Tankar om Covid19 (Corona-viruset)

Det krävs inte jättemycket fantasi för att extrapolera och dra slutsatser om konsekvenserna av Covid19 på samhället i stort. Här är mina tankar. Givetvis helt utan expertis.

Arbetslöshet och de äldre/utsatta grupper

När ingen reser så försvinner intäkterna för alla som försörjer sig på att vi reser. De flesta företag har inte pengar sparade för att överleva flera månader helt utan intäkter, så de kommer alltså gå i konkurs ganska omgående. Detta gäller hotell, restauranger och alla andra delar av nöjesindustrin som får sina intäkter av att folk gör annat än jobbar och är hemma.

Regeringen har kommit ut med krispaket som ska hjälpa större företag, men detta omfattar inte familjeföretag och de som har enskild firma. Dessa får klara sig bäst de kan.

Alla uppoffringar görs för att de äldre och andra i riskgrupper ska slippa bli sjuka. Samtidigt läser vi om hur personer över 70 vägrar stanna inne och avfärdar Covid19 som en förkylning. Det är ett beteende som kommer skapa konflikt när allt fler finner sig arbetslösa och har uppoffrat allt, samtidigt som vissa äldre inte ens kan göra uppoffringen att stanna inne.

Det här kommer förstås leda till en diskussion om hur mycket ekonomiska kostnader det är värt. Vad får det egentligen kosta för samhället för att rädda dessa liv?

Jag förutspår att toleransen och sympatin för riskgrupperna kommer avta ganska fort i takt med att arbetslösheten ökar.

Upplopp och plundring

Ett annat orosmoln är våra utanförskapsområden och chansen att många poliser i ordningsverksamheten blir sjuka samtidigt. Vi har problem med respekt för regler på våra akutmottagningar även under normala omständigheter. I utanförskapsområden bor man trångt och med flera generationer i samma hushåll. Det betyder att smittspridningen där kommer vara väldigt snabb (liknande hur det är i södra Europa) och samtidigt är kunskapen och den kulturella förståelsen väldigt låg.

Det blir en intressant utmaning att försöka hålla stora grupper av bråkiga människor lugna, med tillhörande kommunikationsproblem. Hur länge tar det innan frånvaron av vård uppfattas som ett uttryck för majoritetssamhällets rasism? Hur länge tar det innan det utmynnar i upplopp? Som sedan sprider sig i allt fler utanförskapsområden som ser chansen att härja och plundra när ursäkten finns.

Detta i kombination med färre poliser är inte en särskilt orimlig situation och det kommer förstås inte bli roligt för någon.

Den globala ekonomin

Vissa tror att detta kommer gå över inom någon månad. Själv har jag väldigt svårt att se det. Även i Kina där man tog till de drakoniska åtgärder som bara en diktatur kan göra, har det tagit snart fyra månader innan man börjar se en vändning i ekonomin. De första fallen i Kina rapporterades i slutet av December.

Många länder har inte möjligheten att agera som de gjorde, varför man försöker dra ut på eländet så det ska ta längre tid och man bedömer det som helt orimligt att kontrollera spridningen när man har samhällsspridning. Man försöker inte ens. Det betyder att det kommer ta mycket längre tid innan man uppnår sk flockimmunitet. Givet att antalet intensivvårdsplatser inte ökar dramatiskt så kommer det ta mellan 15-30 år innan Sverige har uppnått flockimmunitet. Det är naturligtvis helt orimligt. Därför handlar det inte om att uppnå flockimmunitet genom smittspridning, utan om att begränsa antalet som behöver vård till dess det finns vaccin att tillgå.

Vaccin säger experterna ligger uppemot ett år bort. Och när vaccin finns så ska det tillverkas och distribueras. Enbart detta tar förmodligen månader eftersom hela världen kommer efterfråga detta. Detta kan förkortas avsevärt om det som vissa tecken tyder på redan existerar behandlingar avsedda för malaria och HIV som har effekt på virusets dödlighet. Men det är inget vi vet ännu.

Samtidigt har inte USA ännu nåt sin kulmen i smittspridning och när så sker, kommer deras ekonomi rimligen krascha ännu mer. Jag ser det därför som helt orimligt att vi ser en ljusning i den globala ekonomin inom mindre än 12-18 månader. Möjligen Kina undantaget, om de kan undvika ny spridning, vilket kanske inte är helt rimligt på längre sikt.

Ljus på sikt

På sikt så har vi naturligtvis enormt potential för uppgång i ekonomin, så som vi sett historiskt efter krig och andra katastrofer. De som klarar sig helskinnade kan göra gigantiska klipp på aktiemarknaden, eftersom alla företag som överlever har enorm potential att klättra, när världsekonomin väl kommer på fötter igen.

Eftersom det är svårt, för att inte säga omöjligt, att exakt avgöra när denna vändning kommer så brukar man rekommendera att sprida ut aktieköpen över tid. Så om du t.ex. har 50 000 att köpa aktier för, så kan du sprida ut köpen på 5000 över 10 månader.

Samtidigt bör förstås inte alla pengar läggas i en enskild aktie, om du inte känner dig väldigt säker på att just det företaget kommer gå jättebra. Istället kan man sprida ut risken genom att köpa aktiefonder, eller använda en AI-styrd tjänst som Opti där man då väljer riskexponering. För maximal vinst över tid fördelar man alla insättningar på aktier. Jag är inte sponsrad av Opti, men jag använder den själv och tjänar ingenting på denna rekommendation.

Vad kan vi lära?

Sverige har nu som politiskt i alla kriser historiskt agerat senfärdigt, försiktigt och utan mod. Om det varit ett lyckat recept denna gång återstår att se. Men man kan konstatera att våra politiker är inte människor som premieras personligen och karriärmässigt av att visa mod, ta risker och agera handlingskraftigt. Vill vi ha andra egenskaper hos våra ledare så behöver vi ett system som premierar och ger incitament till detta. För det gör bevisligen inte vårt nuvarande.

Vi har inte heller någon god förmåga som land till krismedvetenhet. Att planera för det värsta och hoppas på det bästa kostar pengar och resurser. Våra grannländer har måhända skäl att inte se fullt så problemfritt på framtiden, varför de inte har skänkt bort och avskaffat sådant som militär, beredskapslager och krismateriell i stor skala för samhällskriser som denna.

Men inte heller på individuell nivå så är folk särskilt bra på att ta ansvar för sin egen trygghet och försörjning. Vi tycks förvänta oss att det allmänna ska se till vår trygghet från vagga till grav och bevisligen lämnar mognaden och ansvarstagandet en del att önska när en stor andel av befolkningen inte ens klarar att lagra toalettpapper för mer än en vecka i taget. Det tycks dock vara en global brist och inte något typiskt svenskt!

Medvetenheten och förmågan att få information från mer än de svenska offentliga källorna är också för många som inte har Twitter begränsad. Jag har i mitt flöde fått information från alltifrån Amerikanska och Brittiska till Italienska experter, Italiensk och Iransk sjukvårdspersonal etc. För den som får all sin information filtrerad genom Svensk Statsmedia eller Folkhälsomyndigheten så försvinner väldigt många nyanser och det ger en fattigare och mer likriktad diskussion. Inte primärt för att den avviker, men för för att andra källor ibland har mycket högre pedagogisk förmåga.

Exempelvis finner jag den brittiska presskonferensen oerhört mycket mer givande än dess svenska motsvarigheter, trots att de i stort har samma budskap.

Boris Johnson – presskonferens 19 Mars
Pedagogisk video från Kurzgesagt (YouTube)

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: