ADD?

Jag har sedan jag var ganska liten haft svårt fokusera på samma sak en längre stund. Det var länge inget problem, eftersom jag var högpresterande och klarade av att göra det mesta på kort tid. Sen att skolan bara bestraffar lättlärdhet innebar i praktiken att jag slutade göra klart saker och gjorde dem först när det samlats ihop till sådan mängd att det kändes värt mödan.

När jag blev äldre började det bli svårare. Jag kunde läsa, men det krävde sådan koncentration att allt annat försvann. När jag läste blev jag totalt okontaktbar. Hörde inget vad någon sa och tappade tidsuppfattningen. Men ju mer koncentration läsandet krävde, desto mer ansträngning tog det av mig och inte sällan insåg jag att jag suttit och vänt sidor med ögonen rutinmässigt vandrande över texten, medan tankarna försvunnit iväg på helt andra håll.

Jag var aldrig överaktiv, babblig och sådant som är typiska ADHD-drag för pojkar. Tvärtom var jag tystlåten, men satt sällan still. Jag satt och ritade saker nästan jämt, hade svårt koncentrera mig på vad läraren sa (även om det var lättare lyssna än att läsa) och drömde mig bort i andra tankar. Jag blev lätt störd av ljud i koncentrationen och har alltid haft svårt följa med i konversationer med flera människor samtidigt. Jag börjar tänka på annat, slutar ta in vad andra säger och ”zoomar ut”, som en vän till mig brukar säga.

Idag läste jag en artikel som handlade om just hur ADHD uttrycker sig hos tjejer och det stämde väldigt väl in på mig. Just eftersom hyperaktiven (ADHD) inte funnits hos mig, samt att jag haft lätt att lära (med lite koncentration), så har jag aldrig känt mig som något typiskt ”bokstavsbarn”. Först när jag blev äldre började koncentrationssvårigheterna bli ett problem på riktigt, som att bo själv och försöka hantera ett hushåll när man har noll organisationsförmåga och aldrig klarar avsluta projekt.

Så, jag gick in på adhdkvinnor.se och läste lite, bland annat screeningtest för ADHD. Av dessa sex frågor stämmer de första fem till 100%, vilket alla som känner mig kan vittna om. Det som inte stämmer är hyperaktiviteten, som jag som sagt inte upplever.

Idag har jag en vän som hjälper mig hålla rutiner för t.ex. städning, vilket annars tenderar dra på sig tills jag börjar få svårt att ta mig fram. Jag brukar säga att jag har ”hög tolerans för stökighet”. Dvs. jag noterar helt enkelt inte att det är stökigt förens det blir ett praktiskt hinder för mig. En annan vän (med enastående organisationsförmåga) hjälpte mig skriva schema för min vardag, med specifika tider att göra saker, vilket också underlättar eftersom jag annars lätt fastnar i något och inte fördelar tiden på ett sätt som gör att alla måsten går ihop.

Jag skjuter också gärna upp saker som kräver fokus och ansträngning i koncentration. Jag är notoriskt dålig på att avsluta projekt, men påbörjar gärna nya. Jag hade hela tiden problem i skolan med skriftliga prov, eftersom jag även när jag ansträngt mig och kunde ämnet lyckades göra massa slarvfel som gjorde att jag aldrig kom upp i MVG om inte marginalen var stor tack vare ett större antal frågor (så jag hade råd med några slarvfel). Jag tappar bort saker och jag är dålig på att hålla tider (vilket jag motverkar genom att avsätta hela dygnet till att fokusera på dit jag ska, vilket är väldigt energikrävande, men jag är säker på att komma dit i tid).

Det skulle förklara en hel del om det faktiskt är så att jag har ADD. Andra med diagnos eller liknande upplevelser får gärna kommentera!

