- Kriget mot narkotikan är ett misslyckande, sade affärsmannen Richard Branson i parlamentet.
[...]
I gruppen ingår en rad kända tidigare ledare som FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan, USA:s tidigare utrikesminister George Shultz och EU:s förre utrikespolitiske talesman Javier Solana.

Även andra personligheter som nobelpristagaren Mario Vargas Llosa och entreprenören Richard Branson ingår i gruppen, som bland annat genomför granskningar av internationell drogpolitik.

- SvD

Sedan förbudstiden i USA på 20-talet har vi vetat att kriminalisering av droger (alkohol den gången) resulterar i en gigantisk svart marknad som försörjer maffia och annan organiserad brottslighet, vilket leder till mer våld, vilket i dagsläget bäst demonstreras med de katastrofala krigen mot narkotikan i Sydamerika som resulterar i tusentals döda årligen.

Alla som sett den hyllade TV-serien Boardwalk Empire vet hur det såg ut i USA när man bestämde sig för att kriminalisera all sprit. Resultatet blev att maffian tog över, korruptionen ökade och våldet ökade. Sedan kriget mot narkotikan infördes i USA på 60-talet har fler och fler missbrukare sats i fängelse, fler och fler dör i uppgörelser eller rena paramilitära stridigheter mellan yrkeskriminella grupperingar och statens drogbekämpande polis.

Det är en ständig våldsupptrappning som idag dödar långt fler människor än drogerna i sig och som trots de enorma resurser som läggs ner, inte resulterat i minskat missbruk och mindre tillgång till droger. Ist har det lett till en utveckling av nya, ännu mer skadliga droger, i en ständig kapprustning mot lagstiftaren, senast genom sk “internetdroger”.

Vi vet att politiken som förs idag inte uppnår några av de resultat man eftersträvar. Samtidigt vet vi att en erfarenhetsbaserad skademinimerade politik varit framgångsrik varje gång det prövats, att missbrukare behöver vård och inte fängelsestraff, att sprutbytesprogram minskar spridning av smittsamma sjukdomar även utanför kretsen av drogmissbrukare etc.

Det finns helt enkelt inga rationella skäl att inte ompröva en uråldrig politik som fortgått utan att ifrågasättas allt för länge!

Liknande poster:

Global Commission for Drug Policy gör nu påtryckningar i Storbritannien för att få lagstiftningen kring narkotika ändrad till en resultatorienterad lagstiftning med fokus på minimerad skadeverkan snarare än förbud. - Kriget mot narkotikan är ett misslyckande, sade affärsmannen Richard Branson i parlamentet. [...] I gruppen ingår en rad kända tidigare ledare som FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan, USA:s tidigare utrikesminister George Shultz och EU:s förre utrikespolitiske talesman Javier Solana. Även andra personligheter som nobelpristagaren Mario Vargas Llosa och entreprenören Richard Branson ingår i gruppen, som bland annat genomför granskningar av internationell drogpolitik. - SvD Sedan förbudstiden i USA på 20-talet har vi vetat att kriminalisering av droger (alkohol den gången) resulterar i en gigantisk svart marknad som försörjer maffia och annan organiserad brottslighet, vilket leder till mer våld, vilket i dagsläget bäst demonstreras med de katastrofala krigen mot narkotikan i Sydamerika som resulterar i tusentals döda årligen. Alla som sett den hyllade TV-serien Boardwalk Empire vet hur det såg ut i USA när man bestämde sig för att kriminalisera all sprit. Resultatet blev att maffian tog över, korruptionen ökade och våldet ökade. Sedan kriget mot narkotikan infördes i USA på 60-talet har fler och fler missbrukare sats i fängelse, fler och fler dör i uppgörelser eller rena paramilitära stridigheter mellan yrkeskriminella grupperingar och statens drogbekämpande polis. Det är en ständig våldsupptrappning som idag dödar långt fler människor än drogerna i sig och som trots de enorma resurser som läggs ner, inte resulterat i minskat missbruk och mindre tillgång till droger. Ist har det lett till en utveckling av nya, ännu mer skadliga droger, i en ständig kapprustning mot lagstiftaren, senast genom sk "internetdroger". Vi vet att politiken som förs idag inte uppnår några av de resultat man eftersträvar. Samtidigt vet vi att en erfarenhetsbaserad skademinimerade politik varit framgångsrik varje gång det prövats, att missbrukare behöver vård och inte fängelsestraff, att sprutbytesprogram minskar spridning av smittsamma sjukdomar även utanför kretsen av drogmissbrukare etc. Det finns helt enkelt inga rationella skäl att inte ompröva en uråldrig politik som fortgått utan att ifrågasättas allt för länge!

Liknande poster:

Justitieminister aka nationell dagisfröken Beatrice Ask kommenterar den svenska narkotikapolitiken. Det går... inte så bra. Mer om detta hos: Stardust blogg

För nu lär de ha fått vingar. DN släpper in en “drogliberal” artikel grundad på vetenskap!

Detta blir det jobbigt för de religiösa. Bäst sätta propparna i öronen och återupprepa alla inlärda mantran.

“Knark är bajs! Knark är bajs! Knark är bajs!”

Med en rad exempel visar forskarna hur det som ytligt kan uppfattas som ett självklart mål i själva verket är en idé som fått obehagligt konkreta konsekvenser på alla fält. Sveriges besatthet av preparaten i sig – i stället för de sociala och psykologiska förlopp som faktiskt genererar och upprätthåller missbruk – gör att svenska narkomaner systematiskt berövas just de bojar i tillvaron som skulle kunna hålla dem flytande under den skakiga resan ut ur helvetet: bostad, medicin, arbete, familj, terapi, laglighet. Ett nej till subutex, en förlorad bostad, ett återbesök på kåken, en infekterad spruta – det finns tusentals exempel på att människor dött på grund av förhållanden som inte skulle behöva råda. Visst kan alla säga att det enda förhållande som inte skulle behöva råda i vårt samhälle är att droger inte existerade – men där blir narkotikadebattens argument och dilemman slående lika abortdebattens.

- DN.se

Liknande poster:

För nu lär de ha fått vingar. DN släpper in en "drogliberal" artikel grundad på vetenskap! Detta blir det jobbigt för de religiösa. Bäst sätta propparna i öronen och återupprepa alla inlärda mantran. "Knark är bajs! Knark är bajs! Knark är bajs!" Med en rad exempel visar forskarna hur det som ytligt kan uppfattas som ett självklart mål i själva verket är en idé som fått obehagligt konkreta konsekvenser på alla fält. Sveriges besatthet av preparaten i sig – i stället för de sociala och psykologiska förlopp som faktiskt genererar och upprätthåller missbruk – gör att svenska narkomaner systematiskt berövas just de bojar i tillvaron som skulle kunna hålla dem flytande under den skakiga resan ut ur helvetet: bostad, medicin, arbete, familj, terapi, laglighet. Ett nej till subutex, en förlorad bostad, ett återbesök på kåken, en infekterad spruta – det finns tusentals exempel på att människor dött på grund av förhållanden som inte skulle behöva råda. Visst kan alla säga att det enda förhållande som inte skulle behöva råda i vårt samhälle är att droger inte existerade – men där blir narkotikadebattens argument och dilemman slående lika abortdebattens. - DN.se