Att skära eller inte skära

banana-fb

Den som inte följt min blogg bör vara medveten om att jag inte är en av de där vänsternissarna som aldrig missar ett tillfälle att kritisera Israel – mellanösterns enda riktiga demokrati. Eller en av de som relativiserar det omfattande judehatet i palestina (och övriga mellanöstern). Eller en av de som blundar för hur homosexuella behandlas i Palestina jämfört med Israel.

Det är också relevant att veta att jag är humanist och religionskritiker, tidigare kristen. Jag hymlar inte med att jag finner religion fördummande. Men jag ser absolut skillnad i grad av destruktivitet mellan olika religioner. För den fördomsfulle kan vara relevant att veta att Islam förmodligen är den religion jag stött på som jag har absolut lägst tankar om.

Så, med det sagt, hoppas jag du som läsare med öppet sinne kan läsa det jag har att säga, utan att förkasta mig och mina ord baserat på grupptillhörighet.

De principiella argumenten

Jag är förvisso mot omskärelse, men inte oavsett sammanhang. För mig är principen om kroppslig autonomi nära helig, om uttrycket ursäktas, och som människa ska du enligt mig vara fri att göra vad du vill med din kropp. Dvs så länge du inte tvingar någon annan att delta, kan du för min del göra precis vad du vill. Tatuera den, skära i saker, operera om ditt kön eller vadhelst du finner intressant. Det påverkar inte någon annan, alltså är det inte vår angelägenhet.

Problemet som uppstår är när du börjar ta dig rätten att kränka någon annans autonomi. Motivet spelar mig ingen roll. Det kan vara religiöst eller estetiskt, eller vadhelst du upplever rimligt, din frihet slutar där nästa persons börjar. Därför får du omskära dig själv, men du får inte omskära någon annan utan att ha dennes godkännande först. Detta inkluderar givetvis också dina barn.

”Men de är ju mina barn”, kanske någon invänder. Jo, fast ingen förälder äger sina barn. Föräldrar är inte fria att utsätta sina barn för vad de vill, vare sig det omfattar att göra om deras kroppar eller något annat. Du är som förmyndare ansvarig för deras väl och ve, men också för att skydda deras rättigheter – så som rätten till kroppslig autonomi – självbestämmande. Visst, du får av nödvändighet sätta gränser, det är en del av förmyndigandet. Men du är inte fri att göra vadhelst du vill. Inte ens med god vilja och uppsåt. Om du vägrar dina barn medicinsk behandling, så har du enligt mig gått över gränsen för hur långt din auktoritet som förmyndare sträcker sig. Barnet är en individ och har rätt till skydd mot övergrepp som skadar dess hälsa och liv. Om föräldrar inte tar detta ansvar, har övriga samhället ett moraliskt ansvar att göra det.

Religionsfriheten åberopas också, men även denna rättighet är individuell och gäller också oavsett föräldrarnas tro. Religionsfrihet kan alltså inte utövas på andra människor, inte heller ens barn. Barnen har rätt att välja sin tro. Oåterkallerliga ingrepp på barn som inte har möjlighet att ta ställning, motiverad av tro, faller alltså klart utanför religionsfriheten.

De relativiserande argumenten

”Men det är ju ett trivialt ingrepp”, anförs ofta som ett sätt att relativisera frågan, när det är uppenbart att det strider mot principen om kroppslig autonomi och inte faller inom ramen för religionsfrihet. Visst, att göra hål i öronen på sitt barn, tatuera något litet eller liknande kanske för somliga känns som inom ramen för vad en förälder kan ta sig för friheter med sina barns kroppar. I synnerhet om det är tradition. Det är ju ändå inte så omfattande ingrepp.

Nu bör vi vara medvetna om att skära bort förhud är betydligt allvarligare än att skära bort exempelvis en örsnibb. Förhuden är en av de områden på kroppen med mest nerver, ollonet och analöppningen är förmodligen två av få mer känsliga områden på kroppen. Förhuden är samma vävnad som de inre blygdläpparna hos kvinnor. Det är alltså inte rationellt att relativisera detta ingrepp och samtidigt vara emot mindre grova ingrepp i kvinnliga könsorgan.

Ingreppet görs utan bedövning (det går inte effektivt lokalbedöva området, vilket säger något om hur känsligt det är) och utöver det trauma som smärtan vid ingreppet utgör, så tillkommer smärtan under läkningsperioden, vilken försvåras av det faktum att urin ständigt kommer i kontakt med såret, vilket alla förstår orsakar svidande smärta. Detta är förmodligen ett mindre problem hos en äldre individ, som inte ligger i blöja och som inte förstår varför det gör ont.

Spädbarn som utsätts för detta uppvisar samma stressymptom som vid andra grova fysiska övergrepp. Det hade kanske varit motiverat om ingreppet görs för att rädda barnet från något värre, men så är inte fallet. Det görs för att det är tradition och för att markera grupptillhörighet. Barnet har inget att säga till om. Rimligen hade annars ingreppet kunnat göras i högre ålder, säg 13 (när bar mitzvah för judiska pojkar normalt sker) eller 15 (när barnet inträder i sexuell myndighet enligt svensk lagstiftning). Annars är den naturliga åldersgränsen 18, när man anses mogen nog att tatuera sig, göra skönhetsoperationer och så vidare.

De pragmatiska argumenten

”Om det förbjuds kommer det ske ändå.” Det här kan vi kalla abort-argumentet. Vilket gör det intressant, eftersom samma personer (iaf i USA) som ivrigt försvarar omskärelse ofta är emot abort. Om vi låter inkonsekvensen vara, så kan vi konstatera att ja – rimligen kommer många som anser att detta är av sådan vikt att det måste ske, oavsett lagligheten och det trauma det innebär för barnet, göra detta även om det inte är lagligt. Risken finns då att det sker under mindre sanitära förhållanden, med ökade medicinska risker som följd. Om det inte heller är ett skäl för föräldrarna att avstå, kan jag tycka att deras omdöme som vårdnadshavare och intresse för barnets bästa bör ifrågasättas. Kanske är de inte lämpliga föräldrar överhuvudtaget, om de utsätter sitt barn för sådana risker, bara för att det är tradition?

”Man väljer åka utomlands och göra detta.” Det är fullt rimligt, precis som med mycket annat olagligt. Man kan göra det i andra länder, där det är lagligt. Jag tycker personligen inte detta borde vara något tungt argument för varför det ska vara lagligt i Sverige. Men här är det väl mer en smakfråga än något annat som avgör. Jag överlåter åt var och en att bilda sin egen uppfattning, samt vilka fler områden detta isf borde gälla. Nära till hands ligger ju t.ex. kvinnlig könsstympning.

Det estetiska argumentet

Dessa är så dumma att jag bara tänker beröra dem som ytligast. Om ens föräldrar har åsikter kring utseendet på sina barns penis, så är det seriöst något fel i huvudet på dem. Jag tycker inte detta argument förtjänar mer uppmärksamhet än så. Kvinnor som säger att de föredrar omskurna penisar, bör ges samma tyngd som män som föredrar omskurna kvinnors underliv för att de är trängre. Det är helt enkelt ett sjukt sätt att resonera på. Jag borde inte behöva förklara logiskt varför, men ordet ”proportionalitet” ger en ledtråd för den empatistörde.

De subjektiva argumenten

Det här fallet delvis under det estetiska, men omfattar också hur omskärelse påverkar sexlivet, vilket inte är något aktuellt för spädbarn, men desto mer relevant för vuxna som ska leva med konsekvenserna. Att jag kallar dem subjektiva är för att det trots allt är en fråga om preferens.

Eftersom ollonet är exponerat blir det mindre känsligt för beröring. Det kan förstås vara positivt, om man har problem med för tidig utlösning. Men det betyder också att det kan uppstå obehag för kvinnan, när det krävs ”hårdare tag” för att mannen ska känna något.

En dansk studie visar omfattande negativa konsekvenser för sexlivet för män som är omskurna och deras partner, i jämförelse med icke omskurna män[källa].  Som vuxen är det naturligtvis var och en fritt att välja, men detta är ytterligare ett skäl till varför barn inte ska utsättas för detta ingrepp, utan möjlighet att själva ta ställning till konsekvenserna av det.

De medicinska argumenten

Här under faller sådant som mindre risk för HIV, peniscancer etc. Men det brister i proportionalitet. Samma effekt kan uppnås genom vanlig intimhygien, att då skära bort förhuden framstår som lika rimligt som att skära bort öronen för att det är jobbigt tvätta sig bakom dem. Ett inte särskilt seriöst argument, enligt mig.

Det frihetliga argumentet

Som anarkist anser jag eg. att lagstiftning inte ska ske som följd av en majoritets åsikter, utan att avtal ska stiftas mellan fria människor. Utöver detta är jag fri att inte befatta mig med människor vars värderingar jag inte delar. Och den som anser det rimligt, med kunskap om ovan nämnda konsekvenser, skära i spädbarns könsorgan, vill jag helt enkelt inte ha att göra med. Ni är i mina ögon empatistörda. Vad ni har för religion är i sakfrågan för mig oväsentligt.