hanna porträtt

gothbarbie.se

fria tankar för fria människor

Chromecast-recension

24 Apr 2014

Teknik

Som många andra så har jag ett flertal tv-apparater i hemmet som används allt mindre. I dagsläget är det nästan bara den stora 52-tummarn i vardagsrummet vi använder och den använder vi primärt för att streama film och tv-serier till från en NAS-server.

Vi har en TV i sovrummet, den använder vi för att spela Xbox360 på och ibland streama video från datorn. Men eftersom datorskärmarna är nästan lika stora så funkar dom också utmärkt att ligga i sängen och se på serier på. Och sover flickvännen och inte vill bli störd, så streamar jag videon till min iPad och tittar på den istället, med hörlurar på.

Det händer dock att jag vill se på tv. Och med tv menar jag egentligen inte tv, för även vanliga klassiska tv-kanaler är bekvämast att streama från nätet. Nästan alla kanaler idag har ju streamingtjänster med postfixet “play”; SvtPlay, Tv3Play osv. Det enda lite bökiga har varit att få över dem i tvn. Framförallt om man inte vill behöva använda en lång och dyr HDMI-sladd och offra ena skärmutgången från datorn.

SMART-TV

Men, så kom någon på att det går ju att bygga små minidatorer med Android på och köra i tvn. Som en liten mediaspelare inte större än ett par tändare. De kopplas direkt i HDMI-porten i tvn och sen drivs de via en USB-sladd som antingen kopplas i tvn om den har en utgång med rätt volt, eller via en adapter till en vanlig strömkontakt, precis som de flesta moderna mobil-laddare där man kombinerat USB och laddare i samma sladd.

Så, ny på den här marknaden så letade jag runt och hittade på Sibas hemsida ett erbjudande om en Android-baserad “SMART-TV”-spelare av märket Andersson för 499.-. Det lät inte så farligt, så jag köpte den och tänkte att vi provkör och funkar det bra så kan det vara ett alternativ för att återuppliva övriga tv-apparater i hemmet!

Jag skippade tangentbord, eftersom jag inte avsåg surfa på tvn utan bara köra tv-serier och liknande. I efterhand ångrar jag mig, för det var en hel del skrivande innan jag kom igång. Söka efter appar i Googles App Store och sen skriva in lösenord osv, det tar sin lilla tid att navigera ett mobil-interface på en tv när du ska styra muspekaren med analoga tangenter på en fjärrkontroll som inte alltid reagerar perfekt…

För att slippa den jobbiga fjärrkontrollen försökte jag hitta någon Android-app som skulle låta mig fjärrstyra enheten från min mobil. Det var lättare sagt än gjort. Jag tror jag testkörde ett tiotal appar innan jag kom över en artikel om Googles egen smart-tv-lösning; Chromecast.

Chromecast

Den kostade till min stora frustration dessutom mindre än SMART-TV-dongeln jag köpt från Siba. Bara 339.- fick jag tag på en Chromecast från Webbhallen.com med hemleverans dessutom.

Chromecast används som standard med en tillhörande app som du kan installera på Android och iOS-enheter (iPad, iPhone) och sen “castar” du det du vill se på tvn genom appar. Dvs du har YouTube-appen i mobilen och sen klickar du på “Cast”-ikonen och vips så kan du styra det du vill se på TVn via din mobil (eller surfplatta eller dator).

Det är inte som att remote-styra enheten, utan du snarare skickar kommandon till Chromecast-enheten som sen är smart nog att fatta vad du vill och lösa det åt dig. Standardknappen för att sänka volymen på mobilen tolkas av Chromecast så att du sänker volymen på tvn. Du kan gå igenom din YouTube på mobilen, välja vilka klipp du vill se och lägga dem i kö och sen spelas de upp på tvn. Du behöver inte ha appen i mobilen igång annat än när du vill ändra något på tvn.

Det jag saknade i det här läget var möjligheten att streama videos och tv-serier som jag har i min stationära dator. Men det finns en app för det med. Plex heter den och den fungerar ungefär som Windows Media Center, för de som streamat video via Windows-dator och Xbox360 nån gång. Med skillnaden att den inte diskriminerar filformat som inte är Microsoftskapade (det går exempelvis utmärkt att köra videos i .mkv-format).

