Det är ingen hemlighet att många moderater ute i landet känner att partiledningen är kraftigt distansierad från verkligheten ute i kommunerna och moderaternas väljare. Den absurda politiken och den oheliga alliansen med Miljöpartiet som försvaras med emotionella resonemang och nedtystade debattförsök, kommer inte gå ostraffad.

SD kommer givetvis få ett ordentligt ökad väljarstöd efter valet. Jag spådde redan 2011 att de skulle nå 14% om inget annat partialternativ tog frågan på allvar och det ter sig allt mer sannolikt att den siffran besannas. Då bemöttes jag av liberaler med hån och överlägsna avfärdanden som gick ut på att invandrarfrågan inte stod på folks prioriteringslista utan var en perifier fråga av liten betydelse. Ingen tog frågan på allvar och argument av typen “även infödda svenskar är beroende av försörjning i minst 12 år, innan de slutar skolan” satte punkt för debatten.

När förorterna brinner och järnrörsskandaler bara ökar SDs stöd är det snarast en bitter glädje jag känner över att få allt mer rätt i min prognos. Invandringen är inte heller längre en perifier fråga hos väljarna.

Kristdemokraterna är helt beroende av stödröster för att få vara kvar. De kan få sådana av Moderater, frågan är om det räcker för att de ska hålla sig kvar. Min gissning är att Folkpartiet växer på de andra partiernas kostnad. Men det är avhängt att de vågar ta konflikt i frågan om integrationspolitik. De kan de göra med större trovärdighet än Moderaterna som sålde sig till Miljöpartiet.

Centerpartiet å sin sida har förmodligen klivit över point of no return i frågan om man ska byta partiledare eller inte innan valet. Och Socialdemokraterna har mer trovärdighet i frågan att hjälpa småföretagare än Centerpartiet har. Samtidigt har de alienerat sig från sina konservativa väljare ute i landet efter konflikterna i partiet under det gångna året. Även om de fortfarande ligger kring 4% i opinionsundersökningar är de helt beroende av en lyckad valrörelse för att inte trilla ur Riksdagen. Om SD får momentum efter EU-valet så kommer C gräva sin egen grav med sin invandringspolitik och illa valda partiledare.

Mycket avgörs redan i EU-valet. Sociala media kommer ha stor betydelse, eftersom alla vet att Miljöpartiet är traditionella medias älsklingar, men vanligt folk lär knappast identifiera sig med deras verklighetsfrånvända politik och den globala uppvärmningen är totalt död som drivbränsle efter dess totala kollaps i de internationella förhandlingarna. Det är förmodligen ett ännu större problem för MP att de givit upp sin EU-kritik.

Det enda parti som är fortsatt EU-kritiskt är SD. Det enda parti som erbjuder ett trovärdigt svar på de växande problemen med utanförskap och arbetslöshet bland invandrare är SD. Det enda parti som sticker ut från de övriga och därmed signalerar förändring, är SD. Och med stöd från LO kring arbetskraftsinvandringen så har SD all chans att göra storskräll i valet 2014.

Är det något att glädjas för, för en liberal som mig?

• Centerpartiet ska dö. De svek i FRA 2008 och jag kommer aldrig förlåta dem för det. Ni kan skrika hur mycket ni vill om sprutbytesprogram och andra symbolfrågor. Ni har ingen trovärdighet längre.

• Folkpartiet har inte varit liberala så länge jag varit politiskt medveten, det kan vi tacka fascister som Johan Pehrsson och Bigotta Ohlsson för. Sexköplagsfeminism och batongpolitik, för att inte tala om deras vurmande för sovjet-projektet EU.
• Moderaterna är socialdemokrater med blå slips. De har en enda politiker jag respekterar och det är Anders Borg. Men Reinfeldt kunde lika gärna vara socialdemokrat i mina ögon och han har sålt partiets själ för makten. Vilket aldrig lönar sig i längden.

Och övriga partier skulle jag aldrig ens överväga att rösta på.

Jag lovar återkomma efter EU-valet i frågan, så får vi se om mina spådomar slår in eller ej. Berätta gärna om era egna reflektioner och analyser!

