När jag var i tonåren fikade jag med ungdomspastorn Jörgen i den pingstförsamling jag vuxit upp. Vi talade om mina planer för framtiden och jag sa att jag funderade på att läsa teologi. Jörgen varnade mig för att det skulle sätta min tro på prov. Jag förstod då inte varför, men han förklarade att man i teologin får lära sig att evangelierna inte eg. skrevs av Jesus lärjungar, att Moses aldrig skulle funnits. Det lät ju helt befängt!

Iaf om man som jag var uppfostrad sen söndagsskolan med berättelserna om Moses, Josef och hans bröder, Abraham beskrivna som sanna berättelser och inte legender och folktro. Att evangelierna var skrivna av lärjungarna var likaså det en självklarhet. Vem skulle annars ha skrivit dem? De har ju t o m namn efter sina författare!

Ja, det var innan jag kommit så långt att jag lärt mig att evangelierna faktiskt inte ens hade namn i början och att de tillskrevs sina författare först långt senare. Men då hade min tro på kristendomen för länge sedan krackelerat.

Thorleif Strindberg är en person jag hyst stor respekt för och vars webbsite “Bibelfrågan” jag länge konsulterade för att få svar på alla mina frågor om kristendomen som förvirrade mig under den period isena tonåren när jag som mest ifrågasatte och ville lära mig mer om min dåvarande tro.

Så småningom blev det för mig uppenbart att det inte går att vara intellektuellt hederlig och ha kvar någon som helst tro på att Bibeln och därmed kristendomen är mer sann och trovärdig än någon annan religion. Under en kortare period var jag således teist med dragning mot panteism för att slutligen efter att ha läst Richard Dawkins “The God Delusion” och helt sonika förlikat mig tanken att den tro jag hade snarare handlade om känslor än om förnuft fick erkänna för mig själv att jag var ateist och naturalist.

Det finns inget behov av en gud för att förklara världen och kristendomen är inte mer trovärdig i sitt anspråk på sanningen än någon annan religion. Det var den slutsats jag motvilligt var tvungen att dra.

I analysen av Bibeln finns två olika fält. Dels de troende som ignorerar historia och vetenskap för att istället förlita sig på Bibelns eget vittnesmål, sett genom kristendomens dogmatiska tolkning där man helt enkelt demokratiskt ‘bestämt’ att Maria var oskuld, att Jesus var Guds son, att Treenigheten existerar och annat som aldrig sägs i Bibeln, men som blivit den bestämda tolkningen av vad som idag är kristendomen (med tusentals variationer inom olika samfund på i stort sett varenda punkt). Mer om detta senare.

Det andra fältet är det vetenskapliga, där man nyktert, utan att blanda in känslor och så gott det går försöker förhålla sig intellektuellt hederlig och inte falla till emotionellt grundade resonemang om “hur det måste vara” för att gå ihop med de påståenden som Bibelns författare gör, när man jämför dessa med de historiska källor som faktiskt existerar.

Det finns ett antal berättelser i Bibeln som ingen med uppriktighet kan påstå rimligen kan ha inträffat utan att de 40-talet historiker, författare och krönikörer som fanns i området under denna period bör ha sett dem värda att notera, i synnerhet när de noterat händelser av mycket mindre spektakulär karaktär. Faktum är att Jesus inte nämns alls, annat än i indirekta hänvisningar till hans efterföljare och de berättelser som de kristna uttalar, efter Jesus död.

Philon av Alexandria, som beskrev judarnas liv i området berättar om både Johannes Döparen och Pontius Pilatus, men nämner aldrig Jesus.

Justus av Tiberias säger heller inget vilket en kristen vetenskapsman vid namn Photius av Konstantinopel 800 år senare erkänner förbryllar honom.

Bland de spektakulära händelser som beskrivs i evangelierna, noteras varken solförmörkelsen, jordbävningen, de mängder av zombier som åter kommit till liv och går runt i Jerusalem eller ens Jesus egen återuppståndelse. Onekligen händelser som någon historiker torde ha upplevt viktiga nog att notera, eller hur?