  • Mikael Hedberg

    Kan tänka mig att det stämmer. Jag känner igen en hel del av attributen från min sambo, som vi tror har ADD (håller sakta på att jobba sig igenom sjukvårdsbyrokratin för att hamna på rätt ställe för en utvärdering).
    .-= Mikael Hedberg´s last blog ..Piratpartiet, IP-adresserna och fusket =-.

  • MrArboc

    Jag känner igen mycket – håller på med utredning nu. En varning: Det tog drygt två år att ens få påbörja utredningen…
    .-= MrArboc´s last blog ..Dagens måsteläsning! =-.

  • Andreas

    Det stämmer väldigt väl in på mig med, men i mitt fall så är det mer troligt att det är någon mildare form av aspergers. Det slog mig för ca. 1 år sedan att det kunde vara en anledning till att ja inte var som andra, gjort ett antal tester på nätet och de har alla sagt ”mycket stor sannolikhet” eller liknande för aspergers. Men nu är man så gammal (27år om 10 dagar) så det spelar ingen roll om jag blir utredd eller inte. Vetskapen om att det kan finnas en anledning till varför jag är ”udda” har stärkt mig och jag är mer självsäker nu än tidigare.

  • Yuri

    Jag tror att man bör ha lite mer uttalade symptom för att få diagnos ADHD. En typisk ADHD patient som behandlas med Retalin har svårt att ens sitta stilla i en minut och klarar inte av att stå stilla i två minuter. Sen så brukar ADHD patienter i Sverige få sin ADHD diagnos mycket senare i livet på narkomanvården där man utreder deras amfetamin missbruk.

  • Yuri: Som sagt, jag tror inte jag har ADHD, jag tror jag har ADD.

  • nef

    @Hanna
    ADHD och ADD är samma sak. ADD är den gamla benämningen från DSM III som ändrades i DSM IV.

    • nef: Jasså? I amerikanska sammanhang har jag sett dem användas med distinktion?

  • Anonymous

    Jag tror jag har en ytterst lätt form av ADHD.. Jag har inte svårt att sitta still, på punkt 6, om jag har något för mig, men t.ex. när jag har genomgångar med fel sorts lärare, dom som gör att man inte känner sig delaktig, så skenar tankarna iväg! Jag är dock en av de mest lättlärda personerna jag känner, så det har aldrig blivit ett speciellt stort problem!
    Dock sitter jag näst intill ALLTID och skakar på benen, samtidigt som jag ritar(kladdar..), jag tappar fokus om jag läser en liten stund, och istället börjar jag tänka på annat.. Dock om jag är intresserad av det jag gör kan jag bli superfokuserad, har inga problem att vara med i stora diskussioner, organisera m.m… Så för mig känns det som att jag har ADHD, som jag kan stänga av, typ :P

  • Sven Banan

    Du är en helt normal människa och inte någon bokstavskombination.
    Människan är gjord för att röra på sig och inte för att sitta still.

  • Christer

    Jag har nyligen fått diagnosen ADD. (Det gick ganska fort för mig att få det utrett, några månader från att jag begärde hjälp via husläkaren till ställd diagnos.)

    Din beskrivning hade nästan lika gärna kunnat gälla mig, jag känner igen mig på pricken i nästan allt. Det var nästan lite kusligt att läsa.

    Men det har också fått mig att förstå att jag måste ta kontakt med min läkare igen för jag inser nu att den satans grisen duckade för att ge mig vård på ett mycket fult sätt. (Genom att påstå att mina problem inte bottnade i att jag har ADD.)

    Tack för det här inlägget!

  • WysiWyg

    Jag halkade in på ett bananskal i mina diagnoser, jag har Aspergers, ADD och (förmodligen) Narkolepsi. (bad combo, trust me).

    Förutom problemet att inte få så bra på skriftliga test så stämmer exakt allt du skriver in perfekt på mig, med undantagen att ”vännerna” som hjälper mig kommer från boendestödet.

