Genusperspektiv på relationsrådgivning

Ibland tycker jag det är väldigt uppenbart vilken skillnad vi gör på människor, beroende på vilket kön det gäller. I det här exemplet handlar det om en kvinna som inte får sex av sin partner. Relationsexpertens råd är att kräva sex och dumpa om hon inte får det. Jag har väldigt svårt att se att en man hade fått det svaret om han ställt samma fråga. ”Kräv sex av henne, eller dumpa!”

Rimligen, om ens partner inte har någon sexlust, så är något på tok. Det kan vara rent hormonella anledningar, stress, livssituation på olika sätt etc. Kanske bägge gått ner sig och slutat bry sig om sitt utseende så man helt enkelt inte längre tänder på varann?

Sexlust är ett tecken på god hälsa. Om lusten tidigare funnits och nu försvunnit, så kan det finnas skäl att fundera på varför. Det kan också vara så att man inte är lagd för monogama relationer och kanske bundit in sig i en livssituation man helt enkelt inte alls trivs i, pga av samhälle och närstående människors förväntningar på hur det ”ska” vara.

Oavsett kön, har man gift sig och faktiskt vill lägga något värde i det löfte man avlagt (något jag personligen har svårt se mig göra), bör man rimligen också vara motiverad att ta lite mer ansvar än att ställa sin partner mot väggen – kräva sex – och om man inte får sitt behov tillgodosett dumpa. Det är inte ett vuxet förhållningssätt. Vad är det för slags cynisk relationsexpert Expressen har egentligen?

Givetvis kan man inte leva i en relation i längden där sexlivet inte fungerar. Man ska inte kompromissa med behov i längden (däremot kan man kompromissa med önskemål), det mår ingen bra av. Men är man i ett förhållande bör man också försöka hjälpa varann genom svårigheter och inte bara kräva saker från en partner, som kanske just för stunden inte kan prestera. Det är ett givande och tagande i ett förhållande. Inte en fråga om att leva upp till ett avtal som nån slags affärsrelation där man bryter kontraktet när motparten inte presterar.

Kan man inte lösa biten med den sexuella lusten, kommer givetvis inte förhållandet funka i längden. Ett sätt att lösa det, kanske kan vara att öppna upp förhållandet sexuellt. Men det beror ju helt på vad man har för relation till sin och sin partners sexualitet. I regel löser man inte problemet med en dålig soppa genom att blanda in ännu fler kockar. Sex är för många människor, är inte bara ett tekniskt behov utan ett emotionellt.

Problemet med statsfeminismen är att den totalt osynliggör ena sidan av genusfrågan. Den lägger all skuld på snoppmänniskor och glömmer att fittmänniskor ofta behandlas på sätt som vore otänkbara att göra/säga gentemot en man. Därför är jag glad att det finns siter som Genusmagazinet och Genusnytt som tar upp den sidan. Här är mitt lilla strå till stacken.