Danowsky påpekar att de uppenbarligen lever i olika världar. Att målet visst handlar om immaterialrätt. Att tala om rättighetshavare som ett särintresse är fel, menar Danowsky. De har i lag och internationella konventioner likställd rätt, att likställa vid äganderätt, i immaterialrättsligt skyddade verk.

Att kränka den har inte med yttrandefrihet att göra. Om TPB försöker hävda sig som en yttrandefrihetsintressent, så har man gått vilse. E-handelstjänster gäller vidare bara för kommersiella tjänster, det bestrider man ju ihärdigt att det [TPB] är.

Torrentflerna kommuniceras till TPB och lagras där, till dess någon hämtar hem dem, säger Danowsky. Alltså är inte vidarebefodran så rak och enkel som förutsätts. ‘

“Jag tror inte och påstod redan igår att E-handelslagens syfte aldrig varit att skydda kriminella tjänster. Och det är den tjänst som syftar till att underlätta för upphovsrättsintrång.”

Något behov att begära förhandsbesked föreligger inte i någon del av det här målet, menar också Danowsky.

- Wadsted

Jag delar alla synpunkter med Danwosky, men jag har en synpunkt och det är det advokaten Nilsson sa, att det inte är visat att de specifika torrentfilerna hade använts i kommersiellt syfte. Det framgår av kopior av skärmdumpar, att det fanns annonser på dessa torrentfiler.

*Ersättningar har begärts, därmed är rättegången avslutad!

Tack alla som följt mitt live-bloggande! :)

Dom meddelas 17 april 11:oo!

Danowsky påpekar att de uppenbarligen lever i olika världar. Att målet visst handlar om immaterialrätt. Att tala om rättighetshavare som ett särintresse är fel, menar Danowsky. De har i lag och internationella konventioner likställd rätt, att likställa vid äganderätt, i immaterialrättsligt skyddade verk. Att kränka den har inte med yttrandefrihet att göra. Om TPB försöker ...

Samuelsson fortsätter. Han konstaterar att det är inte upphovsrättsbrott att driva den här typen av verksamhet. En slutsats han drar från det tidigare BBS-målet. Funktionen var snarlik den som TPB har. Man kunde ladda upp och ner skyddade verk. HD säger att erhållandet av en BBS kan inte anses uppfylla kravet på aktivt handlande. Den som tillhandahåller verktygen begår inte brott. Den som laddar upp begår brott, och den som ladda ner begår brott. Upphovsrättsbrott är inte ett sk oäkta underlåtenhetsbrott. Det går inte begå upphovsrättsintrång genom att inte ta bort saker. Det krävs aktivt handlande, sammanfattar Samuelsson.

Sedan fortsätter Samuelsson med att definiera gränsen för var medhjälp går:

“En tjänsteleverantör som samarbetar med mottagare för att begå olagliga handlingar, går utöver den verksamhet som består i enbart vidarebefodran och får därför inte utnyttja de undantag som gjorts för mellanhänder.”

Jämförelser görs med ett spanskt rättsfall och kring EUs syn på var gränsen skall dras.  De nya direktiven gör uttryckliga uttalanden att E-handelsdirektivet inte påverkas av direktiv 29 och direktiv 28.

“Endast tillhandahållandet av de fysiska förutsättningarna för överföring,  är inte i sig att betrakta som en överföring. Leverantören av en dator, eller en nätverksoperatör, gör ingen överföring. I svensk rätt gäller tillgängliggörande för allmänheten nån slags aktivt handlande. 1996 s179.”, säger Samuelsson.

“Detta direktiv ska inte påverka de gemenskapsrättsliga bestämmelse som reglerar upphovsrätt. ” citerar Lundströms advokat ur det andra direktivet.

Han menar också att gällande IPRED har Sverige gjort ett tydligt ställningstaganden som är detsamma som EU, att den som tillhandahåller en tjänst inte kan ställas till svars för användarna av tjänsten. Samma huvudregel gäller i svensk rätt, som i EU-rätten. En mellanhand har inget ansvar, det krävs nån form av aktivt handlande.

Åklagaren har hittat det enda uttalande som regeringen gjorts, i preposition 04/05 sid 82.

“Ett exempel på medverkansansvar kan aktualiseras när intrångsgöraren har avtal med mellanhanden att utnyttja dennes serverutrymme och denne fått konkreta indikationer på att serverutrymmet använts för upphovsrättsintrång. “

Samuelsson menar också att om regeringens uttalande går längre än EG-rätten så är det EG-rätten som ska gälla. Att det är skillnad på att låta bli att agera och att medvetet samarbeta. Det går inte att begå ett underlåtenhetsbrott när det gäller upphovsrättsintrång.

“Hur går uttalandet ihop med allmän praxis inom straffrätten? Inte alls är svaret, 2003 sid 79 är väldigt likt det här uttalandet. Sid 43 i det här materialet, det är väldigt illustrativt: En person har en lägenhet där han hyr ut ett rum till en hyresgäst. Allt är frid och fröjd tills hyresgästen säger att han har narkotika, extacytabletter gömda i en nallebjörn. Hyresvärden gör ingenting, han får veta att hyresgästen har narkotika, men gör inget. HD säger att det inte är narkotikabrott,  inte aktivt medverkande till  narkotikabrott och inte ett underlåtenhetsbrott.  Jämför detta med regeringens uttalande.”

Har TPB gjort det som står i åtalet, frågar Samuelsson retoriskt? Nej! Objektivt har de inte gjort det. Det finns inget avtal mellan intrångsgöraren och TPB. Det är öppet för alla att använda TBP. Det finns inget avtal, inget rättsförhållande mellan uppladdaren av torrentfiler och TPB. Redan där spricker jämförelsen. Har TPB fått konkret information om just dessa 33 exempel utgör brottet? Nej, det finns miljoner torrentfiler. Det stämmer inte ens på det objektiva planet med verksamheten TPB bedrivit.

Därför menar Samuelsson, är det uteslutet att döma någon av de åtalade, då det är visat att de inte känt till något av de påstådda huvudbrotten.

“Det är en grundläggande förutsättning för fällande dom i brottsmål – när man är åtalad för brottsmål – att man känt till det konkreta huvudbrottet. Här avslöjas det, att ett så abstrakt och generellt åtal som det som är väckt, inte håller. Det finns inte en lärobok i straffrätt där det inte står att en medhjälpare måste ha kännedom om det konkreta fallet. Det har inte åklagaren gjort klart för sig. Det framgick i förhöret med Kristoffer Scholin.  “Det är helt osannolikt att någon känner till just de här 33 uppladdningarna”, eftersom det är så kopiöst många torrentfiler. Det finns ingen som helst bevisning att de skulle känt till de här uppladdningarna. Hur går det med likgiltighetsuppsåtet då, frågas? Scholin pratar om den faktiska kännedomen om huvudbrottet.

Åklagaren har åtalat i tron att det räcker att man är likgiltig för huruvida det förekommer brottsliga gärningar på en tjänst. Det räcker inte. Det krävs kännedom om det konkreta brottet. Var står det? Hur vet ni att jag talar sanning? Jo, i exakt det rättsfall åklagaren hänvisar till. 2007 sid ?.”

Samuelsson säger att vad åklagaren hade behövt styrka är att de tillsammans och i samförstånd gjort uppladdningsfunktionen. Men att tillsammans driva en verksamhet, det blir medhjälp till medhjälp till medhjälp. Det går inte.

“Fortfarande har jag inte kommit in på Kalle Lundströms roll. Det är det här jag känt från första stund, det handlar inte om immaterialrätt. Det handlar om fundamental enkel straffrätt. Väcker man ett sådant här åtal så blir det massa fel.

Jag kunde stannat vid ‘vad har Karl Lundström med detta att göra’? Men jag ville inte göra det, det är viktigt att vi inte tappar fotfästet och skaffar oss en dom vi får ångra.”

