hanna porträtt

gothbarbie.se

fria tankar för fria människor

Medlingen ledde till mord

17 Nov 2013

Allmänt

Jag kommenterar löpande och återkommande hur integrationsprojekt efter projekt visar sig mer som regel än undantag misslyckas kapitalt med vadhelst man eftersträvat. Det är förvisso inget ovanligt för statliga aktiviteter. De brukar som norm spräcka budget och misslyckas på de flesta sätt möjliga (det blir lätt så när det är någon annans pengar man spenderar). I fallet med hedersrelaterade brott är dock konsekvenserna betydligt allvarligare än så.

I Sverige har vi en syn på konsensus och konflikter som förmodligen är nära nog unik i världen. Det är viktigare att alla är sams än att alla får rätt. Det är ett synsätt vi får ipräglat oss sen dagis med följden att vi förmodligen är det mest FN-vänliga landet i hela världen och det finns väl inget mer svenskt än en fredsmäklare?

Så, när man sitter ner och försöker medla så är det naturligtvis ett mycket typiskt uttryck för vår kulturella syn på konflikter och att det ‘givetvis går att lösa allting bara man låter alla prata till punkt’.

Den som har varit utanför landets gränser och kanske helst utanför västvärlden inser dock snabbt att den attityden inte på något sätt är given av naturen. Vi lever tvärtom i en skyddad bubbla med extrem tilltro till myndigheter, individualism och århundranden av fred. En av anledningarna till att det är så svårt att förhandla fred i mellanöstern är exempelvis synen på konflikter som ett nollsummespel. Närhelst “motståndaren” vinner något så måste det innebära att du förlorar något. Grunden för konfliktlösning, att det finns en tredje väg, där bägge parters gemensamma fundamentala intressen (trygghet, frihet osv) kan tillgodoses utan att det måste kosta den andra något, finns helt enkelt inte som koncept i många länder och kulturer.

Därför blir det nästan en karikatyr på svensk naivitet när socialarbetare (ofta kvinnor) ska sätta sig ner och diskutera värdegrund med patriarken för en familj från en hederskultur, där gruppen alltid värderas över individen och där kompromisser är lika med förlust.

Värderingarna är nämligen inte en del av några enskilda personers avvikande synsätt, utan kulturellt förankrade och en del av hela samhällssystemet som dessa personer kommer ifrån. Deras trygghet och i förlängningen överlevnad, hänger på hängivenheten till de principer som ger gruppen ett socialt kapital och trovärdighet – det vi brukar förenklat referera till som ‘heder’.

Om man inte förstår vad det är man brottas mot, så har man inte en chans att vinna. Vore det så enkelt att man kunde resonera lite med en kopp kaffe för att föräldrarna ska hitta tillbaka till de värderingar de egentligen redan har – så som förmodligen ofta är fallet med svenska familjer där det finns missbruk och annat som lett fram till misshandel och liknande i familjen – då hade förstås problemet varit lättlöst!

Problemet är att här finns inte de värderingarna.

Låt dom orden sjunka in.

Tänk dig nu den omvända situationen. Du tillhör en utsatt etnisk minoritet i ett land där din överlevnad och trygghet hänger på släktens pålitlighet/anseende (heder). Det finns ingen myndighet att klaga hos om du blir utsatt för övergrepp. Om det mot förmodan gör det så har du sannolikt ingen chans att få gehör ändå, för du tillhör en diskriminerad minoritet vars senaste minne av statens makt var ett försök på folkmord av alla med ditt etniska ursprung. Du är sannolikt förbjuden att använda ditt eget språk. Som individ är du ingenting. All din trygghet finns i din släkt och vad du gör är inte längre något som bara påverkar dig. Det påverkar hela din familj.

Skulle du under de omständigheterna kunna resoneras till att acceptera mord för att skydda familjens anseende och i förlängningen överlevnad?

Om du inte kan svara ja på den frågan, så måste det anses höjden av överlägsenhet att tro att det omvända är möjligt. Och om du kan svara ja på den frågan, så kanske ovanstående ändå kan ge utrymme för eftertanke i vad det egentligen är du begär när du försöker “medla”.

Mot den bakgrunden är det förstås föga förvånande att medlingen inte bara är helt utan framgångsrika resultat, utan att det också tvärtom, förmodligen lett till minst ett mord, ett försvinnande, flera tvångsgiftemål och en hög med misshandelsfall.

