- Danowsky

Danowsky utvecklar vad åtalet handlar om, om upphovsmän ska ha rätt till sitt leverbröd så som upphovsrätten avser ge dem. Har den verksamhet personerna bakom TPB drivit genom TPB stridit mot lagen? Att det finns fler liknande tjänster är oväsentligt menar Danowsky. Likaså jämförelser med Google. Att andra begår brottet gör ingen skillnad för huruvida de åtalade ska fällas eller inte.

TPB gör samma sak som legala tjänster – ger möjligheten att få hem ett skivalbum man är intresserad av. En väsentlig skillnad finns, att de tar betalt genom annonser och inte av den som laddar ner. De betalar inte rättighetshavarna något för de dom [TPB] tillgängliggör, säger Danowsky.

Danowsky erkänner att mätaren som finns har en viss osäkerhet, vilket SKL uppgivit. Men han hänvisar till tidigare domar kring t.ex. gramofonutlåning och menar att skadeståndsanspråken som gjordes därför är rimliga.

Sedan beskriver han vad han menar är TPBs verksamhet:

“De dom åtalade har gjort, med ekonomiskt och strategiskt bistånd av Lundström, är att skapa en databas med tillgänglighet var som helst i världen att med få enkla steg, utan ersättning till rättighetshavarna tillgodogöra sig samma värde som innehavet i elektronisk eller fysisk form, av exemplar som albumen innebär. De har medverkat till att klippa av det sista och nödvändiga steget i rättighavarnas kedja. Möjligheten att få betalt.

Verksamheten är ägnad för att skapa stor skada. Genom systematik, ihärdighet och det klara ställningstagandet att strunta i rättighetsfrågorna så ökar man typskador för rättighetshavarna. Kostnader för marknadsföring, uteblivna intäkter som hämmat utveckling för nya artister, godwillförluster, minskad vilja att… “

[streamen dör, byter till SR]

Sedan kritiserar Danowsky Roger Wallis hyllade vittnesmål.  “…hans professur är avsedd att sänka trovärdighet åt något som närmast är att se som ett debattinlägg. Hans föreställningar om skivindustrin blev uppenbara.”

Danowsky fortsätter med:

“Skivindustrins utveckling i framtiden är inte avgörande för skadestånden. Relevansen ligger på ett annat plan. Utgångspunkten är marknadspriset, frågan om de som laddat ner skulle köpt är en fråga om kausalitet, inte en fråga om ersättning. Om jag vill ha en viss inspelning och fått den gratis, kommer jag då köpa den? Det är inte förbjudet för domstolen att använda sunt förnuft.”

Music Lessons är ett politiskt instrument menar Danowsky. Han citerar ur den och resonerar kring förhållandet mellan uteblivna köp och fildelning.

Vid tillslaget blev det tydligt genom manifestationen som hölls, där Neij förklarade, med talskrivarhjälp, vad TPB var säger Danowsky och fortsätter: “TPB beskrevs som ett fildelningsimperium.” Danowsky citerar ur talet; “Vi ska fortsätta håna deras hot och löjliga försök att stoppa oss”.

Peter Sunde är delägare i TPB, vilket framgår av Random Media, menar Danowsky. “Som talesman talar han världen runt om TPB som ett bibliotek. Att upphovsmän bemöts illa framgår av TPBs websida. Detta rimmar illa med i rätten gjorde försök att framstå som mindre vetande om vad TPB innebär för rättighetshavarna.”

Att de var medvetna och likgiltiga, eller närmast entusiastiska över mängden upphovsrättsskyddat material, är det relevanta, säger Danowsky.

Danowsky fortsätter såga försvaret:

“Rättighetshavarna borde vänt sig till fildelarna, har sagts. IPRED verkar ha undgått dem. Rättighetshavarna har inte kunnat kontakta dem som uppmanats och inspirerats av TPB att medverka till tillgängliggörande av material de inte haft rätt till. Att bara ha IP-adress räcker ju inte för att få kontakt. Detta är ett villospår. Var och en svarar för sitt. En identifierad uppladdare behövs inte för medverkansansvar. Man försöker lägga skulden på brottsoffret, rättighetshavarna, för att de inte skulle gjort vad som skäligen ankommer på dem för att minska skadan av TPBs verksamhet. Ist för att stå för det man gjort rakryggad, att organisera en kommersiell websida, med tjänster för att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material i största möjliga omfattning.”

“Att TPB skulle va ideellt motsägs effektivt av annonsering, avtal, skatteplanering, varumärkesbyggandet. T o m av försäljning av tshirts. Avsikten är att tjäna pengar på verksamheten som bygger på att musik, film och tv-program tillgängliggörs genom dem utan ersättning för upphovsrättshavarna. Om vi haft ett straffskadestånd skulle ersättningskraven varit mycket höga redan på denna grund.”

*Pause diskuteras. Man är överrens om att fortsätta till 12:15-12:30.

Revisionsfirman har redovisat sätt att beräkna skadestånd som bör utgå, säger Danowsky men erkänner att det finns ingen absolut sanning för detta, det finns betydande osäkerhet hur stor den verkliga skadan är. Danowsky menar att detta är typiskt för just upphovsrättsliga skadestånd. Man kan aldrig i bestämmandet av skadans omfattning relatera till en objektiv sanning. Skadeståndsprövningen måste dock göras på samma sätt som om det rörde ett civilmål.

Upphovsrättslagen har ställts inför prövningar pga teknikutvecklingen säger Danowsky. “Ofta har det räckt med en tillämpning. Det kan va intressant gå tillbaka till vad som skrevs i propositionen 1992 när det handlade om skärpta åtgärder mot upphovsrättsintrång och strafflatituden vidgades. Departementschefen skriver, (fritt citerat) “piratkopiering medför skadeverkningar i flera hänseenden, upphovsmän, konstnärer drabbas och producenter.” “Inom både film och musik ger inte alla produkter förtjänst, i sånna förhållande gäller att de som ger vinst finansierar andra produkter”. Detta är utbytbart mot fildelningen, vår tids piratkopiering. Den stora likheten med effekterna av den olagliga fildelningen framgår av det departementschefen skrev.

Ny teknik innebär idag tillgängliggörande genom så som är presenterat i det här målet. Om nåt ser ut som medverkan till tillgängliggörande., presenteras som tillgängliggörande och har effekt som tillgängliggörande så är det ett tillgängliggörande. När det sker utan rättighetshavarnas medgivande så är det ett upphovsrättsintrång.”

Danowsky hänvisar till utländska domar där det fastställts att torrentfilerna representerar verket och att uppladdning av torrentfil är ett upphovsrättsintrång. Detta har gjorts med TPB som jämförelse. Därför menar han att själva TPB själva då rimligen borde dömas.

Ansvarsfrihet enligt E-handelslagen diskuterar tjänsterna detta rör. Danowsky understryker att det är en uppgift för domstolen att pröva dess tillämpling. Om TPB är att anse som ‘värdtjänst’, då finns det i proposition och ingress för direktivet klart uttalat att en sån verksamhet som är ägnad att skapa upphovsrättsintrång att bortse från rättighetshavares intressen, inte ska åtnjuta den skyddshamn som ehandelsdirektivet kan ge för mellanhänder. Danowsky säger; “Det kan verkligen ifrågasättas om TPB ska anses som mellanhand. De har aktivt och som enda syfte uppmanat till och möjliggjort upphovsrättsintrång. Det var aldrig syftet med E-handelslagen.”

Danowsky fortsätter:

“Målet gäller tillgängliggörande, ’tillhandahållanden på begäran’, i detta är Sverige bundet av internationella åtaganden. Sverige har skrivit på konventioner att säkerställa rättighetshavarnas intressen. Ansvarsbedömning och ersättningsberäkning ska göras i enlighet med dessa åtaganden.

Den tekniska utvecklingen kräver att reglerna tillämpas i enlighet med internationella åtaganden och i enlighet med sina syften.

Den teleologiska tolkningsmodellen är sällan så relevant som när det gäller att bedöma teknik och effekter utifrån det givna skyddsintresset. Den upphovsrättsliga regleringen möter den tekniska utvecklingen, skadorna blir stora och det blir extra angeläget att tolka lagstiftningen teknikneutralt så syftet upprätthålls. Det har svenska domstolar ställts inför tidigare och löst då, genom att låta skyddet få sin bärighet och sin kraft. Skivbolagen förutsätter att domstolen gör det den här gången också.”

*Pause för lunch

- Danowsky Danowsky utvecklar vad åtalet handlar om, om upphovsmän ska ha rätt till sitt leverbröd så som upphovsrätten avser ge dem. Har den verksamhet personerna bakom TPB drivit genom TPB stridit mot lagen? Att det finns fler liknande tjänster är oväsentligt menar Danowsky. Likaså jämförelser med Google. Att andra begår brottet gör ingen skillnad för huruvida de åtalade ska fällas eller inte. TPB gör samma sak som legala tjänster - ger möjligheten att få hem ett skivalbum man är intresserad av. En väsentlig skillnad finns, att de tar betalt genom annonser och inte av den som laddar ner. De betalar inte rättighetshavarna något för de dom [TPB] tillgängliggör, säger Danowsky. Danowsky erkänner att mätaren som finns har en viss osäkerhet, vilket SKL uppgivit. Men han hänvisar till tidigare domar kring t.ex. gramofonutlåning och menar att skadeståndsanspråken som gjordes därför är rimliga. Sedan beskriver han vad han menar är TPBs verksamhet: "De dom åtalade har gjort, med ekonomiskt och strategiskt bistånd av Lundström, är att skapa en databas med tillgänglighet var som helst i världen att med få enkla steg, utan ersättning till rättighetshavarna tillgodogöra sig samma värde som innehavet i elektronisk eller fysisk form, av exemplar som albumen innebär. De har medverkat till att klippa av det sista och nödvändiga steget i rättighavarnas kedja. Möjligheten att få betalt. Verksamheten är ägnad för att skapa stor skada. Genom systematik, ihärdighet och det klara ställningstagandet att strunta i rättighetsfrågorna så ökar man typskador för rättighetshavarna. Kostnader för marknadsföring, uteblivna intäkter som hämmat utveckling för nya artister, godwillförluster, minskad vilja att... " [streamen dör, byter till SR] Sedan kritiserar Danowsky Roger Wallis hyllade vittnesmål.  "...hans professur är avsedd att sänka trovärdighet åt något som närmast är att se som ett debattinlägg. Hans föreställningar om skivindustrin blev uppenbara." Danowsky fortsätter med: "Skivindustrins utveckling i framtiden är inte avgörande för skadestånden. Relevansen ligger på ett annat plan. Utgångspunkten är marknadspriset, frågan om de som laddat ner skulle köpt är en fråga om kausalitet, inte en fråga om ersättning. Om jag vill ha en viss inspelning och fått den gratis, kommer jag då köpa den? Det är inte förbjudet för domstolen att använda sunt förnuft." Music Lessons är ett politiskt instrument menar Danowsky. Han citerar ur den och resonerar kring förhållandet mellan uteblivna köp och fildelning. Vid tillslaget blev det tydligt genom manifestationen som hölls, där Neij förklarade, med talskrivarhjälp, vad TPB var säger Danowsky och fortsätter: "TPB beskrevs som ett fildelningsimperium." Danowsky citerar ur talet; "Vi ska fortsätta håna deras hot och löjliga försök att stoppa oss". Peter Sunde är delägare i TPB, vilket framgår av Random Media, menar Danowsky. "Som talesman talar han världen runt om TPB som ett bibliotek. Att upphovsmän bemöts illa framgår av TPBs websida. Detta rimmar illa med i rätten gjorde försök att framstå som mindre vetande om vad TPB innebär för rättighetshavarna." Att de var medvetna och likgiltiga, eller närmast entusiastiska över mängden upphovsrättsskyddat material, är det relevanta, säger Danowsky. Danowsky fortsätter såga försvaret: "Rättighetshavarna borde vänt sig till fildelarna, har sagts. IPRED verkar ha undgått dem. Rättighetshavarna har inte kunnat kontakta dem som uppmanats och inspirerats av TPB att medverka till tillgängliggörande av material de inte haft rätt till. Att bara ha IP-adress räcker ju inte för att få kontakt. Detta är ett villospår. Var och en svarar för sitt. En identifierad uppladdare behövs inte för medverkansansvar. Man försöker lägga skulden på brottsoffret, rättighetshavarna, för att de inte skulle gjort vad som skäligen ankommer på dem för att minska skadan av TPBs verksamhet. Ist för att stå för det man gjort rakryggad, att organisera en kommersiell websida, med tjänster för att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material i största möjliga omfattning." "Att TPB skulle va ideellt motsägs effektivt av annonsering, avtal, skatteplanering, varumärkesbyggandet. T o m av försäljning av tshirts. Avsikten är att tjäna pengar på verksamheten som bygger på att musik, film och tv-program tillgängliggörs genom dem utan ersättning för upphovsrättshavarna. Om vi haft ett straffskadestånd skulle ersättningskraven varit mycket höga redan på denna grund." *Pause diskuteras. Man är överrens om att fortsätta till 12:15-12:30. Revisionsfirman har redovisat sätt att beräkna skadestånd som bör utgå, säger Danowsky men erkänner att det finns ingen absolut sanning för detta, det finns betydande osäkerhet hur stor den verkliga skadan är. Danowsky menar att detta är typiskt för just upphovsrättsliga skadestånd. Man kan aldrig i bestämmandet av skadans omfattning relatera till en objektiv sanning. Skadeståndsprövningen måste dock göras på samma sätt som om det rörde ett civilmål. Upphovsrättslagen har ställts inför prövningar pga teknikutvecklingen säger Danowsky. "Ofta har det räckt med en tillämpning. Det kan va intressant gå tillbaka till vad som skrevs i propositionen 1992 när det handlade om skärpta åtgärder mot upphovsrättsintrång och strafflatituden vidgades. Departementschefen skriver, (fritt citerat) "piratkopiering medför skadeverkningar i flera hänseenden, upphovsmän, konstnärer drabbas och producenter." "Inom både film och musik ger inte alla produkter förtjänst, i sånna förhållande gäller att de som ger vinst finansierar andra produkter". Detta är utbytbart mot fildelningen, vår tids piratkopiering. Den stora likheten med effekterna av den olagliga fildelningen framgår av det departementschefen skrev. Ny teknik innebär idag tillgängliggörande genom så som är presenterat i det här målet. Om nåt ser ut som medverkan till tillgängliggörande., presenteras som tillgängliggörande och har effekt som tillgängliggörande så är det ett tillgängliggörande. När det sker utan rättighetshavarnas medgivande så är det ett upphovsrättsintrång." Danowsky hänvisar till utländska domar där det fastställts att torrentfilerna representerar verket och att uppladdning av torrentfil är ett upphovsrättsintrång. Detta har gjorts med TPB som jämförelse. Därför menar han att själva TPB själva då rimligen borde dömas. Ansvarsfrihet enligt E-handelslagen diskuterar tjänsterna detta rör. Danowsky understryker att det är en uppgift för domstolen att pröva dess tillämpling. Om TPB är att anse som 'värdtjänst', då finns det i proposition och ingress för direktivet klart uttalat att en sån verksamhet som är ägnad att skapa upphovsrättsintrång att bortse från rättighetshavares intressen, inte ska åtnjuta den skyddshamn som ehandelsdirektivet kan ge för mellanhänder. Danowsky säger; "Det kan verkligen ifrågasättas om TPB ska anses som mellanhand. De har aktivt och som enda syfte uppmanat till och möjliggjort upphovsrättsintrång. Det var aldrig syftet med E-handelslagen." Danowsky fortsätter: "Målet gäller tillgängliggörande, 'tillhandahållanden på begäran', i detta är Sverige bundet av internationella åtaganden. Sverige har skrivit på konventioner att säkerställa rättighetshavarnas intressen. Ansvarsbedömning och ersättningsberäkning ska göras i enlighet med dessa åtaganden. Den tekniska utvecklingen kräver att reglerna tillämpas i enlighet med internationella åtaganden och i enlighet med sina syften. Den teleologiska tolkningsmodellen är sällan så relevant som när det gäller att bedöma teknik och effekter utifrån det givna skyddsintresset. Den upphovsrättsliga regleringen möter den tekniska utvecklingen, skadorna blir stora och det blir extra angeläget att tolka lagstiftningen teknikneutralt så syftet upprätthålls. Det har svenska domstolar ställts inför tidigare och löst då, genom att låta skyddet få sin bärighet och sin kraft. Skivbolagen förutsätter att domstolen gör det den här gången också." *Pause för lunch

- Roswall slutpläderar

Roswall menar att huvudregeln för att svensk domstol ska döma efter svensk lag, ska brottet ha begåtts i Sverige. Det framgår också att det anses begånget där handlingen företogs och där effekterna av handlingen har inträffat. Åtalet gäller tillgängliggörande, säger Roswall och att det har skett med hjälp av TPBs datorsystem. Detta har varit placerat i Sverige. Tillgängliggörandet sker därmed från Sverige. Alltså är brottet begånget i Sverige. Den person som suttit utomlands och gjort saker som påverkat, har också begått brott i Sverige. Den svenska upphovsrättslagen är tillämplig på de verk som avses i åtalet. Principen om nationell behandling gäller, svensk lagstiftning ska alltså tillämpas, även om andra regler gäller i andra inblandade länder.

Den första åtalspunkten gäller ‘medhjälp till tillgängliggörande av verk, genom överföring på Internet’. Roswall argumenterar att:

“Vid bedömning ska man se bortom teknisk konstruktion, effekten är det viktiga. Det är inte bittorrenttekniken i sig som är inför rätta. Utan att vissa människor använt den på ett sätt som kränker svensk upphovsrätt. Åtalet gäller konkreta verk, inte torrentfiler i allmänhet. Filer till de här konkreta verken.”

Sedan fortsätter Roswall:

“Tillgängliggörande med hjälp av TPBs webplats och tracker och enbart med hjälp av TPBs tracker gör jag skillnad på. För straffansvar krävs inte att den som laddar upp på TPB är den förste att ladda upp det någonsin, eller först på TPB eller att TPB är enda platsen där torrenten finns tillgänglig. Uppladdningen är ett självständigt tillgängliggörande.”

Roswall gör en analogi med IP-adresser och telefonnummer. Han menar att trackern motsvarar en telefonkatalog som söker automatiskt, ist. för att användaren själv letar IP-adresser manuellt. Trackern är därför väsentlig för tillgängliggörandet. (Hur var det nu med åtal mot teknik som nämdes nyss?)

Eftersom trackern är öppen medverkar man till spridandet av fler torrents än de egna som finns lagrade på TPBs webplats, menar Roswall. Den öppna trackern gör också att de egna torrents:en överlever längre och nedladdningshastigheten ökar. Externa användares nummer på räkneverken har medverkats till genom trackern, alltså ska antalet inte räknas ner. Roswall menar också att tillgängliggörande av torrenten är ett tillgängliggörande av verket.

“Har verken som torrentsen pekar på varit tillgängliga hela perioden som avses? De var tillgängliga vid den tidpunkt då nedladdningen gjordes för bevissäkring. Övrig tid, framgår av Gottfrids vittnesmål att gallringsprogrammet på siten tog bort torrents som inte användes. Därmed kan man hålla för visst att det torrents som togs i beslag fungerade vid den tidpunkten. Annars hade de varit borttagna. Några hade tagits bort, dessa är begränsade från uppladdning till tidpunkten för nedladdningen.”

Det är bara TPBs tracker som kan uppdatera räkneverket, konstaterar Roswall. Sedan fortsätter han:

“Det krävs för medverkan att man främjar med råd eller dåd. Det måste inte vara något som med betingelse medför brott, det kan vara att inte göra något alls, om det påverkar personen till att se det som något positivt.

Medverkansansvaret är tämligen långtgående i svensk rätt. TPBs medverkande är främjande genom lagringsfunktionen av torrents, sökfunktionen, möjlig nedladdning av torrents och trackerfunktion. Räcker detta, undrar Roswall. En tracker kan jämföras med en anslagstavla. Man kan jämföra TPB med en anslagstavla, eller en BBS. I tidigare fall prövades den ansvarige för BBSen som huvudgärningsman. I detta fall är det systemägare/systemoperatör som ska prövas för medverkan.

Om mellanhanden medvetet främjar spridning av olovligt material har de uppsåt”, menar Roswall.

Neij och Svartholm Warg har ansvarat för det som beskrivs i gärningsbeskrivningen. Neij har svarat för teknisk drift och domänregistrering, Warg har ansvarat för teknisk drift och fakturering av Eastpoint Media. Sunde har också varit medverkande, menar Roswall, då han har köpt och använt lastbalanserare, utformat websidan, kommit med förslag att utveckla tjänsterna, skött kontakt med svenska annonsörer, fakturerat Eastpoint avs. annonsering på TPB och bildandet av bolaget Random Media, vars enda syfte är att utveckla TPB.

Sunde har ett övergripande ansvar för vad som händer i Sverige, som den som “sparkar på de andra”. Alltså har Peter ett formellt ansvar, menar Roswall. Utredningen visar att Lundström har finansierat rörelsen. Han har tillhandahållit datorer och gratis Internetaccess.

“Att Neij betalt genom att avstått lön låter som en uppenbar efterhandskonstruktion. Lundström har organiserat planerade flyttar till Ryssland eller Argentina. Att han deltar även efter 2005 genom att få pengar och resultatrapporter, via Neij visar att han fortsatt efteråt är aktiv. Lundström har varit en strateg som medverkat till att utveckla tjänsterna på TPB.”

Roswall säger också att Lundström hade uppfattningen att syftet var att underlätta piratverksamhet, vilket han fick beskrivet av Neij. Neij var också den som registrerade domänen. Logotyp osv visar att syftet var piratverksamhet, det blir rätt uppenbart, tycker Roswall. Lundström fick också besked från sin affärsjurist att verksamheten skulle bli olaglig. Rättighetsinnehavare gjordes till åtlöje på websidan. Det är därmed uppenbart att det finns uppsåt hos var och en. Försvaret kommer mena det inte finns uppsåt till just de verk som gäller i åtalet, säger Roswall men fortsätter; “Det krävs dock inte uppsåt för exakta verk, det gäller att de är likgiltiga i förhållande till just den effekten.”

Roswall menar att utifrån uppskattade annonsintäkter blir vinsten 11,6 miljoner kronor. Gottfrid räknar drift till 800 000 kronor, inkl datorer. Även om man dubblar det och räknar på 1,6 miljoner, så kvarstår en nettovinst på 10 miljoner kronor. Antal annonser kan variera, även om man drar bort 50%, blir det 5 miljoner. Vida mer än de 1,2 miljoner kronor som baseras på Oded och fakturering som gjorts i Sverige.

“Det är inte en ideell verksamhet. Det är en ren affärsverksamhet. Geschäft.”

Roswall argumenterar att det är en välplanerad verksamhet som medfört stor skada, med uttalad arbetsfördelning, som delvis skett i bolagsform.

Roswall forts. med att beskriva att det är omöjligt sätta åt fildelare, IP-adresser är det enda som identifierar denne, och de kan bara nås hos ISP, men de är skyddade av sekretess. Det blir bara böter eller villkorlig dom. Polisen kan alltså inte få ut abonnentuppgifter. Då blir konsekvensen av lagregleringen att det inte går att utreda exemplarframställning, och därmed inte medverkansansvar. I en sån här situation bör det vara möjligt att straffa den som hanterar torrentfiler, tycker Roswall.

Förberedelsebrottet gäller även immateriella objekt. Så som programvirus, “därför gäller mitt åtal torrentfilerna, inte torrentprogramvaran i stort”, säger Roswall.

“Systemadministratörerna kan ta bort torrents, utan godkännande från uppladdaren. TPB förfogar över filen. Det bör jämställas med ‘befattning’. Torrentfilerna som är aktuella är de som pekar på de verk som är aktuella i åtalet.”

Slutligen gör Roswall jämförelser med tidigare domar (även en finsk?) och anser att de ansvariga bör ha minst ett års fängelse.

- Roswall slutpläderar Roswall menar att huvudregeln för att svensk domstol ska döma efter svensk lag, ska brottet ha begåtts i Sverige. Det framgår också att det anses begånget där handlingen företogs och där effekterna av handlingen har inträffat. Åtalet gäller tillgängliggörande, säger Roswall och att det har skett med hjälp av TPBs datorsystem. Detta har varit placerat i Sverige. Tillgängliggörandet sker därmed från Sverige. Alltså är brottet begånget i Sverige. Den person som suttit utomlands och gjort saker som påverkat, har också begått brott i Sverige. Den svenska upphovsrättslagen är tillämplig på de verk som avses i åtalet. Principen om nationell behandling gäller, svensk lagstiftning ska alltså tillämpas, även om andra regler gäller i andra inblandade länder. Den första åtalspunkten gäller 'medhjälp till tillgängliggörande av verk, genom överföring på Internet'. Roswall argumenterar att: "Vid bedömning ska man se bortom teknisk konstruktion, effekten är det viktiga. Det är inte bittorrenttekniken i sig som är inför rätta. Utan att vissa människor använt den på ett sätt som kränker svensk upphovsrätt. Åtalet gäller konkreta verk, inte torrentfiler i allmänhet. Filer till de här konkreta verken." Sedan fortsätter Roswall: "Tillgängliggörande med hjälp av TPBs webplats och tracker och enbart med hjälp av TPBs tracker gör jag skillnad på. För straffansvar krävs inte att den som laddar upp på TPB är den förste att ladda upp det någonsin, eller först på TPB eller att TPB är enda platsen där torrenten finns tillgänglig. Uppladdningen är ett självständigt tillgängliggörande." Roswall gör en analogi med IP-adresser och telefonnummer. Han menar att trackern motsvarar en telefonkatalog som söker automatiskt, ist. för att användaren själv letar IP-adresser manuellt. Trackern är därför väsentlig för tillgängliggörandet. (Hur var det nu med åtal mot teknik som nämdes nyss?) Eftersom trackern är öppen medverkar man till spridandet av fler torrents än de egna som finns lagrade på TPBs webplats, menar Roswall. Den öppna trackern gör också att de egna torrents:en överlever längre och nedladdningshastigheten ökar. Externa användares nummer på räkneverken har medverkats till genom trackern, alltså ska antalet inte räknas ner. Roswall menar också att tillgängliggörande av torrenten är ett tillgängliggörande av verket. "Har verken som torrentsen pekar på varit tillgängliga hela perioden som avses? De var tillgängliga vid den tidpunkt då nedladdningen gjordes för bevissäkring. Övrig tid, framgår av Gottfrids vittnesmål att gallringsprogrammet på siten tog bort torrents som inte användes. Därmed kan man hålla för visst att det torrents som togs i beslag fungerade vid den tidpunkten. Annars hade de varit borttagna. Några hade tagits bort, dessa är begränsade från uppladdning till tidpunkten för nedladdningen." Det är bara TPBs tracker som kan uppdatera räkneverket, konstaterar Roswall. Sedan fortsätter han: "Det krävs för medverkan att man främjar med råd eller dåd. Det måste inte vara något som med betingelse medför brott, det kan vara att inte göra något alls, om det påverkar personen till att se det som något positivt. Medverkansansvaret är tämligen långtgående i svensk rätt. TPBs medverkande är främjande genom lagringsfunktionen av torrents, sökfunktionen, möjlig nedladdning av torrents och trackerfunktion. Räcker detta, undrar Roswall. En tracker kan jämföras med en anslagstavla. Man kan jämföra TPB med en anslagstavla, eller en BBS. I tidigare fall prövades den ansvarige för BBSen som huvudgärningsman. I detta fall är det systemägare/systemoperatör som ska prövas för medverkan. Om mellanhanden medvetet främjar spridning av olovligt material har de uppsåt", menar Roswall. Neij och Svartholm Warg har ansvarat för det som beskrivs i gärningsbeskrivningen. Neij har svarat för teknisk drift och domänregistrering, Warg har ansvarat för teknisk drift och fakturering av Eastpoint Media. Sunde har också varit medverkande, menar Roswall, då han har köpt och använt lastbalanserare, utformat websidan, kommit med förslag att utveckla tjänsterna, skött kontakt med svenska annonsörer, fakturerat Eastpoint avs. annonsering på TPB och bildandet av bolaget Random Media, vars enda syfte är att utveckla TPB. Sunde har ett övergripande ansvar för vad som händer i Sverige, som den som "sparkar på de andra". Alltså har Peter ett formellt ansvar, menar Roswall. Utredningen visar att Lundström har finansierat rörelsen. Han har tillhandahållit datorer och gratis Internetaccess. "Att Neij betalt genom att avstått lön låter som en uppenbar efterhandskonstruktion. Lundström har organiserat planerade flyttar till Ryssland eller Argentina. Att han deltar även efter 2005 genom att få pengar och resultatrapporter, via Neij visar att han fortsatt efteråt är aktiv. Lundström har varit en strateg som medverkat till att utveckla tjänsterna på TPB." Roswall säger också att Lundström hade uppfattningen att syftet var att underlätta piratverksamhet, vilket han fick beskrivet av Neij. Neij var också den som registrerade domänen. Logotyp osv visar att syftet var piratverksamhet, det blir rätt uppenbart, tycker Roswall. Lundström fick också besked från sin affärsjurist att verksamheten skulle bli olaglig. Rättighetsinnehavare gjordes till åtlöje på websidan. Det är därmed uppenbart att det finns uppsåt hos var och en. Försvaret kommer mena det inte finns uppsåt till just de verk som gäller i åtalet, säger Roswall men fortsätter; "Det krävs dock inte uppsåt för exakta verk, det gäller att de är likgiltiga i förhållande till just den effekten." Roswall menar att utifrån uppskattade annonsintäkter blir vinsten 11,6 miljoner kronor. Gottfrid räknar drift till 800 000 kronor, inkl datorer. Även om man dubblar det och räknar på 1,6 miljoner, så kvarstår en nettovinst på 10 miljoner kronor. Antal annonser kan variera, även om man drar bort 50%, blir det 5 miljoner. Vida mer än de 1,2 miljoner kronor som baseras på Oded och fakturering som gjorts i Sverige. "Det är inte en ideell verksamhet. Det är en ren affärsverksamhet. Geschäft." Roswall argumenterar att det är en välplanerad verksamhet som medfört stor skada, med uttalad arbetsfördelning, som delvis skett i bolagsform. Roswall forts. med att beskriva att det är omöjligt sätta åt fildelare, IP-adresser är det enda som identifierar denne, och de kan bara nås hos ISP, men de är skyddade av sekretess. Det blir bara böter eller villkorlig dom. Polisen kan alltså inte få ut abonnentuppgifter. Då blir konsekvensen av lagregleringen att det inte går att utreda exemplarframställning, och därmed inte medverkansansvar. I en sån här situation bör det vara möjligt att straffa den som hanterar torrentfiler, tycker Roswall. Förberedelsebrottet gäller även immateriella objekt. Så som programvirus, "därför gäller mitt åtal torrentfilerna, inte torrentprogramvaran i stort", säger Roswall. "Systemadministratörerna kan ta bort torrents, utan godkännande från uppladdaren. TPB förfogar över filen. Det bör jämställas med 'befattning'. Torrentfilerna som är aktuella är de som pekar på de verk som är aktuella i åtalet." Slutligen gör Roswall jämförelser med tidigare domar (även en finsk?) och anser att de ansvariga bör ha minst ett års fängelse.

Om inte alla intresserade redan märkt det så är tiden för rättegångens början idag framskjuten med en timme. Det är skönt för mig, jag hade inte ställt klockan tidigare än nio eftersom jag kom isäng så sent igår och tänkte, hellre missa lite i början än missa allt pga koncentrationssvårigheter till följd av sömnbrist. ;P

Men nu är jag här. 220 situps, två sillmackor, ett glas juice och en halv kopp te senare. Trött som en full koala…
Jag hoppas alla haft en skön helg!

Sändningarna hittar du på http://svt.se/24direkt, även Sveriges Radio sänder live.

Om inte alla intresserade redan märkt det så är tiden för rättegångens början idag framskjuten med en timme. Det är skönt för mig, jag hade inte ställt klockan tidigare än nio eftersom jag kom isäng så sent igår och tänkte, hellre missa lite i början än missa allt pga koncentrationssvårigheter till följd av sömnbrist. ;P Men nu är jag här. 220 situps, två sillmackor, ett glas juice och en halv kopp te senare. Trött som en full koala... Jag hoppas alla haft en skön helg! Sändningarna hittar du på http://svt.se/24direkt, även Sveriges Radio sänder live.