PRV läcker till media

Peter Sunde berättar på sin blog om hur ett mail till PRV ang. försöket från ett företag att kapa The Pirate Bay-loggan ist. lett till ett mail från en reporter från Sveriges Radio. Mailet till PRV har alltså läckt, genom avsiktlig handling, eller genom dålig säkerhet hos PRV.

Ingetdera är förstås acceptabelt. Att en myndighet som samlar information som i många fall kan vara känslig, läcker denna helt godtyckligt, när det inte handlar om samhällsomstörtande information som behöver komma till allmänhetens kännedom.

Det här är vad vi pratar om, när vi pirater säger att alla register och databaser är dömda att läcka och att man därför aldrig ska samla in informationen till att börja med. Sedan är det för sent att försöka kontrollera var den tar vägen. Information wants to be free, och att naivt tro att datainsamlande myndigheter ska kunna hålla tätt är inte bara korkat, det får reella konsekvenser för människor som inte går att förhindra genom reglering.

Därför måste sådana här saker stoppas redan på idéstadiet.

  • Petter Ericson

    I just det här specifika fallet så har det gått snabbt, men jag är övertygad om att anakatas mail hade blivit offentlig handling i vilket fall (liksom i stort sett alla mail som inkommer till en myndighet).

    Så varför är det uppseendeväckande att tjänstemannen Erik Persson ser ett mail från en ”känd” person, i ett ”kontroversiellt” ämne, avgör att det inte finns en möjlighet alls att mailet skulle sekretessbeläggas (vilket är alternativet till att det skulle varit offentligt), och skickat vidare det till sin polare Jens på SR?

    Kanske framför allt: Varför är det dåligt att offentlighetsprincipen gäller?

  • MrArboc

    Mail (precis som analog post) till ett statligt verk är offentliga handlingar precis som förundersökningsprotokollet om Arbogamorden. Vill PP avskaffa offentlighetsprincipen?

    Om det ens är teoretiskt möjligt att en journalist ska få tag på en handling och dessutom hinna skriva ett svar på 1 min och 50 sekunder från den tidpunkt då medborgaren skickade mailet till verket som det påstås låter jag andra spekulera i. Det verkar…. mindre trovärdigt för min skeptiska hjärna.
    .-= MrArboc´s last blog ..Dags att tänka om? =-.

  • Jag lyckas inte kommentera hos Brokep; kanske är tråden för gammal för nya kommentarer. Hur som helst vill jag bara instämma med MrArboc i att korrespondens med PRV (i ett ärende som rör PRV) inte kan anses ”privat” och därför inte heller är sekretessbelagt annat än i vissa fall.

    Peter Sunde tänker troligen på 31 kap. 20 § offentlighets- och sekretesslagen som säger att patentansökan omfattas av sekretess så länge den inte resulterat i ett godkänt patent. Den aktuella korrespondensen med PRV (som har flera registreringsuppgifter att sköta) gäller ett varumärke, och därtill inte en ansökan om ett dylikt utan en invändning mot en redan kungjord registrering. Varumärkesansökningar skall inte innehålla några affärshemligheter, och därför finns det inte heller någon sekretessbestämmelse till skydd för sådana (eller för korrespondens om redan registrerade varumärken).

    Jag vill uttrycka mig som så att myndigheter i normalfallet skall ”läcka” information; det är vad offentlighetsprincipen innebär. När någonting ”läcker ut” trots att det inte borde det, då är det i första hand inte bristen på sekretess hos myndigheten jag ifrågasätter, utan att myndigheten har tillgång till informationen till att börja med. Liksom, om jag månar om min privata korrespondens, då vill jag inte att den skall ”läcka in” till någon myndighet överhuvudtaget. Att jag har ett privatliv är inget argument för hög sekretess hos FRA, utan för hög sekretess hos mig gentemot FRA.

    Att det tog mindre än två minuter för någon på SVT att reagera på brevet till PRV tyder enligt min mening på att någon prenumererar på PRV:s diarium och rutinmässigt begär ut allt som kommer in. Jag vet inte vilka myndigheter som har automatiserat den här tjänsten, men vad jag vet är det fullt möjligt att göra enligt gällande lag, förutsatt att man klarar av sekretessprövningen på något sätt. Själva diariet är dock i princip aldrig sekretessbelagt, utan prövningen avser innehållet i korrespondensen. Eftersom jag inte har läst korrespondensen i fråga vet jag inte hur trolig denna förklaring är.

  • Therese

    En offentlig handling som beläggs med sekretess upphör inte att vara en offentlig handling på grund av detta. En myndighet kan vägra att lämna ut en sådan handling med hänvisning till sekretessen, anser man detta vara fel kan man få saken prövad i domstol.