Incest

Screenshot 2016-02-22 14.50.35

Eftersom det här är en så känsloladdad fråga, låt mig göra en sak klar: Tycker jag att det är ”okej” att nära släktingar skaffar barn med varann? Nej. Har de ett ansvar se till att de inte får avkomma, oavsett sexet mellan dem sker genom samtycke eller övergrepp? Ja.

Med det avklarat, låt oss börja från början.

Brottsbalken 6 kap 6§:

Har någon, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, samlag med eget barn eller dess avkomling, döms för sexuellt umgänge med avkomling till fängelse i högst två år. Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med sitt helsyskon, döms för sexuellt umgänge med syskon till fängelse i högst ett år. Vad som sägs i denna paragraf gäller inte den som förmåtts till gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt.

Lagstiftningen kring incest som den ser ut är till för att förhindra att nära släktingar (förälder/barn/syskon) har sex. Det är inget jättegrovt brott och gäller sex mellan samtyckande byxmyndiga individer. Sex mellan förälder/barn (eller annan avkomma, t.ex. barnbarn) ger max 2 års fängelse (för föräldern) och sex mellan syskon max 1 års fängelse (för bägge).

Genetiskt är risken vid inavel lika stor mellan syskon som mellan förälder och barn (undantaget om syskonen är tvillingar), vilket alltså inte demonstreras av straffsatsen som av någon anledning bedömer det som dubbelt så illa att ha sex mellan förälder och barn som mellan syskon.

Incestlagstiftningen omfattar alltså inte vuxna som har sex med barn, även om det är deras eget barn/barnbarn.

Då träder istället lagstiftningen kring våldtäkt mot barn in där det rimligtvis är en mycket försvårande omständighet att offret inte bara är ett barn, utan att det är barnets egna förälder som är förövaren. Vid våldtäkt mot barn är straffet minst 2 år och max 6 års fängelse. Lagen omfattar inte halvsyskon. Lagen gäller också enbart vaginalt samlag, inte övriga sexuella handlingar och inte sex mellan samkönade. Den som på något sätt blir tvingad blir inte heller straffad. Det krävs också uppsåt, så om släktskapet inte är känt blir man inte heller straffad. Det finns också ytterligare förbud mot giftemål för samma släktskapsrelationer, i en separat lag (Äktenskapsbalken 2 kap 3§). Brottet lyder inte under allmänt åtal (dvs brottsoffret måste själv anmäla).

Moral och genetik

Motiven bakom lagen är dels moraliska och dels genetiska (rörande potentiell avkomma).

Incest anses kunna skada en sund familjerelation (SOU 1976:9 s. 25). Man är också rädd för att incestuösa relationer ska öka i antal om lagen tas bort (SOU 2001:14 s. 326). Man är orolig för ökad genetisk risk för skada på foster som resultat av incest (SOU 1976:9 s. 25) och argumenterar alltså lagens varande för skydd om det ofödda fostret (SOU 2001:14 s. 326).

Inavel och risk för sjukdom

Risken för sjukdom hos fostret ökar vid inavel, men ökningen är inte så radikal som man kan tro (givet att incesten inte sker i flera på varann efterföljande generationer och en allvarlig ärftlig sjukdom finns i familjen).

  • Normal risk är 2-4% (ej incest).
  • För kusiner ökar risken för ärftlig sjukdom till 4-7%.
  • Mellan syskon/förälder-barn är risken någonstans mellan 15 och 32% för recessiv nedärvning (NE Morton. An
    estimate of the mutational damage in man from data on consanguineous marriages. Proc. Natl Acad
    Sci USA 42, 1956. s. 855-863 samt AH Bittles och JV Neels, The cost of human inbreeding and their implications for variations at the DNA level. Natare Genet 8, 1994. s. 117-122).
  • För polygen nedärvning av sjukdomar som vanligen inträffar senare i livet är risken vid ickeincestuös avkomma 50%. Här ökar risken ju närmre släkt föräldrarna är (SOU 2001:14 bilaga 4 s. 685f ), men risken är alltså hög oavsett.
  • Risken för ärftliga skador kan vara betydligt högre än hos släktingar om bägge föräldrarna bär på gener som ärvs, trots att de inte har något släktskap alls.

Eftersom man inte förbjuder föräldrar med stor risk för ärftliga sjukdomar att skaffa avkomma och ingen hänsyn tas till om den risken är reell i det enskilda fallet så faller det argumentet på inkonsekvens. Det som ena stunden sägs vara viktigt är i nästa stund oviktigt, trots att det torde röra sig om betydligt fler föräldrar som får avkomma med stor risk för ärftliga sjukdomar som inte är släkt, än de få som är släkt. Den som vill förbjuda även det senare är iaf konsekvent, men jag argumenterar mot denna lag idag, samhällelig genetisk renhet får vi ta i ett annat inlägg…

Det är äckligt

Att lagstiftning ska spegla den allmänna uppfattningen är ett moralistiskt argument och har ingen tyngd för mig personligen. Finns inget offer så ska det inte finnas något brott. Ett ofött barn som inte måste finnas till (pga preventivmedel och abort) är i mina ögon inte ett verkligt offer, utan ett hypotetiskt offer. Det går undvika även om man haft sex och till och med blivit gravid, alltså är det inget argument. Isf är det mer korrekt att förbjuda att skaffa barn via inavel, vilket ändå är vad lagen syftar till (men den skrevs 82 och medicinen då var inte så avancerad som idag).

I den mån majoritetens åsikt ändå påverkar, så torde stigmatiseringen som blir följden av att bli påkommen med incest vara en mycket mer avskräckande faktor, än ev. rättslig påföljd. Jämför med t.ex. otrohet som inte är socialt acceptabelt men ändå inte olagligt, trots en allmänt hållen föreställning att otrohet är omoraliskt och fel. Att någon blir känslomässigt upprörd av något är helt enkelt inte ett skäl att förbjuda någonting med lagstiftning, om ens grundprincip är att lagstiftning ska syfta till att straffa förövare som begår övergrepp på någon – vilket är min övertygelse (i den mån jag alls stödjer statlig lagstiftning som koncept, jag är trots allt anarkist).

Samhälleliga normer har väldigt stor inverkan på de flesta människor. Den som inte bryr sig om det, för att den t.ex. är marginaliserad eller psykiskt sjuk, kommer givetvis inte bry sig om att samhället delar ut rättsliga påföljder. Avskräckande effekt är alltså noll och intet.

Redan från början sker extremt få fall av incest som leder till åtal, det rör nästan uteslutande förälder/barn-relationer.

Mer läsning för den som är intresserad: https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/2214/1/200386.pdf