Nyviktoriansk sexualsyn

Schyman tycker att en logisk fortsättning av att avkriminalisera sexköp vore att ha gymnasieutbildning för sexsäljare. Att världen inte är svartvit och att yrken kan vara lagliga utan att de måste ha egna program på gymnasiet verkar ha undgått denna rabiata feminist.

För precis som vi idag gör undantag för vissa yrken så som abortläkare, porrskådis, strippa och militär utlandstjänst (alla fullt lagliga yrken), så finns ingen rimlig anledning att anta att sexsäljare skulle få särskilda krav på sig från arbetsförmedling etc. Det är bara ännu ett emotionellt argument från statsfeministerna som tycker sig ha rätt att bestämma över andra människors sexliv.

Försvaret är förstås att “det handlar inte om sex” utan om “könsmaktsordning”. Och med den sortens teoretiserande lyckas man försvara en lagstiftning som kriminaliserar den ena parten i en frivillig affärsuppgörelse mellan vuxna människor. Du får ha sex gratis, men tar du emot något för det så blir den som ger dig något en brottsling. Faktiskt jämförs det med att syssla med sexuellt slaveri, vilket förstås är helt absurt. Gråskalor existerar inte i statsfeminismens världsbild.

Det innebär dessutom ett fullständigt förnekande av det maktperspektiv som är själva grunden för sexhandeln: Könsmaktsordningen.

- Expressen

I alla kulturer har kvinnor sexuell makt över männen. Det ser inte bara ut så hos människan utan även hos andra primater. Kvinnan har något män vill ha och hon kan ge det mot saker hon själv behöver. Det finns en biologisk anledning till att prostitution är världens äldsta yrke och den försvinner inte för att vi kallar den könsmaktsordning och kriminaliserar männens del i det frivilliga utbytet.

Jag skriver frivilligt eftersom sexköpslagen reglerar just detta; frivilliga sexuella tjänster mot betalning. Om det inte sker frivilligt utan under tvång så finns det annan lagstiftning som kriminaliserar detta. Därför är sexköpslagen inget annat än en morallag. Att påstå annat är bara att lägga ut dimridåer underblåsta av verklighetsfrånvänt radikalfeministiskt teoretiserande, där man ser könsmaktsordning bakom varje hörn och som universalsvar på alla frågor. En verklighetsuppfattning få svenskar kan identifiera sig med.

Ändå har Alliansen svikit i denna fråga. Från att ha kritiserat sexköpslagen har man nu anammat den helt och fallit till föga för den sexualkonservativa ådran inom partierna. De forna liberala värderingana lever idag blott kvar i ungdomspartierna. Den “utredning” man efter ett drygt decennium äntligen gjorde var styrd så i direktiven att den inte fick ifrågasätta den statsfeministiska doktrin som ligger till grund för lagstiftningen i sig. Det enda man ville ha i detta politiska beställningsverk, var en trave papper som ursäktade “hårdare tag”, de konservativas motsvarande paradgren och universalsvar på alla frågor.

Idag ligger hoppet till de yngre. En nyliberal utveckling, inte minst på det sexuella området lovar förbättring för såväl sexsäljare som andra sexuella minoriteter. Också en mer jämställd sådan, för vi vet att bland yngre människor är det främst unga män som säljer sex. Den könsmaktsordning feministerna vill se som ursäkt för det som egentligen bara är en nyviktoriansk moralism krackelerar allt mer och i bakgrunden står utsatta människor utan rätt att organisera sig fackligt, jobba ur hemmet, eller ens skatta för sin verksamhet. Man kan tycka att vänstermänniskor borde se detta problem bortom all moralhysteri.

(Varför dyker jag inte upp hos twingly på Expressen?)

Andra om detta: tianmi, Tala ut, Kungabloggen, Motpol, kriminal.se, Peter Karlberg, Om trafficking, Gretas svammel,

Liknande poster:

  • Ingen Hägglund på Pride 2010
  • Sexköpslagen reglerar frivilliga transaktioner
  • Olagligt ligga med sexsäljare?
  • En omdefinierad barnporrlag
  • Miljöpartiets sjuka sexköpslag
  • En läsvärd bloggpublicerad DN-debattartikel

    Carl Johan Rehbinder (pp), Hanna Wagenius (c) och en rad andra liberala bloggare går ut i en gemensam debattartikel som skulle ha publicerats på DN. DN ändrade sig och därför publicerar nu skribenterna den på sina respektive bloggar. Den innehåller ännu mer av den träffsäkra kritik som Camilla Lindberg (fp) och Marianne Berg (v) häromdagen skrev om i Expressen.

