Röran i Mellanöstern och relativisering

stockvault-a-happy-camel-and-boy130874

IS/Daesh korsfäster och begraver barn levande, rapporterar FN. Samtidigt relativiserar och förminskar företrädare för Muslimska Mänskliga Rättighetskommitén islamistisk terrorism genom att kalla dem ”politiserade muslimer som strider utomlands”.

Det finns naturligtvis ingenting sådant som ”muslimska mänskliga rättigheter”. Poängen med mänskliga rättigheter är att de står över religiösa påbud. Detta gillar inte vissa strikt troende muslimer, som anser all lag ska grundas på deras gudomlighets auktoritet (sharia, inom Islam) så företrädare från massa muslimska länder gick samman och bildade en egen liten klubb där de definierar religionsfrihet som den primära mänskliga rättigheten, med alla andra mänskliga rättigheter som frivilliga att implementera efter hur kollektivets religiösa majoritet definierar dem.

Man försökte till och med kuppa in dem i FNs definition av mänskliga rättigheter, i vad som kallas Kairodeklarationen. Men misslyckades. Det hindrade inte att de med föreningar runt om i europa under namnet ”Muslimska mänskliga rättighetskommitén” fortsätta driva precis samma agenda. Att ställa religionsfriheten över alla andra mänskliga rättigheter och tala om ”lika mänskligt värde” istället för lika rättigheter. Något som märkligt nog också verkar ligga helt i våra politiskers linje, sedan de slutat tala om rättigheter och istället övergått till diskursen ”människovärde”. Detta står i bjärt kontrast med principen om ett sekulärt samhälle, grundat på mänskliga rättigheter, som prägat Europa sedan Upplysningen.

Det hjälper att känna till detta, om man vill förstå vad som ligger bakom det språkbruket i debattartikeln som Maimuna Abdullahi och Sara Bessa får publicerad på SVT Debatt.

Vi ska komma ihåg att Al Qaida är en produkt av USA:s inblandning i Sovjets krig i Afghanistan, precis som Al-Shabaab är en produkt av den USA-stödda etiopiska invasionen i Somalia.

Samma mönster av västliga interventioner eller stöd för diktaturer förklarar framväxten av islamiska militanta grupper i Libyen, Jemen, Pakistan och i Irak där en terrorgrupp som IS har sitt ursprung.

Det är inte märkligt att studier beställda av makthavare, med intressen i länderna som analyseras, präglas av en systematisk underlåtenhet att ta med den politiska verkligheten i konflikter och förtryck som man själv är en del av.

Det är däremot förvånande hur lätt aktörer i tämligen perifera länder som Sverige adopterar samma tendentiösa språk och analys.

Då Sverige adopterat ett problematiskt och populistiskt synsätt på politiserade svenska muslimer som strider utomlands, hoppas vi på mer från den progressiva pressen än att den bara stämmer in i den liberala hyllningskören.

Givetvis finns en historia som förklarar de olika maktintressen som är i konflikt i Mellanöstern. USA såväl som Sovjet (och nu Ryssland) har lagt fingrarna i kakburken flera gånger, efter att Frankrike och Storbritannien övergav sitt koloniserande av nordafrika och mellanöstern. Det område vi idag förknippar med diktatur och populistisk islamism och som går under betäckningen MENA (Middle-East, North-Africa).

Valet har varit sekulär diktatur, eller islamistisk demokrati som i praktiken innebär islamistisk diktatur, eftersom ingen opposition mot ”gud” är tillåten när islamister tar makten.

De som ansluter sig till IS/Daesh anser sig stå upp för den sanna Islam och de tillhör Sunni. Konflikten mellan Shia och Sunni är 600 år gammal och är den primära anledningen till konflikter i mellanöstern idag. Oavsett ledarnas intressen så är det detta som utgör skiljelinjen mellan muslimer i praktiken. Du är lojal till Sunni eller till Shia, du kan inte välja att stå utanför.

Iran är i princip helt Shia. Irak är delat itu med ungefär hälften Shia (västra delen) och hälften Sunni (östra delen). Shia har makten i Irak och stöds av USA. Det har skett massmord på sunnimuslimer som protesterat mot makten i Irak, vilket gjort att man övergått till väpnat våld. Och konflikten mellan Shia och Sunni fördjupades.

När man ser kartan förstår man varför Turkiet inte gärna vill ge sig på IS/Daesh. De har gemensamma fiender i kurderna i norra Irak och i de Shiastyrda länder som är deras fiender.

Det svarta fåret som sticker ut bland sunnimuslimska länder är Egypten. De har sedan de förlorade sitt andra krig (tillsammans med Syrien) mot Israel och skrev på fredsavtal prioriterat fred och stått emot islamister med en stark intern militärapparat och diktatoriskt styre. Men det finns en stark inre konflikt i Egypten med utbredd sympati för islamism och sunnimuslimska grupper, tack vare den sunnimuslimska befolkningen. Den egyptiska ledaren som skrev fredsavtal med Israel blev mördad några år efteråt av islamister.

På gränsen mot Israel har man problem med islamistisk terrorism. Den arabiska våren ledde till att Egypten åter gav demokatin chansen, men det Muslimska Brödraskapet (sunnimuslimsk, islamistisk organisation från Saudiarabien) försökte då genast förvandla Egypten till en islamistisk diktatur och detta kunde inte armén acceptera. Man tog makten igen och terroriststämplade muslimska brödraskapet. De senaste terrordåden mot polisstationer där sympatisörer med muslimska brödraskapet dömts till döden skedde mot denna bakgrund.

Samtidigt är USA allierade med Saudiarabien, som enligt all logik borde vara den största skurken av alla. Istället är det Iran som fått den rollen. Och samtidigt stödjer USA Shiamuslimerna i Irak, i hopp om att lyckas med Irak där man misslyckades med Iran (USA stödde upproret i Iran, men Islamisterna tog över revolutionen). Ett minst sagt rörigt drama, med andra ord.

Men att människor som join:ar en organisation som korsfäster och begraver barn levande, skulle förtjäna eufemismen ”politiserade muslimer” istället för den mer passande termen ”turnémördare” ställer jag inte upp på. De VET vad de ger sig in på. De ska inte få återvända. De ska inte ha terapi. De ska lämnas att dö i den öken de frivilligt begett sig till. Allt annat är ovärdigt om vi ska ha någon som helst moralisk heder kvar.

Läsvärt: