Kristna värderingar, eller inte…!

Sverige är det mest ateistiska landet i världen. Minst 85% av befolkningen tror inte på en personlig gud, dvs är ateister eller agnostiker. Trots det vill en stollig KD-tant vid namn Else-Marie Lindgren ha in mer rädsla för Gud i politiken.

Sverige anses vara ett av världens mest sekulariserade länder, men KD-ledamoten tror inte att det skulle kännas onaturligt att plötsligt införa lite gudsfruktan i politiken.

– Nej, jag tycker att vi borde ha en mer avslappnad attityd till religionen. Vårt land är ju byggt på kristna värderingar.

Aftonbladet

De ”kristna värderingar” som ofta hänvisas till av religiösa stollar, är emellertid inte alls kristna. Dom är allmänmänskliga, eller ”humanistiska” om man så vill. Det fanns innan kristendomen, i alla kulturer, och de mest kristna kulturer som finns idag är inte fria från varken dödsstraff eller antihumanistiska politiska åtgärder, som årligen skördar tusentals liv i HIV (genom att vägra stödja preventivmedel som kondomer, som fungerar, till fördel för att predika sexuell avhållsamhet, som inte fungerar) och lidande i olika former (som att envist föredra lidande framför human dödshjälp). Dessa främjas och stöds aktivt av just dessa ”kristna” representanter.

Sverige är sekulärt. Kyrkan och staten ska vara separerade från varann. Då kan rimligtvis inte staten gå in och med uttryck kring en kristen gud som ”Gud välsigna Sverige” ta parti för vilken religiös föreställning som ska premieras framför andra. Nog vet jag att det i praktiken är så att kristendomen har en särställning i Sverige, pg av tradition och envisa kvarlevor, som att kyrkofullmäktige röstas fram av politiska partier. Hur var det nu, kyrka och stat separerade, eller inte?

Om man nu ska skandera uttryck av pseudoreligiös natur så vore väl i dessa statskramande tider uttryck som ”All makt åt staten, vår befriare” möjligen mer passande? Det vore ju åtminstone ärligt och ingen kan missta våra ”valda ledare” för att vara annat än de frihetsdödande fascister som dom i praktiken (FRA, IPRED, ACTA, Lisabonföredraget) är.

Och till er kristna som faktiskt tror på eländet; ”What would Jesus do?” är ett populärt uttryck i kristna kretsar. Skulle han likt fariséerna blanda juridisk lag och rätt med utomvärdsliga värderingar, eller eftersträva individens frälsning genom den privata relationen mellan Gud och individen? Skulle han förespråka politiskt korståg för att med svärdet (våld, vilket i praktiken är vad som upprätthåller det politiska maktmonopolet) tvinga folk till korrekt leverne, eller genom personliga relationer?

Kristna partier har inget teologiskt rättfärdigande. De styrs av maktkåta människor som på direkt okristligt manér, likt fariséerna som Jesus så våldsamt kritiserar, vill tvinga sina värderingar på andra människor, så som man gjorde på medeltiden när kyrkan var en maktfaktor och vi fortfarande hade kvar lagar mot blasfemi (något som än idag lever kvar i vissa av våra grannländer, otroligt nog).

Så, kristen eller ateist. KD som parti borde väcka vämjelse. Att överhuvudtaget ha mage att påstå att humanistiska värderingar är kristna, det är kränkande för den majoritet av människor i Sverige som inte är kristna. Och nej Else-Marie Lindgren, en majoritet av människorna i Sverige ber inte. Vi tror nämligen inte på din osynliga kompis Mållg-, jag menar Gud. Och vill du göra det så ska du vara fri att göra det, men var snäll och lämna oss andra utanför dina psykotiska vanföreställningar.

Annat läsvärt: Sagor från livbåten, LouisP, Nonicoclolasos, Blogge Bloggelito,