    Jag vill gärna hjälpa till att sprida den, så i piratanda kopierar jag artikeln för läsning här nedan:

    Sexköpslagen är en ren morallag. Vi spelar – om än i knattedivisionen – därför i samma liga som länder som stenar otrogna kvinnor och hänger män som praktiserat homosexualitet. I ett avseende går denna lag längre än någon morallagstiftning från 1800-talet. Vare sig att sälja eller att köpa sexuella tjänster har tidigare varit kriminaliserat i Sverige. När sexlagen kom var den även unik i världen. Detta historiska och geografiska pionjärarbete väcker många frågor: Vilken effekt har lagen fått? Vilka konsekvenser?

    I den utvärdering av sexköpslagen som nyss offentliggjordes får man inte svar på några frågor. Istället är utredningen en av årets största politiska skandaler. Där hittar man såväl vetenskapligt fusk och faktafel som ideologisk enögdhet. Trots att Europarådet och FN upprepade gånger har uppmanat Sverige att utföra en ”heltäckande och oberoende utvärdering” av lagen var slutsatserna givna redan i utredningsdirektiven. Lagen får inte ifrågasättas och utredaren ska ”överväga behov och lämpligheten av en skärpning av straffskalan”. Om det hade funnits ett genuint intresse för att utreda lagen skulle man ha valt en oberoende utredare och man skulle inte ha talat om vad utredningen ska mynna ut i innan den startade. Istället tillsatte man Anna Skarhed som ensamutredare, en entusiastisk och okritisk förespråkare för lagen. Allt detta på beställning av Beatrice Ask, som om inte annat gjorde sitt ställningstagande klart i mars i år, när hon föreslog en förnedrande särbehandling av misstänkta sexköpare.

    På det följer att allt som kunde leda till andra slutsatser har avfärdats i denna bakbundna utvärdering. Forskare och debattörer som har uttryckt kritik mot sexköpslagen såsom Laura Agustín, Susanne Dodillet och Petra Östergren nonchaleras. Ett annat exempel är den nonchalans med vilken man avfärdar gatuprostituerades försämrades situation. Förändringen i kundunderlaget medför nämligen att det har blivit svårare att välja bort de potentiellt farliga kunderna – de som kanske är ute efter att slå och skada – eftersom de säkra kunderna nu istället köper sexuella tjänster via Internet. Detta menar Skarhed inte är en riktig förklaring, och påstår istället att den försämrade situationen skulle bero på att det finns mer heroin på marknaden.

    I en intervju på CNN förklarar Beatrice Ask att det viktigaste i utredningen är jämförelsen med våra grannländer och de slutsatser man kan dra av den. Men de siffror man stöjder sig mot i jämförelsen med Danmark är grovt förfalskade. Organisationen Reden, en statligt finansierad hjälporganisation har inkluderat hemlösa, knarkare och andra hjälpsökande i statistiken. Dessutom har man dubbelregisterat besökare och lagt ihop flera års statistik som årlig. Dessa oegentligheter har varit kända ända sedan i fjol. Den här statistiken som enligt Ask är så central borde alltså aldrig ha tagits upp i utredningen.

    Inte heller övrig statistik kan ses som tillförlitlig. Utredningen har exempelvis inte gjort en egen undersökning kring antalet sexarbetare i Sverige, utan förlitat sig på tidigare gjorda undersökningar. Snart sagt varje avsnitt innehåller en reservation i formen av ett påpekande om att det är svårt att få fram exakta siffror – ändå dras tvärsäkra slutsatser baserade på just dessa.

    I utredningen hävdas också, trots ovan angivna om gatuprostituerades situation, att lagen inte påverkat sexsäljares situation negativt – men också att om så är fallet, så är det en bra konsekvens av lagen. Skarhed menar också att det är logiskt att de “offer för prostitution” som “tagit sig ur den” gillar lagen, medan de aktiva sexsäljarna inte tycker om den. Därmed diskvalificerar hon aktiva sexarbetares åsikter och erfarenheter. Skarhed var också tydlig med att vi i Sverige inte jobbar med skademinimering.

