Propaganda

Relationen mellan traditionell media och politiker kan närmast beskrivas som inavlad. Sällan är väl detta så tydligt som under almedalsveckan. Men den incestuösa relationen dem emellan blir tydlig ofta även under övriga året.

De byter jobb med varann titt som tätt. Politiker blir journalister, journalister blir politiker. Eller så tar de jobb som lobbyister, där fd. politiker syftar till att manipulera media för att de ska förhärliga sagda politiker.

Samtidigt finns det experter från olika forskningsfält som då och då bjuds in i värmen. Sköter de sig så får de återkomma. Men de måste förstås hålla tungan rätt i mun och inte råka göra livet för obekvämt för etablissemanget. Ofta kräver det att experten tummar på sin integritet och intellektuella hederlighet, för att få lite högre status och möjlighet att återkomma.

Det finns ett aktuellt exempel där mycket tyder på att just detta skett och det är Dick Harrisons debattartikel i SvD – Invandrarna, en vinst för Sverige.

Det är många som så fruktansvärt gärna vill att detta ska vara sant, att de desperat tar varje halmstrå som erbjuds dem. Varje gång påståendet granskas så faller det sönder som torkad lera under lättare tryck. Men det hindrar de inte från att försöka igen. Samtidigt som de efter varje nederlag envisas med att lappa och laga den slitna fasaden med fraser som ”det spelar ingen roll om det kostar”, följt av resonemang av typen ”barn kostar också pengar” eller ”det är en fråga om empati, inte om resurser”. Bägge jämförelser och påståenden som inte heller håller för närmre granskning.

Så nu var det dags igen. OECD-rapporten blev ju söndersmulad, men Dick Harrison är historiker och nu har han chansen att sälla sig till den goda sidan, öka sina etablissemangs-cred utav bara helvete och vem vet – kanske bli inbjuden till propaganda-orgier vid nästa års Almedalsevent?

Försöket är taffligt. Den enda tyngden bakom alla påståenden om invandringens förträfflighet för Sveriges ekonomiska utveckling är Harrisons auktoritet som betrodd akademiker, men när det inte finns en enda källhänvisning bland drygt 800 ord så ställer det en del krav på innehållet i övrigt. Om man bryr sig om vad som är sant alltså. Det gör inte etablissemanget. De ser fakta som subjektiv och ett verktyg som vilket som helst, dess enda värde finns i huruvida det går att använda effektivt för att etablera makt över folket. Harrison får här rollen att likt en präst tala om för oss vad det står, utifrån en onämnd källa av kunskap vi inte får granska. Protestantismen uppstod som reaktion på just denna attityd. Att Bibeln var på latin och folket inte fick läsa den. Kunskapen förbehölls de betrodda. Pöbeln kunde inte förväntas förstå den komplexa sanningen, därför skulle en utvald elit förmedla valda delar i lagom proportioner.

Nu innehöll Bibeln inga sanningar. Men principen kvarstår. Utan källor får du inte godkänt på en rapport ens i högstadiet. Det gäller samma regler för historiker. De står inte över granskning. Tvärtom, tar man på sig rollen som kunskapsauktoritet i en av landets största tidningar, då ställer det vissa krav. Åtminstone om man vill framstå som i närheten av anständig.

Tino Sanandaji smular sönder Harrisons artikel. Jag kommer inte bry mig om att citera när ni kan läsa hans sågning själva. Tyvärr kommer väl Harrisons artikel precis som DNs om OECD-rapporten återkomma som en zombiesanning som vi nu tvingas bemöta under hela 2015. För det spelar ju ingen roll vad som är sant.

Det som spelar roll är om du kan använda det som ett verktyg för att etablera makt över människor. Och för det ändamålet duger Harrisons artikel utmärkt. Han får säkert en inbjudan till Almedalen. Själv hade jag kastat den i eldstaden, men eftersom jag aldrig skulle drömma om att förlänga gammelmedias oundvikliga död genom att betala för skiten, så nöjer jag mig med att använda och rekommendera Adblock.

Ta ifrån dem deras försörjning. Gör dem arbetslösa. Det är det maktmedel vi har att straffa de moraliskt och intellektuellt korrupta med. ATT SÄLJA SIN INTEGRITET SKA INTE LÖNA SIG!

Andra om detta:

Motpol – (In)vandringsmyter

  • Alenno

    ”För det spelar ju ingen roll om det är sant”. Frågan är dock om inte Sverige nu är på samma väg som de brittiska myndigheterna i Nordamerika före 1776. Där var det mot slutet som så att sanningar var farligare än lögner och den som sade obehagliga sanningar dömdes ganska fort av brittiska domstolar. Motiveringen var att påståendet var så farligt just därför att det var sant!