Iaf om man ska tro den poll på aftonbladet där drygt 7000 kvinnor svarat på frågan “skulle du vilja vara hemmafru?”.
58.1 % svarar ‘ja’ och det kan förstås inte kännas särskilt roligt för Gudrun Schyman & Co. Det hade förvisso varit intressant att se hur många motsvarande män som hade svarat ‘ja’ på samma fråga. Tyvärr har inte min blogg tillräckligt många läsare för att ge något statistiskt urval (iaf inte per dag) så den pollen får nån annan stå till buds med.
Vi får väl ta pollen med en nypa salt, men det verkar uppenbart inte vara nån självklar sanning att kvinnor generellt vill göra karriär så som män generellt gör.
Gudrun klagar på att det är för lite kollektivism i samhället. Att folk bryr sig för mycket om sin egen tillvaro ist för att fokusera på siffror och statistik.
– Jämställdhet som samhälleligt politiskt mål har förbytts till en idé att det är en privatsak. Det handlar om numera om ”livspussel”, inte om samhälleliga och strukturella maktfrågor. Kvinnor som arbetar ska göra det på männens villkor, som om de inte hade familj, och hemma väntar en familj som ska fungera som om kvinnor inte hade ett jobb.
Antalet hemmafruar:
År 2000: 224 000
År 1990: 251 200
År 1980: 540 900
År 1970: 905 419
År 1960: 1 189 307
År 1950: 1 329 434
År 1940: 1 157 003
Update: Idag den 24.e, har procentsatsen ändrats till 55.8% som svarar ja, med hela 22 906 personer som röstat.
Årets bästa komedi heter tveklöst Tropic Thunder. En av de bästa delarna av filmen är faktiskt introt, ovanstående är en av de fake-trailers som inleder filmen.
Jag önskar så att detta blivit en riktig film. Jag hade tveklöst sett den!
Bloggen Perspektiv skriver om Portugals avkriminalisering av innehav och bruk av narkotika. Sansat och faktafyllt. Verkligen en läsning jag rekommenderar!
I efterskott, igen. Jag vet, tidsuppfattning är inte min starka sida!
Veckans novell heter ‘Krogen’ och den handlar om en tjej med en shemale flickvän med en gnutta social fobi som blir medsläpad ut på krogen. Ganska snuttig och innehåller en del “passionerat” sex.
Vad som är etik och vad som är moral verkar vara en outsinlig källa till förvirring, även bland de mest belästa. Jag tänker skita i hela den debatten och ist fokusera på liberala principer. Jag gillar dem och jag vill ha dem. Om du inte vill ha dem är du en idiot som jag inte vill befatta mig med. Det är inte svårare än så. Den som vill ha en filosofisk belagd utläggning om varför du är en idiot kan läsa på om objektivismen, det är inte en debatt jag orkar ta. Jag är inte en filosof.
De liberala principerna bygger på att vi alla är jämlika i det att vi alla har samma fundamentala rättigheter. Du äger din kropp och av det följer att du har ett gäng negativa rättigheter. Rätt ‘från’ saker, inte rätt ’till’. Från kräver nämligen bara att folk inte gör saker mot dig. Rätt till kräver att de gör saker för dig, vilket är slaveri. Du kan inte kräva få ett skit från nån, men du kan kräva vara fri från övergrepp.
Det man äger ska man ha rätt göra vad man vill med, så länge det inte kränker andras rättighet att göra detsamma. På så vis har vi alla optimal frihet från andra. Därför är det helt ok att stoppa vad du vill i din kropp, men du är fortfarande lika ansvarig för dina handlingar och om dessa går ut över andra så gör du dig skyldig till att kränka andras rättigheter, vilket enligt oss liberaler då ska vara ett brott.
Rätten till abort, är t.ex. grundad på den liberala principen om självbestämmande över den egna kroppen.Enligt samma princip kan du knarka, men inte använda våldmot andra. Du kan sälja sex, men inte våldta. Du kan byta tjänster och värden, men inte stjäla. Vad du gör med din kropp och i samförstånd med andra är ingen annans ensak än de inblandades. Det gäller även sexuella saker.
