Halshugg och våldta, få terapi och jobbcoach!

is-terrorists

Hur mycket jamsande med turnémördare tolererar Svenska folket från etablissemanget?

Det finns en närmast deterministisk syn på miljöpåverkan i Sverige, där det tycks som om individens möjlighet att välja sin egen framgång eller undergång, är obefintlig.

Är du ”på glid” eller har ”hamnat i fel sällskap” så får du mer resurser, istället för att utkrävas ansvar för dina val och handlingar. Allt ansvar skylls på samhället och de som redan är offer för dessa individers våld ska en andra gång bli offer – denna gång för politikers stöld av skattemedel som istället för att läggas på laglydiga människor, spenderas på turnémördare.

Det behövs ett paradigmskifte från detta ständiga offerstämplande av gärningsmän, där individen aldrig avtvingas ansvar för sina handlingar. Det är ett vidrigt övergrepp på vår förmåga som människor, att reducera vår framgång eller undergång till en fråga om hur mycket samhället kastar pengar i vår generella riktning, eller inte.

Vi måste sluta mäta godhet i hur mycket resurser det offentliga spenderar på olika intressen. Det finns ingen chans för någon att respektera sig själv och därmed inte heller för omgivningen, om man inte först tvingas ta ansvar för sina handlingar.

Handlingar har konsekvenser. Inte minst för vår självbild. Varje gång vi väljer att göra en viss sak, så förstärker vi den sidan hos oss själva. Och det finns inget mer dehumaniserande och passiviserande än kollektivistisk determinism. Tyvärr dryper det socialdemokratiska Sverige av den dyngan.