Riktig förändring gör ont

photo-1415226620463-aedee27159c5

Problemet med naiva människor är inte att de vill väl, utan att de just saknar ett rationellt filter genom vilket de bedömer hur rimlig möjligheten är för sina handlingar att få önskat utfall.

Man kan inte agera för förändring om man inte först gör en nykter bedömning av situationen. Och förändring kräver att man trampar folk på tårna. För den förändring som inte gör någon arg är ingen förändring i verkligheten. Den är en symbolisk flagga, en plattityd som ingen kommer opponera sig emot och som därför inte heller utgör något hot för någon – och därmed heller inte leder till förändring.

Situationen är att Sverige tar emot massor av lågutbildade människor från tredje världen, från kulturer fundamentalt annorlunda vår egen, där hela samhällsordningen (vars själva sönderfall är anledningen till att de lämnat sitt hemland) bygger på i första hand etnisk/religiös och i andra hand familjemässig tillhörighet och lojalitet.

Man kan tycka att det borde vara skäl nog att överge sin lojalitet och vilja pröva något nytt, men tyvärr är de flesta människor inte vare sig så analytiska eller rationella att de förmår se sambandet, än mindre agera på det (det är en enligt mig universiell mänsklig egenskap att tendera välja trygghet framför rationalitet).

Men lika lite som jag skäms över att säga att det finns skillnader i hur samhällen byggs så finns det en rationell måttstock för hur framgångsrik dessa är. Krig och död är dåligt, fred och frihet är bra. Väst har mer fred och frihet, mellanöstern har mer krig och mindre frihet. Vår kultur är överlägsen deras. Och med kultur talar jag förstås inte om symboliskt trams som skägg, klädstil, namnet på våra högtider eller vilken vidskepelse vi föredrar. Jag talar om de grundläggande värderingar och idéer vars lojalitet vi i grund och botten formar våra nationer.

Det kriget mellan civilisationer har vi redan vunnit. Det är vårt Internet som medeltidsromantikerna i IS/Daesh använder. De flyttar hit, inte tvärtom. Så nu återstår resten.

Det finns något lockande i kompromisslöshet och samhörighet. Det gällde i Hitlertyskland och det gäller bland islamister idag. Men om inte politiker ser att hela stadsdelar idag börjar falla under islamisters inflytande. Att inte bara judar trakasseras om de offentligt visar sin lojalitet med symboler, utan också kurder och kristna, då kommer ingen förändring kunna ske.

Den som tror att arbetslöshet är orsaken till islamism, när den självmordsbombare vi haft var universitetsutbildad och etniska svenskar lär sig arabiska och flyttar till Syrien och poserar med sina egna barn i stridsmuntering, då kommer ingen förändring kunna ske.

Svenska politiker måste fatta att verklig förändring kommer göra ont. Det kommer trampa folk på tårna. Det kommer inte vara en flagga som alla enas kring och ingen ifrågasätter därför att slagorden låter fint och  inte hotar någons tillvaro.

Fråga inte hur Sveriges Muslimska Råd, Muslimska Mänskligarättighetskommitén och andra islamister ställer sig till åtgärder mot radikalisering!

När islamisterna är riktigt jävla arga och hysteriska. När de skriker islamofobi och när framförallt antalet som blir turnémördare minskar istället för att som nu öka – då vet vi att vi är på rätt väg. När judar inte flyr landet. När kurder kan va stolta över sin frihetskamp. När ingen är rädd vara öppen med något annat än muslimsk tillhörighet i sitt bostadsområde. Då vet vi att vi är på rätt väg!

Innan dess hör alla förslag som hyllas av islamister med rätta hemma i papperskorgen. För det om något är ett tecken på att de kommer vara fullständigt verkningslösa. Och jag önskar människor som Alice Bah Kuhnke och Mona Sahlin faktiskt kunde se det. Istället för att va så jävla naiva och vilja alla gott. Riktig förändring gör ont!

 

  • Staffan anderstig

    Är man onödigt konspiratorisk när politiker betonar det öppna utan gränser? Sverige.och att islam inte godkänner gränser för islams utbredning?