Identitetsvänsterns cirkelresonemang

three-circling-arrows_318-42496

När man diskuterar med identitetsvänstern är det svårt att inte bli frustrerad, om man som jag förväntar sig konsekventa argument, empiri och logik. Istället möts man av subjektivitet, känslor och cirkelresonemang. Låt mig ge några exempel:

1. Tolkningsföreträde

Detta innebär i att den subjektiva upplevelsen och tolkningen av en upplevelse inte får ifrågasättas om personen ifråga kan uppfattas vara förtryckt. Även om sanningsanspråket överstiger vad som rent objektivt och empiriskt kan beläggas. Dvs. om någon känner sig förtryckt, kränkt eller allmänt förorättad, så är personen det och den upplevelsen skall till varje pris ”respekteras”.

Problemet som uppstår när denna princip anammats är förstås att inte längre finns någon objektiv delad verklighet att förhålla sig till. Mest kränkt vinner och eftersom ingen får ifrågasätta den känslomässiga upplevelsen, kan precis vad som helst påstås vara sant. Det enda du som skeptiker kan göra för att inte trampa nån på tårna är att hålla tyst. Vilket – skall vi finna – är ett återkommande tema i identitetsvänsterns retorik.

2. Misstänkliggörande

När den fakta du presenterar upplevs som hotfull är det inte i första hand din fakta som granskas. Istället ifrågasätts dina motiv. Är du inte en tillräckligt god människa så kan nämligen allt du säger ignoreras. Endast den med fläckfri moral får höras, annars är risken att du genom att komma till tals blir del i att upprätthålla det ”strukturella förtrycket”.

Det är inte längre vad du säger som spelar roll, utan vem du är och vem du företräder. Källkritik har gått från att bli ett verktyg till ett självändamål. Det som kommer från fel person behövs ju inte ens granskas, vilket effektiviserar hela idén av att tysta kritiker. Det håller också effektivt tyst på osäkra personer, eftersom de till varje pris vill undvika att riskera pekas ut som en av de onda.

3. Företrädande

Identitetspolitik bygger på den absurda idén att människor kan dela identitet med någon annan än sig själv. Som en del av detta är det fundamentalt att utgå ifrån antagandet att det 1) finns delade identiteter, 2) att dessa definieras av essentiella (medfödda) skillnader sinsemellan och att 3) olika identitetsgrupper har olika mycket makt. Det är på dessa antaganden hela intersektionalitets-idéen bygger.

För att upprätthålla idén om dessa grupper av identiteter är det också fundamentalt att ingen enskild individ någonsin företräder enbart sig själv. Istället är vi alla del av kollektiv, vare sig vi vill eller inte och allt vi säger gör vi som representater för dessa kollektiv. Dessa kollektiv anses ha gemensamma intressen och eftersom de inte är självalda så finns ett essentiellt sant sätt att vara sin identitet på. Den som avviker från denna sanning är en förrädare. ”Klassförrädare” hette det under kommunismen, nu är du istället en förrädare till din identitetsgrupp som transperson, homosexuell, muslim, ”rasifierad” etc.

Vem definierar gruppens essentiella sanning? Det gör gruppens mest högljudda förespråkare förstås. Se punk 1).

Hur hanterar man ifrågasättande av denna essentiella sanning? Se punkt 2).

Vad händer om någon anser sig stå utanför denna grupp, trots medfödda egenskaper ”i strid” med detta? Se punkt 3).

 

 

 

  • Instämmer i stort. Samtidigt upplever jag att åtminstone punkt 1 och 2 stämmer tämligen väl överens även med ”Sverigevännerna” eller vad de nu vill kalla sig.
    1. Falsifierbara fakta biter inte eftersom det alltid finns ett enskilt fall att peka på som ”bevisar” att allting är åt helvete, att systemkollapsen är ett faktum, att feminazisionistislamistrymdödleilluminati tagit över och allt annat man inte får säga i det här jävla landet.
    2. Den som säger något som går emot det de redan ”vet” går i feminazsionistiislamistrymdödleilluminatis ärende och kan därför gladeligen ignoreras.

    Skillnaden ligger möjligen under punkt 3 då. Fast användandet av ord som ”babbelover” och ”negerälskare” antyder åtminstone att det finns någon form av kollektiv tillhörighet som man kan ”förråda”. Och de ”sittkissande feministmännen på Söder” ska vi inte tala om!

    Liksom du stör jag mig enormt på identitetsvänstern och dess sätt att ta död på samtalen. Men de har god hjälp från den andra ytterligheten.

    Och se där – det är ju trevligt att kommentera på bloggar! :)

    • Morksuggan

      Vilka fakta är det som du kan bevisa är fel från Sverigevänner? Ge exempel som är underbygda av annat än ditt dumdryga tyckande.?

  • Göran Nordling

    Varför vänster? Var det inte Jimmy Åkerlund som satt i TV och ”upplevde” saker från sin uppväxt – som motsades av fakta. Hur höger som helst eller ska man säga ”borgerlig identitetspolitik”?

  • Göran Nordling

    punkt 3) sedan när blev klass en essentiell skillnad?