Jättebra avsnitt, faktiskt. Lagom snällt ta den bild där jag är totalt osminkad, men men. ;D

Jättebra avsnitt, faktiskt. Lagom snällt ta den bild där jag är totalt osminkad, men men. ;D

Carl Johan Rehbinder kandiderar till Piratpartiets riksdagslista!

Det är en jätterolig nyhet, eftersom det här är en person jag i princip håller med om i alla frågor. Inte bara typiska piratfrågor, utan även på det sexualpolitiska fältet. Det tyder på att vi har väldigt lika grundvärderingar och synsätt och att det är en person som faktiskt har potential att faktiskt företräda mig, någon som är mer undantag än regel i politiken annars.

Jag hade förmodligen inte personkryssat om inte Carl Johan ställt upp, men nu vet jag vem jag ska promota fram till valet 2010!

En annan rolig nyhet är att jag kommer – via min blogg – återigen vara med i ett avsnitt av Knappnytt som kommer på fredag, så håll ögonen öppna! Ämnet rör prostitution.

Carl Johan Rehbinder kandiderar till Piratpartiets riksdagslista! Det är en jätterolig nyhet, eftersom det här är en person jag i princip håller med om i alla frågor. Inte bara typiska piratfrågor, utan även på det sexualpolitiska fältet. Det tyder på att vi har väldigt lika grundvärderingar och synsätt och att det är en person som faktiskt har potential att faktiskt företräda mig, någon som är mer undantag än regel i politiken annars. Jag hade förmodligen inte personkryssat om inte Carl Johan ställt upp, men nu vet jag vem jag ska promota fram till valet 2010! En annan rolig nyhet är att jag kommer - via min blogg - återigen vara med i ett avsnitt av Knappnytt som kommer på fredag, så håll ögonen öppna! Ämnet rör prostitution.

Sen jag var liten har jag haft ganska stora problem med ångest. Man kan säga att jag är mer eller mindre konstant ängslig och minsta stress ger mig panikkänslor. Som en hamster på ett dansgolv, brukar jag beskriva det.

Eftersom man inte pallar vara stressad hela tiden går det ibland över i apati. Som nån slags försvarsreaktion eller för att få lite variation i sinnesstämning, antar jag.

Eftersom ingenting fungerar särskilt väl när man är konstant handikappad av sin rädsla, tar det inte så länge innan man börjar känna sig allmänt värdelös, eftersom det andra gör på rutin för mig oftast känns som oöverstigliga hinder. Att hämta ut ett paket på posten kan vara veckans projekt för mig och först när jag peppat mig själv i några dagar och rituellt förberett mig kan jag göra det. Att hantera skola eller ett normalt jobb är förstås omöjligt.

Det mesta brukar gå bra om jag har sällskap, förmodligen för att det distraherar, men man kan inte be någon hålla hand varje gång man ska gå ett ärende. Följden är att jag samlar ärenden på hög, så när jag väl tagit mig över gränsen gör jag så mycket jag kan.

Det kan missuppfattas som slöhet, eftersom ängslan är totalt irrationell och inte kan motiveras på något logiskt sätt. Det är svårt förklara för någon annan det man inte förstår själv, så ursäkten blir “inte nu”, “jag orkar inte” eller “en annan gång”, etc. Det finns ju inget vara rädd för.

Så vad kan man göra? Jag vet inte, ärligt talat. Jag har ätit ett flertal olika antidepressiva mediciner. Det hjälpte mot depressionen jag hade från tonårens början tills jag var 20+. Bergochdalbanan blev lite utplanad. Men fortfarande är vissa dagar totalt svarta och den ständiga ängslan försvinner aldrig. Det blev bara en massa bieffekter som gör livskvalitén ännu sämre.

Den sociala fobin försvann efter en blandning av logopedbesök, bröstförstoring och KBT, så nu kan jag stå bland folk utan att vara nära panik, oavbrutet. Men jag har fortfarande svårt ta mig utanför lägenheten.

Vissa dagar känns livet meningslöst. Det finns ingen livskvalité annat än i korta stunder när ängslan inte är där. Det går inte planera någonting, för utmaningar ligger på nivån att förmå sig gå till affären och fylla på matförrådet. Framtidsplaner existerar inte. Det andra gör för att roa sig är för mig mest stora ansträngningar att försöka leva normalt, som ofta uteblir pga kraftansträngningen det innebär.