Sedan konstaterar Samuelsson att Karl Lundström har varit ägare till ett företag som haft ett dotterbolag, som haft en kund som heter PRQ. PRQ har haft hundra kunder, för de var ett webhotell. En av kunderna hette TPB. Vad har Karl Lundström då gjort, undrar Samuelsson?

“Karl Lundström har hyrt ut en plats och anslutning. Om han inte omfattas av undantagen i direktiven så är jag inte född. Det är verkligen ren vidarebefodran. Han har diskuterat ett ägande i TPB, men har dragit sig ur när han fick av sin affärsjurist klargjort att det inte var laglig verksamhet efter maj 2006. Han har hyrt ut skåp och sladd till PRQ.

Även om företagaransvaret skulle hålla så har Kalle inte med detta att göra.”

Men det råder viss oklarhet om TPB ska omfattas av E-handelsdirektivet:

“Vad gäller straff och skadestånd så har parterna enats om att tjänsten omfattas av E-handelsdirektivet, men det är oklart om rekvisiten för undantag för TPB omfattas. Det är också oklart om ‘initierat överföringen’ har straffrättslig relevans. Svenska lagstiftarens tanke har varit att det ska implementeras både inom straffrätten och skadeståndsrätten. Men man har inte skrivit att ‘initierat överföring’ betyder ‘råd eller dåd’, utan anstiftan. Att ta initiativ.”

Samuelsson menar att:

“Det är för mig alldeles klart att Tingsrätten inte har något större problem att ogilla detta åtal. Därmed faller också skadeståndet, naturligtvis. Men skulle tingsrätten hamna i den situationen – gud förbjude – att man inte håller med mig. Då uppstår frågan om man ska hämta ett förhandsavgörande från EG-domstolen. Målets principiella räckvidd är oerhörd. Det har betydelse för alla EG-medborgare. Så jag kan inte tänka mig något mer passande än att hämta ett förhandsavgörande om man tänker sig en fällande dom i straffrättslig eller skadeståndsmässigt avörande.”

Han understryker vikten av att be om en förhandsavgörande, samt att det finns direktiv som tydligt reglerar när detta ska göras, dvs när tillämplingen inte varit så uppenbar att det kan finnas något rimligt tvivel. Och att det är lika uppebart för andra domstolar.ars måste man höra EG-domstolen.

Advokat Samuelsson påpekar också att ingen har ägnat något i åtalet åt förberedelse;

“Åklagaren förekom mitt svärdshugg genom att i sista stund justera åtalet. Det är en huvudregel i förberedelseparagrafen, att om intrångsgöraren går vidare till intrång från förberedelse så rör det sig in brott och medverkan,. då är man tillbaka på ruta ett.

Att åklagaren håller fast vid 31 maj är lustigt. Då stängdes ju TPB ner. Då gick det inte framställa exemplar, då låg datorn nedstängd hos polisen. Om förberedelsebrottets fara är ringa, ska åtalet ogillas. Här var det omöjligt, datorn var stängd och tagen av polisen.”

Samuelsson diskuterar också definitionen av ’tillgängliggörande’. Han menar att om svärmen redan existerar kan inte varje nytt deltagande räknas som ett tillgängliggörande. Man kan inte begå medhjälp till ett redan pågående brott, fastslår han.

*Pause inleds, tillbaka 14:15.

Samuelsson fortsätter. Han konstaterar att det är inte upphovsrättsbrott att driva den här typen av verksamhet. En slutsats han drar från det tidigare BBS-målet. Funktionen var snarlik den som TPB har. Man kunde ladda upp och ner skyddade verk. HD säger att erhållandet av en BBS kan inte anses uppfylla kravet på aktivt handlande. ...

- Karl Lundströms advokat Samuelsson slutpläderar

“Igår hörde jag tre plädderingar från de som företräder skiv- och filmbolag. De missade alla tre kärnfrågan i målet. Är verksamheten olaglig eller laglig?
De utgick ifrån det rättegången skulle bevisa och hoppade över vad målet handlar om. Åklagaren var något mer inne på objektivitetens namn, straffrätten. Och stämde inte in i ylandet i vargarnas kör. Men även åklagaren missade kärnfrågan i åtalet.”

Så inleder advokat Samuelsson. Kritiken fortsätter mot vad han menar är att åtalet inte är individualiserat.

“Tänk bort de fyra personerna. Vad står i gärningsbeskrivningen? Det är TPBs verksamhet som står beskriven. Man har en websida, på den finns en funktion för att ladda upp torrentfiler, dessa kan ligga kvar på hemsidan. När nån vill ladda ner ett exemplar, så kan man använda trackern som finns på hemsidan för att hitta till den ‘svärm’ som man kallar det.

Det är åtalet, inget annat omfattas av gärningsbeskrivningen. Åtalet omfattar inte hur TPB använt denna teknik, utan själva tekniken omfattas i åtalet.”

Samuelsson fortsätter med att beskriva att det finns tusentals websidor liknande TPB, med samma tekniska grund och funktion. Åtalet handlar därför om verksamheten som sådan, inte om personerna bakom. Han menar att det är bakvänd väg att gå.

“Tingsrätten måste ta ställning till, är verksamheten olaglig? Och i andra hand, vem ska isf straffas?”

Lundströms advokat menar också att domen får stor betydelse för hela EG-området, eftersom verksamheten som den kan komma attbeskrivas i dom kommer användas mot alla liknande sidor på nätet. Han kallar det ett åtal mot en infrastruktur.

“Jo, hur ser en infrastruktur ut, typiskt sett? TPB är en av tusentals tjänster som ser likadana ut. Det finns ett legalt användsområde för tjänsten. Man kan använda den för att hitta fullt legala torrentfiler med fullt legala verk. Man kan också använda tjänsten på illegalt sätt. Tjänsten är blind. Vad den förmedlar vet bara den som laddar upp och den som laddar ner.”

Är det olagligt att tillhandahålla en tjänst på Internet, frågar advokat Samuelsson? Han kritiserar också den bristande sakligheten hos åklagarsidan under gårdagens plädering och tidigare.

“När det gäller ny teknik – där jag inbillar mig att ni som ska döma kanske inte kan den bättre än jag kunde när jag började – när den kommer in i bilden är det lätt man inte ser skogen för alla träd. Man inbillar sig just detta är oerhört samhällsfarligt. Vulgärpropaganda från åklagarsidan. Inte straffrättsligt relevanta resonemang, kommer fram.

Finns det exempel på att man har rätt angripa infrastrukturen för att den innehåller något brottsligt?
Det har inte lyckats någon gång i historien att stoppa infrastruktur med motivering att den används för att begå brott.”

Ytterligare en jämförelse görs mellan dagstidningar och äldre tiders annonsering om massageinstitut, allmänt känt som cover up för prostitutionsverksamhet.

“De annonser som förr fanns i de ledande dagstidningarna om massageinstitut, om man ringde ett visst nummer skulle man få massage. Det var säkert så att bland dessa annonser fanns seriös massage, men det fanns också oseriös massage [prostitution]. Aldrig har DN åtalats för att släppa igenom dessa.

Åtalet riktar sig inte mot den som släppt in annonser, utan mot den som äger DN. Som om familjen Bonnier stäms för att det finns en annons i deras tidning.”

Och åklagarens bakvända resonemang får sig en känga igen:

“Man börjar inte med ett brott, utan om verksamheten är laglig eller olaglig och vem som sedan bestämt över den. Det är bakvänt.”

Sedan understryker också Samuelsson allvaret i rättegången och den politiska laddning som finns bakom den.

“Det finns en dimension till, som spelat stor roll men inte borde det. Målet har en stark politisk laddning. Det är så. Det är en självklarhet att politik och juridik inte hör ihop.

Ni ska pröva om rekvisiten är uppfyllda, inte den politiska debatten.”

Samuelsson säger att han inte har någon anledning att misstro nämdemännen personligen, men säger att;

“..det finns på det omedvetet en risk att ta stort intryck av att det är en stor politisk rättegång. Det gäller att för er som domare att ställa er framför spegeln och ställa frågan, har jag på det omedvetna planet tagit intryck av den politiska laddningen?”