    Sexköpslagens ändamål är att utrota sexhandeln utan hänsyn till vilka skador det kan medföra och utan hänsyn till att det är sexsäljarna som betalar priset för den strategin. Utvärderingen är även full av diskriminerande och ideologiska ställningstaganden. ”Det är skamligt och oacceptabelt att män kan ha tillfälliga sexuella relationer med kvinnor mot betalning” står det i den engelska sammanfattningen. Man beskriver också sexhandel som ”en form av manligt våld mot kvinnor” och som ett ”extremt uttryck för ojämlikhet”. Trots att manliga sexsäljare är en stor och växande grupp bortser man från dem i utredningen. De passar givetvis inte in i den här uppdelningen i kvinnliga offer och manliga förövare.

    Ett av sexköpslagens främsta mål är att öka jämställdheten. Det anger man också i utredningen. Men när man väljer att göra den ena parten i en ömsesidig transaktion till förövare och den andra till offer beroende på kön är det könsdiskriminering. När man fråntar kvinnan omdöme, rationalitet, ansvar för sina handlingar och rätten kropp och till sin sexualitet är det könsdiskriminering.

    Vi måste också våga fråga oss vad som händer med brottsbenägenheten och respekten för lag och rätt när skillnaden mellan samtyckessex mot betalning respektive våldtäkt, människorov och utnyttjande av minderåriga krymper. Är det verkligen rimligt att polisen ska sätta mer resurser på att spana på i övrigt laglydiga medborgare som köper sex av myndiga och införstådda säljare?

    Vid presskonferensen säger Anna Skarhed att den kvarts miljard som satsats på att bekämpa prostitutionen ”inte precis har kastats i sjön”. Det är förstås trösterikt att höra, men har pengarna ens kastats i rätt riktning? Vi vet att våldtäktsanmälningarna skjuter i höjden och att traffickingen ökar. Ändå är det på sexköp man vill fördubbla påföljden, ändå är det sexköp utredaren vill att polisen skall prioritera högre.

    Det enda den här utredningen bevisar är att även före detta justitieråd kan göra politiska beställningsjobb och att vår justitieminister är kapabel att göra sådana beställningar. ”Straffskalan för sexköp behöver skärpas för den hör hemma i en världsbild och en verklighet som inte stämmer överens med den som idag gäller” sade Anna Skarhed när hon presenterade utvärderingen.

    Vårt samhälle har förändrats av sexköpslagen, men på vilket sätt? Försöket att lagstifta bort prostitutionen har bevisligen inte lyckats, jämställdheten har inte ökat och traffickingen har inte minskat. Istället är de tydligaste effekterna av sexköpslagen att vi har fått ett mer fördömande och moralistiskt samhälle med angiveri, dubbelmoral och riggade utvärderingar som naturliga och förväntade inslag.

    Är det verkligen en sådan världsbild och verklighet vi vill ha i Sverige?

    Artikeln författad och undertecknad av:
    Per Hagwall, riksdagskandidat, Moderaterna i Stockholms stad
    Helena von Schantz, riksdagskandidat, Folkpartiet i Östergötlands län,
    Hanna Wagenius, riksdagskandidat, Centerpartiet i Jämtlands län
    Carl Johan Rehbinder, riksdagskandidat, Piratpartiet
    Erik Laakso, socialdemokratisk debattör

    Liknande poster:

  • Nathan Shahar om sexköpslagsutredningen
  • Sexköpslagen reglerar frivilliga transaktioner
  • Läsvärt om sexköpslagen
  • Fattiga kvinnor kommer alltid sälja sex
  • Manliga offer
  • Nathan Shahar om sexköpslagsutredningen

    Ännu en i raden av intellektuella sågningar av sexköpslagsutredningen har nu presenterats på Newsmill. Denna gång är det den vältalige journalisten Nathan Shachar som träffsäkert väcker frågor kring vad media egentligen sysslar med som inte vågar skriva om den i bästa diktatursnitt uppenbart beställda utredningen.