    En av de bästa delarna med att få min diagnos är att det öppnar upp en hel värld av rättigheter iom LSS (teoretiskt sett kan man få dessa även utan konkreta diagnoser, men vi vet väl alla hur glada kommuner är i att öppna plånboken så…), inte minst rätten till just boendestöd (som kommer dagligen och hjälper mig fokusera).

    En annan häftig grej är att jag har rätt till tandvård för samma pris som vanlig sjukvård (och jag tror att det räknas mot högkostnadsskyddet också!).

    Så, om du nu inte skulle ha sådan tur att få dina diagnoser helt apropå, så tycker jag definitivt att du ska börja försöka rota i det.

  • Ibland känner jag mig DAMP ADD till tusen. Man liksom bara går runt och driver bland husen.
    .-= Rakel´s last blog ..Gäller naturlagarna också kriminella med ADHD och ADD? =-.

  • Tuxie

    Jag har också en ”ADD” diagnos, eller ”Predominantly inattentive ADHD” som det numera kallas: http://en.wikipedia.org/wiki/ADHD_predominantly_inattentive med drag av Aspergers (men inte så pass att jag har en sån diagnos).

    Jag har de flesta typiska drag. Dagdrömmare, väldigt rastlös men lugn utåt (kan ibland uppfattas som apatisk), hög IQ men låga skolbetyg som består av nästan bara ettor och några femmor, har svårt att hänga med i filmer utan undertexter, selektivt minne, pedant på detaljer men slarvig med helheten, blir lätt överväldigad och handlingsförlamad av uppgifter som inte har tydlig början och slut, osv.

    Blir maniskt intresserad av olika saker under korta perioder för att sedan helt tappa intresset. Dock vet jag att intresset oftast kommer tillbaka en ny period långt senare så numera pausar jag bara mina påbörjade projekt utan dåligt samvete och stoppar undan allt tillsvidare.

    Har som vuxen lärt mig att på egen hand parera de flesta av svårigheterna utan mediciner. Det har iofs gjort mig nästan lika eftertänksam som Dexter innan jag öppnar munnen vilket inte alltid är så bra heller. :) Men jag har lärt mig att utnyttja mina mentala toppar till att vara hypereffektiv och att ta det lugnt i svackorna för då kommer man till nästa topp fortare. När jag var yngre höll jag istället på att slita ihjäl mig själv mentalt med allt ”kragryckande” men jag har lärt mig att det inte GÅR att ”ta sig i kragen”, man blir bara deprimerad.

    Mediciner kan hjälpa men de har biverkningar också, främst sexuella sådana. Ritalin och Concerta får mig att funka bättre socialt och får mig att klara saker som att betala räkningarna i tid och laga mat även när jag är själv, men de gör mig nästan impotent så jag har slutat att äta dem. Har istället fixat ALLA räkningar på autogiro och hittat (trial’n’error) andra små trix för att hantera min vardag.

  • Brulle

    ADHD i lindrig form är väl mycket vanligare än man först trott, en på fem eller något? Så varför inte.

    Jag känner igen mig i nästan allt du skriver, men för egen del klarar jag mig utan diagnos, så vi kanske upplever problemen olika. Men jag drömmer mig bort ibland när folk pratar till mig, störs lätt av ljud i omgivningen (det är hopplöst att försöka läsa om TVn är på) och skjuter saker på framtiden. Det var näst intill omöjligt att plugga innan och det var ett stort projekt att hitta rätt ”studiemusik”, för tystnaden i sig är distraherande nog och särskilt då man har grannar som väsnas emellanåt.

    Jag är usel på att passa tider, är lat och småsaker som att städa och laga mat kan kännas som projekt ibland. Jag känner att jag åstadkommit när jag fått den där kicken och börjat städa ordentligt och plocka undan saker, tvätta, diska och göra någon enstaka läxa. Det är sådant som jag aldrig gör regelbundet i vanliga fall.

    När jag skriver prov kan jag t ex strunta i att kontrollera mina svar, för att det ”är jobbigt”. Hur dum får man bli liksom ; )

    Men allt detta attribuerar jag hellre till ”lathet” än ”ADD”. En diagnos skulle inte hjälpa mig – lathet är något jag kan arbeta med att komma ur…

  • Hej Hanna. Jag har en dotter som fick diagnosen ADD för några år sedan. Gå gärna in på min hemsida http://www.aduct.se så kanske du får lite tips och idéer på hur du kan lösa din vardag, även om det låter som om du har hittat några typiska sätt (schema till exempel) för att få vardagen att fungera.
    Hälsningar Malene

  • Hej Hanna! Hoppas du har det bra. Känner också igen mig mycket i det du skriver, och var faktiskt hos läkaren i förrgår eftersom jag under drygt ett halvt årtionde varit medveten om mina stora koncentrationssvårigheter och velat kolla om det gick att göra någonting åt. Jag misstänkte också att det kunde röra sig om ADD utan h, för jag är väldigt lugn annars. Läkaren sade dock att hon tydligt kunde se att det rörde sig om hyperaktivitet också, så som jag satt och gungade med benet jag hade korsat över mitt andra och hela tiden pillade på pappret jag hade i handen och sådant. Hon sade att hyperaktiviteten ofta visar sig på ett helt annat sätt hos kvinnor. Just sayin’ ;) Vidare ansåg hon också att min tendens att försöka hitta på någonting under tiden jag väntar på något bero på att jag är hyperaktiv och rastlös, medan jag själv snarare ser det som att jag utnyttjar min tid effektivare. Hon kunde vända på det mesta O_o

    • Tack för din kommentar kendra, det ska bli intressant se vad de säger. Var det familjeläkaren du pratade med?

  • Nej, hon är inte vår familjeläkare utan en läkare som min yngre syster går till med något besvär just nu. Hon är överläkare på den vårdcentralen, och är om jag förstod det rätt åt specialisthållet på ”sådant”. Memorerade inte vad hon sade att hon var, tyvärr.. De ska i alla fall göra lite blodprover och så ska jag skickas till någon som kan ställa en diagnos ordentligt. Funderar du på att kolla upp om du har det?

    • Keendra: Ja, precis, men man måste ju gå via familjeläkaren först och han har förmodligen ingen koll alls.. så får jag väl förhoppningsvis en remiss till nån som är lite mer specialiserad på just ADD/ADHD sen hoppas jag… :S

  • Anna

    Först igår efter 32 år och massa depressioner,hetsätning,social fobi som bara förvärrats förstog jag att det kan vara ADD som passar in på mig. Hett tips till er alla som googlat på adhd och add, kolla även fetma samt depression. Båda dessa är symptom på adhd/add . Jag hade ingen aning om det, ingen av alla de tusen psykologer jag har stött på har frågat något om detta. Alltid omtyckt,satt mig i svåra situationer men aldrig råkat riktigt illa ut, träningsnarkoman när jag inte är obese (vägt allt från 50 kg-130 kg i vuxen ålder.) deprimerad, orolig, allt stämmer på mig och det paradoxala är att det känns bra att få veta att jag är lite utvecklingsstörd: ) Ska till läkare för utredning nästa vecka,tänker faktiskt inte börja medicinera, så mycket som har släppt i det som vart mina begränsningar bara av att veta att det är add. Många kramar Anna.

  • Sweet

    Jag har precis fått diagnosen ADD. Jag var jätteduktig i skolan när jag var yngre, men pallade inte med trycket när jag blev äldre, vilket resulterade i flera deprissioner från 14 års ålder tom 20 (som jag är idag). Orkade inte gå färdigt gymnasiet osv. Men det känns som att allt börjar ordna upp sej. Det är helt klart värt att göra en utredning. Jg tycker att det är coolt att jag är annorlunda!

  • Jajja_81

    Hej, jag har diagnosen ADD sen 10 år tillbaka… jag känner så väl igen mig i det du skriver…..