Advokat Samuelsson menar också att det är åklagarsidan som har ägnat tid åt att föra politiska resonemang, inte försvaret.

“Tyvärr är historien full av exempel på att när det blir politiskt laddat gör man som makten och kapitalet vill, inte den lilla människan. Historiens dom brukar falla hårt på de som gör så. jag vill se den personliga integriteten hos er. Förmodligen århundradets mest principiella åtal.

Ska man gräva upp vägen, eller åtala de som kör för fort, det är vad åtalet handlar om.”

Kritiken fortsätter mot åklagaren, lika skarp som innan:

“Jag tror åklagaren inte riktigt tänkt igenom att så abstarkt och stort, generellt åtal som han väckt, att skjuta på infrastrukturen, jag tror inte han har tänkt på att ett sådant åtal är inte tänkt att existera. Just därför kommer det i konflikt med den centrala straffrätten. Både på det objektiva oc det subjektiva planet.

Det handlar inte om immaterialrätt, det handlar om fundamental allmän straffrätt.”

Samuelsson menar att det finns ett flertal hinder i den rent objektiva bedömningen för om ett brott faktiskt begåtts.

“Frågan är, är verksamheten olaglig, objektivt och subjektivt? Svaret är att den är laglig såväl enligt inhemsk som EG-rätt.”

*Material delas ut från tidigare domar

“Vi ska inte bläddra i det, mer som en serviceåtgärd, för mindre lätttillgängliga rättsfall, som vi tycker är viktiga ska ligga på tingsrättens bord.”

“För att medhjälp ska va tänkbar så krävs ett huvudbrott. Inget huvudbrott, ingen medhjälp, oavsett uppsåt. Vi har 33 olika uppladdningar som åtalet bygger på. På sid 1 har vi lagt med exempel på överföring. Vi har tittat på det tidigare, men den finns med där.

Vad är det vi har där? Jo, tidpunkter säger åklagaren, för när torrentfilerna för första gången dök upp på TPBs hemsida. Vid den senare tidpunkt har man kunnat framställa exemplar med den här torrentfilen. Alltså har den vid en senare tidpunkt innehållet matematisk kod för exemplaret ifråga. Man kan fundera på om åklagaren har rätt när han säger att det är en överföring till allmänheten att ladda upp en torrentfil på en hemsida. I svensk rätt tycks det va så att det omfattas av upphovsrätten, men i förarbetena och EG-rätten ser man att EG-rätten är snävare. Det finns ett prejudikat från EG-domstolen på sid 3-4. En dom som meddelas den 7 dec 2006, där domstolen kom fram till att ett hotel som via intern tv sände musik begick upphovsrättsbrott först när de sände.”

Sedan följer fler rättsfall som exempel. Advokat Samuelsson stryker också under att huvudbrottet är intressant, för att kunna döma någon till medhjälp.

“Huvudbrottet är intressant utifrån central svensk straffrätt. Överföringarna har det gemensamt att användaren är helt okänd. Vi vet inte vem det är som begått brottet. Vi vet inte brottstidpunkten. Vi vet att brottet var fullbordet den dagen exemplarframställning skedde. Men när och var vet vi inte. Vi vet inte heller bevekelsegrunderna om det är en människa och inte ett företag, hade för att göra sin uppladdning. Vad betyder det? Jo, att när det gäller de 33 brotten så är det styrkt att vi inte vet att de tagit något som helst intryck av att de laddat upp på TPBs hemsida.”

Den uppenbara problematiken i att inte specificera ‘råd och dåd’ till konkret person och händelser, belyses också:

“Allmäna råd eller dåd i största allmänhet, kan det vara främjande av brott? Det betyder isf att varje uppladdning är kriminell. Då kunde åtalet omfatta 2,5 miljon fall. Då behöver man ju inte individualisera. Det är den första gärdsgården gör åtalet.”

“Det finns inget prejudikat där man inte haft kontakt med den aktuella gärningsmannen. Något såhär generellt ska inte åtalas. Den som döms för medhjälp ska ha stått i kontakt med den konkreta gärningsmannen, på det objektiva planet.”

Exempel görs också av tidigare HD-domar, där man försökt att kollektivt belasta flera personer för medhjälpsbrott. Men där rörde det sig om våldsamt upplopp i Göteborgskravallerna 2001, medhjälpen bestod av illegal verksamhet, inte alls som i fallet med TPB. Att åklagarsidan inte heller kunnat visa hur stor del som ev. skulle vara illegal är väsentlig, säger Samuelsson.

“I det fallet HD dömde var de åtalade samlade på samma plats. I vårt fall vet vi inte var gärningsmannen befinner sig och inte heller var de åtalade för medhjälp befann sig. Ser man till hur praxis ser ut så håller inte åtalet på en fläck.”

Det krävs mycket mer än att driva en legal tjänst på Internet, för att kunna vara ansvarig som medhjälpare, konstaterar Samuelsson. En verksamhet kan inte olagligförklaras i Sverige. Det visar dessa rättsfall. Det är ljusår ifrån vad som skulle ha krävts.

* Pause för lunch görs. Åter kl 13oo

- Karl Lundströms advokat Samuelsson slutpläderar "Igår hörde jag tre plädderingar från de som företräder skiv- och filmbolag. De missade alla tre kärnfrågan i målet. Är verksamheten olaglig eller laglig? De utgick ifrån det rättegången skulle bevisa och hoppade över vad målet handlar om. Åklagaren var något mer inne på objektivitetens namn, straffrätten. Och stämde inte ...

-  Peter Althin slutpläderar

De tilltalade ska få en fair trial, få komma till tals själva och domstolen ska komma fram till fällande eller friande dom, detta ska va ställt bortom rimligt tvivel. Respekten, som är lika viktig som rättvisan, är att alla parter, domstol, vittnen, sakkunniga, tilltalde ska mötas med respekt i domstolen. Man angriper slutsatser och argumentering, inte personen. Det är en av de grundläggande pelarna i brottsmålsprocessen. Rättvisa och respekt. Jag har tänkt mig följande disposition:

1. Inledning
2. Skadestånd
3. Straffbarhet för de som ansvarat för TPB
4. Vilket ansvar har Peter Sunde?
5. Några avslutande synpunkter

Inledande synpunkter, det är en rättegång som skiljer sig från hur det vanligen ser ut. Det är medialt stort. Det är ett nytt grepp uppe för behandling. Det är inte tekniken utan de som ansvarar för tekniken, menar åklagaren. Det är väl en hårfin fråga. Man kan aldrig bortse fråntekniken. När tekniken förändras, vilket sker då och då, reagerar etablissemanget. Politiker, stora bolag, så har det alltid varit historiskt sett. Jag såg en krönika 20 feb i aftonbladet. Rubriken var “korkat att lagstifta mot utvecklingen”. En intressant synpunkt. Det påpekas att på 80talet var det en politiker som önskade förbjuda parabolen, eftersom den släpade hit så mycket skräp. En annan som var kommunikationsminister, var av den bestämda uppfattningen att Internet bara var en fluga som skulle försvinna snabbt. Det är viktigt ha den här ramen, det är inte sålänge sen. Krönikören säger, att det är sånt vi kan skratta åt idag.  Men skrattet fastnar i halsen när man ser på rhur politiker agerar mot TPB idag. Radion såg som ett jättehot, när den lanserades, eftersom den stal musik från skivbolagen. Filmindustrin motarbetade videotekniken, de sa att de gick i konkurs. T o m biblioteken motarbetades, de sades stjäla författarnas verk. Ny teknik framkallar förändringar, ungdomar bejakar detta ist för att tycka synd om industrin. Ungdomsgenerationen kommer kräva att lagstiftningen legitimerar samhället vi lever i. Detta är historia. Idag medverkar vi till historia framöver. Utgången i rättegången har inte bara betydelse för Peter, utan för många aktörer i samhället.