    Direktiv till utredarna, med justitiekanslern Anna Skarhed i spetsen, var försedda med en kuriös, fantastisk brasklapp: Eventuella ledsamheter i den studerade verkligheten fick inte resultera i någon omprövning av lagen. Den fick i praktiken status av grundlag. Så går det till hos Fidel Castro och Robert Mugabe: Först ett dekret mot något förhatligt fenomen; därpå en beställd summering som förklarar att det hela utfallit till allmän belåtenhet, i enlighet med Ledarens oändliga godhet och framsynthet.

    Det är anmärkningsvärt att det enda media verkar ha att komma med är ännu mer känsloargument, lösa påståenden som inte håller för en närmre granskning och allmänt oärliga resonemang i syfte att få folk att resonera med magkänslan istället för med huvudet. Det är känslor som ska rädda sexköpslagen, inte förnuftet, uppenbarligen. Men är det verkligen något som vinner gehör hos befolkningen i stort?

    Sexköpslagen speglar inte några allmänmänskiliga värderingar utan en sekterism som omfattas av en bråkdel av befolkingen. Lagen är uttryck för en antikverad, patriarkalisk syn på sexualitet och könsroller.

    Tyvärr verkar den där bråkdelen av statsfeminister sitta just på redaktionerna i kvällspressen. Som när Aftonbladet påstår att våldtäkter är vanligare i Holland än i Sverige. De måste ha missat att Sverige leder våldtäktsligan stort. 2006 hade Sverige drygt 2,5 ggr fler våldtäkter per 100 000 invånare (24 vs 9) än Nederländerna! Var får statsfeministerna sina fantasier ifrån? Magkänslan?

    I stället för att suggerera fram storhetsvisioner om att kliniskt utstampa prostitutionen borde vi göra vad vi kan för att bekämpa dess samhällsfarliga och oacceptabla aspekter. Men för att nöja sig med så anspråkslösa livsmål måste man erkänna den mänskliga naturen för vad den är och inte proklamera korståg mot väderkvarnar.

    - Newsmill

    Vi får hoppas fler journalister vågar ta efter Nathan och uttala sig mot denna sekt av professionella tyckare.

    Andra om detta: Perspektiv,

    Liknande poster:

  • Sexköpslagen reglerar frivilliga transaktioner
  • Svårtuggad invärdering
  • Barnporrfrågan får gehör från fler
  • Rena samhället från promiskuitet!
  • Fattiga kvinnor kommer alltid sälja sex
  • Sexköpsutredning: IG

    Kan man spåna hur fritt som helst i en statlig utredning som ska ligga till grund för lagstiftning, eller bör det finnas krav på saklighet, opartiskhet och intellektuell hederlighet? Sexköpslagsutredningen lever inte upp till något av detta. Resultatet får IG.

    I grundskolan fanns det vissa krav på det man skrev och lämnade in. Man kunde (oftast) inte bara spåna hur löst som helst och sen påstå att man faktiskt demonstrerat något bara genom att ordbajsa vilt. Kraven efter gymnasiet är förstås ännu högre, vilket alla som skrivit en uppsats på högskolenivå vet.

    Ett av många aja baja är att redan på förhand bestämma vad man vill komma fram till och sen selektivt leta källor som stödjer detta och bortse från dem som inte stödjer det. Så gör man helt enkelt inte. Det är definitionen av intellektuell ohederlighet. En dödssynd inom vetenskapen. Men det är precis vad man gjort med sexköpslagsutredningen.

    Urvalet är så litet att det inte säger någonting i någon riktning. Dessutom har man helt utan insyn i problemet fastnat i gatuprostitutionen, som om den vore representativ för sexhandel överlag. (Vi vet från studier i andra länder att den inte är det.) Urvalet är dessutom kliniskt. Om man ska bedöma hur heterosexuella familjer mår genom att besöka kvinnokliniker så kommer man till slutsatsen att nästan alla män misshandlar sina fruar. Så ser naturligtvis inte verkligheten ut.

    Inte heller får man en rättvis bild av sexhandel överlag genom att tillfråga polisen som bara jobbar med brottsutredningar. Eller genom att fråga socialen som bara jobbar med utsatta människor. Som man frågar får man svar.

    Metodiken är obefintlig. Urvalet är selektivt och när det inte duger för uppsåtet – ägnar man flera sidor åt att berätta en enskild kvinnas dramatiska livsöde. Men herregud, detta är inte en roman, det ska föreställa en utredning! Då ska man förhålla sig saklig, inte hitta dramatiska livsöden för att vädja till folks känslor. Det är inte känslor för enskilda livsöden som ska avgöra om lagstiftning är framgångsrik eller inte, det är generella och faktiskt påvisbara konsekvenser.

    “Vi kommenterar inte enskilda fall” brukar det låta från myndigheter annars. Här har man uppenbarligen inte fått hejd på sin iver att kommentera det enskilda fallet, när det faller ens egna syften i smaken.

    Redan i direktiven fastställdes att lagens grundläggande premiss inte fick ifrågasättas. Det enda intressanta var att hitta argument för varför man ska höja straffen. ‘Beställningsverk’ kallas det. Frågan är vem som köper resultatet.

    Och citatet av utredarens egen motivering är ju redan en klassiker: ”Jag kan väl säga så att, jag är inte, jag är inte egentligen, jag tycker inte att det här är häpnadsväckande utan egentligen tycker jag att det här är ganska självklara slutsatser. Men det viktiga har ju varit för utredningen att försöka så att säga få underlag för att kunna dra dem. Och vi har ju jobbat på det sättet.”

    Som alltid med staten tillfogar man mer av samma dåliga medicin om resultaten inte blir vad man avser. Funkar inte lagen? Ja, då höjer vi straffen!

    Varje gång du läser om sexköpslagen, minns att den reglerar frivilliga utbyten av sex för pengar. Det är det enda den reglerar. Finns det tvång i någon form så faller det under annan lagstiftning. Allt prat om trafficking är därför inget annat än dimridåer.

    Sist men inte minst; om du som man inte kan få sex och en kvinna profiterar på detta behov genom att sälja det mot dyr ersättning, vem är eg. förövare och vem är offer?

    Man vet ju att sexköpslagen inte är bra för sexsäljarna utan har gjort dem mer utsatta. Ändå behåller vi den. Det kan bara betyda att lagen inte främst är till för dem som säljer sex, utan för att lära medborgarna god sexualitet.

    Att “markera” mot det smutsiga i att köpa sex prioriteras högre än att faktiskt hjälpa dem som man, åtminstone i teorin, betraktar som offer för detta smutsiga. Sexköp är ett brott mot den allmänna ordningen, vilket gör sexköpslagen till en ren morallag.

    - Lisa Magnusson

    Ovanstående är helt korrekt. Det är staten som är målsägande i sexköpslagens rättegångar mot enskilda människor. Det är inte den prostituerade. “Brott mot staten” kallas det. I Sovjet hade man bara sådana brott. I en liberal stat borde de kollektivt avskaffas. Finns inget offer ska det inte finnas en lag! Staten ska ge fan i vad vi gör i våra sängkammare helt enkelt.

    Vägen till framgång är genom avkriminalisering. Sexsäljare måste få möjlighet att organisera sig fackligt. Ju färre mellanhänder, desto bättre, därför är jag ingen förespråkare av bordeller. Det innebär bara att någon annan profiterar på sexsäljarna och risken är att man där kan gömma papperslösa flyktingar som kommit hit genom trafficking och nu pga sin utsatthet inte kan jobba med något annat än att sälja lågprissex, så som i Holland.

    Däremot kan det inte som idag vara rimligt att en kvinna som säljer sex ur hemmet får bli utslängd av hyresvägen utan uppsägningstid för att denne annars främjar illegal aktivitet. Det kan inte vara rimligt att en kvinna som säljer sex automatiskt anses vara en så dålig mor att socialen tar hennes barn ifrån henne. Det kan inte vara rimligt att en kvinna som pga lagen är tvungen jobba svart skönbeskattas med fantasisummor och omvänd bevisbörda så hon går i personlig konkurs.

    Det är sådan lagstiftning som stigmatiserar och gör sexsäljare utsatta. Inte sexköparna.

    Liknande poster:

  • Sexköpslagen reglerar frivilliga transaktioner
  • Läsvärt om sexköpslagen
  • Sexkontraktet
  • Manliga offer
  • Fattiga kvinnor kommer alltid sälja sex