När politiker kan köpa röster på nästkommande generationers bekostnad så resulterar det förr eller senare i en kollaps likt den vi nu ser i Grekland. USA är på väg i samma riktning.

Välfärd är något folk gillar. Det är en idé om att alla kan leva på någon annans bekostnad, men sanningen är den att det är medelklassen (inte överklassen) och nästa generation som betalar för nuvarande välfärdskonsumtion. Dit hör t.ex. saker som pensionssystem och allmän sjukvård. För när inkomsterna av skatter från nuvarande generation inte räcker för att täcka kostnaderna, då måste pengarna komma någon annanstans ifrån.

Politiker ska fatta långsiktiga beslut som inte individen klarar av, är tankegången. Men i praktiken blir det tvärtom. Vem har störst intresse av dina barns framtid, du eller en politiker som sitter vid makten 4 år i taget?

Så när lånen läggs på hög och till slut kreditvärdigheten är i botten, ja då är det dina barn som får betala för din pension, din sjukvård och din välfärd som “någon annan” skulle betala, när din inkomst inte täckte det.

Välfärdssystem bygger på luftslottet att alla kan konsumera mer än de individuellt kan försörja, därför att “någon annan” betalar in till ett gemensamt system som sedan nyttjas gemensamt. Incitamentet blir dock i praktiken att nyttja mer än vad ekonomin tillåter. Politiker som lovar mest är de som får röster. Vem vill höra att pensionsåldern måste höjas, sjukvården dras in, lärare sparkas därför att pengarna inte räcker?

Ungdomarna i Grekland är med rätta förbannade när deras politiker nu vill spara in. Inte för att betala lånen i sin helhet, men för att betala så pass att man kan få bidrag från andra EU-länder för att stå för den faktiska kostnaden. Det här är Lyxfällan i makroperspektiv och folket vägrar sälja favoritfåtöljen på Blocket.se. Och varför skulle de? Lånen är inte deras, utan deras förmyndares; politikerna vilken de lagt sin personliga ekonomi i händerna på.

Välfärdsstater får en befolkning som inte förstår ekonomi. Likt bortskämda ungar med föräldrar som alltid betalar konsumerar de utöver vad plånboken håller och när föräldern till slut säger “kreditkortet är maxat, vi måste sälja massa saker vi köpt” så blir befolkningen arg. Staten har ju lovat att förse dem med dessa saker, de har betalat skatt och de har röstat på politiker som avlagt löften!

Faktum är att många greker ser fackets protester och strejker som de privilegierades försök att hålla fast vid en politik som i åratal gynnat framför allt de offentliganställda.

– Facket kämpar för status quo, säger Yannis Stournaras, chef för tankesmedjan IOBE. Men alla vet att det inte går längre. Vad vi har att välja mellan är sparande eller konkurs, reformer eller undergång.

Ungdomarna på Syntagmatorget vägrar att acceptera att detta skulle vara det enda valet Grekland står inför. Deras krav – det enda som hela denna brokiga skara har kunnat enas om – är att regeringens svångremspolitik inte genomförs.

– Den är orättvis och djupt omoralisk, säger 23-åriga arkitekturstuderanden Maria. Det måste finnas en annan lösning!

- SvD

Liknande poster:

När politiker kan köpa röster på nästkommande generationers bekostnad så resulterar det förr eller senare i en kollaps likt den vi nu ser i Grekland. USA är på väg i samma riktning. Välfärd är något folk gillar. Det är en idé om att alla kan leva på någon annans bekostnad, men sanningen är den att det är medelklassen (inte överklassen) och nästa generation som betalar för nuvarande välfärdskonsumtion. Dit hör t.ex. saker som pensionssystem och allmän sjukvård. För när inkomsterna av skatter från nuvarande generation inte räcker för att täcka kostnaderna, då måste pengarna komma någon annanstans ifrån. Politiker ska fatta långsiktiga beslut som inte individen klarar av, är tankegången. Men i praktiken blir det tvärtom. Vem har störst intresse av dina barns framtid, du eller en politiker som sitter vid makten 4 år i taget? Det här är Lyxfällan i makroperspektiv och folket vägrar sälja favoritfåtöljen på Blocket.se. Så när lånen läggs på hög och till slut kreditvärdigheten är i botten, ja då är det dina barn som får betala för din pension, din sjukvård och din välfärd som "någon annan" skulle betala, när din inkomst inte täckte det. Välfärdssystem bygger på luftslottet att alla kan konsumera mer än de individuellt kan försörja, därför att "någon annan" betalar in till ett gemensamt system som sedan nyttjas gemensamt. Incitamentet blir dock i praktiken att nyttja mer än vad ekonomin tillåter. Politiker som lovar mest är de som får röster. Vem vill höra att pensionsåldern måste höjas, sjukvården dras in, lärare sparkas därför att pengarna inte räcker? Ungdomarna i Grekland är med rätta förbannade när deras politiker nu vill spara in. Inte för att betala lånen i sin helhet, men för att betala så pass att man kan få bidrag från andra EU-länder för att stå för den faktiska kostnaden. Det här är Lyxfällan i makroperspektiv och folket vägrar sälja favoritfåtöljen på Blocket.se. Och varför skulle de? Lånen är inte deras, utan deras förmyndares; politikerna vilken de lagt sin personliga ekonomi i händerna på. Välfärdsstater får en befolkning som inte förstår ekonomi. Likt bortskämda ungar med föräldrar som alltid betalar konsumerar de utöver vad plånboken håller och när föräldern till slut säger "kreditkortet är maxat, vi måste sälja massa saker vi köpt" så blir befolkningen arg. Staten har ju lovat att förse dem med dessa saker, de har betalat skatt och de har röstat på politiker som avlagt löften! Faktum är att många greker ser fackets protester och strejker som de privilegierades försök att hålla fast vid en politik som i åratal gynnat framför allt de offentliganställda. – Facket kämpar för status quo, säger Yannis Stournaras, chef för tankesmedjan IOBE. Men alla vet att det inte går längre. Vad vi har att välja mellan är sparande eller konkurs, reformer eller undergång. Ungdomarna på Syntagmatorget vägrar att acceptera att detta skulle vara det enda valet Grekland står inför. Deras krav – det enda som hela denna brokiga skara har kunnat enas om – är att regeringens svångremspolitik inte genomförs. – Den är orättvis och djupt omoralisk, säger 23-åriga arkitekturstuderanden Maria. Det måste finnas en annan lösning! - SvD