– Om man använder medlingsmetoden utifrån det perspektiv som hela socialtjänströrelsen i det svenska samhället använder att förena familjen – det betyder att det alltid när det gäller den målgruppen med hedersrelaterat våld – det är alltid på bekostnad av flickan eller pojkens mänskliga rättigheter att han eller hon ska sänka ner sina förväntningar av mänskliga rättigheter.

Men vilka konsekvenser får det då att man bedriver den här typen av arbete tror du?

– Konsekvenserna blir fler som blir bortgifta mot deras vilja, konsekvenserna mer bortförda till gamla hemländer, blir mer misshandel, mer våld, mer otrygghet, mer ohälsa.

Uppskattningsvis 70 000 barn är utsatta för den här sortens dagliga och konstanta terror och förtryck. Det är ett feminismens misslyckande att man inte uppmärksammar och kraftigare arbetar mot dessa kulturella uttryck och värderingar som i sin kärna är kvinnoförtryckande. Det är lätt att tala om löneskillnader på några procentenheter, men här finns verkligt lidande som inte får i närheten av den uppmärksamhet det förtjänar. Och det är svårt att förklara det med något annat än rasism. Barn till invandrare är helt enkelt inte värda lika mycket som medelklassens svenska kvinnor i feministrörelsens ögon. Eller har ni någon annan förklaring?

Strukturer och kollektivism

8 Nov 2013

Filosofi

Feminister från vänstern talar ofta och gärna om “strukturer” och vikten av att bekämpa dessa. En struktur är enkelt förklarat en statistisk signifikant tendens att utföra vissa handlingar inom en given grupp.

Feminister säger t.ex. att det finns ett strukturellt förtryck av kvinnor i samhället. Dvs. rent statistiskt så kommer det finns en överrepresentation av kvinnor som offer för olika former av förtryck.

Så långt är det inget vidare kontroversiellt. Men sedan kommer vi till ansvarsutkrävande och här blir det uppenbart vad som skiljer vänsterns feminister från andra. Inom liberalismen och andra individualistiska ideologier kan nämligen en individ, oavsett statistisk grupptillhörighet, inte avkrävas ansvar för någon annans handlingar än sina egna.

Du kan inte lastas för vad någon annan i din familj gör. Du kan inte lastas för vad någon annan av samma religion eller annan ideologi gör, och du kan inte lastas för vad någon annan av samma kön gör, lika lite som vad någon gör med samma hårfärg eller musiksmak. Ansvar kan bara utkrävas av individer.

Så är det inte inom vänstern, där kollektivisering är inte bara teoretisk förklaringsmodell utan också den praktiska metoden för att utkräva ansvar.

Män har ett ansvar för strukturellt manligt våld mot kvinnor, argumenterar man.

Låt oss jämföra det förhållningssättet med andra, principiellt identiska resonemang:

“Alla muslimer har ett ansvar för andra muslimers våld mot kvinnor.”

“Alla vita män har ett ansvar för andra vita mäns våld mot ickevita.”

“Alla socialdemokrater har ett ansvar för andra socialdemokraters våld mot icke-socialdemokrater.”

Beroende på hur etablerat eller ifrågasatt påståendet är, kommer det kännas rimligt eller orimligt. Men premisserna som alla ovanstående påståenden bygger på är lika felaktiga i alla exempel. Det är precis lika absurt att utkräva ansvar av enskilda män, för mäns “strukturella” våld mot kvinnor som det är att utkräva ansvar av alla muslimer för vad enskilda muslimer gör, oavsett strukturella statistiska mönster.

Eftersom vänstern ser världen enbart i kollektiva tillhörigheter och aldrig individen, så utgår de förstås ifrån att detta också är meningsmotståndares tankesätt. Därför blir kritik mot islam ett ansvarsutkrävande från alla muslimer. Därför blir kritik mot mäns våld ett ansvarsutkrävande från alla män. Och i andra delar av världen blir en persons missgärning ett ansvarsutkrävande från alla av samma klan/släkt/familj. Det är ett primitivt synsätt och går tvärtemot västvärldens individbaserade rättigheter.

Den röda tråden oavsett vi pratar om hedersvåld eller patriarkat är kollektivisering. Och det är givetvis en precis lika absurd idé att utkräva ansvar från någon annan än den som begår en handling (eller försvarar den), oavsett denne delar hårfärg, religion, ideologi eller typ av könsorgan.