Mina synpunkter pås kadeståndet: Vad är nyckeln för at thitta skadeståndets storlek, med det material som lagts på bordet här? Peter har bestritt och itne kunnat vitsorda något belopp. Inget är skäligt. Han har påstått, att det inte föreligger någon kausalitet mellan nedladdningar och påstådd utebliven försäljning. Att fildelning inte orsakat ekonomisk förlust. Att fildelning som företeelse är gynnsam för musik och filmindustrin. Det står i kontrast till de skador bolagen påstår och har framfört.

Hur ska tingsrätten hitta en nyckel här? Det har åberopats förhör med John Kennedy, Styrelseordförande för IFPI, Ludvig Verner mfl, VD på företag. De framförs för att visa skadorna. Om vi ska ha två lag som spelar, så tar man en från ena laget som ska döma. De matcherna vill man inte gärna vara med på. Dessa personer ska visa skada? Man behöver inte va särskilt konspiratoriskt lagd för att känna att det där är inte särskilt tryggt.

Manpåstod att all minskning av skivförsäljning berodde på The Pirate Bay. Har man laddat ner går man inte på bio sades det. Hur ska vi bemöta detta? För att få någon form av objektivitet. Jag väntade i det längsta, jag hoppades optimistiskt eller naivt att skadeståndet skulle avskiljas från brottsmålsprocessen. Hur ska vi vederlägga detta? Jag fick kontakt med prof. Roger Wallis. En professor meritus på KTH. Praktikertjänst som kompositör, Judy min vän, med Tommy Körberg gjorde att han kunde köpa sin första villa. Ordförande i Stim och kompositörernas organisation. Och han har forskat på relationen och påverkan på musikindustrin. Han är med i regeringens IT-råd. Just nu jobbar han på ett stort EU-projekt. Han hade inte träffat personerna bakom TPB. Han har ingen koppling till dem. Däremot har han forskat, om sambandet, mellan nedladdning och ev. förluster. Han har ingen koppling, inget egenintresse. Han bekräftar Peter Sundes påståenden.

Hur bemöts han då? På ett kränkande sätt, då ahr jag inte tagit i. Hade jag inte varit så väluppfostrad hade jag sagt att det var y nkligt. Man kan inte va 30% professor. Man kan jobba 30-40-50%. Man kan inte va 30% människa, antingen är man människa eller så är man en.. elefant. Detta är en sanslöst stor svaghet för åklagarsidan. Han menar att skivolagsföreträdarna vet vad dom säger, men är det riktigt det dom säger. Pontén säger att Wallis har en bristande forskning, Wadsted säger att han är en deltidsprofessor. Det är en av de sämsta sätten att hålla ett förhör. All elementär förhörsteknik går ut på att angripa argumenten, inte personen. På andra sidan finns et flertal med inte bara en fot, utan hela kroppen och möjligen hela skälen på den sidan. Mot det står en som står helt utan egenintressen.

Fler köper biobiljetter hos dem som fildelar, än de som aldrig fildelar. Det farmgick av SOM-rapporten. Så är det. CD-försäljning kan gå ner, men det kompenseras av andra.

Vad är skadan? Ja det är inte bara svårt, det är omöjligt med den här utredningen. Jag kan lugna er. Ni behöver inte bekymra er ett dugg. Sista ledet, att se om Sunde begått en brottslig gärning, dit kommer man aldrig. Tingsrätten kan släppa den biten, som är fullständigt omöjlig.

Straffbarheten för de som har ansvaret för TPB. Det kommer synpunkter på de som har ansvaret för det här. Jag kommer inte upprepa det Nilsson och Salomonsson sagt. Men en synpunkt jag funderat mycket på, de har varken ansvar för vad som laddas upp eller ner. De har en förmedlingstjänst. Det finns ingenstans på sidan att de uppmanar någon att begå brott. Det behöver inte tingsrätten bekymra sig alls om vad gäller Peter Sunde, eftersom han inte har något ansvar för TPB. Han har inte den position som åklagaren påstår.

Min näst sista punkt är, vad har Peter Sunde för ansvar för TPB? Har han ett ansvar? Åklagaren psåtår han står för oranisation, drift och finansiering och främjat andra personers intrång. Har han visat detta, att han gjort det? Sunde säger att han inte gjort det, det ligger inte på honom. Bevisningen räckerinte, för att visa att han har den position som krävs för att han ska kunna åläggas något ansvar. Han ahr redogjort för betalningsströmmarna, det är inget brott att han känner personerna, Gottfrid, Fredrik coh Oded. Det innebär inte straffrättsligt ansvar. Oded hade, som stod för finansieringen, bett om hjälp. Peter skickade då faktura till Eastpoint för att få pengar till sitt bolag och sen till Oded. Men han har inte ansvar för TPB. Han har skrivit på ett avtal som aldrig kom i sjön. På vilket sätt kan det visa att han haft ansvar? Jag ber tingsrätten se på avtalet. Det framgår vilka som är ägarna. Founder 1 and fonder 2 are the sole owners of all the rights on the site. Det är Fredrik coh Gottfrid. Det skulle bolagiseras, men det kom aldrig fram dit.

Om Saab ringer mig för att få ordning på Saab. Om jag skriver på det har jag inget ansvar för vad som hänt innan och om inte avtalet sätts i sjön så har jag fortfarande inget jobb.

Jag trodde åklagaren skulle släppa Sunde. Han gick inte igenom alla synpunkter, utan baranågra, sade han. Han försökte hinna med, det gick snabbt, som det ör när man inte tror på det man säger själv. Det har satts upp lastbalanserare, men det har han inte gjort. De har inte använts i TPB. Designen fanns redan innan Sunde kom. Han kom med idéer och förslag. Men om jag ringer Saab och säger “måla den grön” så har jag väl inget ansvar? Programmerat sökmotorn, säger åklagaren, men det har han inte heller gjort. Han kan inte programmeringsspråket som krävs. Han har haft kontakt med Oded, för att sparka på Gottfrid och Fredrik, men hur ger det ansvar? Det ger inte det ansvar som står i gärningsbeskrivningen. Bara det skapar någon form av ansvar.

När åklagaren gått igenom detta förstår han nog att det inte räcker. Då kommer det sista. “Peter Sunde har det övergripande ansvaret för TPB”, på vilket sätt? Hur skulle det se ut? Var finns substansen i det? Det finns inte den kopplingen. Vad har han gjort istället? Jo han har ett intresse för TPB. Det är kaxiga killar som sprutar med synpunkter, ibland mindre väl genomtänkta, ibland mer genomtänkta, ibland riktigt bra. Han stöttar ideen om fildelning mellan människor. Kommunikation mellan människor. Han har varit presstalesman, men det påstår inte åklagaren ska grunda ansvar, det är det ju inte heller.

Kokar man ner allt detta så ser man på utredningen att Peter finns inte ens med som misstänkt i början. Det framgår på del 1, när IFPI gör anmälan. Peter Sunde finns inte med som misstänkt. Inte heller på Wadsteds åtalsanmälan. Han kom med – är min gissning – genom avtalet som aldrig kom till stånd. Kokar man ner detta kommer man aldrig fram till om det som gjorts på TPB är straffsligt, eftersom Peter Sunde inte har denna roll.

Merparten tillgängliggör upphovsrättsskyddade verk, påstås det. Ska man då inte visa att det är på det sättet? Det finns inget från åklagarsidan. Anders Nilsson hade tittat på toplistan, men hade ingen dokumentation. Han kunde inte lägga på bordet och visa att för den här brottstiden är merparten upphovsrättsskyddad. Jag har diskuterat med Peter, hur ligger det till? Han har försökt berätta om hur han gjorde, vid två olika tillfällen. Om det är vetenskapligt kan jag inte uttala mig om. Vi vet ingenting om detta. Det är inte styrkt att Peter Sunde haft den här positionen. Det ska vara ställt bortom rimligt tvivel. Vad betyder det? Det har jag bara sett försökt förklaras på ett ställe. I rapporten från justitiekanslern om felaktigt dömda finns en förklaring vad det innebär. På s470.  “att det praktiskt sett ska framstå som uteslutet att den åtalade är oskyldig”.