En helt annan spelplan 2014 is a post from: gothbarbie's blog

I Sverige har det varit fritt fram att ljuga, med minst sagt märkliga resultat när “barnen” i 30årsåldern delar skolklass med svenska högstadieungdomar. Kejsarens nya kläder är ingen dålig liknelse för att beskriva denna minst sagt absurda verklighet.

Det ska framhållas att långt ifrån alla ensamkommande barn är vuxna. Men att många ljuger är det ingen tvekan om. Hittills har 65 “barn” kunnat konstateras vuxna redan innan de medicinska undersökningarna genom att man fått tag på deras identitetshandlingar via andra EU-länder, innan de lämpligt nog blev “papperslösa”.

Ytterligare 60 har prövats efter misstanke och 44 av dessa visade sig ljuga om sin ålder. Totalt 99 av 930 med andra ord.

Om siffrorna står sig och hur många fler som visar sig ljuga – och hur antalet ensamkommande därefter kommer minska precis som när våra grannländer införde kontroller – återstår att se.

Källa: Migrationsverket

Liknande artiklar::

• Den nakna kejsaren
• Kritik och uppföljning av “Migrationens kraft”
• Vikten av gemensam identitet
• Myndighetsbeslut – bara om du har lust förstås
• Brott Mot Etablissemanget

Ljugande ensamkommande “barn” is a post from: gothbarbie's blog

Halmgubbar – att måla upp en medvetet felaktig bild av vad meningsmotståndaren anser, och sedan attackera denne, följdes av anekdotisk bevisföring – att använda egna upplevelser som argument för en generell sanning.

Varför just integrationsministern skickas att debattera en fråga som han själv tillsammans med regeringen verkar anse inte har något med invandring att göra, var det tyvärr ingen som ifrågasatte.

Åkesson uttrycker under en minut sin ståndpunkt att upploppen inte är invandrarnas fel, utan att ansvaret är politikernas (04:37). “Det är ert fel att det har blivit såhär – det är ingen annans fel”. Varpå Ullenhag omedelbart replikerar “- Det slutar alltid med att ni anser att det är invandrarnas fel” (04:40).

Det är så fräckt ohederligt att man inte kan annat än i häpnad asgarva åt Ullenhags desperata försök att återigen attackera halmgubben, trots att denna precis eldats upp av Åkesson och allt som återstår är en pyrande askhög.

När Ullenhag förklarat att frågan inte har någonting med invandring att göra, fortsätter han med att säga att han ska se till att invandrarna får mer jobb och bättre integreras i samhället, att det ska va fler poliser i dessa områden, att man ska satsa ännu mer på skolorna. Att detta redan gjorts med en nästan absurd envishet och trots att eleverna i Husbyskolan har egna iPads och större lärartäthet än de flesta skolor i landet plus 33 000 / elev i extra stöd, duger tydligen inte.

Åkessons argument är för att ändra utvecklingen med ett växande utanförskap, trots decennier av satsningar, måste man sluta fylla på utanförskapet med en oansvarigt generös invandringspolitik.

Det är svårt inte se den barnsligt simpla sanningen för vem som helst som bevittnar debatten. Det tråkiga är att bara Sverigedemokraterna vågar diskutera den och de som desperat försöker i andra partier, utesluts eller tystas. Senast inom Moderaterna undvek man intern diskussion kring frågan.

“Att genom kritisk analys komma fram till bästa möjliga resultat eller ställningstagande. Det är sådan akademisk analys som genom historien resulterat i att vi moderater landar i hörnet mitt emot vänstern. Med rationella argument i stället för emotionella. När det gäller migrationspolitiken illusionsnummer är det precis tvärtom. Även om analysen pekar på ett resultat åt ett håll så förleds vi av illusionisten Billström att ”se” att det faktiskt pekar åt det andra. Och mer invandring. Här finns inte ett uns av akademiskt ifrågasättande, av självkritik eller av analytisk granskning av den politik som enligt allt fler professionella bedömare ligger bakom de allt tätare och allvarligare upploppen i storstädernas förorter, kollapsen av en hel gymnasieskola i Rosengård samt kostnader och samhällseffekter mer eller mindre bortom kontroll.

Stolt som en första-maj-demonstrant ihärdigt trummande ledordet solidaritet levererar Billström förklaringar allt färre tror på och en lovsång till en politik som är så mycket vänster att den hade gjort både Olof Palme och hela 70-talsvänstern gråtmilda.”

- Björn Shaerström, Ledamot (m) Kommunfullmäktige i Vallentuna

Läs hela artikelnLiknande artiklar::

• Godmorgon, Moderater
• Invandringspolitiken fortgår…

Ohederlig debatt is a post from: gothbarbie's blog

I en ledare på DN skriver Hanne Kjöller om det ohederliga i organisationer som bakvägen försöker ändra lagen för att ge illegala invandrare samma rättigheter som medborgare, så att det till slut inte finns någon anledning att ens försöka utvisa dem.

Polisen får inte jaga illegala i skolan, hos bup, på sjukhus, i psykvården, hos socialen eller helst någonstans alls, eftersom det är jobbigt för de illegala att känna att polisen är efter dem. Och när det är jobbigt går det ut över deras barn förstås, som lever i ständig rädsla. Så vad man egentligen vill, men inte vågar säga rakt ut, är att polisen helst inte ska jaga illegala överhuvudtaget. Om man får ett beslut att man inte har skäl att få försörjas på livstid av svenska skattebetalare så bör man lämna landet. Om man har lust. Annars kan man stanna ändå.

Jag har svårt se vilka fler myndighetsbeslut någon skulle argumentera för ska hanteras på samma sätt.

- Dömd till fängelse för ett brott? Då låser vi in dig. Ja, om du inte tycker det känns jobbigt förstås, eller om det går ut över dina barn. Bara om du har lust alltså!

- För hög hyra för ditt boende? Låter du bli betala? Ja, då blir du vräkt. Ja, om du inte tycker det känns jobbigt förstås, eller om det går ut över dina barn. Bara om du har lust alltså!

- Begår du bedrägerier, lurar folk eller myndigheter att ge dig pengar för handikapp du inte har? Det vill vi gärna att du slutar med. Ja, om du inte tycker det känns jobbigt förstås, eller om det går ut över dina barn. Bara om du har lust alltså!

- Eldar bilar i förorten, kastar sten på ambulans och brandkår? Då vill vi gärna skicka polisen för att gripa dig så du slutar förstöra för omgivningen. Om du inte tycker det känns för jobbigt förstås. Bara om du har lust alltså!

Man kan tycka att det är ironiskt att jag som anarkist kritiserar folk för att inte följa lagen. Och det är rätt, jag tycker att privat moral är viktigare än att följa lagen helt okritiskt. Men även vi anarkokapitalister stödjer äganderätten, rätten till din kropp och till skillnad från socialister som allt som oftast anser ändamålen helgar medlen, så vill vi se en ansvarsfull utveckling mot ett successivt friare samhälle.

Man kan inte öppna dörren för mer utgifter, innan man åtgärdat problemet med välfärdssystemets inneboende oförnuftiga logik – att alla kan leva på någon annans bekostnad. Och man kan inte avskaffa välfärdssystemet innan man givit folk en rimlig chans att försörja sig själva, genom att avreglera marknaden och konkurrensutsätta vårt monetära system.

Börjar man i fel ände så kraschar allting. Och det är då det uppstår våld, den starkes rätt och kaos. Det är inte vad vi anarkister eftersträvar. Vi eftersträvar en annan ordning. En ordning som bygger på att inte påtvingas ledare av en majoritet. En ordning där respekt för individens rättigheter står över allt och all interaktion sker via förhandlingar. Aldrig våld.Liknande artiklar::

• Vem gynnas av bristande statistik?
• Hemlängtan?
• Det finns inga etniska svenskar
• Ljugande ensamkommande “barn”
• Vikten av gemensam identitet

Myndighetsbeslut – bara om du har lust förstås is a post from: gothbarbie's blog

Konceptet att tända eld på oskyldiga människors bilar är ett importerat kulturellt fenomen, som fått spridning i invandrartäta områden runt om i Europa och används närhelst man vill uttrycka missnöje – av kringdragande ungdomsgäng.

För mig som svensk är det svårt begripa – oavsett hur fattig och tråkig tillvaro man har – vad som gör att man upplever det legitimt att elda upp sina grannars bilar, samt hur detta på något sätt skulle öka sympatierna för vad man nu vill uttrycka.

För det första tycker jag att om man kommer från ett krigshärjat land så borde upplopp, bränder, skadegörelse och våldsamma konflikter med beväpnade poliser vara det sista man vill återuppleva. Men så är det uppenbarligen inte.

Det andra jag har svårt begripa är att när konflikterna uppstår, så går inte vuxet folk in i sina hem för att hålla sig utanför och drar in sina ungdomar med sig. De kliver istället ut på gatan och skriker på polisen när dessa griper de unga våldsverkarna.

Och det vore väl en sak om stenkastandet bara var riktat mot polisen, men brandkår, ambulanspersonal, till och med kommunanställda som ska klippa gräs och sköta växtlighet misshandlas och hotas.

Ändå envisas man i den offentliga debatten att uppvisa en tolerant, lyssnande och förstående attityd. Som om det vore brist på tolerans från samhället som var problemet. Nånstans måste man sätta ner foten. Vissa saker gör man bara inte i ett civiliserat samhälle.

- Man angriper inte oskyldiga människors ägodelar, butiker, bilar.
- Man angriper inte kvinnor, barn, djur, präster, ambulanspersonal, brandkår och liknande med våld eller hot om våld bara för att de befinner sig i närheten av ens hem.

De här områdena verkar helt ha hamnat utanför samhällets kontroll. Det är inte acceptabelt. Polisen borde ha dygnet-runt-närvaro så länge det krävs för att stävja detta beteende. Framförallt för oskyldiga grannars skull. Och de som inte gillar att polisen är där, bör fråga sig varför.

Bevisligen klarar 99% av oss andra svenskar från att elda upp bilar och misshandla ambulanspersonal och fenomenet fanns inte här för 20 år sedan. Nu verkar det förekomma varenda vecka och endast i invandrartäta områden. Det börjar se ut som Libanon och Irak i Husby och andra förorter.

Anledningen att vi inte har krig o dyl i Sverige på 400 år är att vi har ett sinnelag som gör att vi håller oss från våld. Våld är ett misslyckande. Våld är något det råder nolltolerans för. Utan att upprätthålla denna princip öppnar man dörren för mer våld. Och då är det bara en tidsfråga innan det ser ut som Irak och Libanon i våra förorter. Ja, mer än det redan gör…Liknande artiklar::

• Myndighetsbeslut – bara om du har lust förstås
• Ljugande ensamkommande “barn”
• Vem gynnas av bristande statistik?
• Vikten av gemensam identitet
• Migrationens Kraft, reflektioner

Hemlängtan? is a post from: gothbarbie's blog

Eftersom ni inte gjort om sidan på något sätt eller direkt erbjuder något mervärde sedan detta infördes, så känner jag mig inte direkt motiverad att betala för att läsa just er tidning..

Jag slutade läsa DN när de började ta betalt för vissa artiklar. Det är bara irriterande när man kan läsa vissa delar, men inte andra. Att ha 25 artiklar per månad är så lite att det också skapar irritation mer än något annat.

För den som har jobb är det förmodligen värt ca 50 mån, men vi studenter, hur tänker ni för oss?

Att ni tar betalt gör dessutom att jag inte kommer kunna länka nyheter till andra, och jag kommer vara stressad varje gång jag själv ser en länk till SvD. Är den värd offra en av endast 25 artiklar på? Det vet jag inte. Så sannolikt kommer jag klicka allt mindre.

Jag tror ni gör er en otjänst med denna affärsmodell. Jag förstår att ni måste få in pengar och annonsörerna betalar allt mindre, men utan ett mervärde för de som betalar ser jag inte hur det är värt det.

Varför inte tillåta kommentarer enbart för medlemmar? Eller låta länkar delade av medlemmar vara gratis att titta på för de som läser dem? På så vis har folk incitament att klicka på länkar och att sprida nyheter. Vilket sannolikt gör att fler kommer se era nyheter och därmed också fler som vill och kan betala för medlemskap.

Tills vidare kommer jag dessvärre sluta läsa er och eran inlåsningsmodell gör också er tidning som debattplattform allt minde aktuell för vanligt folk. Det är tråkigt.

Vänliga hälsningar
Hanna

Update

SvD svarade mig:

Hej Hanna
Tack för mejl och tack för konkreta förslag som vi tar med oss i utvecklingsarbetet.

Vi är väl medvetna om att vårt digitala erbjudande innehåller få mervärden. Vi har flera idéer som vi ännu inte hunnit realisera. Så håll utkik på den fortsatta utvecklingen.

Det är också flera som efterfrågat ett digitalt studenterbjudande. Så det är mycket möjligt att sådant kommer framöver. Just nu kan du testa 5 veckor för 50 kronor: http://kund.svd.se/webApp/tanjtanken

Med vänliga hälsningar
Ola Henriksson
Utvecklingsredaktör SvD

Hej SvD – Jag ser att ni börjat ta betalt? is a post from: gothbarbie's blog

• Invandringspolitiken fortgår…
• Naaw, stackars!
• 18 rasistiska kommuner i Sverige
• Brott Mot Etablissemanget
• Vem gynnas av bristande statistik?

Goodbuy Sweden – Pat Condell is a post from: gothbarbie's blog

Problemet är att om ens självförtroende är sämre än ens egentliga förmåga så blir det en ond cirkel. Varje påbörjad uppgift som inte slutförs blir en förstärkning av en negativ självbild. Därför är det viktigt att inte ge sig på saker man inte har en chans klara av.

Samtidigt är enda sättet att utvecklas, att ta utmaningar precis i gränsen för vad man kan prestera. Uppgifter man tror man kan klara av, men som man vet inte löser sig utan ansträngning. Det ger tillfredställelse, ökat självförtroende och positiv energi – även på områden inte direkt kopplade till den enskilda uppgiften.

För att uppnå denna positiva cirkel, krävs en individuellt anpassad nivå. Även om vi alla föds utan kunskap så är vår individuella förmåga att ta till oss ny kunskap – på olika områden – väldigt olika. Kort sagt, [i princip] alla kan lära sig gå, men inte alla blir löpare på elitnivå.

Vi har alla olika inbyggd nyfikenhet för olika områden. Och en del är generellt mer nyfikna av sig. En del har generellt lättare för att ta till sig ny kunskap och andra har det generellt svårare. Oavsett ens förmåga är man inte hjälpt av att behandlas som en del av ett kollektiv, ist för som enskild individ (om man inte råkar vara just den statistiska mittfåran och därmed får en outtalad individuell anpassning).

Detta var mitt problem med skolan. Jag var ett sk högpresterande barn, “low effort, high output”. Det gjorde att jag aldrig utmanades. Jag hade ett bedrägligt gott självförtroende, i det att alla uppgifter jag ställdes inför tedde sig enkla. Och hade jag varit ett geni så hade jag förmodligen kunnat leva hela livet och aldrig behövt anstränga mig för att lära mig något alls.

Men något geni är jag inte. Så när vi närmade oss högstadiet började det ämne jag alltid haft minst lätt för – matematiken – att bli en utmaning. Jag var tvungen anstränga mig. Och det var inte roligt. Jag var inte van anstränga mig för att få känslan av att ha lyckats, så jag tyckte mattematiken var tråkig. Och eftersom jag klarade mig bra i övrigt så kändes det inte som något problem. Jag struntade i matten. Även på min sämsta nivå så klarade jag mig skapligt.

Sen kom gymnasiet och det började krävas större ansträngning i allt fler ämnen. Kemi, naturvetenskap, fysik, matematik. Jag bytte program från Tekniskt till Samhällsvetenskapligt program. Det var lättare där. Jag behövde inte anstränga mig. All potential som jag hade, om jag bara varit triggad av utmaningar ist för att ha ett inlärt beteende av att undvika dem, gick förlorad.

Och sen kom verkligheten. Det fanns ingen väg efter skolan som var ‘enkel’ längre. Man behövde körkort. Det var tråkigt och ‘jobbigt’. Gick inte av sig självt och jag tröttnade direkt. Plugga var jag utless på. Det var jobbigt. 12 års svensk skola hade satt sina spår. Allt hade ju löst sig av sig självt hittills, varför skulle det inte vara likadant utanför skolan?

Till slut, så bestämde jag mig för att försöka ta körkort. Så jag började på bilskola. Jag hatade det. Varenda lektion kände jag mig värdelös. Jag hade inget självförtroende och jag uppskattade överhuvudtaget inte utvecklingen, eftersom jag aldrig kände mig duktig, utan bara hela tiden fick nya utmaningar. Men min körskolelärare gav inte upp. Hon sa åt mig att skärpa mig, när hon märkte att jag inte koncentrerade mig ordentligt. Hon hade större tilltro till min förmåga än jag själv. Och så rätt var det var så var det uppkörning. Och jag klarade det på första försöket. Och jag som nyss suttit och hostat fram bilen med kopplingen kunde nu köra bil. Jag hade inte ens själv märkt utvecklingen förens jag såg tillbaka.

Att ta körkort gav mig självförtroende. Jag klarade för första gången något jag trodde var omöjligt. Om jag kunde klara det, vad mer kunde jag inte klara, som jag innan “vetat” var omöjligt? Studier?

Jag sökte en kurs på våren. Halvtid. Med mitt nyfunna självförtroende gick det galant. Jag lade mer tid på studierna än jag någonsin gjort tidigare. Min ambitionsnivå var hög och det gav resultat!

Mitt problem med koncentrationsförmågan avhjälptes senare också av ADHD-medicinering. Men det enbart, hade inte räckt för att jag som idag kan plugga på universitet på heltid med högsta betyg i de flesta kurser. Det är en kombination av självförtroende (investering av tid och energi) och förmåga (ADHD-medicinering).

Med låg förmåga kan man kompensera med tid och energi (självförtroende), men har man dessutom god förmåga så måste man utmanas för att utveckla denna. Därför är svensk skola en björntjänst mot alla de barn som har en inneboende potential, men aldrig utmanas för att inse denna.

Jag vet ärligt talat inte hur mycket skolan ändras de senaste tio åren. Kanske är det en fundamentalt annorlunda skola mot när jag gick där. Men när jag läser lärares debattartiklar verkar det snarare ha blivit precis tvärtom. Tilltron till barnens förmåga är noll och utmaningarna lyser med sin frånvaro.

Dagismentaliteten att “det är inte vinna som räknas, utan att delta” har spridit sig upp i åldrarna och när ungdomar slutar skolan förväntar de sig att allt ska leveras till dem bara för att de andas. “Alla är lika mycket värda” har blivit ett mantra som betyder “alla har rätt till allt dom vill ha” utan att någon ställer sig den uppenbara frågan vem som ska leverera det alla har “rätt till”.

Är det solidariskt och rättvist att leva på andras ansträngning bara för att man har dåligt självförtroende? Samhällets ansvar är att inte gynna utvecklingen av hela generationer av barn som aldrig utmanats och därmed har noll självförtroende. Det är faktiskt inte att delta som räknas, utan att prestera. Och ju tidigare barn lär sig det, desto tidigare kan de börja utveckla ett självförtroende som inte fallerar så fort de ställs inför en verklig utmaning.

För när skolan tar slut och du ska söka jobb är det vad du presterar som räknas. Inte att du andas.Liknande artiklar::

• ADHD-diagnos

Att bygga självförtroende – Skolan is a post from: gothbarbie's blog

Ta exempelvis torsdagens avsnitt av Debatt. En ledmot i Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén var där, Fatima Doubakil. Bredvid henne satt en företrädare för Islamiska Förbundet. Vad företräder dessa organisationer?