Men tyvärr slutar det inte där. Evangelierna beskriver dessutom saker som kan kontrolleras historiskt och som när så gjorts visat sig vara falska. Kejsar Augustus skulle ha påbjudit en skattskrivning, men den enda skattskrivning som kan anses relevant gällde Judéen. Det omnämnda Galiléen var vid denna period självstyrande och inte skatteskyldigt Rom. Enligt Romersk sed skattskrev man sig dessutom på hemorten för att uppvisa sin egendom, man tvingades inte iväg på annan ort.

Inte heller omnämns de massmord på spädbarn som Herodes enligt evangelierna ska ha beordrat, i jakten på Jesus. Det råder inte brist på kritik mot Herodes i texterna efterlämnade av den judiske historikern Flavius Josefus men inget nämns om massmorden på pojkbarn. Texterna av Josefus som omtalar Jesus är andrahandsinformation, eftersom Jesus redan var död sedan länge (Josefus föddes år 37 när Jesus redan isf skulle varit död). Texterna anses också vara åtminstone delvis förfalskade.

Men Bibelns evangelier är inte ens konsekventa sinsemellan:

Lukas och Matteus evangelium säger att Jesus föddes när Quirinius var ståthållare i Syrien, vilket han blev år sex efter vår tidräkning, när Herodes redan var död sedan flera år tillbaka och alltså inte i stånd att jaga något Jesusbarn.

Utöver det så kan man inte arkeologiskt bekräfta mycket av det som påstås i Bibeln och därför måste det mesta helt enkelt avfärdas som legender och folktro*.

Den doktrin som fastställdes av den tidiga kyrkan, framförallt i kyrkorådet i Nicea under Kejsare Konstantin, blev grunden för det som idag är självklarheter inom kristendomen men som inte har ett bibliskt ursprung, något få kristna verkar känna till eller ens brytt sig om att ta reda på!

Söndagen som vilodag har sitt ursprung i firandet av Solgudens (Helios) son Mithras, som fortfarande efter kristendomens inträde var den största guden i Romarriket. Judar firar som bekant sabbaten på Lördagar, men Konstantin hade söndagen som helig dag och de kristna accepterade detta och ändrade helt sonika sin vilodag till Söndagar.

Jesus födelsedag firades ursprungligen den 6:e Januari (vilket görs fortf. hos ortordoxa kristna) men eftersom Mithras firades den 25/12 (vintersolståndet) så ändrade man lämpligt nog firandet av Jesu födelse.

Födelseberättelsen om Mithras beskriver också passande (eller opassande för kristendomen) hur han fötts av en jungfru, att herdar gav honom gåvor efter födseln och att denna skett i en grotta. Detta 272 år före Jesus påstådda födelse.

(Det kan också vara intressant att känna till att korset blev en kristen symbol först år 320 och de första bilderna av en korsfäst Jesus uppstod först på 400-talet. Den “gloria” vi känner som omger Jesus huvud var ursprungligen en symbol tillhörande Mithras, solgudens son, en bild som de kristna kopierade.)

Ibland hänvisas det till Publius Lentulus, som sägs ha varit guvenör för folket i Jerusalem och brevet är ställt till kejsar Tiberius, som regerade mellan åren 14 och 37 e.Kr. Här nedan följer en engelsk översättning av detta latinska brev, som anses vara en förfalskning från medeltiden (1400-tal). Döm själv;

“Here lives at this time in Judea a man of singular virtue whose name is Jesus Christ, whom the barbarians esteem as a prophet, but his followers love and adore him as the offspring of the immortal God.
He calls back the dead from the graves and heals all sorts of diseases with a word or touch. He is a tall man, well-shaped, and of an amiable and reverend aspect; his hair of a color that can hardly be matched, falling into graceful curls, waving about and very agreeable crouching upon his shoulders, parted on the crown of the head, running as a stream to the front after fashion of the Nazarites. His forehead high, large and imposing; his cheeks without spot or wrinkle, beautiful with a lovely red; his nose and mouth formed with exquisite symmetry; his beard, and of a color suitable to his hair, reaching below his chin and parted in the middle like a fork; his eyes bright blue, clear and serene. Look innocent, dignified, manly and mature. In proportion of body most perfect, and captivating; his arms and hands delectable to behold.
He rebukes with majesty, councils with mildness, His whole address whether in word or deed, being eloquent and grave. No man has seen him laugh, yet his manners are exceedingly pleasant, but he has wept frequently in the presence of men. He is temperate, modest and wise. A man for his extraordinary beauty and perfection, surpassing the children of men in every sense.”

Så, vad är problemet med denna målande beskrivning av Jesus? Jo, det finns inga som helst historiska källor som styrker att någon Publius Lentulus alls skulle ha existerat, än mindre det ämbete han sägs ha innehavt, varför texten ifråga är apokryfisk (utombiblisk) och av Katoliker en idag erkänd förfalskning. Ändå används den envist i vissa ohederliga kretsar som “bevis”.

Av alla fakta vi kan hitta så måste man helt enkelt dra slutsatsen att Bibelns berättelser är folksagor och myter, inte historiebeskrivningar av verkliga händelser. Gillar man berättelserna, så har man förmodligen läst för lite av Bibeln eller har en väldigt i min mening dålig moral, för vad Jesus och framförallt Paulus predikar är inte en moral någon av oss bör sträva efter att leva i enlighet med.

Jag har redan utvecklat detta tidigare, men gör det gärna igen i framtiden, om påminnelser om påståenden som att mannen är kvinnans överhuvud och att homosexualitet är fel inte räcker som påminnelser.

*Detta gäller också Gamla Testamentet. Det finns t.ex. inget stöd för att Judarna någonsin skulle ha varit slavar i Egypten, eller att de skulle ha lämnat Egypten på det sätt som Judisk och Kristen tro beskriver. Några bevis för att Moses överhuvudtaget skulle ha existerat kan man inte finna. Lustigt nog (och mindre lustigt för de som förfäktar Bibelns trovärdighet) är däremot att det finns en berättelse om en egyptisk Farao Akhenaton som bildade en monoteistisk religion. Berättelsen om budorden i GT är en kopia av hur kung Hammurabi fick lagarna av solguden Shamash som har sitt ursprung lång tid innan Judarnas historia.

Liknande poster:

