Kollektivistiskt vansinne

black_white_checkered
10
SHARES

Min summering av identitetspolitik torde vara bekant vid det här laget; det är en absurd idé att någon kan dela identitet med någon annan än sig själv.

Tillägget skulle kunna göras att vi inte ens som individer över tid delar en och samma identitet. Hur mycket delar du med ditt jag från mellanstadiet, exempelvis? Vi kan inte enkelt brytas ner i beståndsdelar och därefter delas in i teoretiska konstruktioner – kollektiv – som vi utifrån tilldelning sedan antas ha gemensamma intressen med nog för att basera handling, än mindre lagstiftning på.

Felet är i grund och botten vänstern och de religiösas ovilja att ta itu med sin kollektivism. Man vill inte erkänna individen som samhällets minsta beståndsdel. Eftersom klassbegreppet inte har mycket tillämpning i en tid när du kan bli en mångmiljardär av att göra ett datorspel som Minecraft på din medelmåttiga hemmadator, så försöker vänstern och de religiösa kollektivistälskarna, när klanen för länge sedan spelat ut sin roll, desperat hitta nya teoretiska konstruktioner som de kan tvinga omvärlden in i. Med vilja, våld och vaselin förvisso – men våld har ju aldrig varit dessa ideologiers ”svaga” sida.

Nu har vansinnet gått hela varvet runt och i en strävan att vara renlärigt antirasist graderas nu öppet människors rastillhörighet utifrån ockulär besiktning. Det går inte göra satir på det. Så absurd har verkligheten blivit.

Vilka kvalitéer vi präglas av genom vårt liv, valda som förskaffade genom egen strävan, varierar. Det går inte enkelt att välja ett godtyckligt attribut, exempelvis kön, och säga att alla med samma attribut upplever livet på samma sätt. Det kommer alltid finnas undantag och variationer. Samma sak gäller förstås också hudfärg, längd, hårfärg och liknande. Inte bara för att vi inte själva är oföränderliga över tid, utan också för att sammanhangen och hur olika attribut värderas, ständigt varierar.

Det finns inget enhetligt ”samhälle”. Det finns människor spridda i olika konstellationer, där vi interagerar med varann, tillfälligt eller över längre tid. Det som i ett sammanhang ger status och privilegier, kan i ett annat vara ett hinder eller ett handikapp.

Givetvis finns ingen universiell rättvisa. Vissa människor kommer överlag klara sig sämre. Men för hur många sker det enbart utifrån medfödda attribut? Det finns många exempel på människor som klarar sig väl, trots dåliga odds, likväl som det omvända.

När vi börjar lista alla sorters tänkbara attribut, medfödda och förvärvade genom valda eller påtvingade erfarenheter, så blir det snabbt uppenbart att det är helt omöjligt att göra någon slags objektiv värdering av hur dessa påverkar vårt liv i positiv eller negativ riktning. Det är en fatalistisk hållning som inte har täckning i verkligheten och vars främsta syfte verkar vara att få folk att känna sig som offer, utan ansvar eller makt attpåverka sin egen tillvaro. Utsatta för osynliga ”strukturer” som vill oss ont, utan att någon riktigt kan tala om var de finns och varför det helt säkert inte kan finnas någon annan, bättre förklaring vid varje givet tillfälle.

Det handlar inte längre om vetenskap, utan om tro. Om övertygelse utan tillräckligt stöd i beprövad erfarenhet. För att komma tillrätta med det så har man helt sonika sluta pröva hypoteser med verklighet. Eller ja, man prövar med den verklighet man vill se och nöjer sig med att rycka på axlarna åt kritik och sedan fortsätta extrapolera alla dessa anekdoter till hypotetiska ”strukturer” som påstås existera, bortom alla individuella exempel.

Ritualiserad bias, skulle jag kalla det. Den absoluta motsatsen till vad man i vetenskap strävar efter. Att motverka forskarens inflytande, för att få kunskap om den objektiva verkligheten. Men i dessa ideologier så finns ingen objektiv verklighet. Allt är sant. Det enda som spelar roll är om din subjektiva beskrivning av verkligheten är internt konsekvent. Sen kan du i princip citera Spaghettimonstrets Evangelium.

När teorin inte ens försöker ha koppling till den objektiva verkligheten så torde det inte vara förvånande för någon att det till slut ser ut såhär på landets samhällsorienterade universitet.

Vad är en kompetens?

Vem ska bedöma kompetens och varför ska just etnicitet värderas över andra kvalifikationer? Rimligen bör den som ska anställa någon bedöma kompetensen. Det är ju trots allt den som anställer som ska betala för konsekvenserna. Hudfärgen i sig torde vara en väldigt liten nytta i de flesta arbeten. Kanske är det inte praktiskt att vara rödhårig och vithyad om man ska jobba mycket utomhus på sommaren. Men det ger förstås unika erfarenheter som precis som mörk hy kan vara en form av ”kompetens”.

Problemet är att med den attityden så är alla erfarenheter ”kompetenser” och frågan är då inte längre om vad som är en ”kompetens”, utan om vilka ”kompetenser” som är relevanta för uppdraget ifråga.

Det finns ingen som har bättre incitament att bortse från egna ogrundade föreställningar, än den som kan tjäna pengar på det. Tro mig, företagsledare som växer fast i konventioner och slutar anpassa sig, har påbörjat färden mot sin undergång. Det vet alla som driver framgångsrika företag idag. Marknaden är skoningslös mot företag. Ett större hot än vänsterintellektuellas skampålar mot de som avviker från politisk korrekthet någonsin kan vara.

Om det vore så att etnisk mångfald i sig, helt utan andra mer preciserade kvalifikationer, vore en kompetens tillämpbar i alla sammanhang, så hade man inte tvekat utnyttja den konkurrensfördelen. Men verkligheten är inte så enkel. Och företagsledare till skillnad från vänsterintellektuella måste faktiskt ta hänsyn till verkligheten.

Ett företag som verkar lokalt har med all sannolikhet mindre behov av kompetenser som kan vara associerade med etnisk mångfald. Ett globalt företag däremot har ett stort behov av kompetenser associerade med etnisk mångfald. Inte som nån abstrakt idé, utan kopplat till konkreta färdigheter, så som språk, kulturell förståelse osv. Det är inte heller ovanligt att man i större företag tar in människor från andra länder för att de helt enkelt anses särskilt kompetenta på en viss marknad, en viss situation eller något annat.

Att reducera människors kompetens till en fråga om hudfärg, är inget annat än rasism!

Vänstern och religiösa som inte vet någonting om vare sig att betala för sina egna misstag eller att låta folk ha friheten att göra dem, borde ha heder att sluta låtsas sitta på ett moraliskt övertag när det kommer till val av ledamöter i företagsledningar. Hur mycket politisk mångfald finns det på Södertörn? Hur ser könsfördelningen ut bland ledarna i Svenska moskéer?

Starta era egna företag. Välj er egen ledning. Och är det så bra grund för kompetens som ni påstå så kommer ni konkurrera ut de som inte håller med er. Men försök inte låtsas som ni har någon som helst aning om vad ni pratar om, när allt ni gör är att ta idéer som aldrig prövas mot verkligheten och tvingar andra agera efter dem. Människor som faktiskt har något att förlora på det. Inte som ni, försörjda av skattebetalare.

10
SHARES
  • Cipo

    Det förstår väl vem som helst, att om företaget ska satsa i Brasilien, så är det en enorm fördel att ha en vietnames i styrelsen, eller en kazak. Eller?