Det är ett oerhört högt krav. Det ska va praktiskt tagit klarlagt. Det är har åklagaren inte lyckats med, även om han skött den här rättegången bra. Åtalet mot Peter Sunde ska ogillas. Han har inte tjänat en enda krona.

Man skämtar med killarna “var har ni gömt dem nånstans”, men när man hört det tillräckligt många gånger är det nite ett skämt längre.

Jag får mycket synpunkter på mig i media. I aftonbladtet 17 feb står det “sluta angrip TPB”. “Det är lika dumt som att instifta en lag att förbjuda alla datorer för att vi ska använda skrivmaskin. Vi lever i en ny värld, den gamla världen har överlevt sig själv, vi lever i en ny tid nu.” [fritt citerat].

-  Peter Althin slutpläderar De tilltalade ska få en fair trial, få komma till tals själva och domstolen ska komma fram till fällande eller friande dom, detta ska va ställt bortom rimligt tvivel. Respekten, som är lika viktig som rättvisan, är att alla parter, domstol, vittnen, sakkunniga, tilltalde ska mötas med respekt i domstolen. Man ...

- Gottfrid Svartholm Wargs advokat Salomonsson slutpläderar

Gottfrids advokat, Salomonsson konstaterar att “alla vet vem Gottfrid är”, men också att alla har sina egna åsikter om honom. Igår pratade TT med Gottfrid och en slags åsikter om åklagaren uttrycktes. Gottfrid har ett sätt att uttrycka sig.

När Danowsky igår inledde sina slutsynpunkter sade han att “det ska redas ut några missförstånd, det handlar inte om teknik”. Det är rätt och slätt om intrång i upphovsrätten, menar han. Det är ett önsketänkande, säger advokat Salomonsson.

“Jag påstår att om ni inte förstår tekniken – och jag ska va ärlig och säga att jag uppfattar en generationsskillnad i det – och jag kan säga att jag inte förstår den helt. Är det viktigt att ha de basala tekniska förutsättningarna, för att förstå dessa invändningar. Det har t.ex. påstående för om det ligger under 16§ eller 18§.”

Advokat Samuelsson konstaterat att, dela filer, är det inte någon som bestrider att det är lagligt. Det är som åklagaren säger är att, ‘effekten’, nyttjandet av tekniken är det som gör att man främjar brotten. När det gäller Gottfrid; 2003 sätter igång detta med en liten dator hemma, så finns det skäl att det inledningsvis inte är annat än rent hobbyintresse. Jag kommer ifrågasätta samstämmigheten på andra sidan, där man påstår helt utan grund, omfattning. Geschäft, säger åklagaren. Att det är strict business, så har det inte varit när det gäller Gottfrid Warg.

Förhållningssättet till folk som klagar, kan ge den uppfattningen, medger Gottfrids advokat. I åtalet som åklagaren har putsat siffrorna i, finns en del som flera advokater haft anledning ta strid för, just uttrycket att merparten av filerna som tillgängliggörs via TPB innehållet upphovsrättsskyddade verk. På vilken grund har man fog för det påståendet? Det undrar jag, säger Samuelsson och konstaterar att Peter Sunde gjorde en kontroll vid två tillfällen. Det är den enda kontrollen och den visar 80% oskyddade verk.

Om det varit så att det under vissa tider i brottsperioden legat 5% skyddade verk som delats, hur hade åklagaren förhållit sig till det, undrar Salomonsson?

“Jag skulle kunna påstå, har rätten en aning om hur mycket skyddade eller icke skyddade verk det fanns i perioden Maj 2005? Vi har ingen aning om det. Vi talar om ögonblicksbilder, ha det i åtanke. Den här delen av utredningen går inte få klarlagt, men det ska inte tala till den tilltalades nackdel. Finns det frågetecken ska detta tolkas till fördel för den tilltalade.”

Advokaten poängterar också att det är av värde att förstå att trackern är en separat enhet, som inte strikt ska sättas samman med TPB. 50% av det som finns på trackern finns inte på TPB, menar Gottfrid. Det visar att trackern och TPB inte går hand i hand. Det är två skilda sakfrågor.

“De frågor jag tänkte ge rätten är, med svar via EU eller direkt från rätten är, vet man överhuvudtaget om dessa verk faktiskt har kopierats och isf hur mycket? Är det nån självklarhet eller givet faktum att det är TPBs tracker som kommit till användning? Man kan också spontant klandra åklagare och åklagaren, eftersom de aldrig tagit kontakt med användare. Wadsted sa att man bett få ut trackern, men de fick man inte pga sekretess. Men polisen? Trackern är publikt tillgänglig”, fyller Samuelsson på, efter viskande från Gottfrid.

“Den finns tom upplagd på TPB” säger Gottfrid.

Verken kan vara tillgängliggjorda redan innan de kommit upp på TPBs sida, konstaterar advokat Salomonsson.

Sedan fortsätter han med de förverkandeyrkanden som åklagaren gjort. “En bild beskriver omsättning/vinst, detta är en anledning till att Svartholm Warg var så förbannad igår, i den här onelinern i TT”, säger Salomonsson.

“Åklagaren säger i korthet att man från Gottfrid har info om en annons på 3500 SEK. Det var vid tiden innan brottsperioden. När Gottfrid själv sålde annonser. 10 miljoner kom åklagaren fram till. Omfattningen ska jag säga föjande om, A1, SKL, sidan 5. Det är 64 annonser, multiplicerat med 52 veckor per år. Felet är att vad det handlar om att rent faktiskt är det 4 annonser, vilket man förstått om man gått ner i materialet. Samma annonser på ett antal sidor. Det ger 16ggr högre värde. Ser man det kommer man ner på mer jordnära tal. Ca 725 000 SEK, inga miljonbelopp.

Det är grundlösa påståenden om dessa miljoner. Försök efter egna sinnen se igenom materialet. Varifrån kommer siffrorna, jag kan inte förstå det?

Hade man gått in i PRQs bokföring, och den finns, då hade man inte kommit fram till detta. Det är allmäna spekulationer. Jag har in alles, 225 000 SEK för Svartholm Warg. Sett kritiskt, var får man alla dessa miljoner kronor ifrån? Det har ju inverka på straffvärde, i frågan om kommersialitet mm.”

Sedan går Salomonsson igenom med synpunkter på storskalighet, bolagsform och arbetsfördelning:

“Storskalighet? Ta till er sättet jag beräknat med anmärkning på SKLs felaktiga sätt att räkna. Det må va storskaligt i den meningen att det är många användare på nätet. Det är eg. två skilda saker. Den tydliga arbetsfördelningen tror jag man kan, om man lyssnat, konstatera att det är precis tvärtom. Delvis bolagsform, i form av Random Media. Dessa avtal kom inte till användning. Motsäger man det måste man visa något som stödjer det. Inte bara visa papper, där man dessutom skrivit under på fel ställen.”

Namnet The Pirate Bay, det ska man kanske inte göra något jättenummer av, menar advokat Salomonsson. Visst kan man uppfatta en värdeladdning i det. Men visst är det så att när Gottfrid började 03 och sen registrerades namnet, så kan man inte gärna idag tro att det syftar till röveri. Titta om rätten hittar material som visar att det olagligen fildelas. Man ska veta vad man laddar ner, ser vi ifrån sidan på TPB som beskriver detta. Användaren ska veta vad han gör.

Och sedan pekar Salomonsson också i brister på det påstådda uppsåtet:

“Åklagaren menar att de skulle flytta verksamheten till Ryssland. Är det inte snarare ett utfall för att man inte vill göra sig skyldig till brott?”

Åklagaren säger att “överföring sker utan medverkan av TPB, alltså är det inte frågan om informationsöverföring”. “För andra att ladda upp/lagra torrentfiler” fortsätter det med ett tillägg, för varför det inte är tillämpligt med Ehandelslagen

Jag påstår att detta ska ligga under 16§. Det ska inte ligga under §18 om det är lagring, rent sakligt, det är en lagerfunktion i o m att det är en indexering. Det är ett måste för funktionen i sig. Det är inte en lagring i den meningen att det finns verk eller liknande att tillgå. I den argumentation åklagaren har, påstår han att Gottfrid och de som driver TPB känt till olaglig information. Då är man skyldig förhindra varje spridning. Det trro jag är skälet att åklagaren vill lägga det där. Tittar man strikt på propositionen finns det all anledning lägga det under 16§. Läser man denna ser man att det är den som är tillämplig.

Torrentfilen, påstår jag, den är en bärare av information. För att ansvarsfrihetsregeln ska va tillämplig, gäller att mellanhanden inte tagit initiativ för överföring av information och mellanhanden får inte välja ut mottagaren. Det är en direkt beskrivning av det här förhållandet [med TPBs roll som mellanhand].

“Det är ytterst osannolikt att administratörerna har haft någon kännedom, eller ens anledning att misstänka den information som delats” uttrycktes av Scholin. Gottfrid vände sig till en jur.stud, det kanske inte ger ett solklart svar. Men det hade varit svårt att få oavsett. Det är nästan omöjligt få information om detta. Det har hänt mycket sen 2006. Det man gör nu är att åtala det rätten prövat. “Nu vet ni att det här är ett brott”, det är inte rätt för det har inte varit lätt att veta i förväg. Man hade också haft möjlighet att stoppa verksamheten genom att skicka ett förelägande, det har man inte gjort.

Professorn från KTH svarade på besvärande saker för åklagarsidan. Man ägnade sig åt att sparka udner knäna på professorn. “Du är ju bara en 30%-professor”. De har förstått betydelsen av detta, därför har det sitt förhållningssätt till honom. Men vilket sakligt budskap ger han? Sällan har jag gått in i ett mål med så mycket VD:ar och representörer från en bransch där man har generella uppfattningar, men inte kan bryta ner detta till konkret skada. Upphovsrätten är inte lätt hantera i de här sammanhangen. Det ska inte jämkas, har det sagt. Det ska det visst. Det kan t o m göras mot den med fullkomligt uppsåt. Det räcker med sunt förnuft för att inse att dessa summor ska göras till individuella. Det finns inga vägledande inslag att nyttja. Detta blir den första domen med 1 års påföljd, det känns inte rätt vägt och mätt. Man ska inte umgås med planer på ett frihetsberövande. Så illa har man inte kränkt bolagens rättigheter.

- Gottfrid Svartholm Wargs advokat Salomonsson slutpläderar Gottfrids advokat, Salomonsson konstaterar att "alla vet vem Gottfrid är", men också att alla har sina egna åsikter om honom. Igår pratade TT med Gottfrid och en slags åsikter om åklagaren uttrycktes. Gottfrid har ett sätt att uttrycka sig. När Danowsky igår inledde sina slutsynpunkter sade han att "det ...

- Fredrik Neijs advokat slutpläderar

Det är tekniken som gör TPB tillåten, menar Neijs advokat. Han hänviar till gärningsbeskrivningen. Åtalet utgår ifrån tekniken och hur denna används. Medverkan måste se annorlunda ut på Internet. Hela internet bygger på att hänvisa till andra dokument.

“Enbart hänvisning kan inte räcka för medverkan, med tanke på miljön vi rör oss i.”

Vad gäller uppsåtet påstår åklagaren att de åtalade är likgiltiga. Hur har Fredrik Neij varit likgiltig, undrar Neijs advokat? Han har en teknikerroll, han är mindre intresserad av ideologi och politik. Hans egna uppgifter ska ligga till grund för uppsåtsbedömning. Han har sagt att han inte haft för uppsåt att kränka någons upphovsrätt. Han är där för att han är intresserad av fildelning och bittorrenttekniken.

Merparten av filerna består av upphovsrättsskyddade verk, säger åklagaren. Det finns inget som helst stöd för den uppfattningen menar Neijs advokat. Top 100-listan och översiktlig överblick, det är inte visat att merparten av filerna hänvisar till skyddade verk. Det hade varit viktigt få klarhet i detta. Att åklagaren visat en utredning. Massvis av uppfattningar har redovisats. Det är en brist i åtalet.  Hur används TPB i jämförelse med andra siter? Det vet vi inte, sammanfattar Neijs advokat.

Åklagaren sa att de åtalade medgivit att de använt skyddade verk för kommersiella ändamål, det är fel. Hur de skyddade verken används i kommersiellt syfte är inte visat. Det måste ledas i bevis och det har åklagaren inte gjort, konstaterar Neijs advokat. Sedan framförs en summering av de invändningar som ska göras för varför åtalet borde ogillas.

1. Verksamheten är tillåten. Den är idag och var tillåten 2005-2006.
2. Det finns en osäkerhet i det tekniska händelseförloppet.
3. Det finns en bristande utredning om sambandet mellan huvudbrottet och det påstådda medverkansansvaret.

Det har varit en mängd personer inblandade från tid till annan, säger Neijs advokat. De har haft olika uppfattningar om vad TPB är och dess syfte. Tingsrätten ska va försiktig använda enskildas uppfattningar, omvärldens syn, när man försöker fastställa vad den eg. är. Det är viktigt hålla sig till bevisning, inte skivbolagschefers åsikter. Enligt Neij är det inte en site för otillåten fildelning. Inga belägg finns för det. Vad åklagaren presterat är TPBs egen text om vad TPB är. Den kan tolkas i olika riktningar. Det framgår att TPB inte tillhandahåller något otillåtet material.

Varför har de bedrivit en tillåten verksamhet, frågar Neijs advokat retoriskt. Det baseras på tekniken verksamheten består av, menar han.  Den är laglig och det är oemotsagt av åklagaren. Det är en öppen site, medlemmarna bestämmer innehållet, inte Neij, Svartholm Warg, eller någon annan. Det är helt och hållet användarna som styr över innehållet – och det är viktigt, menar advokaten. Varje bittorrentsite kommer innehålla upphovsrättsskyddat material. Det problemet är inte relaterat till TPB, utan till Internet. Det är ett Internetproblem.

Tillgängliggörandet sker oberoende av TPB. Verken som sådana passerar överhuvudtaget inte TPBs datorer. Tillgängliggörandet och filöverföringen sker via användarnas datorer och programvara. TPB tillhandahåller inte torrentfiler, det är viktigt komma ihåg. Det är inte TPB som länkar till det skyddade materialet. Det är torrentfilerna som gör det. De bär information som uppladdas av användarna. Allt TPB gör är att passivt tillhandahålla en tom plattform. En passiv söktjänst, sammanfattar advokat Nilsson.

Han fortsätter:

“TPB gör inga förändringar eller tillägg i torrentfilerna. Det går att göra, TPB har inte gjort det. Avsaknaden av konkreta fakta som visar att TPB eller Neij, objektivt sett främjat de olika intrången, det gör att åtalet inte kan bifallas. Det räcker inte att påstå att TPB eller någon innom TPB är ‘kaxig’. Var och en är fri att ha sin egen syn på amerikanska skivbolag. Det får man inte förväxla med sättet att bedriva bittorrentsiter. Namnet The Pirate Bay räcker inte för att visa att man vill fildela upphovsrättsskyddat material. Inte heller tillspetsade uttalanden i brev räcker. Skälet att jag nämner detta är att det är namn och attityd som oberopas till stöd för den påstådda medverkan. Det finns inte mer ‘råd och dåd’ än detta, förutom den lagliga tekniken man tillhandahåller. Det tycker jag domstolen ska fundera mycket på, säger Neijs advokat Nilsson.”

Neijs advokat menar också att om man straffar Neij, straffar man tekniken. E-handelslagen utesluter inte ett straffansvar, men den ger uttryck för att man ska va restriktiv att straffa mellanmän när det handlar om överföring i kommunikationsnät. Det är till stöd för att ogilla åtalet.