Liberalismen är inte heller alls emot frivilliga samarbeten. Facklig verksamhet är helt okej, så länge man inte använder våld (eller hot om våld) för att tvinga folk att gå med i sin förening. Föreningsfriheten är (indirekt) en liberal princip.
Men liberalismen tar inte sin moral, etik, eller vad du vill kalla det, ifrån en Gud av något slag, utan ifrån objektiva fakta. Därför är det skitsamma vad som står i olika religiösa skrifter. Folk är fria ‘tro’ vad de vill, men om de i handling kränker andras rättigheter är de lika kriminella för det som om de varit på droger eller något annat som främjat deras kriminella handlingar. Religionsfrihet, en liberal princip är också frihet från religiöst förtryck.
Problemet idag är alltså inte liberala principer. Vi ser dem framgångsrikt användas på många områden (rätten till abort, rätten att bilda föreningar etc). Problemet är motsatsen till liberalism. Religion, vilket bara är en förtäckt princip att magkänslan alltid har rätt (och sen hitta ett sätt att motivera det utifrån religiösa texter). Har alla rätt att gifta sig enligt liberalismen? Vem som helst ska vara fri ingå avtal och sen kalla det vad man vill. Alla har däremot inte rätt ingå i alla föreningar, därför kan en kyrka neka religiösa ceremonier för folk de inte gillar. Men kyrka och stat ska vara separat, så kyrkor ska inte ha rätt att göra statens myndighetsjobb och validera juridiska avtal. Får homosexuella gifta sig i kyrkan? Ja, om kyrkan vill ha en religiös ceremoni med ett homosexuellt par så har ingen rätt att förhindra dem detta. Själva det juridiska giftandet ska dock inte ske i någon religiös församling, oavsett tro. Förmodligen behöver dock inte ens staten syssla med det, för liksom alla avtal är äktenskap bara ett avtal. Det är inget staten ska reglera. Är ni fler än två som vill gifta er? Fine! Inga problem. Staten har inget att säga till om, för godtycklig religiös moral har inget med saken att göra. Vad andra vill göra med sin kropp påverkar inte er rätt göra vad ni vill.
Problemet verkar alltså vara att få folk att konsekvent sluta gå på magkänsla i sitt lagstiftande och i sitt stöd av lagstiftandet och istället hänge sig åt liberala principer. Kort och gott, om det inte påverkar dig direkt så har du ingen anledning att förbjuda det och den liberala attityden är då att alltid fria hellre än fälla.
Vill jag gifta mig med två andra? Nä. Förhållande på flera brukar inte funka bra alls (är min erfarenhet), men det betyder inte att jag vill förbjuda folk att leva så. Vill jag använda droger? Nä, det verkar otäckt att inte kunna lita ordentligt på sina egna sinnen. Men det betyder inte att andra inte ska ha rätt göra det med sin egen kropp. Vill jag knulla med djur? Nä, djur är håriga och luktar illa och handjuren har om möjligt ännu fulare könsorgan än människor. Men det betyder inte att nån annan inte kan gilla det. Deras kropp, deras val!
Är det fel tycka folk är äckliga när de gör saker man själv tycker är äckligt? Nä, du får tycka och tänka vad du vill i ett liberalt samhälle. Det är dina handlingar som räknas. Du får inte kränka andras rättigheter.
Ska det vara så svårt? Du får optimal frihet och du ger andra optimal frihet. Problemet verkar vara att folk trivs i slaveri. De trivs i att inte tänka själva, att följa andras påbud slaviskt och att i grupp hetsa varann mot de som ‘gör fel’. De trivs i att primitivt gå på magkänsla och förneka sitt förnuft. Jag vet inte hur man kommer runt det här. Jag vet att jag inte stödjer demokrati iaf. Det är inte mer rätt att våldta för att fem personer är överens om det, medan den sjätte inte är det. Frågan om rätt och fel är inte en fråga om majoritet.
Men det verkar som jag står långt ifrån massans syn på hur saker ska vara, så jag får väl fortsätta tjata tills vi kanske en gång i framtiden blir så många att vi har chans påverka vår omgivning till att respektera våra rättigheter. Jag är trött på att dagligen våldtas av majoriteten.
På SvD’s Brännpunktskriver idag civilekonom och managementkonsult Mikael Flovén om hur artister blivit bortskämda med gamla affärsidéer som inte fungerar i ett digital samhälle.
Det finns väl inte mycket att tillägga. Han har rätt. Ny teknik, dags för nya affärsidéer. Staten ska inte skydda affärsidéer den ska skydda individer från övergrepp. Idag gör den precis tvärtom. Den bistår företag i övergrepp på individen och skyddar företagen från medborgarnas frivilliga sammarbeten som gör affärsidéer obsoleta.
Eller ja, jag gillar henne iaf hemskt mycket. På ett o-stalkigt och inte så läskigt sätt. Massa humor och vettig som få (mig undantaget förstås) och nu har hon skrivit en klockren krönika på Aftonbladet som simpelt summerar varför vi borde legalisera innehav av allt knark.
Resultatet av ACTA-förhandlingarna kan bli ett nyinrättat ansvar för internetleverantörer att övervaka sina kunder. Det är en idé som Sverige på hemmaplan redan har avvisat genom att skrota den så kallade Renforsutredningen. Att göra varje internetleverantör till en brottsbekämpande myndighet är ett säkert sätt att skapa ett slutet, otillgängligt internet. En internetleverantör som ansvarar för innehållet i kundernas kommunikation tvingas vidta åtgärder för att hålla otillåtet material borta från sina nät.
I praktiken innebär det att de måste stänga av användare och blockera material. I den processen kommer även stora mängder tillåtet material att censureras eftersom internetblockering är ett trubbigt verktyg.
ACTA kan bli betydligt mer än ett avtal. Det finns långtgående planer på att göra ACTA till en helt ny organisation. Organisationen ska i samverkan med upphovsrättsindustrin kontrollera att medlemsländerna har en tillräckligt omfattande övervakning av Internetanvändare.
Sedan kritiseras den slutenhet som präglat ACTA-förhandlingarna där varken journalister eller medborgare kan granska processen och vi inte ens vet vad vårt eget lands representanter driver för linje. Detta är totalt odemokratiskt och borde bara därför skrotas ögonblickligen. Sverige kan inte som demokratisk nation, med någon som helst fortsatt självrespekt, delta i förhandlingar som syftar till att begränsa individens frihet på godtyckliga sätt, än mindre i globala företags intressen. Det är inte demokrati, utan något helt annat; fascism.
Lagstiftningsprocessen ska präglas av öppenhet, det är vad vår svenska offentlighetsprincip säger. Men ACTA är undantaget, liksom processer inom EU i stil med Stockholmsprogrammet.
Det här kan inte fortgå. Det är en principiellt fundamental fråga om demokrati att våra ledare inte utan granskning ska kunna göra sitt jobb för att i samma stund öka granskandet av folket. Det är en fruktansvärd utveckling som måste tas på allra största allvar. Vill vi leva i ett Östtyskland, ett Sovjet, ett USA under den notoriskt ökände avlyssnaren och FBI-chefen John Edgard Hoover, ett storebrorssamhälle?
Ungdomen förstår behovet avanonymitet för att ha utrymme att utveckla sin egen identitet. Minoriteter så som de homosexuella tenderar att också förstå detta. Samtidigt har vi svenska bögar som står först i ledet att försvara upphovsrätten och den oändliga kampen för att försvara denna omöjliga “rättighet” i ett digitalt samhälle, så som antipiraterna Jonas Gardell och Alexander Bard.
Ingen sticker ut från normen om man inte kan göra det i skydd av anonymitet, tills man är så säker i sin identitet att man vågar möta omvärlden som sig själv. Internet har varit oerhört betydande för denna sociala utveckling för oerhört många människor, mig själv inkluderat. Men självständiga människor som inte följer normen är ett hot mot makthavarna. Det är svårt inte tro att detta är det som verkligen hotar med Internet. Ett fritt, självständigt tänkande folk, där idéer utbyts internationellt. Där inte folk kan förtryckas. Varken i diktaturen Vitryssland, skendemokratin Iran, eller närhelst staten missbrukar sin makt i enskilda fall i andra nationer i västvärlden.
Inte ens i EU är politikerna utan granskning. Men det är folket som gör det jobbet, inte politikerna. Och det sker via Internet.
Så tro inte på snacket om upphovsrätt, Jonas Gardell och Alexander Bard. Ni är för gamla för att ha haft nytta av Internet för er utveckling av er identitet som avvikare från normen. Men sätt er ner och prata med den yngre generationen. Se hur det okontrollerade Internet var en förutsättning för dem. Ett Internet där tyvärr också upphovsrättsskyddat material kommer spridas okontrollerat. Det är kanske ett pris vi måste vara beredda att betala? Eller är era personliga ekonomiska intressen större än er solidaritet till likasinnade, i Sverige och andra länder?
Stå upp och försvara integriteten. Stå upp och försvara ett okontrollerat Internet, ett Internet där staten saknar kontroll. För statens kontroll nöjer sig aldrig med lillfingret, de vill ha hela handen och det kan vi aldrig acceptera. Internet är för viktigt för att låta staten förstöra det. Sätt ner foten. Var en stolt pirat!
Jag läser inte så ofta böcker. Huvudsakligen för att jag inte kan fokusera på en sak särskilt länge. Jag sitter och bläddrar sidor och inser plötsligt att jag suttit och tänkt på annat senaste två-tre sidorna, medan ögon och händer gått på automatik har hjärnan varit ute på andra upptåg.
Det betyder inte att jag inte är intresserad av böcker. Då och då läser jag något som känns tillräckligt intressant för att jag ska orka med att ständigt få läsa om sidor. Petra Östgrens Porr, Horor och Feminister var en av de senaste böckerna och också en jag verkligen kan rekommendera. Förutom den har jag läst en bok om italienska maffian och Spaghettimonstrets Evangelium (skitkul bok).
Jag har läst en del av Jonas Gardell också, men den enda bok jag verkligen gillat är ‘Om Gud’, som kom för en sådär fem år sen eller nåt. Den läste jag tillsammans med en nära vän. Nu finns en “fortsättning” som heter ‘Om Jesus‘. Den beställde jag i slutet av förra veckan och nu väntar jag spänt på att den ska dyka upp.
De flesta skelett man funnit från tiden som Jesus levde visar brist på järn och protein. Kranier av fyrtioåriga människor har ofta få eller inga tänder kvar. Livet var hårt och man dog ung. Endast en minoritet fick uppleva sin tjugofemårsdag.
Vi tänker oss gärna Jesus milda, kärleksfulla leende.
Lägg nu alltså till att leendet troligen var tandlöst så får vi förmodligen en smula rättvisare bild.
Kan vi tänka oss Jesus tandlös? Kan vi tänka oss honom obildad? Mycket lite av våra föreställningar om Jesus Kristus stämmer överens med den historiske Jesus från Nasaret.
En Jesus Kristus stiger fram för oss som en konung för att döma levande och döda. Samtidigt flyr en annan gestalt undan i skuggorna. En kort, mörkhyad man som åldrats i förtid av fattigdom och kringflackande. En enkel hantverkare från den galileiska landsbygden som makten lät avrätta i förebyggande syfte. En man som spred budskapet om Guds rike.
Jag fick höras om den här bloggen via Anna Troberg. Lite skeptisk gick jag in för att se vad det handlade om – jag spelar ju själv Sims 3 rätt frekvent, även om det har en tendens att krascha oftare än jag hinner tröttna och avsluta.
Alice och Kev är en dotter och en pappa som bägge är hemlösa i Sims 3. I bloggen får man följa deras vardag och det drama som utspelar sig mellan dem och i relation till andra, mer lyckosamma simmar i stan. Det är en oerhört gripande saga, iaf om man är hälften så blödig som jag.
Man kan dessutom ladda ner Alice och Kev och förstås då stoppa in dem i sin egen stad, vilket jag seriöst överväger göra och sen låta Alice bo i mitt flotta hus, eftersom min singel-sim precis blivit världsberömd kirurg som drar in hur mycket pengar som helst och bor i vad som börjar likna ett mindre slott…
