Knarkare är inte farliga

Reaggefestivalen i Uppsala har passerat igen. Som vanligt massa cannabis, men tydligen också en del andra vanliga mestadels lätta droger.

Alla som kan något om droger vet att det är ytterst sällan som användandet av en drog i sig ligger bakom våld. Det händer och vissa droger gör människor våldsbenägna, som t.ex. alkohol, medan andra droger har totalt omvänd effekt och snarast gör folk till fnittrande pacifister, t.ex. cannabis.

Därför är det svårt att se allmännyttan i att polisen trakasserar en festival som enligt polisen själv aldrig har några problem med våld. Det är mer än man kan säga om de flesta festivaler där den legala drogen alkohol härjar. Det finns helt enkelt bättre droger än alkohol, men de är alltjämt förbjudna!

– Ordningsmässigt brukar den vara okej. Man slåss inte mycket. Men som sagt, det är en hel del narkotika.

Och kanske är det dags att revisera begreppet narkotika och vad vi egentligen sorterar in i denna kategori? Alla droger som inte är beroendeframkallande och mindre farliga än alkohol (som är beroendeframkallande) borde i konsekvensens namn avkriminaliseras eller legaliseras för försäljning under kontrollerade former. Det fåtal som skadas pga den bristande konsumentsäkerheten skulle då kunna räddas och man skulle få bättre kontroll över konsumtionen.

När drogerna dessutom inte skapar våld på det sätt som alkohol gör, måste man fråga sig vilka intressen som egentligen ligger bakom ett upprätthållande av förbudet.

Det ”drogrelaterade våld” vi hör talas om har nämligen ytterst sällan att göra med påverkan av drogen. Nej, det är ett fult sätt att omskriva våld som uppkommer till följd av hanteringen. Kriminella går nämligen inte till domstol när de anser konkurrensen är snedvriden. De använder våld för att lösa sina problem. Precis som maffian och våldet ökade dramatiskt på 20-talet när alkohol var kriminaliserat i USA. Precis som i Mexico och Sydamerika idag där det på sina håll är en absurd nivå av närmast krigsliknande våld, till följd av hanteringen, utförd av kriminella, av kriminaliserade droger.

Detta är direkt förknippat med kriminaliseringen och skördar långt fler offer än drogerna i sig själva. Kriminaliseringen har haft värre effekt på förlorade människoliv än drogerna innan de kriminaliserades, precis som med alkohol!

Utöver detta omsätter droger enorma mängder pengar. Det är resurser som eldas upp (ofta bokstavligen) istället för att man återinvesterar dem i systemet genom beskattning, som varit den självklara lösningen med alkohol. Ingen menar med större emfas att pengarna är smutsiga och inte ska användas. Nej, man använder dem till att minska de destruktiva konsekvenser som alltjämt finns av drogbruk, eftersom somliga människor är beroendepersonligheter, som kommer missbruka allt de får chans till. Även cannabis, datorspel, sex och mat.

Så, vad vill vi egentligen ha för samhälle? För att sno drogmotståndarnas emotionella resonemang. Ett samhälle där utopiska mål sätts före verkliga liv och konsekvenser? Eller ett samhälle där vi nyktert hanterar drogproblematiken på det sätt vi empiriskt vet orsakar minst skada? Att Sverige ska vara bland de sista som står och dunkar huvudet i väggen medan Europa i övrigt allt mer går över till skadeprevention, det vore bra tragiskt. Låt inte fundamentalismen styra.

Avkriminalisera innehav av alla droger och åtnjut minskande av användandet, det minskade våldet i hanteringen och de ökade resurserna till att hjälpa dem som faktiskt behöver hjälp. Som i Portugal.

”Drug decriminalization did reach its primary goal in Portugal,” of reducing the health consequences of drug use, he says, ”and did not lead to Lisbon becoming a drug tourist destination.”


Markoolio sjunger om legalt drogbruk, starköl, hembränt och cola (!?), vin och att vara drogpåverkad varje dag.