Du installerar serverprogramvaran i din dator (gratis) och sen Plex-appen i din Android eller iPad. Den har inbyggt Chromecast-stöd, så du väljer vad du vill se och sen visas det i tvn. Vips fick jag tillgång till alla mina dokumentärer, tv-serier och filmer och kan se dem i tvn också. Appen kostar dock 38.- för varje enhet så jag installerade en i min Android-telefon och en i min iPad. Nu kan de bägge agera “fjärrkontroll” till TVn. För mindre än hundra kronor. Och vill jag nu mot förmodan streama till min mobil eller kanske lite mer sannolikt – min iPad, så går det också utmärkt.

Styra Googles Chromecast från en iPad är inga problem!

Det finns även lite extrafunktioner om man blir Premium-medlem, men det verkade onödigt. Det är primärt om man vill streama saker utanför hemnätverket och synkronisera hela videofiler osv. Det är inte aktuellt i mitt fall.

Framtiden erbjuder dessutom en väldigt spännande utveckling för Chromecast när Google släppt APIt fritt och vem som helst kan bygga in stöd för att “casta” innehållet i sin app. Det betyder att du skulle kunna spela spel där du använder din mobil/surfplatta som handkontroll och samtidigt ser spelet på din tv, exempelvis. Den vanligaste kritiken mot Chromecast just nu är att det finns ett väldigt begränsat urval av appar med Chromecast-stöd, men det kommer alltså sannolikt att ändras drastiskt under månaderna framöver!

Slutsatser

Ska du använda din tv som surfplatta, fast med fjärrkontroll – så är Sibas SMART-TV-dongel förmodligen det smartare alternativet eftersom den kör Android och du kan installera vilka appar och surfa fritt i webbläsaren. Vill du ha en enkel lösning som gör det den ska och inget annat så rekommenderar jag istället Chromecast. Jag har redan mobil, surfplatta och dator att surfa på, så det finns ingen anledning att använda tvn till samma sak med ett interface som bara är otympligare än något av de andra. Jag vill se serier, dokumentärer och filmer i tvn och då är Chromecast både billigare och enklare. Så enkel att mina föräldrar skulle kunna lära sig använda den utan större guidning.

 

 

Mediadöden är välförtjänt

22 Apr 2014

Allmänt

Journalister kallas vid högtidliga tillfällen för den tredje statsmakten. Deras arbete presenteras som ett fundament i demokratin. De har ansvaret att sakligt förmedla sanningen och kritiskt granska makthavare, så befolkningen sedan kan göra upplysta politiska val.

Så är inte fallet. Istället är journalister i Sverige idag opinionsbildare som inte klarar av att bedriva saklig nyhetsjournalistik utan ser nyhetsartiklar som ännu ett sätt att påverka opinionen i vadhelst för riktning de anser riktig. Det finns ett ord för det och det är inte journalistik – det är propaganda.

Medier i Kina kritiseras inte primärt för att de ljuger folk rakt upp i ansiktet. Istället handlar det om att man genom självcensur under hot om repressalier från makthavare får journalister att utelämna information. Det görs därför att folk annars kan förledas att dra fel slutsatser, börja tänka kritiskt och i värsta fall – kritisera makthavarna och den förda politiken. Det skulle leda till samhällelig kollaps, konflikter och våld. Därför måste sanningen ibland stå tillbaka. För den goda sakens skull.

Men att medvetet utelämna information i syfte att framhäva en uppfattning av vad som skett i strid med sanningen, är att förmedla osanning – att ljuga.

Lögn genom utelämnande (lying by omittance) kallas det och det räcker för att fällas i domstol om du vittnat under ed. Anledningen att man ser så allvarligt på utelämnandet är förstås att avsikten med att utelämna relevant information är densamma som när man säger osanning. Man manipulerar den man kommunicerar med i syfte att förmedla en bild som inte stämmer. När man gör detta, i ett politiskt syfte, så kallas det propaganda.

Svensk media i invandringsrelaterade frågor, bedriver propaganda. Det är fullständigt vidrigt och jag skäms djupt att det jag vuxit upp att tro var en demokrati har visat sig inte vara bättre i detta anseende än vilken godtycklig kommunistisk diktatur som helst. Hur fan kan ni kalla er journalister?!

Tre axplock

Idag läser jag en artikel i SR där man tar upp den så kallade “släktfejden” i Norrköping mellan två “familjer” som slutade med skottlossning till följd att minst två personer dog. Genom att använda ord som “släktfejd” och “familjer” istället för “klanfejd” och “klaner” medan man noga utelämnar all information som skulle kunna förleda läsaren att på något sätt associera det inträffade med invandring, så ger man medvetet skenet av att det som hänt är något helt annat än sanningen. Att det finns ett medvetet propagandistiskt syfte  i detta utelämnande blir uppenbart, när man läser vidare i andra media.

Expressen är lite bättre. Men även här gör man sitt bästa för att tona ner alla aspekter av konflikten som skulle kunna tänkas få någon att associera händelsen till något ickesvenskt. Det kallas “släktdrama” och inte ett ord om etnicitet nämns, även om det är helt avgörande för att få en förståelse för vad det är som har skett. Klankrig är helt enkelt inte en svensk företeelse.

Det är inte förrens långt ner i textmassan som man talar om att man försökt lösa konflikten i Syrisk-Ortordoxa Församlingen. Då får givetvis “släktfejden” en annan innebörd, för vi vet ju alla att etniska svenskar inte ofta [aldrig] är syrisk-ortordoxa kristna. Det hela förstärks av misstänkta kopplingar till skjutningar i Södertälje. Vad är Södertälje känt för? Jo, en massiv Syriskinvandrad befolkning. Nu börjar vi förstå vad som faktiskt hänt.

Sen går jag in på “hatsajten” Avpixlat, där man har fräckheten att förmedla mer av sanningen på det otäcka sättet att folk riskerar få bruna värderingar. Det är förstås inte alls för att de skulle ha något som helst intresse av sanningen – så som ovanstående journalister tydligen har – utan för att de drivs av ett obegripligt hat mot hudpigment.

Hatsajten

Jag går alltså in på Avpixlat med alla mentala sköldar i beredskap. Här ska jävlar i mig ingen hjärntvätt ske! Allt som läses ska förstås mot bakgrund av författarens outsinliga HAT.

Lite besviken får jag erkänna att jag blir, när Avpixlar är den sida som mest sakligt presenterar vad som faktiskt hänt.

“Fem ambulanser fick rycka ut och föra sex skjutna och knivskurna gängmedlemmar till sjukhus. Fem av dem var allvarligt skadade och två av dessa har avlidit av sina skador. De två avlidna ska enligt uppgift vara bröder och ha syrianskt ursprung. Virrevisjukhuset tvingades förstärka säkerheten kraftigt då risk förelåg för nya bråk mellan anhöriga, släktingar och hämndlystna gängmedlemmar.

Ett vittne berättar att 30-40 personer var inblandade i fejden och hur personer anlände i bil med knivar och skjutvapen som delades ut till andra på platsen. Därefter vidtog, enligt vittnet, rena slakten med knivskärningar i buken och skott rakt mot hjärtat.”

Sen har man visserligen fräckheten att – inte mellan raderna och i utelämnande utan genom att bokstavligt uttrycka precis vad man anser – nämna att detta är ett fenomen som utspelar sig i Sverige till följd av invandring. Ett faktum som är svårt argumentera emot. Syrianer kommer ju inte från Sverige, hur gärna mina antirasistiska försvarsmekanismer än önskade att så var fallet. På något sätt måste det ju vara samhällets ansvar?! Jag är lite sugen på att utbrista – MEN VEM ÄR “SVENSK” EGEEENTLIGEEEN?!!! För vi vet ju alla att Svenskar är den enda etniska grupp som inte existerar.

Men nej, jag får inte riktigt ihop det. Jag antar att jag är rasist ändå. För jag kan inte förmå mig att tycka att gammelmedia gör sitt jobb. Jag vill inte läsa Avpixlat för att få reda på sanningen men jag har inget val. Och jag tycker inte sanningen är rasism. Eller hat. Det är resonemangen som följer av sanningen som kan bli rasistiska.

Och det är väl det som är problemet egentligen. Sanningen står i konflikt med ändamålet för media. Och då får man censurera lite. För den goda sakens skull.

Update:

Kanske polisen har nytta av sitt släktskapsregister nu som de tidigare kritiserades för?

Läs mer:

Expressen föregår med gott exempel för en gångs skull!

Liknande artiklar:

Allmänt

  • journalism
  • kina
  • klaner
  • klanfejd
  • klankrig
  • lögn
  • lying by ommitance
  • mörkläggning
  • norrköping
  • propaganda
  • selektivt urval
  • södertälje
  • syrien

BeingSwedish.com

17 Apr 2014

Immigration

Det verkar inte finnas någon bra sajt som tar upp hur det är att vara svensk, utifrån ett perspektiv som faktiskt understryker allt det där vi infödda tar för givet.

Hemblindheten färgar av sig på allt och man undlåter att förklara varför många saker är som dom är, vilka värderingar som präglar vårt samhälle utöver floskler och plattityder som inte säger något konkret alls. De kontroversiella ämnena lämnar man förstås helt åt sidan. Det gör mig frustrerad.

Hur ska man kunna anpassa sig och integreras i ett land som är totalt främmande och annorlunda än den kultur man vuxit upp i, om man inte ens på officiella webbsajter kan lära sig hur det svenska samhället fungerar? Hur människor tänker, vad vi förväntar oss i beteende från andra osv?

Jag har köpt domänen BeingSwedish.com och tänkte att jag ska skriva artiklar där om alltifrån svenska traditioner, normer, värderingar, historia och lagar som gäller i Sverige, riktat primärt mot människor från kulturer vitt skilda från vår egen.

Om någon är intresserad av att bidra, skicka mig ett mail! gothbarbie84 [at] gmail.com. Du bör ha erfarenhet av andra kulturer, gärna ha bott utomlands och god insyn i vad som skiljer den svenska kulturen från andra. Har du insyn i kulturer från mellanöstern och nordafrika så är det givetvis mycket meriterande.

Liknande artiklar:

Video och Samtalsinspelning

14 Apr 2014

Teknik

Det finns många som säger att den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja. Det är förstås en sympatisk tanke, så länge alla håller med om vad som är rent mjöl och inte.

Problemet uppstår när det du upplever är rent mjöl utmålas och bedöms av någon annan som orent. Då är det inte säkert att sanningen räcker. I värsta fall är inte ens sanningens nyanser relevanta, utan det är det första intrycket som dömer eller friar och ev. korrigeringar av felaktigheter får sällan samma genomslag.

Många som inte förstår integritetsfrågans nyanser ifrågasätter gärna att så många väljer att själva dela med sig av personliga och ibland privata saker på Internet, på Facebook, Instagram etc.

Den fundamentala skillnaden är förstås att det är en väsentlig skillnad på att själv av fri vilja dela med sig av information i ett givet sammanhang och att någon annan snokar igenom ens konversationer, vänskapsband, fotoalbum etc, i syfte att hitta något att misskreditera en med.

Själv har jag valt att helt enkelt vara öppen med vem jag är och välja vänner utifrån vem som faktiskt gillar den jag är, framför att försöka kontrollera bilden av mig så att ingen av mina vänner ska se ner på mig.

Det går nämligen inte att kontrollera bilden av sig själv, då den uppstår och existerar framförallt i andra människors huvuden. De flesta är inte intresserade av att gräva djupare än vad de hör ryktesvägen. Och den moderna ryktesvägen är snabb, lika full av felaktigheter som någonsin och trots allt prat om källkritik så är det få ens bland journalister, som kontrollerar källor. Hur ska vi då kunna förvänta oss att människor som inte har tid, intresse eller betalt för att göra det, lägger ner tiden för detta?

Juridiskt är det en annan femma. Domstolar har nämligen i uppgift att just utöva källkritik. Förmågan i tingsrätter låter jag bli att kommentera, men i riktiga domstolar finns människor som inte är amatörer och som har en bättre förmåga att faktiskt tänka kritiskt. Och då kan det vara en fördel att dokumentera händelser.

Om du har en Android-telefon så finns det många appar som spelar in telefonsamtal. Det är helt lagligt i Sverige, så länge du själv deltar i samtalet och du behöver inte tala om att samtalet spelas in.

Jag använder programmet Call Recorder som finns i en gratis-version och i en betalversion (ca 38kr) som även låter användaren kopiera inspelade samtal automatiskt till ett Dropbox-konto och låsa applikationen så ingen utomstående kan lyssna av samtalen. Jag rekommenderar också att kryptera din Android-telefon, för att hålla innehållet säkrat om mobilen blir stulen. Programmet fungerar utmärkt på min Nexus 5, men testa så det funkar på din mobil innan du köper fullversionen. Olika mobiltelefoner har olika stöd för samtalsinspelning.

Om du filmar och vill vara säker på att det inte försvinner för att någon snor din telefon eller tvingar dig radera det under hot, så har Dropbox också en Photo Upload-funktion som gör att bilder och videos automatiskt synkas med ditt Dropbox-konto. Även detta program går att lösenordsskydda.

Har ni några appar att rekommendera?

 

 

Dokumentär: Nigel Farage

5 Apr 2014

Allmänt

Libertarianen och EU-skeptikern Nigel Farage som leder United Kingdom Independence Party (UKIP) har fått en dokumentär gjord om sig.

Mycket sevärd, inte minst för en inblick i “the coo-coo’s nest”, EU-parlamentet.

 

Liknande artiklar:

%d bloggers like this: