Eftersom jag återkommande kritiserar invandringspolitiken och det diffusa konceptet ‘mångkultur’ är det måhända lätt få för sig att jag sympatiserar med Sverigedemokraterna. Det gör jag inte. Här är varför.
Lika lite som jag sympatiserar med Vänsterpartiet för att vi bägge är emot FRA, sympatiserar jag med SD för att jag är kritisk till invandringspolitiken. Däremot finner jag nytta i att ifrågasätta allmänna sanningar och lösa begrepp som hyllas till skyarna där var och en är fri att sätta sitt eget innehåll i begreppet som används. ‘Demokrati’, ‘välfärdssamhälle’ och ‘mångkultur’ är tre sådana begrepp som mår bra av att dissekeras.
Som libertarian är jag i grunden för öppna gränser. Var och en som vill bosätta sig i Sverige ska vara fri att göra så. Däremot har jag ett problem med att staten subventionerar inflyttning av människor som inte kan försörja sig själva och sina inte sällan stora familjer.
Det leder till en artificiellt skapad efterfrågan på bosättning i Sverige. Istället för att motivet till att flytta hit är att jobba och leva här, så handlar det om att välja det bästa alternativet för att slippa så mycket eget ansvar som möjligt. Här står jag således långt ifrån både vänstern och högern. Många människor som aldrig skulle bosatt sig här från början gör det för att Sverige har ett rykte om sig att ge gratis boende till alla som kommer hit och får asyl. Egenförsörjningen i invandrartäta områden där problemen med integrationen är som störst är liten, om inte obefintlig.
På en fri marknad hade det naturligt reglerats av begränsningen på egen försörjning. Bara de som verkligen hade utbildning och kunde konkurrera på arbetsmarknaden, eller driftigheten och innovationen att starta egen verksamhet, skulle då flytta hit. För den som är illitterat, outbildad och som har en helt annan kultur [hur man lever med andra människor] finns inga incitament att bosätta sig här.
Den som vill försörja flyktingar är givetvis fri att göra det, på egen bekostnad, eller tillsammans med andra som också vill stå för sådan försörjning. En privat flyktingmottagning skulle sannolikt ställa mycket större krav och vara ordentligt mycket mer framgångsrik än den statliga, misslyckade och populistiska flyktingmottagning vi har idag.
Sverigedemokraterna vill återupprätta assimileringspolitiken från 70talet. Jag levde inte då och jag har ingen större insyn i hur assimileringspolitiken på 70-talet såg ut. Men det spelar mindre roll, eftersom SDs andra stora fråga är “hårdare tag”, vilket för mig till min andra kritiska punkt mot SD.
Jag anser att lagstiftning, i den mån den ska finnas, ska vara grundad på vetenskap (och liberala principer) och inte på populism. Om poängen är att straffa så kan vi lika gärna lämna lagstiftningen utanför och låta var och en utkräva sin egen hämnd. Det behövs inte staten för.
Statens rättsskipning ska handla om större övergripande mål. Att rehabilitera, ta bort incitament för kriminalitet, att genom beprövad erfarenhet stifta lagar som fungerar i verkligheten. Då vet vi att bästa sättet för att få folk att sluta begå våld och övergrepp mot andra människor är förlåtelse och kontakt mellan brottsoffer och förövare. Samt förstås att inte ha en stat som sätter hinder i vägen för möjligheten att försörja sig själv.
Många förbud och lagar skadar mer än det kriminella gör, som t.ex. i narkotikalagstiftningen där straffen idag, tillsammans med skattebrott, är som minst proportionerliga och grymma.
SD vill ha hårdare straff, något som inte fungerar i avskräckande syfte och som kostar oss alla enorma mängder pengar. Att ha folk i fängelse är dyrt. Istället borde påföljden fokusera på att låta förövaren betala av sin skuld till brottsoffret ekonomiskt.
Ett annat populistiskt nonsensförslag är att upprätta ett offentligt register över pedofiler liknande det man har i USA. Det är för det första helt oeffektivt eftersom de flesta övergrepp mot barn inte sker av pedofiler och i andra hand inte av människor som är okända, utan av familjemedlemmar. Därtill vet vi av erfarenhet att dessa register tenderar att i förlängningen omfatta allt utom pedofiler, se bara på USA där sk ‘sexual offenders registry’ kommit att omfatta folk som kissat offentligt, barn som skickat nakenbilder till varann etc. En stämpling för livet som inte är motiverad och som skadar mer än övergreppen på barn gör.
När det nu blivit barnporr att titta på sexuella bilder på ungdomar under 18 så är det bara en tidsfråga innan det spårar ut på samma sätt i Sverige.
Sist men inte minst så tar ett sådant register och offentligt stigmatiserande bort varenda tänkbart incitament för verkliga pedofiler att hålla sig ifrån att begå övergrepp på barn. Har man inget att förlora så finns inget skäl att inte bara se till sig själv och strunta i andras väl.
Sen vill man tillåta brottsprovokation, vilket är ett steg mot ett mindre rättssäkert samhälle. Vi har redan problem med bristande rättssäkerhet efter Tomas Bodström och Beatrice Ask härjat runt i justitiedepartementet i 8 år. Vi behöver inte att SD fuckar upp rättssäkerheten ännu mer.
Sist vill man ge mer pengar till de äldre. Det spär på illusionen av att pension osv är något man själv betalar till. Det gör man inte. Pengarna du betalar in går till staten. Du är sedan utlämnad till statens godtycke vad du eventuellt får i pension. Vill du ha pengar så du inte behöver jobba när du är äldre, spar pengar när du jobbar. Försök behåll så mycket du kan av ditt slit och spar det själv. Lita inte på statens godtyckliga godhet att ta hand om dig. Den har inget verkligt ansvar att göra det.
Be och hoppas att staten tar bort den “tillfälliga” skatten på konsumtion, sk. ‘moms’ så blir allt du köper i ett nafs 20% billigare, vilket i sig skulle skapa massa nya jobb.
Staten vill göra folk beroende av den så du har mindre egen makt över din tillvaro. Det bästa sättet att göra det är att ta dina pengar och sen lova att ge tillbaka dem om du röstar på dem. Då är du beroende av statens godtyckliga godhet. Därför är välfärdssamhället en ondska. Det begränsar din egen makt över ditt liv och gör dig beroende av tomte-politiker som lovar julklappar om du röstar på dem. Saker vi alla skulle ha råd med om inte skatten var 70% av vår inkomst och gick till att försörja politiker och statligt anställda som inte producerar något efterfrågat av värde i bästa fall och i sämsta fall konkurrerar bort privata företag som kan göra samma sak bättre och till lägre kostnad.
“Trygghet och tradition” står SD för. De är de sämsta sidorna av Socialdemokraterna och Kristdemokraterna i kombination. “Tro på individen” hade varit mitt slagord.
Om det nu råder några som helst tvivel om var jag står får ni gärna kommentera!
Ett sätt att ta tillbaka politisk trovärdighet är att ifrågasätta varför Sverige så hårt ska reglera invandring och fri rörelse, och samtidigt ifrågasätta varför vi tillåtit välfärdsmodellen bli ett hinder för människors företagsamhet och möjligheter att försörja sig själva. Jag ska inte fördjupa detta här, utan blott hävda att man inte kan ta debatten utan att också ärligen problematisera behovet av en förändring ekonomiskt och politiskt som gagnar fler.
- LouisP
Jag förespråkar en röst på Piratpartiet. Det är det enda parti som är i närheten av liberalt idag i de frågor man står för.
Liknande artiklar:
Eftersom jag återkommande kritiserar invandringspolitiken och det diffusa konceptet ‘mångkultur’ är det måhända lätt få för sig att jag sympatiserar med Sverigedemokraterna. Det gör jag inte. Här är varför. Lika...
