Problemet med ”flyktingbarn”

I Norge har man kommit fram till att 9 av 10 sk ”ensamkommande flyktingbarn” i själva verket är över 18 år och ljuger om sin ålder. Varför gör dem det? Jo, för att barnkonventionen säger att flyktingbarn som inte har någon familj att återvända till ska ha rätt att stanna och få asyl i det land de kommer till.

I Sverige bryr man sig inte om att kontrollera åldern, på det sätt som görs medicinskt i Norge. Istället accepterar man i stort sett rakt av åldern som den uppges, även om det visat sig i efterhand att den kan skilja sig så mycket som 10 år från personens egentliga ålder!

Finns det goda skäl att tro, att när 90% av alla sk ”ensamkommande flyktingbarn” i Norge egentligen är vuxna som fuskar, att siffrorna i Sverige också torde vara något liknande, eller är det rimligt att anta att just de flyktingar som kommer till Sverige är mycket ärligare? Nej, givetvis inte. Det är förstås sannolikt lika stor del vuxna som ljuger i Sverige.

Politiskt Inkorrekt skrev om detta för länge sen och postade också bilder på de ”barn” som i själva verket uppenbart är vuxna. Det tog ett tag innan även gammelmedia blev tvungna att skriva om detta, även om det förstås är politiskt inkorrekt att medge att fusket är så utbrett.

Det värsta anser jag är att det går massa resurser till dessa fuskande vuxna, som borde gått till verkligt ensamkommande flyktingbarn. Ett cyniskt missbruk att en ursprungligen god, human tanke om att hjälpa de mest utsatta barn som verkligen behöver denna hjälp.

Det är något som djupt upprör mig. Precis som det uppenbara missbruket av asyl, när man ena stunden hävdar sig vara under dödshot i hemlandet, för att efter att ha fått asyl reser tillbaka på semesterresa till samma land. Eller när man gifter och skiljer sig helt cyniskt, för att utnyttja anhörig-regler för invandrare (ej flyktingar).

Jag förstår att man har bättre utsikt för att få ett gott liv i ett land som Sverige, än i krigshärjade länder som Irak, Afghanistan etc. Rent principiellt stödjer jag fri rörlighet och fick jag bestämma skulle vem som helst kunna flytta till Sverige. Men lika principiellt är jag emot social välfärd finansierad av tvångsintagna skatter (finns det nån annan sort?) som systematiskt utnyttjas av cyniska människor helt utan skrupler, vilket är vad som sker i Sverige idag.

Man kan inte ha system som baseras på tvångsintagna skatter och som sedan helt godtyckligt kan utnyttjas av skrupelfria människor. Det minsta man kan begära är att man använder den medicinska teknik som finns, för att validera åldersbestämmelser hos barn. Jag har svårt tro det kan ha en felmarginal på tio år.

Andra om detta: HAX,