Jag har sedan jag var ganska liten haft svårt fokusera på samma sak en längre stund. Det var länge inget problem, eftersom jag var högpresterande och klarade av att göra det mesta på kort tid. Sen att skolan bara bestraffar lättlärdhet innebar i praktiken att jag slutade göra klart saker och gjorde dem först när det samlats ihop till sådan mängd att det kändes värt mödan.
När jag blev äldre började det bli svårare. Jag kunde läsa, men det krävde sådan koncentration att allt annat försvann. När jag läste blev jag totalt okontaktbar. Hörde inget vad någon sa och tappade tidsuppfattningen. Men ju mer koncentration läsandet krävde, desto mer ansträngning tog det av mig och inte sällan insåg jag att jag suttit och vänt sidor med ögonen rutinmässigt vandrande över texten, medan tankarna försvunnit iväg på helt andra håll.
Jag var aldrig överaktiv, babblig och sådant som är typiska ADHD-drag för pojkar. Tvärtom var jag tystlåten, men satt sällan still. Jag satt och ritade saker nästan jämt, hade svårt koncentrera mig på vad läraren sa (även om det var lättare lyssna än att läsa) och drömde mig bort i andra tankar. Jag blev lätt störd av ljud i koncentrationen och har alltid haft svårt följa med i konversationer med flera människor samtidigt. Jag börjar tänka på annat, slutar ta in vad andra säger och “zoomar ut”, som en vän till mig brukar säga.
Idag läste jag en artikel som handlade om just hur ADHD uttrycker sig hos tjejer och det stämde väldigt väl in på mig. Just eftersom hyperaktiven (ADHD) inte funnits hos mig, samt att jag haft lätt att lära (med lite koncentration), så har jag aldrig känt mig som något typiskt “bokstavsbarn”. Först när jag blev äldre började koncentrationssvårigheterna bli ett problem på riktigt, som att bo själv och försöka hantera ett hushåll när man har noll organisationsförmåga och aldrig klarar avsluta projekt.
Så, jag gick in på adhdkvinnor.se och läste lite, bland annat screeningtest för ADHD. Av dessa sex frågor stämmer de första fem till 100%, vilket alla som känner mig kan vittna om. Det som inte stämmer är hyperaktiviteten, som jag som sagt inte upplever.
Idag har jag en vän som hjälper mig hålla rutiner för t.ex. städning, vilket annars tenderar dra på sig tills jag börjar få svårt att ta mig fram. Jag brukar säga att jag har “hög tolerans för stökighet”. Dvs. jag noterar helt enkelt inte att det är stökigt förens det blir ett praktiskt hinder för mig. En annan vän (med enastående organisationsförmåga) hjälpte mig skriva schema för min vardag, med specifika tider att göra saker, vilket också underlättar eftersom jag annars lätt fastnar i något och inte fördelar tiden på ett sätt som gör att alla måsten går ihop.
Jag skjuter också gärna upp saker som kräver fokus och ansträngning i koncentration. Jag är notoriskt dålig på att avsluta projekt, men påbörjar gärna nya. Jag hade hela tiden problem i skolan med skriftliga prov, eftersom jag även när jag ansträngt mig och kunde ämnet lyckades göra massa slarvfel som gjorde att jag aldrig kom upp i MVG om inte marginalen var stor tack vare ett större antal frågor (så jag hade råd med några slarvfel). Jag tappar bort saker och jag är dålig på att hålla tider (vilket jag motverkar genom att avsätta hela dygnet till att fokusera på dit jag ska, vilket är väldigt energikrävande, men jag är säker på att komma dit i tid).
Det skulle förklara en hel del om det faktiskt är så att jag har ADD. Andra med diagnos eller liknande upplevelser får gärna kommentera!
Jag har sedan jag var ganska liten haft svårt fokusera på samma sak en längre stund. Det var länge inget problem, eftersom jag var högpresterande och klarade av att göra...
