Tobleråne och barbra straisand-effekten

Någon borde förklara straisand-effekten för sossarna, samt ge dem en dos självdistans, eller två.

Att bli upprörd över att någon drar upp tobleroneaffären igen är liksom bara dumt, ur alla hänseenden. Det gör inte att någon inte redan frälst får mer sympatier för Mona Sahlin och det som hade kunnat vara en liten groda blir nu en enorm påminnelse om exakt vem det är som ska få leka med statens platina-kreditkort under fyra år framöver.

Vänstern lovar runt just nu, som alltid, eftersom deras politik går ut på att göra så många beroende av staten som möjligt för att garantera sin egen framtida makt. Det är också populärt att leka jultomte och dela ut massa saker och låtsas som att ”det är lugnt, någon annan betalar”. Men i praktiken är det du och jag som betalar. Genom skatt och genom uteblivna jobbmöjligheter.

Det är nämligen vad vänsterns politik i praktiken innebär. Och nej, innan ni börjar hamra på tangenterna i kommentarsfältet – jag är inget fan av Alliansen. Jag skulle inte pissa på Fredrik o Co om de brann, men det innebär inte att jag kan låta vänsterns dumheter stå oemotsagda.

之乎者也 förklarar bra varför Alliansen är lika dumma i huvudet.

Andra om detta: HAX, Aftonbladet, Expressen, Politikerbloggen, 2,