För mig och många okunniga svenskar, så är det ingen uppenbar skillnad på en muslim från en annan. Få vet skillnaden på Sunni och Shia-muslimer (jag måste själv googla för att hålla isär dem). Utöver dessa två grenar som lite kan jämföras med Katolska kyrkan och Amerikanska frikyrkor, finns det exempelvis Wahhabismen, som är en ännu mer fundamentalistisk inriktning av Islam. Någon moderat inriktning, av typ Svenska Kyrkan, existerar alltså inte.

Eftersom organisationerna inte har hederligheten att ha en innehållsförteckning som tydligt beskriver varan i sina namn – möjligen för att de inser att det gagnar dem mer att vara diffusa och spela på okunnig godtrogenhet – så är det lätt att inbilla sig att de alla är moderata muslimer när de får delta i SVTs program under förespeglingen att de skulle tala för ett större antal muslimer i Sverige.

Det hjälper förstås inte att det är svårt att som svensk hålla isär alla ovanliga namn som dyker upp, när de flesta av oss sannolikt inte hör skillnad på ett namn från Iran eller Somalia och därmed kan koppla ihop enskilda uttalanden till en enhetlig agenda.

Att också journalister lider av denna okunnighet och bristande åtskillnad blev pinsamt uppenbar i Debatt, där inte en enda kritisk fråga ställdes om vilka värderingar och åsikter som Muslimska Mänskliga Rättighetskommitéen och Islamiska Förbundet egentligen står för. Inte en enda fråga.

Och mänskliga rättigheter och ett förbund för muslimer, det låter ju neutralt och bra? Vem kan ha något emot det?

Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén
Fakta om denna organisation på WikiPedia är sparsam. De bildades 2007 och Fatima Doubakil (ledamot) som satt med i Debatt i Torsdags har hyllat Osama Bin Laden som en hjälte på Twitter.

Kitimbwa Sabuni (ledamot) har jämfört Nalin Pekul (S), kurd och muslim, med Jimmy Åkesson och Sverigedemokraterna. [ href="http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/19/nalin-pekgul-ar-socialdemokraternas-front-nar-de-provar-sverigedemokratiska-grepp">Newsmill]

Fatima Doubakil (ordförande) har kritiserat fd integrationshetsminister Nyamko Sabuni för antiislamsk propaganda. [ href="http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/21/sd-inte-varre-folkpartiet-eller-svenska-dagbladets-ledarsida">Newsmill]

I övrigt vill de bibehålla Islam och motverka assimilering och dekonstruktion av Islam, alltså de är emot en utveckling av Islam till en mer moderat version, kompatibel med svenska samhällets värderingar. De anser detta är en mänsklig rättighet och att alla som är emot detta och kritiserar deras värderingar är islamofober, vilket de inte är sena att påtala (t o m Expo blev kallade islamofober i Debatt).

Islamiska Förbundet
Detta förbund agerar utifrån en ‘islamisk värdegrund’ och är en del av Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE) och följer deras riktlinjer. De vill bland annat stärka den muslimska identiteten hos muslimer i Sverige och öka muslimers inflytande i allmänna institutioner och organ. De kräver också att deras medlemmar uppträder i enlighet med islams påbud. [Källa: href="http://www.islamiskaforbundet.se/sv/pdf/F%C3%B6rbundsstadgar_20120610.pdf">Förbundsstadgar
2012]

Det är denna organisation som Omar Mustafa som blev petad från Socialdemokraternas partistyrelse är ordförande för.

Också riksdagsledamoten Abdirizak Waberi (m) har tidigare varit ordförande för Islamiska Förbundet. Han har också gjort uttalanden att han vill leva i en muslimsk stat. [SVT, href="http://www.youtube.com/watch?v=L3Y3qAf03Fk">Slaget om
muslimerna, dokumentär 2009] Han är enligt egen utsago Sunnimuslim.

Federation of Islamic Organizations in Europe
Denna paraplyorganisation har kopplingar till Muslimska Brödraskapet och Hamas och finansiärer i fundamentalistiska Saudiarabien.

Utöver dessa organisationer finns Sveriges Unga Muslimer, Sveriges Muslimska Råd, Sveriges Muslimska Förbund, Islamiska Informationsföreningen och ja.. listan fortsätter. Jag ämnar göra en total kartläggning i förhoppning att hitta någon moderat muslimsk organisation med vettiga företrädare som inte är islamister, men det tar tid, så ni får nöja er med detta tills vidare.

Fakta: 90% av alla muslimer är Sunni, den ortordoxa grenen av Islam. 8-10% är Shia, en mer fundamentalistisk gren av Islam, som företräder Islam som grund för samhället. [Källa: WikiPedia]Liknande artiklar::

• Fördomar om islam
• Därför hatar jag islam
• Islam är ingen religion i Italien
• Islam är islam är islam
• Geert Wilders om Islam

Vår okunnighet om Islam måste ändras is a post from: gothbarbie's blog

Men vi kan börja med det uppenbart skeva i resonemanget. Som om porren vore något som dikterades av nån enskild person, där någon fick för sig att “nu ska vi ta bort allt könshår” och vips så följde hela samhället efter. Det är lika verklighetsfrånvänt resonemang som när folk (huvudsakligen feminister) tror att kvinnoidealen i media ger kvinnor en skev självbild, som om idealen i media vore helt frånskilda från kulturell inverkan i övrigt.

Naturligtvis är det tvärtom. Rakandet av könshår i porren uppstod som ett resultat av kulturen i övrigt. Kvinnoideal i media är ett resultat av kvinnoideal i samhället i övrigt. Media är nämligen inte propaganda dikterad av en elit som i de kommunistiska diktaturer dessa tokfeminister verkar dyrka överlag…

Rakande och ansande av könshår och annan kroppsbehåring, har funnits i alla möjliga kulturer.

I islam t.ex.: http://islamqa.info/en/ref/2887
“This word (fitrah) was also mentioned in the hadeeth narrated by Abu Hurayrah who said: “The Messenger of Allaah (peace and blessings of Allaah be upon him) said: ‘Five things are part of the fitrah: removing the pubic hair, circumcision, trimming the moustache, plucking the armpit hairs, and trimming the nails.” (Reported by al-jamaa’ah )”

Jag antar Muhammed såg för mycket porr där kring 600 eKr?

Det antika egyptens skönhetsideal var hårlöshet (3000 BC), något som sedan spred sig till romarna och grekerna som utmärkte sin högre klasstillhörighet/civilitet genom att raka sig och ansa sitt hår, även om de inte var fullt lika fanatiska som egyptierna. Egyptiska kvinnor rakade t o m av sig håret på huvudet (det är ingen slump att de porträtteras med samma peruk-frisyr allihop, de _hade_ peruker). Även pubishåret rakades bort. Det ansågs ociviliserat att ha en hårig kropp helt enkelt och utmärkte slavar och lägre klasser som inte hade råd att hålla sig med den hygienen. Man rakade sig, använde krämer i syfte att döda hårsäckar och använde stenar för att rispa bort hår.

Människan är den enda apan utan kroppshår och det finns olika teorier om varför. Men att vi i olika kulturer och tider har haft hårlöshet på olika delar av kroppen som ett ideal är givetvis ingen slump. Vare sig för att undvika löss och sjukdomar, eller för att det ansågs mer estetiskt tilltalande. Inte heller är det en slump att kvinnors och mäns behåring skiljer sig. Det sexuella urvalet är inte starkt nog för att sannolikt påverka behåringen mellan benen, men det inte generna ger kan kulturen åtgärda, vilket den bevisligen gör, gång på gång.

Så låt nu myten om att porren skulle vara “boven” bakom vår fixering vid kroppsbehåring och rakning av våra genitalier vara död och begraven en gång för alla.Liknande artiklar::

• Facebookiserad blogg?
• Knasbollen Ahmadinejad
• 94% av kvinnor som har analsex får orgasm

Myter som blir sanningar – Rakade underliv is a post from: gothbarbie's blog