Varför blir det inte fler jobb?

Trots subventioner för såväl ungdomar som invandrare ökar jobben inte alls i den takt som utlovats. Anledningen är att idén att lägre kostnader att anställa gör att det skapas fler jobb bara är halva sanningen.

Det är förstås sant att om marginalerna är små och företaget är litet med få anställda, så är en ny anställning ett stort åtagande och ekonomiskt ansvar. Men för ett större företag så är den löpande lönekostnaden och utgifter i form av sociala avgifter ett mindre åtagande i helhetskalkylen. Det finns andra, på många sätt mer avgörande faktorer.

Behovet

Den första är förstås behovet. Vi köper inte fler varor eller tjänster från ett företag bara för att de har fler anställda. Och får inte företaget in mer pengar från konsumenterna, så är det en utgift utan syfte att anställa fler. Företag är inte vuxendagis. De överlever genom att erbjuda något som efterfrågas bättre än sina konkurrenter. Inte genom att anställa så många som möjligt. Om du inte köper saker du inte vill ha och inte behöver, för att vara snäll mot företag, så kan du inte rimligen förvänta dig att företag ska anställa folk de inte behöver. Det är inkonsekvent och irrationellt.

Dolda kostnader

En nyanställning har många fler faktorer än kostnaden på pappret att ta hänsyn till. I vår moderna, högspecialiserade arbetsmarknad så är det få personer som enkelt kan bytas ut likt kuggar i ett maskineri. Det visar inte minst det totala fiaskot med fri-år och att trots stora pensionsavgångar så är nyanställningarna mycket mindre än vissa förväntat sig.

Som anställd idag är du en del av ett team. Din kompetens är inte bara vad du kommer med till gruppen, utan den kunskap som byggs på successivt genom erfarenhet i gruppen. Att ta in nya anställda har en kostnad i att de måste hitta sin plats i maskineriet. Därför är den ökade nyttan av en ny anställd inte nödvändigtvis så stor, att det motiverar riskåtagandet. Framförallt om behovet varierar över tid.

En nyanställd är också en risk i form av socialt kapital. Om personen inte visar sig fungera i gruppen så är risken stor att produktionen går ner för övriga anställda. Istället för en kugge så har du anställt en tång och kastat den i maskineriet. I värsta fall hamnar du i sjukskrivningar där du får betala för personer vars produktionsvärde är negativt. Eftersom de utöver att inte själva producerar något, försvårar produktionen för övriga i gruppen. Det går inte ta in någon tillfälligt, för tiden det tar att integrera dem i verksamheten gör att mervärdet av att anställda dem förmodligen blir negativt innan det är dags för dem att lämna och den sjukskrivne att komma tillbaka.

Ge det du tar

Ekvationen för att vara lönsam är egentligen ganska enkel och skiljer sig inte för anställningar med andra frivilliga relationer vi har med människor. Du måste ge lika mycket som du tar. Inte bara i kronor och ören, utan på alla plan. En relation som är ensidigt givande fungerar inte i längden.