Tecknad “barnporr”
I Aschberg idag var Manga-experten Simon Lundström med och de talade om domen mot honom ang. innehav av barnpornografi, för tecknade bilder i mangastil.
Värt lyssna på!
Betnér om tecknad “barnporr”
Läsvärt av Magnus Betnér:
[...] Allt som händer i den här filmen har hänt förut. Om inte på Balkan, så någon annanstans. Verkligheten överträffar dikten, även i det här fallet. Om nu konstnären vill visa på hur Serber blir våldtagna av sin regering och dessutom, bildligt talat, hjälper till att våldta och döda varandra genom att faktiskt visa det med just knull och mord, är det inte då en rättighet vi borde värna? Jo, jag tycker faktiskt det. Även när det innebär att barn som inte finns på riktigt blir knullade på låtsas, alldeles oavsett om det vänder sig i magen på mig. Eller kanske just därför.
Mer på hans blogg.
Liknande poster:
Ändra en siffra måste va billigare?
Jag förutsätter att det finns en politisk agenda bakom Nintendos beslut att inte släppa Dead or Alive i Sverige. Att man vill påvisa det absurda i den svenska lagstiftningen, där tecknade figurer görs till offer för sexuella övergrepp (enligt den absurda lagstiftningen).
Problem solved!
För annars hade det ju rimligen kostat mindre att ändra siffran 17 till 18 i spelen och därmed fått problemet ur världen. Det är ju inte som att figurerna har en verklig ålder! De kan ju lika gärna vara 38 eller 102 om man så vill. (De existerar ju liksom inte i verkligheten…!)
Eftersom de dessutom har alla attribut som barn saknar (stora tuttar, höfter, markerade midjor) lär det ju inte finnas en enda pedofil som är ett dugg intresserad av spelet. Däremot en hel drös med testosteronstinna tonåringar som nu måste leta efter illegala alternativ när spelbutikerna i Sverige inte kan tillhandahålla titeln.
Lagstiftningen måste ändras. Det kan inte rimligen vara så att det är okej att ha sex, men att dokumenteringen av detta på ett magiskt sätt skapar ett abstrakt offer.
Liknande poster:
Barnporrhysterin visar sitt fula ansikte
Människor i Sverige verkar leva i nån slags bubbla av tro på att barn är fullständigt asexuella. Som om allt som kan tolkas som intresse för sex uppstår först på 18-årsdagen (eller möjligen 15 om man är riktigt kontroversiell). Så är det förstås inte.
Jag har talat med många människor som vittnat om hur de hade sexlekar redan på dagis. Gned sig och juckade mot varann, utan nån större insikt om vad de höll på med, mer än att det var roligt och kändes bra.
Så när en mamma får för sig att barnens “sexuella” beteende måste bero på övergrepp av deras pappa ser jag det som ett tecken på hysteri snarare än jag misstänker att det faktiskt ligger något i det. Inte desto mindre är det ett tecken på hur långt barnporrhysterin gått i detta landet när mamman i ett försök att dokumentera detta beteende i bevishänseende blir anklagad av polisen för produktion och innehav av barnporr…!
– Filmen visade jag på socialförvaltningen innan jag lämnade in den till polisen. För mig var den ett självklart bevis på att barnen utsatts för sexuella övergrepp.
Men i stället för att använda filmen som bevis i utredningen mot pappan inledde polisen en helt ny utredning – mot Lena, om barnporr.
– Redan nästa dag kom polis och socialtjänstemän hem till mig. Barnen togs om hand och fördes till ett jourhem. Själv blev jag anhållen, misstänkt för barnpornografibrott.
[...]
”Det har inte kunnat bekräftas att (pappan) eller någon annan skulle ha utsatt barnen för sexuella övergrepp. Däremot gränsar det till övergrepp att låta barnen fortsätta med vad de gjorde i badet”, skriver utredarna.
Att låta barn leka “sexlekar” är inte ett övergrepp. Barnen tar knappast skada av lekar de själva initierat, om inte någon inblandad absolut inte vill delta förstås (oavsett vad det är för lek). Men hela konceptet att det skulle vara något fel på beteendet är skapat av vuxna människor, inte av barnen själva, som sannolikt inte ens tänker tanken att det skulle vara något konstigt med vad de gör, lika lite som vi själva gjorde det när vi lekte saker på dagis som senare i vuxen ålder skulle kunna tolkas som sexuella.
Ibland undrar jag vad somliga vuxna haft för barndom, om deras föräldrar slog dem på fingrarna när de onanerade eller hur de har kunnat bli så hysteriskt sexualfientliga att normala utforskande lekar och beteenden hos barn bara kan förklaras ur ett perspektiv av sexuella övergrepp av en vuxen. Det är sorgligt att se.
Själv började jag onanera när jag var 11, men jag hade sexfantasier långt innan dess. Nu vet vi inget om hur gamla dessa barn är och det går förstås inte med säkerhet säga att de aldrig utsatts för något som kan definieras som ett övergrepp, men vad jag stör mig på är framförallt att det är den enda tänkbara förklaringen och hur hela sammanhanget snabbt spårar ur i ett rent hysteriskt beteende från alla inblandade, såväl privatpersoner som myndigheter.
Liknande poster:
Mangadom till HD
I en debattartikel i SvD skriver Per Hagwall att Högsta Domstolen är sista hoppet för att få en ändring i tolkningen av barnpornografilagen, så att tecknade bilder inte längre kan omfattas.
Övergrepp är ett allvarligt brott, övergrepp mot barn är ett ännu allvarligare brott. Det finns skäl att skydda barn extra mycket i lagstiftningen. Därför har vi en lag mot barnpornografi. Det betyder dock inte att den lagen är bra, den har i sin nuvarande form helt fel fokus och öppnar upp för ett oöverskådligt missbruk av rättssystemet för att “komma åt” misshagliga personer.
Hovrätten hade möjligheten att pröva lagen mot Europakonventionen men tog den inte. Hoppet står nu till att Högsta domstolen beviljar prövningstillstånd och konstaterar att lagen inte hör hemma i ett rättssamhälle. Bäst vore naturligtvis om lagstiftaren inte inväntade detta utan redan nu reformade lagen. Men trots den massiva kritiken från juridiskt och kulturellt håll och och trots att lagens öppna försvarare bland ledande politiker kan räknas på ena handens fingrar verkar det inte finnas någon politisk vilja att rätta till begångna misstag.
- SvD