När jag var i tonåren fikade jag med ungdomspastorn Jörgen i den pingstförsamling jag vuxit upp. Vi talade om mina planer för framtiden och jag sa att jag funderade på att läsa teologi. Jörgen varnade mig för att det skulle sätta min tro på prov. Jag förstod då inte varför, men han förklarade att man i teologin får lära sig att evangelierna inte eg. skrevs av Jesus lärjungar, att Moses aldrig skulle funnits. Det lät ju helt befängt! Iaf om man som jag var uppfostrad sen söndagsskolan med berättelserna om Moses, Josef och hans bröder, Abraham beskrivna som sanna berättelser och inte legender och folktro. Att evangelierna var skrivna av lärjungarna var likaså det en självklarhet. Vem skulle annars ha skrivit dem? De har ju t o m namn efter sina författare! Ja, det var innan jag kommit så långt att jag lärt mig att evangelierna faktiskt inte ens hade namn i början och att de tillskrevs sina författare först långt senare. Men då hade min tro på kristendomen för länge sedan krackelerat. Thorleif Strindberg är en person jag hyst stor respekt för och vars webbsite "Bibelfrågan" jag länge konsulterade för att få svar på alla mina frågor om kristendomen som förvirrade mig under den period isena tonåren när jag som mest ifrågasatte och ville lära mig mer om min dåvarande tro. Så småningom blev det för mig uppenbart att det inte går att vara intellektuellt hederlig och ha kvar någon som helst tro på att Bibeln och därmed kristendomen är mer sann och trovärdig än någon annan religion. Under en kortare period var jag således teist med dragning mot panteism för att slutligen efter att ha läst Richard Dawkins "The God Delusion" och helt sonika förlikat mig tanken att den tro jag hade snarare handlade om känslor än om förnuft fick erkänna för mig själv att jag var ateist och naturalist. Det finns inget behov av en gud för att förklara världen och kristendomen är inte mer trovärdig i sitt anspråk på sanningen än någon annan religion. Det var den slutsats jag motvilligt var tvungen att dra. "...noteras varken solförmörkelsen, jordbävningen, de mängder av zombier som åter kommit till liv och går runt i Jerusalem eller ens Jesus egen återuppståndelse. I analysen av Bibeln finns två olika fält. Dels de troende som ignorerar historia och vetenskap för att istället förlita sig på Bibelns eget vittnesmål, sett genom kristendomens dogmatiska tolkning där man helt enkelt demokratiskt 'bestämt' att Maria var oskuld, att Jesus var Guds son, att Treenigheten existerar och annat som aldrig sägs i Bibeln, men som blivit den bestämda tolkningen av vad som idag är kristendomen (med tusentals variationer inom olika samfund på i stort sett varenda punkt). Mer om detta senare. Det andra fältet är det vetenskapliga, där man nyktert, utan att blanda in känslor och så gott det går försöker förhålla sig intellektuellt hederlig och inte falla till emotionellt grundade resonemang om "hur det måste vara" för att gå ihop med de påståenden som Bibelns författare gör, när man jämför dessa med de historiska källor som faktiskt existerar. Det finns ett antal berättelser i Bibeln som ingen med uppriktighet kan påstå rimligen kan ha inträffat utan att de 40-talet historiker, författare och krönikörer som fanns i området under denna period bör ha sett dem värda att notera, i synnerhet när de noterat händelser av mycket mindre spektakulär karaktär. Faktum är att Jesus inte nämns alls, annat än i indirekta hänvisningar till hans efterföljare och de berättelser som de kristna uttalar, efter Jesus död. Philon av Alexandria, som beskrev judarnas liv i området berättar om både Johannes Döparen och Pontius Pilatus, men nämner aldrig Jesus. Justus av Tiberias säger heller inget vilket en kristen vetenskapsman vid namn Photius av Konstantinopel 800 år senare erkänner förbryllar honom. Bland de spektakulära händelser som beskrivs i evangelierna, noteras varken solförmörkelsen, jordbävningen, de mängder av zombier som åter kommit till liv och går runt i Jerusalem eller ens Jesus egen återuppståndelse. Onekligen händelser som någon historiker torde ha upplevt viktiga nog att notera, eller hur? Men tyvärr slutar det inte där. Evangelierna beskriver dessutom saker som kan kontrolleras historiskt och som när så gjorts visat sig vara falska. Kejsar Augustus skulle ha påbjudit en skattskrivning, men den enda skattskrivning som kan anses relevant gällde Judéen. Det omnämnda Galiléen var vid denna period självstyrande och inte skatteskyldigt Rom. Enligt Romersk sed skattskrev man sig dessutom på hemorten för att uppvisa sin egendom, man tvingades inte iväg på annan ort. Inte heller omnämns de massmord på spädbarn som Herodes enligt evangelierna ska ha beordrat, i jakten på Jesus. Det råder inte brist på kritik mot Herodes i texterna efterlämnade av den judiske historikern Flavius Josefus men inget nämns om massmorden på pojkbarn. Texterna av Josefus som omtalar Jesus är andrahandsinformation, eftersom Jesus redan var död sedan länge (Josefus föddes år 37 när Jesus redan isf skulle varit död). Texterna anses också vara åtminstone delvis förfalskade. Men Bibelns evangelier är inte ens konsekventa sinsemellan: Lukas och Matteus evangelium säger att Jesus föddes när Quirinius var ståthållare i Syrien, vilket han blev år sex efter vår tidräkning, när Herodes redan var död sedan flera år tillbaka och alltså inte i stånd att jaga något Jesusbarn. Utöver det så kan man inte arkeologiskt bekräfta mycket av det som påstås i Bibeln och därför måste det mesta helt enkelt avfärdas som legender och folktro*. Den doktrin som fastställdes av den tidiga kyrkan, framförallt i kyrkorådet i Nicea under Kejsare Konstantin, blev grunden för det som idag är självklarheter inom kristendomen men som inte har ett bibliskt ursprung, något få kristna verkar känna till eller ens brytt sig om att ta reda på! Söndagen som vilodag har sitt ursprung i firandet av Solgudens (Helios) son Mithras, som fortfarande efter kristendomens inträde var den största guden i Romarriket. Judar firar som bekant sabbaten på Lördagar, men Konstantin hade söndagen som helig dag och de kristna accepterade detta och ändrade helt sonika sin vilodag till Söndagar. Jesus födelsedag firades ursprungligen den 6:e Januari (vilket görs fortf. hos ortordoxa kristna) men eftersom Mithras firades den 25/12 (vintersolståndet) så ändrade man lämpligt nog firandet av Jesu födelse. Födelseberättelsen om Mithras beskriver också passande (eller opassande för kristendomen) hur han fötts av en jungfru, att herdar gav honom gåvor efter födseln och att denna skett i en grotta. Detta 272 år före Jesus påstådda födelse. (Det kan också vara intressant att känna till att korset blev en kristen symbol först år 320 och de första bilderna av en korsfäst Jesus uppstod först på 400-talet. Den "gloria" vi känner som omger Jesus huvud var ursprungligen en symbol tillhörande Mithras, solgudens son, en bild som de kristna kopierade.) Ibland hänvisas det till Publius Lentulus, som sägs ha varit guvenör för folket i Jerusalem och brevet är ställt till kejsar Tiberius, som regerade mellan åren 14 och 37 e.Kr. Här nedan följer en engelsk översättning av detta latinska brev, som anses vara en förfalskning från medeltiden (1400-tal). Döm själv; “Here lives at this time in Judea a man of singular virtue whose name is Jesus Christ, whom the barbarians esteem as a prophet, but his followers love and adore him as the offspring of the immortal God. He calls back the dead from the graves and heals all sorts of diseases with a word or touch. He is a tall man, well-shaped, and of an amiable and reverend aspect; his hair of a color that can hardly be matched, falling into graceful curls, waving about and very agreeable crouching upon his shoulders, parted on the crown of the head, running as a stream to the front after fashion of the Nazarites. His forehead high, large and imposing; his cheeks without spot or wrinkle, beautiful with a lovely red; his nose and mouth formed with exquisite symmetry; his beard, and of a color suitable to his hair, reaching below his chin and parted in the middle like a fork; his eyes bright blue, clear and serene. Look innocent, dignified, manly and mature. In proportion of body most perfect, and captivating; his arms and hands delectable to behold. He rebukes with majesty, councils with mildness, His whole address whether in word or deed, being eloquent and grave. No man has seen him laugh, yet his manners are exceedingly pleasant, but he has wept frequently in the presence of men. He is temperate, modest and wise. A man for his extraordinary beauty and perfection, surpassing the children of men in every sense.” Så, vad är problemet med denna målande beskrivning av Jesus? Jo, det finns inga som helst historiska källor som styrker att någon Publius Lentulus alls skulle ha existerat, än mindre det ämbete han sägs ha innehavt, varför texten ifråga är apokryfisk (utombiblisk) och av Katoliker en idag erkänd förfalskning. Ändå används den envist i vissa ohederliga kretsar som "bevis". Av alla fakta vi kan hitta så måste man helt enkelt dra slutsatsen att Bibelns berättelser är folksagor och myter, inte historiebeskrivningar av verkliga händelser. Gillar man berättelserna, så har man förmodligen läst för lite av Bibeln eller har en väldigt i min mening dålig moral, för vad Jesus och framförallt Paulus predikar är inte en moral någon av oss bör sträva efter att leva i enlighet med. Jag har redan utvecklat detta tidigare, men gör det gärna igen i framtiden, om påminnelser om påståenden som att mannen är kvinnans överhuvud och att homosexualitet är fel inte räcker som påminnelser. *Detta gäller också Gamla Testamentet. Det finns t.ex. inget stöd för att Judarna någonsin skulle ha varit slavar i Egypten, eller att de skulle ha lämnat Egypten på det sätt som Judisk och Kristen tro beskriver. Några bevis för att Moses överhuvudtaget skulle ha existerat kan man inte finna. Lustigt nog (och mindre lustigt för de som förfäktar Bibelns trovärdighet) är däremot att det finns en berättelse om en egyptisk Farao Akhenaton som bildade en monoteistisk religion. Berättelsen om budorden i GT är en kopia av hur kung Hammurabi fick lagarna av solguden Shamash som har sitt ursprung lång tid innan Judarnas historia.