Draw Muhammed Day 3
“Stena kvinnor är okej”-Cherin Awad
När man lyssnar på Cherin Awad i P1 så får man intrycket att förtrycket av kvinnor inom islam inte är ett problem större än i samhället i övrigt. Då kan det vara bra att veta vem Cherin Awad är och vad hon har för syn på islam.
Cherin Awad deltog i Existens (SvT) 2003 och uttalade där stöd för Sharialagstiftning och stenande av kvinnor som är otrogna.
Det kan vara värt ha i åtanke när man lyssnar på hennes ursäktande av hur ledare i moskéer uttalat sig om månggifte, våldtäkt av sin fru och misshandel. Om man som hon stödjer Sharia så är man kanske inte helt trovärdig när man säger saker som att islam inte är kvinnoförtryckande och att just de personer SVT Uppdrag Granskning råkade träffa är enstaka undantag, trots att de var i majoritet och moskéerna kunde valt vem de ville att träffa de muslimska kvinnor som kom till dem för att söka hjälp.
Liknande artiklar:
ADHD-diagnos
En del tycker det är för lätt att få ADHD-diagnos och att det blivit en diagnos som sätts på alla barn istället för att anpassa skolan efter elevernas behov. Vad är egentligen ADHD?
En person med ADHD lever i kaos, skjuter upp jobbiga uppgifter och avslutar sällan något, men påbörjar entusiastiskt ständigt nya projekt. En person med ADHD har svårt att följa rutiner, blir snabbt uttråkad och följer inte den utstakade vägen. En person med ADHD följer ofta impulser utan att reflektera över konsekvenserna.
Jag har nyligen fått ADHD-diagnos. Varken jag eller min omgivning uppfattade mig som hyperaktiv, eftersom jag alltid varit en ganska lugn och dämpad person. Min mognad var tidig och när jag var understimulerad – vilket jag blev tidigt i skolan – vände jag mig istället inåt i mina egna tankar.
Nu med facit i hand så kan jag se ett mönster som jag tidigare ursäktat, men som inte ligger inom ramen för vad man normalt förväntas kunna hantera. Dit hör t.ex. följande:
- Jag kan inte se en film utan att sträcka på benen med minst 15min mellanrum.
- När jag blir engagerad i något så blir jag tokentusiastisk, måste sätta igång direkt och så fort det börjar bli för jobbigt så tappar jag intresset.
- Jag kan inte hålla mig vaken om jag blir understimulerad och inte har möjlighet att ta pauser, vilket gör längre bilturer farliga.
Eftersom jag är en storkonsument av te så fyller jag på koppen eller går och kissar ett flertal gånger under en film. Om filmen inte är stimulerande nog så somnar jag. Bägge sakerna ger acceptabla metoder att hantera stillasittningsproblemet.
Jag spenderar också större delen av dagarna vid datorn. Även om jag tar pauser även där med toalettbesök och te, kakor, hundar och annat, så tröttnar jag snabbt när jag håller på med en uppgift. Det löser jag genom multitasking. Just nu har jag t.ex. ett spel igång i bakgrunden, jag har sex aktiva tabbar i Chrome (SvtPlay som sänder Debatt, skoldokument, Facebook samt Soundcloud som kommer spela radiopodcasts när svt Debatt är slut), jag har min RSS-läsare, Skype, mitt mailprogram, Photoshop, Dreamweaver igång och jag skriver just nu blogg.
Så fort jag tröttnar, vilket jag ofta gör inom max en halvtimme, så byter jag till nästa projekt. Det gör att jag kan arbeta effektivt, men inte med en sak, utan med tio, parallellt. Skulle jag tvingas sitta med en och samma sak skulle jag snabbt bli frustrerad och när jag inte har möjligheten komma undan, så blir jag trött. I skolan gick jag hela dagarna som en understimulerad zombie (när jag var där, jag skolkade oftast för att ägna min tid åt mina egna projekt).
Bland alla större projekt jag entusisastiskt påbörjat men ännu inte avslutat kan i dagsläget räknas; två bokprojekt, nio webbsidor, sex böcker, ett flertal datorspel och därtill förstås ett ständigt problem med att jag glömmer bort rutinsaker som att det står mat på spisen, att jag inte har tvättat kläderna och tvättkorgen är full, eller att ta upp kläderna som hängt på tork i en vecka, osv i oändlighet.
Vissa av dessa problem kan absolut tolkas som en brist på mognad (även om den förklaringen väl blir allt mindre trolig när man närmar sig trettio), men problemet är när man vill göra saker, men inte klarar av det. Jag är t.ex. oerhört kunskapstörstande och önskar jag kunde läsa fler böcker. Jag har flera titlar jag verkligen vill ta mig igenom, men när jag läser så håller sig engagemanget inte uppe i mer än maximalt en halvtimme. Efter en kvart börjar jag tänka på annat, oftast associationer av det jag läser. Jag får läsa om samma stycken flera gånger och ibland inser jag att jag vänt blad i flera minuter utan att faktiskt aktivt ta in texten framför mig.
Symptomen på ADHD skiljer sig mellan män och kvinnor. Mäns ADHD-symptom är oftast mer utåtagerande på det sätt vi normalt kanske tänker oss att ADHD ska se ut, varför kvinnor mindre ofta får diagnos innan vuxen ålder. Följdsjukdomar som depression och liknande blir istället det som primärt diagnostiseras. När ADHD hittas hos kvinnor så faller det oftare inom ramen för ADD istället, eftersom hyperaktiviteten primärt sitter i huvudet och inte i kroppen.
ADD är en funktionsnedsättning som innebär att man snabbt tröttnar när stimulansen är för svag, samt att man har ett nedsatt arbetsminne. Det gör att man har en ökad risk för att fastna i missbruk och svårt att sköta rutinkrävande jobb. Beroende på hur grav funktionsstörningen är kan man behöva hjälp med alltifrån att städa hemmet till att betala räkningar.
Mycket av att ha ADHD/ADD handlar om att lära sig förstå sin funktionsnedsättning och lära sig hitta system för att leva med det på ett konstruktivt sätt, där kan diagnos vara en viktig pusselbit. Det sätt som funkar för de flesta funkar kanske inte för den med ADHD, men om man slutar försöka anpassa ADHD-barnet efter skolan och istället anpassar skolan efter ADHD-barnet så är det mycket möjligt att man får ett barn där entusiasm, engagemang och kreativitet istället kan användas till något konstruktivt.
Problemen uppstår när skolan ska se exakt likadan ut för alla barn, när man har en ohälsosam fixering vid att alla barn ska gå i klasser med jämnåriga i alla ämnen och att den som ifrågasätter och ser lösningar på problem som andra inte ser (eller förstår) så ses det som ett problem istället för en tillgång.
Medicin kan vara en lösning till viss del, eftersom det gör det lättare att fokusera på en och samma sak i längre stunder och kliandet i benen blir mindre, men en kreativ hjärna som inte vill följa givna mallar och som ifrågasätter allt, kommer alltid uppfattas som jobbig i en konservativ miljö, vilket tyvärr skolan alltid är.
Mer om detta: SvT Debatt,
Det sitter en islamist i Riksdagen
Det är en sak att religiösa företrädare i moskeer uttalar sig i enlighet med sin religiösa tro och säger att män får slå kvinnor om dom inte slår för hårt, att män får ha flera fruar och att man inte ska ringa polisen utan lösa konflikter inom familjen.
Värre är det när en person med sådana åsikter faktiskt sitter i Riksdagen på mandat hos Moderaterna. Abdirisak Waberi heter islamisten i videon nedan och han redovisar öppet sina åsikter.
Om du blev upprörd av reportaget i Uppdrag Granskning igår så borde det här göra dig minst lika förbannad. Den här människan sitter alltså och påverkar svensk lagstiftning i detta nu.
Liknande artiklar:
Vem får kritisera islam?
Ikväll visas Uppdrag Gransknings reportage om hur moskeers företrädare förespråkar olagliga handlingar i islams namn.
– Verkligheten är mycket värre än vad som visas i programmet. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på hur de här imamerna lyckas hjärntvätta ungdomar och barn, säger hon.
– Det här är är representanter för politisk islam och vi vet att de har ett ansikte utåt och ett ansikte inåt.
Orden kommer från Sara Mohammad, ordförande i föreningen “Glöm aldrig Pela och Fadime” och hon är inte den enda kvinna som öppet kritiserat islam. Som kvinna och invandrare hör hon också till den lilla minoritet som kan kritisera Islam öppet utan att anklagas för rasism.
Det finns några fler som henne. Bahareh Andersson t.ex:
Som muslimsk feminist kräver jag att muslimska kvinnor ska ha samma rättigheter som svenska kvinnor har. Men våra politiker och myndigheter står handfallna inför de islamistiska extremgrupper som nu växer sig starka i de etniska enklaverna i Sverige. I segregationen föds fler och fler jämställdhetshatare och våldsbenägna islamister -mitt i jämställdhetens bästa land.
- Sourze
Bahareh är en muslimsk kvinna som nyligen var med och uppmärksammade hur en skola i Jönköping särbehandlar barn till muslimer, efter att Avpixlat tagit upp detta och det har nu resulterat i att skolan tagit avstånd från sitt tidigare avtal med muslimska föräldrar. Hon kunde ta upp ämnet utan att kallas rasist. Att nyheten ursprungligen kom från Avpixlat ignorerades eller tystades ner. Det är ju som bekant en “rasistsajt”.
Jag ska inte sticka under stolen med att mitt personliga problem är all vidskeplighet och då i synnerhet organiserad sådan i form av religion. Det beror på att jag värderar sanning högre än vad som känns bra i magen och jag ser alla idéer som förhärligar okunskap som destruktiva. Därför kan varken islam, kristendom eller judendom tillsammans med all annan religion någonsin vara annat än destruktiva.
Med det sagt finns förstås – om uttrycket tillåts – grader i helvetet. Ett islam som är lika sekulariserat som svenska kyrkan skulle jag lägga mycket lite energi att klaga på. Dit är dock oändligt långt i dagsläget. Uppdrag Gransknings reportage är kanske en knuff som kan leda till ett första steg. Islams företrädares aggressiva ursäktande av vad de faktiskt anser när de tror kameran inte är på, demonstrerar dock att värderingarna sitter betydligt djupare än att det låter sig påverkas med lätthet.
Vad har man för moral om man säger en sak offentligt och en annan bakom lykta dörrar? Är det i enlighet med islam att ljuga på det sättet? Oavsett vad man tycker om råden de ger så borde alla muslimer fördöma lögnandet.
