IPRED-utfrågningen

Jag följde under förmiddagen utfrågningen i Riksdagen (skandiasalen) om IPRED. I panelen fanns åklagarsidan, upphovsrättsivrare och dyl företrädda, men ISP:er och eventuella motståndare till IPRED fick inte göra sig hörda utan frågor kring vad ‘andra sidan’ kunde tänkas ha för åsikter ströks och utfrågarna ombads rikta sig enbart till panelen.

I utfrågningen kring rimliga skadestånd ställdes frågan om hur dessa skall fastställas. I utfrågningen får man känslan av att det är ett minimumvärde som ska vara gällande som rimlig värdering. Det billigaste sättet att tillskaffa sig äldre film t.ex. vore genom att hyra (inte köpa) filmen på VHS (inte blueray eller DVD) för ett värde av ca 25/h film och dygn.

Nu vet vi ju av erfarenhet att det inte är så det går till.

På frågan om inte risken finns att upphovsrättshavarna och dess företrädare missbrukar förtroendet man har från lagstiftarna så sades i korthet att det hoppades man inte och man trodde det var osannolikt, eftersom frågan haft sådant stort genomslag i samhällsdebatten.

Nu vet vi ju av erfarenhet att det inte är så det går till.

Så, slutsatsen man kan dra är att upphovsrätten skall till varje pris försvaras. Lagstiftarna hoppas att deras definitioner och syn på rimlighet också ska gällas hos upphovsrättshavarna, men man gör inget för att se till att så kommer ske.

Naiv lagstiftning av teknisk okunniga lagstiftare som hoppas att allt ska lösa sig fint och fredligt ändå tillslut. Ungefär så kan förmiddagens utfrågning summeras.

Opassande, Johanna Nylander, Christian Engström och Rick Falkvinge skriver också om detta.

Update: Idag skriver också Oscar Swartz om detta.