I subjektivt hänseende är det inte visat att Neij känner till de aktuella filerna i åtalet. Det är en förutsättning för att komma fram till att det finns ett insikt eller likgiltighetsuppsåt. Det finns inget att ta ställning till, den möjligeten måste han ha haft för att kunna beslås med uppsåt. Han har själv talat om sitt uppsåt med TPB.

Bristerna tekniskt, den osäkerhet som finns – det är utrett att torrentfiler kan laddas upp utan att peka på det skyddade verket. Det är också utrett att sannolikt har de verk som målet handlat om legat på andra siter samtidigt som torrentfilerna legat på TPB. Att uppladdaren har haft de skyddade verket är däremot inte utrett. Nedladdaren har letts in i svärmen. Var svärmen kommer ifrån, var personerna som tillgängliggjort fragment kommer ifrån, det vet vi inte, säger advokat Nilsson.

Det är inte heller klarlagt när i tiden respektive verk tillgängliggjordes. Hur länge och mellan vilka tider. Åklagarens tider baseras på när torrenten laddades upp och beslaget gjordes – men vi vet ju att torrentfiler inte innebär att verket tillgängliggörs. Det är en osäkerhet. Det är också en osäkerhet kring vilka trackers som eg. använts. Vi har sett skärmdumpar med ögonblicksbild, det är ett roterande system, vet vi med säkerhet att det är TPBs tracker som används vid tillfället? Vet vi det? Nej, det måste åklagaren förklara när det gäller huvudbrottet. De tekniska osäkerheterna leder till ett diffust huvudbrott. Följden blir att Neij inte heller kan dömas till medhjälp. Kan det finnas alternativa förklaringar att göra, har åklagaren undanröjt dem, frågar advokat Nilsson.

Neijs advokat fortsätter:

“En fråga domstolen kan överväga är, kan man utesluta att intrången inte är fullbordade och avslutade redan när torrentfilen laddas upp. Kan de ha legat länge på Internet?

Brister finns också i utredningen kring gärningsmannen och medverkansansvaret till huvudbrottet. Pga allmänna och generella resonemang, kan han fällas? Vi vet för lite om gärningsmannen och respektive verk och åtalspunkt och hur Neij skulle främjat detta. Det finns skäl upprepa detta. De brister och svar vi skulle vilja ha, är ett antal olika saker. Vem är uppladdaren? Var finns han/hon eller det, om det är ett bolag. Hur har Neij påverkat huvudgärningsmannen? Finns det särskilt skäl att denne laddat upp på TPB? Har han gjort det på alla torrentsiter? Han har inte påverkats av TPB eller Neij överhuvudtaget. han laddar upp den överallt. Det finns inget ‘råd och dåd’, förutom teknik. Hur fick han tag på förlagan, om han haft denna? Det kan vara olika personer och de kan befinna sig där det är strafffritt. Svensk rätt ska tillämpas, rätt på medverkanshandlingar, men där huvudbrottet utfälls – går det utesluta?”

Neijs advokat undrar hur Neij och TPB konkret främjat huvudbrottet och gärningsmannens handlande? Man måste individualisera medverkansansvaret, säger han. Det går inte säga generellt;

“jag saknar individualisering och konkretisering av främjandet.”

Neijs advokat menar också att han kan konstatera, att det inte är visat att Neji tjänat några pengar. Det är visat att man fått intäkter som gått till utgifter. Det handlar om medhjälp, inte om huvudmannaansvar.

“Målsägandebolaget har inte presenterat någon oberoende utredning som visar på skadans storlek. Man har åberopat skivbolagsdirektörer, de är inte oberoende precis. De talar i egen sak. Man har inte heller utrett en period före skadeperiod och under skadeperiod och konstaterat försäljningssiffrorna före och efter den aktuella uppladdningen. Har den fämrats, eller t o m förbättrats, som Roger Wallis uppgifter gör gällande? Det är ingen som tror nedladdning av ett verk leder till en mist försäljning på den legala marknaden. Det sambandet finns inte, menar jag, säger advokat Nilsson.”

Advokat Nilsson fortsätter:

“Åklagaren menar 16§ är tillämplig, då utesluts hela ersättningsanspråket, om den tillämpas rakt av. Det är också nära till hands att anse att det handlar om medhjälpsansvar och ta hänsyn till detta vid utdömandet av skäligt vederlag. Vi bestred skäligt vederlag, eftersom de åtalade inte nyttjat verken. Frågan är då om det ska utesluta skäligt vederlag?”

- Fredrik Neijs advokat slutpläderar Det är tekniken som gör TPB tillåten, menar Neijs advokat. Han hänviar till gärningsbeskrivningen. Åtalet utgår ifrån tekniken och hur denna används. Medverkan måste se annorlunda ut på Internet. Hela internet bygger på att hänvisa till andra dokument. "Enbart hänvisning kan inte räcka för medverkan, med tanke på miljön vi rör ...

Först blev jag kränkt. Ni vet sådär kränkt som man kan bli när nån muslim inte vill visa hyfs och ta en i hand, när nån har mage att blotta brösten i det allmäna badhuset eller när man hör nån yttra en åsikt man inte tycker om. Ryggradskränkt a la PK. Men sen stannade jag upp lite och tänkte, att jag har nog dömt DN för snabbt den här gången.

Min teori är nämligen, att eftersom DN hamnade så utanför den trevliga gemenskapen under bloggbävningen i somras, så kände de att det var dags för en revansch. Och hur bättre göra sig populär än att dra upp hela FRA-frågan igen?

Nu var det iförsej en hel del som inte förstod  DNs kanske något missriktade försök till hjälp, de flesta blev mest arga. För stoltheten satt hårt åt och det kanske kom ut lite mer som en attack än ett “men hörrni, kommer ni ihåg..?”. Om vi stannar upp och funderar lite, så inser vi att det här är faktiskt riktigt bra. Att FRA-frågan aktualiseras igen, så nära EU-valet (3 mån kvar) är perfekt för oss integritetsälskande pirater!

Så var gärna förbannade, men kom ihåg att även om DN beter sig som en tjurig femåring som hämnas för att han inte fick vara med och leka förra gången, så kommer det ändå något gott ur det här. FRA-frågan är på tapeten, lagom i färd att ta över efter The Pirate Bay-rättegången.

Ännu mer att prata om med dina vänner och bekanta, eller folk på tunnelbanan, om… ;) “Du har väl inte glömt FRA i somras? Nu kommer snart datalagringslagen och då ska det lagras i databaser vem du kommunicerar med, var och när, i minst ett år, så småningom lagras det säkert permanent.. vi vet ju hur det brukar gå..”

Vips är debatten igång igen.

Tack DN!

Andra om detta: Christian Engström, MiNimaliteter, Isobel Hadley-Kamptz, Anna Troberg, Scaber Nestor, HAX, Teflonminne,

Först blev jag kränkt. Ni vet sådär kränkt som man kan bli när nån muslim inte vill visa hyfs och ta en i hand, när nån har mage att blotta brösten i det allmäna badhuset eller när man hör nån yttra en åsikt man inte tycker om. Ryggradskränkt a la PK. Men sen stannade ...

Monique går igenom hur uträkningen har gjorts för skadeståndskraven. Uträkningen har multipliceras med antalet nedladdningar angivna på TPB.

“Räkneverket stämmer inte, men det är marginella avvikelser. Ingen har påstått annat”, säger Monique.

När tingsrätten ska bedöma den osäkerheten så tycker inte Monique att bevisbördan ligger på målsägande. De har begärt få ut den från polisen men det har de inte fått. Bevisbördan för överskattningen ligger på de tilltalade. De har byggt den och vet hur den fungerar. De har inte gått emot vad målsägande påstått, därför får vi utgå ifrån att det är rent marginellt, säger Monique.

