. Alltid.

    Det känns lite minst sagt som sandlåderetorik och jag blir lätt illamående. Är folk så dumma att de köper det här? Vänstern har historiskt sett varit bäst på att lova folk saker och därför vunnit valen. Men nu vet vi hur det går för länder där man röstar på dem som lovar ge, ge och ge. Som i Grekland t.ex. Tids nog kommer notan med besked.

    När det visar det sig att man för att finansiera sådant som pension från 40års ålder har lån för nästan hela landets BNP och det enda sättet komma ur skiten blir totalsanering av landets ekonomi, för att inte hela nationen ska hamna permanent på fattighuset. Är det dit Vänstern i Sverige vill dra nationen? Vi betackar oss gärna från den sortens vänsterpåfund skulle jag tro och innerligt hoppas.

    Vem vill du ha som jultomte för fyra år framöver?

    Skattesänkningar ger mer pengar i plånboken, vilket leder till mer konsumtion och därmed mer jobbtillfällen. I synnerhet när det är den köpstarka medelklassen som får sänkta skatter. Men även när företagare får mer pengar över, så finns större marginaler och att anställa i synnerhet mer riskfulla grupper som oerfarna unga och kvinnor i fertil ålder blir mer lockande. I en åtsnörd ekonomi är det de minst lockande grupperna som får bära hundhuvudet.

    Fler i jobb ger också i slutändan större skatteintäkter, även om det är till en lägre procentsats. Ja, om nu inte själva principen att man ska ha rätt till större delen av frukten av sitt eget arbete räcker. Jag vet att 70% skatt inte räcker för vänstern, som helst skulle se att skatten var 100% och vi alla levde på olika sorters bidrag, eller “medborgarlön” som de kallar det.

    Dessvärre för dem så producerar inte statliga jobb ofta verkliga värden, för det behövs förädling av verkliga resurser, för det behövs innovation och fri marknad. Annars kollapsar samhället i ett ekonomisk svart hål, så som Sovjet en gång i tiden gjorde.

    Andra om detta: HAX,

    Liknande poster:

  • Är verklighetens folk liberaler?
  • Flirtlicens – Eller moralpropaganda
  • Miljöfarliga vindkraftverk
  • Skörda vad man sått!
  • Miljöfarliga vindkraftverk

    Det är lite lustigt hur man kan vara så störd av grannar och omgivning och ändå bosätta sig bland folk. Det är ju inte brist på skog och ödemark att bo i, i det här landet, om man säger så.

    vindkraftverk Miljöfarliga vindkraftverk

    "Miljöfara"

    Men om man väljer att bo bland andra människor så får man också leva med att de faktiskt lever också och om det orsakar problem för en så är det upp till en själv att avgränsa sig och isolera sig från intryck från omgivningen. Om man t.ex. störs av lekande barn så får man skaffa tjockare fönster, om man störs av flaggor så får man odla lite jävla hud och klarar man inte detta så kan man bosätta sig utanför samhället, där man kan förvänta sig slippa andra människor.

    Men så resonerar visst inte människor. Istället springer de till staten och förväntar sig att lagstiftningen ska lösa alla deras problem. Vilket den också gör, in absurdum.

    Ett bra exempel på det ges i DN idag där det tas upp vilka absurda omvändningsområden som miljölagstiftningen tänjs till att omfatta. När ett vindkraftverk får nekande att byggas med hänvisning till miljöskäl, då undrar man hur logiken på myndigheten egentligen ser ut…

    Miljödomstolen konstaterar att vindkraftverk är att betrakta som miljöfarlig verksamhet och att snurrorna kommer att förstöra betydande skönhetsvärden. Länsarkivarien ger ett expertutlåtande: Det saknas ”ett strukturellt samband mellan vindkraftanläggningen och det omgivande landskapet”.

    Domen blir att vindkraftverken inte får byggas. Beslutet att ge tillstånd upphävs.

    Om man vill garantera sig att ingen bygger något man inte gillar i närheten, så får man köpa upp all mark. Annars kan man inte begära att få slippa vindkraftverk och fan och hans moster. Detsamma gäller alla andra sorters störmoment. Det är inget staten ska gå in och reglera. Man ska få göra vad man vill på sin egen mark. Om jag inte häller gift i ån som rinner in på din mark, så drabbas du inte av vad jag gör på min tomt. Om jag går naken på min balkong så är det upp till dig att titta i en annan riktning.

    Så borde det åtminstone vara, med en liberalt grundad lagstiftning. Istället ska staten gå in och detaljreglera hur vi lever, in absurdum. Det gör mig jävligt less.

    Liknande poster:

  • Bloggduell
  • Sexkontraktet
  • Dagens läsvärda…
  • Lägg ner Folkhälsoinstitutet
  • En kompromiss av sämsta möjliga slag