Men vissa dagar känns allt bra. Bubblan är intakt, man har lyckats frigöra sig från så mycket ansvar och krav att isoleringen känns lite trygg och ens dagliga ritualer flyter på problemfritt. Man får vara glad i det lilla, antar jag.

Jag har eg. inte så mycket att säga med det här inlägget, annat än att dela med mig av min vardag. Kanske någon känner igen sig och har tips och idéer? Mina börjar ta slut, liksom min ork och engagemang för att försöka. När lösning efter lösning brister börjar det kännas meningslöst. Apati blir självförakt, skam och ännu mera ångest. Vad gör man då?

Vill inte mer.

Update: Fick tips via Facebook om den här artikeln på SvD. Jag visste inte att det fanns ett namn för det. O.o Ska ta upp det med min kurator nästa gång jag har återbesök. Det låter onekligen träffande.

Sen jag var liten har jag haft ganska stora problem med ångest. Man kan säga att jag är mer eller mindre konstant ängslig och minsta stress ger mig panikkänslor. Som en hamster på ett dansgolv, brukar jag beskriva det. Eftersom man inte pallar vara stressad hela tiden går det ibland över i apati. Som nån slags försvarsreaktion eller för att få lite variation i sinnesstämning, antar jag. Eftersom ingenting fungerar särskilt väl när man är konstant handikappad av sin rädsla, tar det inte så länge innan man börjar känna sig allmänt värdelös, eftersom det andra gör på rutin för mig oftast känns som oöverstigliga hinder. Att hämta ut ett paket på posten kan vara veckans projekt för mig och först när jag peppat mig själv i några dagar och rituellt förberett mig kan jag göra det. Att hantera skola eller ett normalt jobb är förstås omöjligt. Det mesta brukar gå bra om jag har sällskap, förmodligen för att det distraherar, men man kan inte be någon hålla hand varje gång man ska gå ett ärende. Följden är att jag samlar ärenden på hög, så när jag väl tagit mig över gränsen gör jag så mycket jag kan. Det kan missuppfattas som slöhet, eftersom ängslan är totalt irrationell och inte kan motiveras på något logiskt sätt. Det är svårt förklara för någon annan det man inte förstår själv, så ursäkten blir "inte nu", "jag orkar inte" eller "en annan gång", etc. Det finns ju inget vara rädd för. Så vad kan man göra? Jag vet inte, ärligt talat. Jag har ätit ett flertal olika antidepressiva mediciner. Det hjälpte mot depressionen jag hade från tonårens början tills jag var 20+. Bergochdalbanan blev lite utplanad. Men fortfarande är vissa dagar totalt svarta och den ständiga ängslan försvinner aldrig. Det blev bara en massa bieffekter som gör livskvalitén ännu sämre. Den sociala fobin försvann efter en blandning av logopedbesök, bröstförstoring och KBT, så nu kan jag stå bland folk utan att vara nära panik, oavbrutet. Men jag har fortfarande svårt ta mig utanför lägenheten. Vissa dagar känns livet meningslöst. Det finns ingen livskvalité annat än i korta stunder när ängslan inte är där. Det går inte planera någonting, för utmaningar ligger på nivån att förmå sig gå till affären och fylla på matförrådet. Framtidsplaner existerar inte. Det andra gör för att roa sig är för mig mest stora ansträngningar att försöka leva normalt, som ofta uteblir pga kraftansträngningen det innebär. Men vissa dagar känns allt bra. Bubblan är intakt, man har lyckats frigöra sig från så mycket ansvar och krav att isoleringen känns lite trygg och ens dagliga ritualer flyter på problemfritt. Man får vara glad i det lilla, antar jag. Jag har eg. inte så mycket att säga med det här inlägget, annat än att dela med mig av min vardag. Kanske någon känner igen sig och har tips och idéer? Mina börjar ta slut, liksom min ork och engagemang för att försöka. När lösning efter lösning brister börjar det kännas meningslöst. Apati blir självförakt, skam och ännu mera ångest. Vad gör man då? [caption id="attachment_2370" align="aligncenter" width="500" caption="Vill inte mer."][/caption] Update: Fick tips via Facebook om den här artikeln på SvD. Jag visste inte att det fanns ett namn för det. O.o Ska ta upp det med min kurator nästa gång jag har återbesök. Det låter onekligen träffande.

Jag har skrivit lite om ECPAT tidigare och de absurda siffrorna om barnporr, både här och på en annan blogg som heter Svensk sexualpolitik där vi ett flertal gånger själva (jag och Helena) och med gästbloggare som Dick Wase, har granskat såväl ECPAT som organisation, som enskilda individer som verkar för ECPAT (Tomas Bodström mfl).

De som tjänar mest på barnporren är inte de som producerar och säljer den (kommersiell barnporr existerar i princip inte), utan de politiker och organisationer som använder den som ursäkt för att tillskansa sig mer makt och pengar. Det ligger i deras intresse att överdriva siffrorna, att sopa undan all kritik och att svartmåla den som vågar visa minsta tendens till kritiskt, självständigt tänkande. Precis som i “kriget mot terrorismen”.

Oscar Swartz har börjat granska siffrorna ordentligt och skriver en artikelserie om barnporrhysterin och de som piskar upp den. Väldigt läsvärt!

Jag har skrivit lite om ECPAT tidigare och de absurda siffrorna om barnporr, både här och på en annan blogg som heter Svensk sexualpolitik där vi ett flertal gånger själva (jag och Helena) och med gästbloggare som Dick Wase, har granskat såväl ECPAT som organisation, som enskilda individer som verkar för ECPAT (Tomas Bodström mfl). De som tjänar mest på barnporren är inte de som producerar och säljer den (kommersiell barnporr existerar i princip inte), utan de politiker och organisationer som använder den som ursäkt för att tillskansa sig mer makt och pengar. Det ligger i deras intresse att överdriva siffrorna, att sopa undan all kritik och att svartmåla den som vågar visa minsta tendens till kritiskt, självständigt tänkande. Precis som i "kriget mot terrorismen". Oscar Swartz har börjat granska siffrorna ordentligt och skriver en artikelserie om barnporrhysterin och de som piskar upp den. Väldigt läsvärt!

En del dagar vill man bara stanna i sängen. Jag har rätt ofta sådana dagar. Särskilt nu när det är  vinter och sängen är det enda som skyddar mig från att ständigt frysa.

Bara lite till?

Idag var jag dock ner en sväng på stan. Köpte ett par skor, örhängen och hårtoning. Jag brukar köpa hårfärg, men den fastnar inte i mitt hår, som verkar ha nån slags hair color resistance of cleanliness inbyggt. Så, nu provar jag paradoxalt nog hårtoning ist. Vi får se hur det funkar.

Hårtoning

Och sen ett par skor då. Jag gillar klackar, men jag blir lång. Killar borde inte få vara under typ 185. Det hade varit mer praktiskt. :/

Nya skor

Snyggare på, men svårt fota sig själv… Fick nagelgrejs från posten också. Det gör naglarna starkare och eftersom jag alltid har långa naglar så kändes det som en bra grej att köpa. Enligt en vän funkar de jättebra. :) Hoppas de inte går av lika ofta nu. Det ser ut som nagelack. Man bara penslar på.

Imorrn ska jag hämta ut byxorna och hårgrejset jag beställde från Odium förra veckan. Tänkte göra det idag, men vi åkte hem och åt pizza ist! Är allmänt orolig för mitt hår just nu. Det känns som jag tappar mer hårstrån sen jag började på progestronet. Jag skulle vilja kolla min testosteron-nivå igen. :/

Nåväl. Nog med personligt grejs. Nu ska jag ta mig en stor kopp te.

En del dagar vill man bara stanna i sängen. Jag har rätt ofta sådana dagar. Särskilt nu när det är  vinter och sängen är det enda som skyddar mig från att ständigt frysa. [caption id="attachment_2362" align="aligncenter" width="500" caption="Bara lite till?"][/caption] Idag var jag dock ner en sväng på stan. Köpte ett par skor, örhängen och hårtoning. Jag brukar köpa hårfärg, men den fastnar inte i mitt hår, som verkar ha nån slags hair color resistance of cleanliness inbyggt. Så, nu provar jag paradoxalt nog hårtoning ist. Vi får se hur det funkar. [caption id="attachment_2364" align="aligncenter" width="335" caption="Hårtoning"][/caption] Och sen ett par skor då. Jag gillar klackar, men jag blir lång. Killar borde inte få vara under typ 185. Det hade varit mer praktiskt. :/ [caption id="attachment_2365" align="aligncenter" width="334" caption="Nya skor"][/caption] Snyggare på, men svårt fota sig själv... Fick nagelgrejs från posten också. Det gör naglarna starkare och eftersom jag alltid har långa naglar så kändes det som en bra grej att köpa. Enligt en vän funkar de jättebra. :) Hoppas de inte går av lika ofta nu. Det ser ut som nagelack. Man bara penslar på. Imorrn ska jag hämta ut byxorna och hårgrejset jag beställde från Odium förra veckan. Tänkte göra det idag, men vi åkte hem och åt pizza ist! Är allmänt orolig för mitt hår just nu. Det känns som jag tappar mer hårstrån sen jag började på progestronet. Jag skulle vilja kolla min testosteron-nivå igen. :/ Nåväl. Nog med personligt grejs. Nu ska jag ta mig en stor kopp te.

Frankrike röstade idag igenom lagen som ska tillåta bannlysning av människor från Internet som påstås ha fildelat. Det är en svart dag för integriteten och Internets medborgare.

Lisa Magnusson har en jättebra krönika om detta på Aftonbladet idag.

Frankrike röstade idag igenom lagen som ska tillåta bannlysning av människor från Internet som påstås ha fildelat. Det är en svart dag för integriteten och Internets medborgare. Lisa Magnusson har en jättebra krönika om detta på Aftonbladet idag.

Det finns en enda centerpartist jag har någon som helst förtroende för idag och det är Hanna Wagenius. Jag hoppas hon kommer in i riksdagen i valet 2010, för just nu finns det bara en ensam liberal i riksdagen och det är Camilla Lindberg. En enda, som oförtrutet stått upp för sina ideal även när det blåst.

Så nu när Annie Johansson och Fredrick Federley på Newsmill vill försöka framstå som det liberala alternativet igen ekar det oerhört ihålligt för mig och andra som minns FRA-omröstningen som om det var igår.

Inför valet 2006 var Centerpartiet den tydligaste frihetliga kraften i svensk politik. De tydliga ställningstagandena för ett fritt näringsliv, öppenhet mot omvärlden och mot statliga övergrepp på den personliga integriteten tvingade alla andra partier att förhålla sig till parti ets budskap. Även om partiet kunde gjort mer av dessa frågor visade valutgången att omorienteringen och den tydliga liberala profilen uppskattades av många väljare, också av sådana som aldrig förr ens övervägt att lägga sin röst på Centerpartiet.

Jag röstade faktiskt på Centerpartiet. Fast 2002, i mitt första val. Anledningen var Fredrick Federley. Han hade varit på vår skola och jag kände att han var den enda politiker som stod nära mina värderingar. Han var liberal. 2006 var det Piratpartiet som tog upp mina frågor. 2010 är det givetvis Piratpartiet igen. Centerpartiet har sålt ut sig och det är trevligt med sympatisörer som Hanna Wagenius i Centern, men när partiledningen piskar och tystar dessa fåtalet liberala röster, så gör det tyvärr ingen nytta.

Om det är viktigare att få dela regeringsmakten med Moderaterna än att driva såhär fundamentalt liberala värden, ja då är inte Centerpartiet i praktiken ett liberalt alternativ. Det närmsta vi kommer är Piratpartiet, som förstått fundamentala liberala värden som informationsfrihet och yttrandefrihet. Där finns inte en partiledning som kommer försaka sin politik för regeringsmakt. Politiken är nämligen det enda vi har!

Centerpartiet prioriterar för många frågor och då finns alltid risken att det återigen blir så att annat än de liberala frågorna kommer prioriteras först. Bästa sättet att förutsäga framtida beteende är att se på historien och vi vet mycket väl vad Fredrick Federley och Annie Johansson går för i praktiken.

Kan man skriva något sådant som öppenhetsmanifestet som Centerpartiet hade 2006 och sedan pissa, trampa på det och gömma askan, ja då saknar man helt enkelt all integritet själva. Det man inte förstår kan man inte stå upp för. Centerpartiet har visat var de står i praktiken.

Det finns en enda centerpartist jag har någon som helst förtroende för idag och det är Hanna Wagenius. Jag hoppas hon kommer in i riksdagen i valet 2010, för just nu finns det bara en ensam liberal i riksdagen och det är Camilla Lindberg. En enda, som oförtrutet stått upp för sina ideal även när det blåst. Så nu när Annie Johansson och Fredrick Federley på Newsmill vill försöka framstå som det liberala alternativet igen ekar det oerhört ihålligt för mig och andra som minns FRA-omröstningen som om det var igår. Inför valet 2006 var Centerpartiet den tydligaste frihetliga kraften i svensk politik. De tydliga ställningstagandena för ett fritt näringsliv, öppenhet mot omvärlden och mot statliga övergrepp på den personliga integriteten tvingade alla andra partier att förhålla sig till parti ets budskap. Även om partiet kunde gjort mer av dessa frågor visade valutgången att omorienteringen och den tydliga liberala profilen uppskattades av många väljare, också av sådana som aldrig förr ens övervägt att lägga sin röst på Centerpartiet. Jag röstade faktiskt på Centerpartiet. Fast 2002, i mitt första val. Anledningen var Fredrick Federley. Han hade varit på vår skola och jag kände att han var den enda politiker som stod nära mina värderingar. Han var liberal. 2006 var det Piratpartiet som tog upp mina frågor. 2010 är det givetvis Piratpartiet igen. Centerpartiet har sålt ut sig och det är trevligt med sympatisörer som Hanna Wagenius i Centern, men när partiledningen piskar och tystar dessa fåtalet liberala röster, så gör det tyvärr ingen nytta. Om det är viktigare att få dela regeringsmakten med Moderaterna än att driva såhär fundamentalt liberala värden, ja då är inte Centerpartiet i praktiken ett liberalt alternativ. Det närmsta vi kommer är Piratpartiet, som förstått fundamentala liberala värden som informationsfrihet och yttrandefrihet. Där finns inte en partiledning som kommer försaka sin politik för regeringsmakt. Politiken är nämligen det enda vi har! Centerpartiet prioriterar för många frågor och då finns alltid risken att det återigen blir så att annat än de liberala frågorna kommer prioriteras först. Bästa sättet att förutsäga framtida beteende är att se på historien och vi vet mycket väl vad Fredrick Federley och Annie Johansson går för i praktiken. Kan man skriva något sådant som öppenhetsmanifestet som Centerpartiet hade 2006 och sedan pissa, trampa på det och gömma askan, ja då saknar man helt enkelt all integritet själva. Det man inte förstår kan man inte stå upp för. Centerpartiet har visat var de står i praktiken.

I min svartvita värld finns bara sommar och vinter. Sommar är när man kan gå runt naken utan att frysa. Vinter är när jag fryser hela tiden, dvs jämt när det inte är sommar och typ 9 månader om året. Jag hatar klimatet i detta jävla land. Elda mer bildäck! Om nu mot förmodan växthuseffekten är människoframställd så vill jag ha mer av den. Jag fryser!

Jag hatar vinter.

I min svartvita värld finns bara sommar och vinter. Sommar är när man kan gå runt naken utan att frysa. Vinter är när jag fryser hela tiden, dvs jämt när det inte är sommar och typ 9 månader om året. Jag hatar klimatet i detta jävla land. Elda mer bildäck! Om nu mot förmodan växthuseffekten är människoframställd så vill jag ha mer av den. Jag fryser! [caption id="attachment_2354" align="aligncenter" width="500" caption="Jag hatar vinter."][/caption]

Camilla Lindberg(fp), ni vet hon som röstade emot FRA när alla låtsasliberalerna i centerpartiet svek, har en artikel på Newsmill tillsammans med Per Ström, en annan integritetens fanbärare, och de ropar på riktig jämställdhet. Ni vet det som feministerna låtsas att de vill ha, när de eg. bara är ute efter positiv särbehandling av kvinnor och diskriminering av män.

Jag instämmer i allt och är glad se att någon i riksdagen faktiskt tar upp sånt här! Tack Camilla för att du finns!

Camilla Lindberg(fp), ni vet hon som röstade emot FRA när alla låtsasliberalerna i centerpartiet svek, har en artikel på Newsmill tillsammans med Per Ström, en annan integritetens fanbärare, och de ropar på riktig jämställdhet. Ni vet det som feministerna låtsas att de vill ha, när de eg. bara är ute efter positiv särbehandling av kvinnor och diskriminering av män. Jag instämmer i allt och är glad se att någon i riksdagen faktiskt tar upp sånt här! Tack Camilla för att du finns!