“De skadorna som typiskt uppstår till följd av piratkopiering, uppgår till betydande belopp säger Monique. Skadorna som generellt drabbar filmindustrin har också vittnats om. På begäran har också Roger Wallis hörts, det finns fortf. inte något sakkunnighetsutlåtande. Han har varit deltidsprofessor på KTH. Han menar att fildelningen är gynnsam för filmindustrin och att han gått igenom siffror från SOM-rapporten och att dessa ska ha visat att de som laddar ner en film oftare går på bio än de som inte laddar ner film, fortsätter Monique. Den enda slutsatsen man kan dra av det är att de som är filmindustriade laddar ner och går på bio, de som inte är filmintresserade varken laddar ner eller går på bio. Det är inget svar på om de som går på bio hade gjort det oftare om de inte kunnat ladda ner gratis. Det hade han ingen kommentar på. Hans vittnesmål saknar påverkan på uträknandet av skadeståndsanspråken.”

Det görs fler exempel på hur Danmark och Finland i flera fall har dömt ut skälig ersättning vid medverkan till  upphovsrättsintrång. Moniqe säger att hon liksom Danowsky tycker det är svårt räkna ut, men anser att det är rimligt att dubblera den ‘skäliga ersättningen’.

Monique menar att det varit omfattande, en hel piratkopieringsindustri, och att det är därför anspråken är så stora. Hon anser inte anspråken ska jämkas så det blir billigare än om det vore laglig verksamhet. Det är uppsåtliga brott som skett i kommersiell och industriell skala, säger hon.

[Läs också i Debatt på Expressen, Carina Rydberg om sin syn på The Pirate Bay]

Monique går igenom hur uträkningen har gjorts för skadeståndskraven. Uträkningen har multipliceras med antalet nedladdningar angivna på TPB. "Räkneverket stämmer inte, men det är marginella avvikelser. Ingen har påstått annat", säger Monique. När tingsrätten ska bedöma den osäkerheten så tycker inte Monique att bevisbördan ligger på målsägande. De har begärt få ut den från polisen men ...

- Monique Wadsted slutplädering

Monique argumenterar kring designen som hon menar är användarvänlig, med toplistor för filmer, spel och musik.

“Den är användarvänlig och anpassad för massa olika språk. Det finns 34 olika språk att välja mellan. Det finns också ett belöningssystem genom att de som tillgängliggör får nån sorts beröm för detta. Hela kulturen och siten har inbjudit till att skapa en piratkopieringsanläggning, menar Monique.”

Hon menar också att syftet, att erbjuda en bra tjänst med så mycket bra och nytt material som möjligt har gått bra och att verksamheten ständigt växt. Idag har de uppemot 25 miljoner regelbundna användare, men redan 2005-2006 var tjänsten mycket välbesökt.

“Det naturliga valet för den som vill hitta en film att titta på gratis. Syftet har varit kommersiellt och att skapa en så stor plattform som möjligt.”

Monique menar att de är juridiskt betraktade ‘medhjälpare’, men det är inte bisittare. Hon anser att de snarare, utanför rättegången sett är huvudgärningsmän eftersom de drivit och tjänat pengar på verksamheten. Det har de gjort utan hänsyn till rättighetshavarna.

Peter Sunde har mest envist påstått att han inte varit delaktig, det är några saker jag vill påpeka, säger Monique:
-Han har varit en nyckelperson i kontakt med Eastpoint avseende annonsering
-Han har också varit den som hittat på nya intäkter, som att sälja statistik över upphovsrättsintrången som förmedlas via tpb
-Han har också varit så betydelsefull att han står angiven som grundare nr3 och erbjöds lika stor andel som Gottfrid och Fredik genom Random Media.

Det fortsätter med att Monique hänvisar till tidigare fall, i bla Norge som hon menar ger stöd för sin uppfattning i hur detta fall ska bedömas, eftersom Norge ska ha liknande avtal och lagstiftning som Sverige.

Monique säger också att enbart Lundström erkänt öppet att han kände till att det rörde sig om upphovsrättsligt material. Fredrik Neij säger han är en oskyldig tekniker som inte förstår vad han varit inblandad i, men han har skapat ett filter för att slippa ta del av brev från upphovsrättsinnehavar som vill de ska ta bort torrentfiler från in site.

Det verkliga förhållandet med Peter Sunde, menar Monique, är att han försökt sälja statistik, han hade en idé att detta skulle beskriva de mest nedladdade verken. Att han inte skulle veta vilka de var, faller på sin egen orimlighet, fortsätter hon.

“Han har känt till att det funnits upphovsrättsskyddade verk, han föreslog en ny kategori som skulle heta ‘tv-shows’. Att sådana skulle finnas som saknar upphovsrättsligt skydd, det finns helt enkelt inte…”

Monique konstaterar också att samtliga tilltalade har förnekat att de känner till, att de inte visste att det fanns upphovsrättsskyddat material, men det är en rättssäkerhetsprincip i Sverige att man inte kan gå runt och blunda och hålla sig ovetande om vad som händer runtomkring en och därigenom undkomma ansvar, argumenterar hon och fortsätter med att hänvisa till det som tidigare sagts.

“Även om de inte känt till de här verken så framgår det att de inte behövt ha sådan kännedom.”

Straffvärdet:

“Här delar jag inte uppfattning med åklagare eller Pontén. Jag menar att straffvärdet är högre än 1 års fängelse. Det handlar om en oerhört omfattning och industriell verksamhet. De har varit fullkomligt medvetna om att det varit brottsligt och de har tjänat mycket pengar på verksamheten. De har sannolikt tjänat uppemot 10 miljoner i nettoinkomst, under ett års tid, under en period när det bara fanns kanske 1 miljon användare.

Men det handlar också om polisanmälningar och de har åtalats och verksamheten har fortsatt utvecklats. När man talar om  lagtrots tänker man normalt på personer som precis blivit dömda som gör samma sak igen. Men jag menar att det de dessa personer gjort är ett uppenbart lagtrots. När de inte bara trotsar lagen utan också spottar på upphovsrättsinnehavarna och ber dem rent ut sagt dra åt helvete.

De har alla gjort sig skyldiga till allvarliga överträdelser”

- Pause på en kvart.

- Monique Wadsted slutplädering Monique argumenterar kring designen som hon menar är användarvänlig, med toplistor för filmer, spel och musik. "Den är användarvänlig och anpassad för massa olika språk. Det finns 34 olika språk att välja mellan. Det finns också ett belöningssystem genom att de som tillgängliggör får nån sorts beröm för detta. Hela kulturen och ...

- Henrik Pontén håller slutplädering

Pontén pratar om att lagstiftningen inte fungerat att upprätthålla och att det gör att ungdomar inte respekterar lagen. Det har blivit ok att håna rättighetshavare öppet. Pontén yrkar på förlängt straff, eftersom de åtalat uttalat att de avser fortsätta driva siten.

1995 var lägsta antal biobesök som uppmäts, säger Pontén. 2008, 15,2 miljoner, en nedgång på 1 miljon sedan tidigare år, vilket är avgörande för en lågmarginalsmarknad. Främst de unga har gått mindre på bio.

Vi konsumerar allt mer rörliga bilder, den enda rimliga förklaringen är att det laddas ner filmer, fortsätter Pontén. Enligt SOM 16 milj filmer varje år.
Den som laddar ner en film normalt sett inte köper samma film, det säger sig självt, tycker Pontén.

Wallis forskning är motsägelsefull säger Pontén. Nr 9 på Music Lessons säger rakt upp och ner att en större grupp köper betydligt mindre. ‘Distributörerna förlorar traditionell affärsverksamhet’, står också rakt uppochner. Det kommer till andra, men det hjälper ju inte distributören.

Pontén argumenterar också för skadestånd som verkar preventivt. Han menar att de (de åtalade) bör stå för hela skadeståndsanspråket och att de är ansvariga själva för att kontakta huvudgärningsmännen om de anser att de ska stå för ersättning också.

- Henrik Pontén håller slutplädering Pontén pratar om att lagstiftningen inte fungerat att upprätthålla och att det gör att ungdomar inte respekterar lagen. Det har blivit ok att håna rättighetshavare öppet. Pontén yrkar på förlängt straff, eftersom de åtalat uttalat att de avser fortsätta driva siten. 1995 var lägsta antal biobesök som uppmäts, säger Pontén. 2008, ...