Du kan bara lastas för dina handlingar och ställningstaganden som individ, och förvisso sammanfaller dessa ofta med självvalda grupptillhörigheter så som ideologi och religion. Men är det något de aldrig automatiskt sammanfaller med så är det sådant vi inte själva valt – som vår könstillhörighet och vår hudfärg.

Att som feminist hävda att en individuell man har ansvar för andra mäns handlingar, trots att han inte försvarar dem, är precis lika fel som att som rasist hävda att en mörkhyad har ansvar för vad någon annan mörkhyad gjort, när denne tar avstånd ifrån handlingen.

Vänstern måste lära sig se individer, bortom strukturerna. Och inse även om det finns ett intellektuellt värde i att se strukturer och kollektiv, så är det inget som hör hemma i ansvarsutkrävande i ett civiliserat samhälle. Den sortens kollektivisering hör hemma på järnåldern.

Slöjförbud och Sexköpslag

29 Sep 2013

Sexualpolitik

Det är fascinerande att se hur somliga liberaler vrider och vänder sig för att slingra sig ur det inkonsekventa resultatet av att avvika från principer – av bekvämlighet. Det är lite som när kristna plockar bibelcitat för att stödja åsikter de redan bestämt sig för är de rätta. Det mest uppseendeväckande exemplet på detta är debatten kring slöjor versus sexköpslagen.

I det ena exemplet understryks vikten av kvinnors rätt att äga sin egen kropp och välja vad man gör med den – inklusive hur man klär sig, oavsett om det kan antas att de flesta som går runt i burka och niqab världen över sannolikt inte gör det för att de vill utan för att de annars riskerar utsättas för social stigmatisering i bästa fall och offentlig piskning eller fängelse i värsta fall (ofta kombinerat med våldtäkt från personer ur polisväsendet).

I andra exemplet spelar den enskilda kvinnans åsikter och frihet över sin egen kropp plötsligt ingen roll längre, utan nu är det kollektivet kvinnor och hur handel med sex ofta används för att utnyttja kvinnors utsatthet – varför den enskilda kvinnans rättigheter får vika undan för vad feminister uttrycker som “the greater good”. Därav sexköpslagen.

Nu kanske någon argumenterar att “kvinnor får faktiskt sälja sex, men det är förbjudet att köpa”. Visst, med samma resonemang borde det vara kriminellt att sälja niqab/burka och att på något sätt uppmuntra hantering av dessa. Det är inget jag ser någon feminist argumentera för? Och är det kriminellt att övertyga sin partner att bära burka/niqab? Är det kriminellt att predika att kvinnor som inte bär dessa plagg hamnar i helvetet, är moraliskt underlägsna och i princip får skylla sig själva om de blir våldtagna?

Jag stödjer absolut varje människas rätt att välja hur hen vill klä (eller inte klä) sig. Du ska va fri att gå i burka, eller naken och ingen ska lagligt vara fri att våldta, misshandla,  hota eller uppmuntra liknande handlingar mot dig på grund av detta!

Men samma rätt att ha sex med vem man vill och givetvis också att ta betalt för detta, utan att på motsvarande sätt utmålas som ett offer för andras ändamål är självklar för mig.

Hur kan man som liberal feminist vara för sexköpslagen och samtidigt inte förespråka ett kollektivistiskt motiverat förbud av heltäckande religiösa plagg som uttrycker ett kvinnoförtryckande ideal i det offentliga?

Liknande artiklar:

Porrpung

1 Jun 2012

Sexualpolitik

En mamma skriver på SVT Debatt om hur hennes 14åriga dotter rakar könet i tron att killar inte kommer vilja ligga med henne annars. Jag vet inte om rubriken är vald av mamman “Varför tror min dotter att hon måste raka sitt könshår för att bli älskad?” men om dottern knullar för att bli älskad är det nog något annat som är fel. Något mamman kanske borde ta sig en kritisk funderare över. Men på tal om rakning; “porrpung” någon?

Låt mig säga tydligt att jag inte har minsta invändning om en vuxen kvinna av olika skäl vill raka hela underlivet. Det jag vill uppmärksamma är att små flickor långt innan de gör sin sexdebut tycker att de måste göra det för att killarna vill ha det så.
- SvT Debatt

Frågan om slätrakade kön är en åldersbaserad fråga, eller en “modegrej” om man så vill. Begreppet “porrpung” kommer ifrån att killar rakar underlivet så som man ursprungligen gjorde i porrfilmer. Jag vet inte om någon använder begreppet “porrfitta”, men jag tror inte det. Idén att man ska raka sig mellan benen är vid det här laget gammal och jag tror ingen ungdom reflekterar över att det kommer ifrån porren, lika lite som stringtrosorna som används för att det är fult när trosorna syns igenom tajta byxor.

Lika lite tror jag killarna som rakar sig eller har ångest över att de inte ser ut som actionfigurer fast deras kroppar (som dessutom ofta ligger flera år efter tjejernas i utveckling) inte har en chans i konkurrensen från äldre killar. Frågan om kroppsideal är inte en kvinnofråga. Den ständiga stämplingen av tjejer som offer däremot – är det.

Vem ställer den kritiska frågan om hur unga killar mår och vilka kroppsideal de har? Det är lätt skylla på killarna, men de mest kritiska blickarna vad gäller kvinnors utseende kommer alltid ifrån andra kvinnor. Killar får man va glad om de ser att man klippt håret. Tjejkompisarna kommer se om dina naglar inte är i perfekt skick, om du inte hunnit noppat ögonbrynen eller om du börjar lägga på dig kring magen.

Det är oerhört sällan jag hör en kille säga att hans kroppsideal är en avmagrad tjej. Den vanligaste beskrivningen är “jag vill ha något att ta i” eller “jag gillar kurvor”. Däremot vet jag inte hur många gånger jag hört tjejer beskriva sina kroppsideal nära resultatet av anorexia. Och om du nu mot förmodan skulle komma på tanken att fråga en man vad han har för kroppsideal – ja kring sig själv då alltså – så är det förmodlingen inget som går att uppnå utan anabola.

Frågan om destruktiva kroppsideal är inte en kvinnofråga. Frågan om att raka underlivet är lika lite en jämställdhetsfråga som att raka sig under armarna. Det är helt enkelt något man gör i vår kultur därför att det anses fräschare. Den ständiga stämplingen av tjejer som offer som måste tas hand om av samhället däremot ÄR en kvinnofråga. Det är hög tid att sluta göra problemformuleringarna utifrån synen på kvinnan som ständigt hjälplös, passiv och omyndig.

Liknande artiklar:

Sluta jämställa kvinnor med barn!

9 May 2012

Politik

Jag är så oerhört less på hur feminismen i Sverige jämställer kvinnor med barn. Detta är det största hotet mot kvinnors jämställdhet. Hur vi ständigt förminskas och ses som offer, som inte kan ta vara på sig själva och måste skyddas av patriarkatets ersättare – staten.

Det sker nu senast i en artikel om barnprostitution. Vi vet att de flesta som säljer sex i gymnasieålder är killar. Ändå finns inte ett enda exempel i artikeln om en killes erfarenheter. Allt handlar om tjejer.

– Men i de flesta fall har barnen inte varit föremål för socialtjänst eller polis tidigare utan kommer från, på ytan, välfungerade familjer. Det vi kan se som en röd tråd är avsaknad av närvarande föräldrar, inte som att föräldrarna inte bryr sig, utan föräldrar som inte tar sig tid för sina barn utan har fullt upp med sina karriärer. Man jobbar och jobbar och tänker ”hon är en tonåring och hänger med sina kompisar”.

- DN.se

Det är ett totalt och fullständigt osynliggörande av alla de killar som säljer sex och det sprider en myt om att det alltid är kvinnor som är offer och män som är förövare. En myt som inte stämmer med verkligheten. De främsta offren för mäns våld är andra män.

Tack och lov utförs det nu forskning på den helt bortglömda sidan av prostitutionen, transpersoner och män som säljer sex. Det ska bli mycket spännande att se vad den forskningen visar.

Media med sin statsfeministiska doktrin som helt förnekar verkligheten lär väl dock dogmatiskt fortsätta beskriva verkligheten utifrån deras skeva uppfattning att kvinnor är offer som liksom barn inte kan ta ansvar för sina egna livsval.

En man som säljer sex och mår dåligt får skylla sig själv. En kvinna som säljer sex och mår dåligt är en samhällsfråga.

Den som är ett offer är inte myndig och offerrollen är tyvärr bekväm för många, eftersom den innebär att någon annan har ansvaret för det du själv mår dåligt av. Men offerrollen innebär också att du aldrig ses som jämställd med andra. Allt du gör ses mot bakgrund av din roll som sämre vetande. Därför måste kvinnor sluta se sig som offer. Aldrig acceptera att jämställas med barn.

Det är här förtrycket mot kvinnor idag är som störst.

Liknande artiklar:

%d bloggers like this: