YouTube-kanalen SwedishMealTime har på kort tid gjort succé och när man ser deras videos är det inte svårt förstå varför.
Inspirerade av en svensk filmtrailer som också gjorde succe tidigare i år, har man visat hur man lagar mat “på svenskt sätt”, genom att ta klassiska husmansrätter och tillsätta en rejäl dos testosteron.
Liknande poster:
Det finns en allmänt spridd föreställning i det här sexnegativa landet att om någon framställs som “sexig” i något sammanhang så är det en kollektiv kränkning av alla människor av det kön man anses tillhöra. Det är ju förstås helt absurt.
Visserligen flyger det ganska bra när det “drabbar” kvinnor, eftersom kvinnor alltid ska vara offer. Barn går också bra. När det är män som är offret så börjar folk dock småle, för där går det liksom inte riktigt att ta på allvar längre.
Det handlar inte längre om att skydda någon från övergrepp utan snarare om rättvisa på en femårings nivå. “Får inte kvinnor visas som sexiga så ska fan inte män heller få visas så!!!111″
Det är på den nivån kränkningar i samhället har hamnat idag. Mest kränkt vinner.
Är det konstigt att folk vill lägga ner DO?
Men, men, men; det objektifierar ju kvinnor/män/barn/hamstrar etc!!1111!
Ja, och? Vad är det i objektifiering som är så hemskt? Varenda människa som haft en snuskig fantasi om någon de inte känner har objektifierat någon för sin personliga njutning. Det är ett fullständigt normalt beteende.
Har du pullat till Tom Cruise? Grattis, du har objektifierat Tom Cruise! För jag tror nämligen inte det var i beundran för hans skådespelartalang och hängivna religiösa moral som du blev blöt i trosorna av honom. Det var för att han har en blick och ett leende som fick det att rinna till.
Objektifiering är inte något dåligt per se. Objektifiering blir dåligt först när man har en allmänt objektifierande syn på alla människor tillhörande en viss grupp, enbart för att de kan sägas tillhöra den gruppen. Fördomar, är ett annat ord för det. Om du är så dum att du tror att alla män existerar enbart för din visuella njutning efter att ha sett Boxer-Robert på bild, ja då har vi onekligen ett problem, men kanske har framförallt du ett problem när verkligheten möter dig och inte lever upp till dina fantasifulla förväntningar.
Vad är det som är negativt i att framställa en man/kvinna etc som sexig? Ingenting givetvis. Det handlar bara om det alltid närvarande kristna arvet av sexualmoral. Händerna på täcket och våga inte tänka snuskiga tankar om någon du ser på bild!
Jag förstår om det känns jobbigt att se vackra människor på bild när man är ful. Det är inte kul att jämföra sig och inse att man dragit det kortaste strået. Jag har t.ex. ganska liten kuk och det skulle ju kännas jobbigt att jämföra sig med Rocco om hela min tillvaro hängde på att jag måste ha en stor kuk (ist kompenserar jag med awsome tuttar, ben och leende ;P).
Men det är ju något jag i så fall lägger på mig själv, i den mån det skapar press på mig. I övrigt är det ju helt enkelt så att det finns en hel del kvinnor som vill ha stor kuk och då är jag ju ett dåligt val som partner. Precis som det finns många män som gillar kvinnor med smal midja och markerade höfter.
När vi börjar censurera oss för att upprätthålla en politiskt korrekt, snäll och totalt verklighetsfrånvänd bild av vad människors ideal är, då börjar vi närma oss ett hycklande samhälle där ingen säger vad de egentligen tycker och alla ljuger för att framstå som de har “rätt” åsikter.
Det finns säkert de som tycker det låter fint, men jag är inte en av den.
Liknande poster:
Pengar, priser och arbeten kan tyckas som problem för den som saknar arbete, inte har pengar och ser priser på saker denne vill ha som ett problem. Slutsatsen man drar är att lösningen är att avskaffa alla tre och ersätta dem med en centralplanerande elit, ibland i dess moderna tappning med en superdator till hjälp.
För att förstå problemen med denna uppfattning måste vi först förstå vad pengar, värde/priser och arbeten egentligen är.
Först och främst har de ingenting med staten att göra. Pengar, priser och arbeten finns oberoende av staten. Det enda staten gör är att den begränsar och reglerar ovanstående för att förskjuta makt från den enskilde individen till grupper av särintressen.
Pengar
Pengar uppstod för att underlätta handel och har uppfunnits i kulturer oberoende av varandra. De uppstod för att de löser problemet att det du producerar och säljer inte nödvändigtvis behövs av den som säljer det du vill ha. Genom att handla med pengar får man ett neutralt medium för att byta till sig saker man behöver. Pengar, kan ju bytas mot vad som helst som någon är beredd byta det mot.
Exempel:
Nisse syr skor. Han behöver mat. Det finns ett stort behov av skor, av reparation osv. Men han är inte den enda som syr skor. Och många som behöver skor producerar inte mat. För att lösa det problemet kan han antingen samla på sig alla saker som de som behöver skor producerar, men då blir resultatet snart en enorm hög med saker ur vilken det är svårt att hitta rätt sak när behovet uppstår. Pengar löser detta problem.
Värde/priser
Det finns mycket man kan vilja ha och när priserna är för högt satta för ens personliga ekonomi är det lätt att tänka att den som säljer det bara är girig. Denne behöver inte alla dessa pengar, den vill bara samla det på hög. Men då måste vi förstå vad värde och priser är och hur de uppstår.
Exempel:
Nisses passion i livet är egentligen inte att sy skor. Nej, hans största fascination kottar. Det är hans passion i livet. Att samla kottar från alla möjliga träd i alla möjliga storlekar. Han sorterar kottarna efter sina egna idéer om hur de bör kategoriseras. Han lägger flera timmar varje dag på att leta nya kottar till sin samling. Vad är Nisses kottsamling värd?
För Nisse är den förstås värd otroligt mycket. Han har lagt massor med tid och energi [arbete] på att skapa sin samling. Den är i det närmaste perfekt! Ingen har en så fin samling kottar som Nisse. Men han är ganska ensam om sin fascination för kottar. Trots att han försökt så är det ingen som verkar vilja byta kottar mot mat, kläder och tjänster. Och den dagen Nisse dör så kommer ingen ta över hans kottsamling, för ärligt talat är det få som kan se vad som är så jävla fascinerande med kottar.
Det finns helt enkelt ingen efterfrågan på kottar och därför är dom – för alla utom Nisse – värdelösa. Det spelar ingen roll hur mycket arbete han lägger på sin samling, eftersom ingen vill ha den så finns inget värde. Även om samlingen är jättevärdefull för honom själv så finns ingen efterfrågan. I praktiken är hans arbete bortkastat och hans samling värdelös – om han vill byta det mot något annat.
Skor däremot, förstår folk. Han skor är verkligen jättepopulära. Folk vill ha dem och uppskattar dem. Folk byter gärna till sig skor mot mat, kläder och annat som Nisse vill ha. Om folk bytte pengar mot saker så skulle Nisses skor ha ett värde och ett ganska högt pris. Priset är ju nämligen inget annat än en relativ jämförelse av efterfrågan på olika saker. Skorna kan säljas för ett ganska högt pris, men det spelar ingen roll hur lågt pris Nisse sätter på sin kottsamling. Ingen vill köpa den ändå.
Arbete
Som i exemplet med Nisses kottsamling ovan så ser vi att arbete kan definieras som den energi och tid man spenderar på att göra något. Men det är inte hela sanningen. Det handlar nämligen inte bara om att det du gör ska vara ansträngande och ha ett värde för dig själv. Det du gör är inte ett arbete innan någon annan värderar det.
Exempel:
Nisse har kommit på ett nytt sätt att justera storleken på skor. Genom att sätta snören i dem har han uppgraderat sina skor från tofflor till state of the art, high-tech skor som inte trillar av när man springer. Det är genialiskt och alla i staden vill genast byta sina gamla skor mot nya. Nisse har massor av jobb att göra. Så mycket att han faktiskt inte hinner samla kottar. Trots att det är det han helst av allt skulle spendera sina dagar med.
Men Nisse kommer på att han har en kusin – Stefan – som har en situation liknande hans egen. Stefan är nämligen en manisk stensamlare. Precis som Nisse har han problemet att ingen riktigt delar hans fascination för stenar, men till skillnad från Nisse kan inte Stefan tillverka skor. Han kan faktiskt inte tillverka någonting alls ordentligt som någon vill ha. Men, han är duktig på att samla saker. Nisse föreslår för sin kusin Stefan att han ska samla kottar åt honom. I gengäld får Stefan lite mat, skor och kläder av Nisse, som han samlar på sig genom att tillverka skor.
Detta betyder att Nisse kan både få sina kottar samlade, samtidigt som han själv tillverkar skor. Det känns inte så roligt, för han går miste om upplevelsen att samla kottar, men det viktigaste återstår – han får fler kottar till sin ultimata samling!
Nu har det uppstått ett nytt arbete och kottar har fått ett värde för någon mer än Nisse. Nu ligger det nämligen i Stefans intresse att hitta fina kottar som han kan byta mot det han själv behöver – kläder, mat och skor, med Nisse. De har kommit överens om att Stefan ska samla 20 kottar varje dag för att få de kläder, skor och den mat han behöver av Nisse. Bägge är jättenöjda med affären. Bägge får ut något av den!
Problemet som uppstår med centralplanering är förstås att värderandet av saker är helt subjektivt. Ingen utom Nisse skulle ju vara beredd att byta saker av värde för kottar. Och Stefan har fortfarande problemet att ingen verkar dela hans passion för stenar, så dom är fortfarande värdelösa – i det stora hela.
Motivationen till vad som får oss att skapa saker som andra vill ha är individuell. Tiden och energin vi lägger på att skapa något innebär inte nödvändigtvis att det finns en efterfrågan på detta. Eftersom inte alla människor har samma talanger och tiden och energin vi kan och vill lägga på att skapa saker som andra efterfrågar är begränsad, så uppstår priser som reflekterar värdet av något, som i sin tur är ett resultat av att detta något finns i begränsad mängd.
Vi ser alltså att priser inte i sig är något dåligt, precis som pengar inte är det och att arbeten är beroende av att någon uppskattar det du gör. Det är därför pengar, fördelning av arbete och fri handel är så genialiskt. Det finns helt enkelt inget mer effektivt sätt att fördela resurser. Ju mer något efterfrågas, desto större värde och desto större incitament att skapa detta. Ju mindre något efterfrågas, desto mindre värde och desto mindre incitament att skapa detta.
Världens finaste kottsamling
I nästa bloggpost tänkte jag skriva om varför initiering av våld är dåligt och varför ett samhälle utvecklas som bäst i frånvaron av detta.
Inspirerat av Stefan Molyneux:
Liknande poster:
Sista fem minuterna av programmet talas kort om det meningslösa i att använda polisen för att lösa problemen med drogberoende.
Varken Hasse Aro eller någon av hans två experter verkar övertygade om att nuvarande politik har någon verksam effekt och att man kanske borde prova alternativ (läs skadereducerande).
Men man konstaterar också att det finns väldigt lite politiskt intresse för denna linje i Sverige. Snart finns dock Liberaldemokraterna! ;)
Liknande poster:
Peter Schiff är bland annat en amerikansk “investment broker, author, financial commentator” som det står på Wikipedia. Han förutsåg bostadsbubblan i USAs senaste börskrasch och har skrivit ett flertal böcker på temat om hur marknaden och ekonomin fungerar.
Idag upptäckte jag att han har en YouTube-kanal där han flera gånger i veckan kommenterar aktuella händelser som gäller framförallt USAs ekonomi. Eftersom detta är en fråga som påverkar oss alla, är det här något alla med intresse för politik borde ta en närmre kik på.
Peter Schiff is the author of five books published by John Wiley & Sons. His book, Crash Proof 2.0, appeared on both the New York Times and Wall Street Journal bestseller lists.
Liknande poster:
“…det är ju en hopplös narkotikabekämpning polisen håller på med.” Så säger Hasse Aro om drograzzian han i Mexico som han följer med på i kvällens avsnitt av Efterlyst på Tv3.
Och visst är det hopplöst. Att uppnå ett narkotikafritt samhälle går inte (vi har ett sekel bakom oss att bevisa det) och att kriminalisera och använda polisen mot missbruk är fullkomligt lönlöst. Det har sannolikt inte ens en stävjande effekt. Istället skapar det massa nya offer hos människor som annars skulle kunna vara produktiva människor, må vara att de väljer berusar sig med ett alternativ till just alkohol.
Istället är de nu kriminella. De enorma beloppen som omsätter den riskabla hanteringen av illegala berusningsmedel går i händerna på organiserad brottslighet och kan inte beskattas. Missbruket [medicinskt, inte juridiskt] är konstant på samma nivå och familjer splittras och försörjningen undermineras, inte pga drogbruk, utan pga fängelse för icke våldsamma “brottslingar”.
Lösningen är naturligtvis skadereducering och avkriminalisering. Precis så löste man problemen med kriminalitet under den sk “prohibition” i USA på 20-30-talen när berusningsmedlet alkohol totalförbjöds.
Problemet är i grund och botten att människor vill berusa sig. Medlet för att uppnå berusning må variera, men varenda kultur på jorden har hittat sätt att uppnå detta. Rent objektivt finns många kriminaliserade droger som vore bättre att nyttja ur samhällsperspektiv än just alkohol, som är både högt beroendeframkallande och möjligt att överdosera (sk “alkoholförgiftning” är i själva verket en alkoholöverdos). I takt med globalisering så ser vi också att synen på vad som är acceptabla berusningsmedel förändras.
Tiden är sedan länge förbi när Svensson bara drack brännvin. Idag är Sverige självförsörjande på cannabis medan kokain, ectacy och amfetamin är långt ifrån ovanliga.
Att det är olagligt använda vissa berusningsmedel har lite effekt på ungdomar som dricker olagligt från tidiga tonåren. De är vana att göra skumma affärer i avskildhet, eftersom det är så man får tag på alkohol. Det finns ingen principiell skillnad att köpa andra berusningsmedel än alkohol. Skolans antidrogpropaganda som visar upp rena heroinister har ungefär samma relevans för en tonåring som a-lagaren på torget.
Det är dags att vakna och sluta ha en dogmatisk syn på hur lagstiftning ska se ut för att reglera sk narkotika. Det intressanta är beprövade metoder för att minimera skadan som uppstår. Bara så kan vi minimera lidandet och det är väl ändå det som borde vara huvudsaken?
Liknande poster:
Anna Troberg (p) skriver på SvD Opinion om vikten av ett fritt Internet och att det inte bara är i Egypten som makthavarna vill stänga av och kontrollera kommunikationen via nätet.
Alexander Bard, Camilla Lindberg och Jan Rejdnell (L) skriver på SvT Debatt om varför det behövs ett liberalt alternativ i Svensk politik och att Folkpartiet är allt annat än liberala. Man listar följande krav för ett (social-) liberalt samhälle:
Liknande poster:
Den svenska narkotikapolitiken är fullständigt misslyckad. Precis som i USA har man förklarat krig mot drogerna (eller snarare drogbrukarna), i sin dogmatiska strävan att uppnå “ett narkotikafritt samhälle”.
Eftersom detta är en omöjlig utopi blir resultatet istället att fler knarkar och fler mår sämre. I Sverige har missbrukare det sämre ställt och dör tidigare än i t.ex. Holland, “trots” att det är lagligt använda droger där.
Och inte ser det ljust ut för framtiden. Missbrukat spås öka med 50% inom 10 år.
Lösningen heter mindre dogmatisk inställning till droger och framförallt skadereducering.
Man kan tycka att det är självklart, men principen med skadereducering går ut på att minimera den faktiska skadan av drogers existens. Vi lärde oss nämligen redan på 30-talet att man inte löser något genom att göra droger olagliga. Det enda som händer är att våldet och kriminaliteten i samhället ökar och att drogen ifråga blir farligare. Det är nämligen vad som hände när man kriminaliserade alkohol i USA. Al Capone gick till historien som en av de som gjorde karriär på drogförbudet.
Därefter lät man bli alkohol, men när nya droger fick större spridning och användes av framförallt de lägre klasserna (cannabis då, kat idag) så förbjöd man dessa eftersom de knarkpåverkade negrerna annars skulle leda vita kvinnor i fördärvet. Men eftersom vi människor tycker om att berusa oss så stannade inte utvecklingen där. Man uppfann nya droger att använda och lagstiftningen har sedan dess alltid legat tio steg efter.
Nya droger, mer osäkra och farligare för användaren, dyker ständigt upp. Vi slutar inte berusa oss, men kontrollen på substanserna är noll och ingen, eftersom distributionen sker kriminellt på en svart marknad.
Det sägs att cannabis är en inkörsport till tyngre droger, men det är inte sant. Den största och främsta inkörsporten till droger är alkohol. När man väl insett tjusningen i berusning så är cannabis bara en av de lättåtkomliga alternativ som finns till alkoholen, rent vetenskapligt sett också en mycket mindre skadlig drog än just alkohol, vilket förstås gör kriminaliseringen desto mer märklig.
I en tid när varenda tonåring kan läsa fakta om cannabis på nätet och ta del av andra kulturers syn och nyttjande av andra droger än alkohol, är det mer än lovligt naivt att tro att Sverige skulle bestå som en ö av avståndstagande från allt utom alkohol, tack vare propagandan som staten öser över oss från tidig ålder.
Genom ett språkbruk som inte gör skillnad på kliniskt missbruk och nyttjande av illegala droger (de kallas alla missbrukare) skapas en svartvit syn på vad som är dödsknark och vad som är socialt acceptabel berusning på fredagskvällen. När den gränsen krackelerar efter första tuggan kat, första blosset cannabis eller en tripp på LSD eller ectacy, så blir resultatet förstås ett uppvaknande och hårt ifrågasättande av den världsbild vi matats med av staten sedan barndomen.
Alla berusningsmedel som inte är alkohol är inte dödsknark, inser vi plötsligt. Och så tittar vi på andra kulturer, ser i filmer som Harold and Kumar go to White Castle att cannabis är en i jämförelsevis harmlös drog och att det inte finns några anledningar utöver den rent lagliga aspekten att låta bli (men vilken tonåring som super olagligt från 13 års ålder bryr sig om olagligheten i cannabis när hon är 17?).
Det går inte att kontrollera informationen kring droger längre, så skolpropagandan “drugs are bad, mkay?” är meningslös. Tillgången till alternativa berusningsmedel är här för att stanna i o m Internets ankomst. Frågan är alltså inte hur vi ska uppnå ett narkotikafritt samhälle utan hur vi minimerar skadan av berusningsmedel överlag.
Den kulturella acceptansen för andra droger än alkohol kommer bara öka tack vare att vi reser mer och möter fler kulturer där just alkohol inte är den föredragna drogen på fredagskvällen. Det är helt absurt att fortsätta hävda denna envisa dogmatiska hållning till droger som vi såg prov på senast statsministern uttalade sig i radio om cannabis.
Det är hög tid för en ny politik för alternativa berusningsmedel, den heter legalisering och skademinimering. Sprutbyten var ett klokt första steg som vi nu ser positiva resultat av. Låt oss inte stanna där. Det finns mycket att göra på den här fronten!
Liknande poster: