Har Jesus funnits?

När jag var i tonåren fikade jag med ungdomspastorn Jörgen i den pingstförsamling jag vuxit upp. Vi talade om mina planer för framtiden och jag sa att jag funderade på att läsa teologi. Jörgen varnade mig för att det skulle sätta min tro på prov. Jag förstod då inte varför, men han förklarade att man i teologin får lära sig att evangelierna inte eg. skrevs av Jesus lärjungar, att Moses aldrig skulle funnits. Det lät ju helt befängt!

Iaf om man som jag var uppfostrad sen söndagsskolan med berättelserna om Moses, Josef och hans bröder, Abraham beskrivna som sanna berättelser och inte legender och folktro. Att evangelierna var skrivna av lärjungarna var likaså det en självklarhet. Vem skulle annars ha skrivit dem? De har ju t o m namn efter sina författare!

Ja, det var innan jag kommit så långt att jag lärt mig att evangelierna faktiskt inte ens hade namn i början och att de tillskrevs sina författare först långt senare. Men då hade min tro på kristendomen för länge sedan krackelerat.

Thorleif Strindberg är en person jag hyst stor respekt för och vars webbsite ”Bibelfrågan” jag länge konsulterade för att få svar på alla mina frågor om kristendomen som förvirrade mig under den period isena tonåren när jag som mest ifrågasatte och ville lära mig mer om min dåvarande tro.

Så småningom blev det för mig uppenbart att det inte går att vara intellektuellt hederlig och ha kvar någon som helst tro på att Bibeln och därmed kristendomen är mer sann och trovärdig än någon annan religion. Under en kortare period var jag således teist med dragning mot panteism för att slutligen efter att ha läst Richard Dawkins ”The God Delusion” och helt sonika förlikat mig tanken att den tro jag hade snarare handlade om känslor än om förnuft fick erkänna för mig själv att jag var ateist och naturalist.

Det finns inget behov av en gud för att förklara världen och kristendomen är inte mer trovärdig i sitt anspråk på sanningen än någon annan religion. Det var den slutsats jag motvilligt var tvungen att dra.

”…noteras varken solförmörkelsen, jordbävningen, de mängder av zombier som åter kommit till liv och går runt i Jerusalem eller ens Jesus egen återuppståndelse.

I analysen av Bibeln finns två olika fält. Dels de troende som ignorerar historia och vetenskap för att istället förlita sig på Bibelns eget vittnesmål, sett genom kristendomens dogmatiska tolkning där man helt enkelt demokratiskt ‘bestämt’ att Maria var oskuld, att Jesus var Guds son, att Treenigheten existerar och annat som aldrig sägs i Bibeln, men som blivit den bestämda tolkningen av vad som idag är kristendomen (med tusentals variationer inom olika samfund på i stort sett varenda punkt). Mer om detta senare.

Det andra fältet är det vetenskapliga, där man nyktert, utan att blanda in känslor och så gott det går försöker förhålla sig intellektuellt hederlig och inte falla till emotionellt grundade resonemang om ”hur det måste vara” för att gå ihop med de påståenden som Bibelns författare gör, när man jämför dessa med de historiska källor som faktiskt existerar.

Det finns ett antal berättelser i Bibeln som ingen med uppriktighet kan påstå rimligen kan ha inträffat utan att de 40-talet historiker, författare och krönikörer som fanns i området under denna period bör ha sett dem värda att notera, i synnerhet när de noterat händelser av mycket mindre spektakulär karaktär. Faktum är att Jesus inte nämns alls, annat än i indirekta hänvisningar till hans efterföljare och de berättelser som de kristna uttalar, efter Jesus död.

Philon av Alexandria, som beskrev judarnas liv i området berättar om både Johannes Döparen och Pontius Pilatus, men nämner aldrig Jesus.

Justus av Tiberias säger heller inget vilket en kristen vetenskapsman vid namn Photius av Konstantinopel 800 år senare erkänner förbryllar honom.

Bland de spektakulära händelser som beskrivs i evangelierna, noteras varken solförmörkelsen, jordbävningen, de mängder av zombier som åter kommit till liv och går runt i Jerusalem eller ens Jesus egen återuppståndelse. Onekligen händelser som någon historiker torde ha upplevt viktiga nog att notera, eller hur?

Men tyvärr slutar det inte där. Evangelierna beskriver dessutom saker som kan kontrolleras historiskt och som när så gjorts visat sig vara falska. Kejsar Augustus skulle ha påbjudit en skattskrivning, men den enda skattskrivning som kan anses relevant gällde Judéen. Det omnämnda Galiléen var vid denna period självstyrande och inte skatteskyldigt Rom. Enligt Romersk sed skattskrev man sig dessutom på hemorten för att uppvisa sin egendom, man tvingades inte iväg på annan ort.

Inte heller omnämns de massmord på spädbarn som Herodes enligt evangelierna ska ha beordrat, i jakten på Jesus. Det råder inte brist på kritik mot Herodes i texterna efterlämnade av den judiske historikern Flavius Josefus men inget nämns om massmorden på pojkbarn. Texterna av Josefus som omtalar Jesus är andrahandsinformation, eftersom Jesus redan var död sedan länge (Josefus föddes år 37 när Jesus redan isf skulle varit död). Texterna anses också vara åtminstone delvis förfalskade.

Men Bibelns evangelier är inte ens konsekventa sinsemellan:

Lukas och Matteus evangelium säger att Jesus föddes när Quirinius var ståthållare i Syrien, vilket han blev år sex efter vår tidräkning, när Herodes redan var död sedan flera år tillbaka och alltså inte i stånd att jaga något Jesusbarn.

Utöver det så kan man inte arkeologiskt bekräfta mycket av det som påstås i Bibeln och därför måste det mesta helt enkelt avfärdas som legender och folktro*.

Den doktrin som fastställdes av den tidiga kyrkan, framförallt i kyrkorådet i Nicea under Kejsare Konstantin, blev grunden för det som idag är självklarheter inom kristendomen men som inte har ett bibliskt ursprung, något få kristna verkar känna till eller ens brytt sig om att ta reda på!

Söndagen som vilodag har sitt ursprung i firandet av Solgudens (Helios) son Mithras, som fortfarande efter kristendomens inträde var den största guden i Romarriket. Judar firar som bekant sabbaten på Lördagar, men Konstantin hade söndagen som helig dag och de kristna accepterade detta och ändrade helt sonika sin vilodag till Söndagar.

Jesus födelsedag firades ursprungligen den 6:e Januari (vilket görs fortf. hos ortordoxa kristna) men eftersom Mithras firades den 25/12 (vintersolståndet) så ändrade man lämpligt nog firandet av Jesu födelse.

Födelseberättelsen om Mithras beskriver också passande (eller opassande för kristendomen) hur han fötts av en jungfru, att herdar gav honom gåvor efter födseln och att denna skett i en grotta. Detta 272 år före Jesus påstådda födelse.

(Det kan också vara intressant att känna till att korset blev en kristen symbol först år 320 och de första bilderna av en korsfäst Jesus uppstod först på 400-talet. Den ”gloria” vi känner som omger Jesus huvud var ursprungligen en symbol tillhörande Mithras, solgudens son, en bild som de kristna kopierade.)

Ibland hänvisas det till Publius Lentulus, som sägs ha varit guvenör för folket i Jerusalem och brevet är ställt till kejsar Tiberius, som regerade mellan åren 14 och 37 e.Kr. Här nedan följer en engelsk översättning av detta latinska brev, som anses vara en förfalskning från medeltiden (1400-tal). Döm själv;

“Here lives at this time in Judea a man of singular virtue whose name is Jesus Christ, whom the barbarians esteem as a prophet, but his followers love and adore him as the offspring of the immortal God.
He calls back the dead from the graves and heals all sorts of diseases with a word or touch. He is a tall man, well-shaped, and of an amiable and reverend aspect; his hair of a color that can hardly be matched, falling into graceful curls, waving about and very agreeable crouching upon his shoulders, parted on the crown of the head, running as a stream to the front after fashion of the Nazarites. His forehead high, large and imposing; his cheeks without spot or wrinkle, beautiful with a lovely red; his nose and mouth formed with exquisite symmetry; his beard, and of a color suitable to his hair, reaching below his chin and parted in the middle like a fork; his eyes bright blue, clear and serene. Look innocent, dignified, manly and mature. In proportion of body most perfect, and captivating; his arms and hands delectable to behold.
He rebukes with majesty, councils with mildness, His whole address whether in word or deed, being eloquent and grave. No man has seen him laugh, yet his manners are exceedingly pleasant, but he has wept frequently in the presence of men. He is temperate, modest and wise. A man for his extraordinary beauty and perfection, surpassing the children of men in every sense.”

Så, vad är problemet med denna målande beskrivning av Jesus? Jo, det finns inga som helst historiska källor som styrker att någon Publius Lentulus alls skulle ha existerat, än mindre det ämbete han sägs ha innehavt, varför texten ifråga är apokryfisk (utombiblisk) och av Katoliker en idag erkänd förfalskning. Ändå används den envist i vissa ohederliga kretsar som ”bevis”.

Av alla fakta vi kan hitta så måste man helt enkelt dra slutsatsen att Bibelns berättelser är folksagor och myter, inte historiebeskrivningar av verkliga händelser. Gillar man berättelserna, så har man förmodligen läst för lite av Bibeln eller har en väldigt i min mening dålig moral, för vad Jesus och framförallt Paulus predikar är inte en moral någon av oss bör sträva efter att leva i enlighet med.

Jag har redan utvecklat detta tidigare, men gör det gärna igen i framtiden, om påminnelser om påståenden som att mannen är kvinnans överhuvud och att homosexualitet är fel inte räcker som påminnelser.

*Detta gäller också Gamla Testamentet. Det finns t.ex. inget stöd för att Judarna någonsin skulle ha varit slavar i Egypten, eller att de skulle ha lämnat Egypten på det sätt som Judisk och Kristen tro beskriver. Några bevis för att Moses överhuvudtaget skulle ha existerat kan man inte finna. Lustigt nog (och mindre lustigt för de som förfäktar Bibelns trovärdighet) är däremot att det finns en berättelse om en egyptisk Farao Akhenaton som bildade en monoteistisk religion. Berättelsen om budorden i GT är en kopia av hur kung Hammurabi fick lagarna av solguden Shamash som har sitt ursprung lång tid innan Judarnas historia.

  • Anonym

    Såg denna lilla artikel i SVD idag: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fralsningsbon-mot-homosexualitet_6149083.svd

    Den avslutas med (angående det statliga monetära stödet till religiösa samfund):

    ”Alla religiösa samfund har säkerligen åsikter och livsstilskrav som du
    och jag kanske inte håller med om. Men att recensera samfunds teologiska
    åsikter, ja, då kan vi inte ha något stöd alls över huvudtaget.”

    Tänk att man kan förstå något men samtidigt vara så införvliad i dagen system att man inte kan se det uppenbara; Självklart ska vi inte ge pengar till religiösa samfund överhuvudtaget…

  • Det roligaste med förfalskningen ovan tycker jag är den underton av homoerotik som det andas. Man kan se framför sig en munk som sitter med andan i halsen medan han beskriver hur vacker Jesus är… :P

    ”his eyes bright blue, clear and serene. Look innocent, dignified, manly
    and mature. In proportion of body most perfect, and captivating; his
    arms and hands delectable to behold.”

    Judar var ju så ofta blåögda.. haha XD

  • Bra inlägg! Kristendomen började som en ”spännande religion” från öster riktad till den romerska marknaden. Den romerska statsreligionen med Jupiter och Mars i centrum var starkt försvagad och folk letade efter andra halmstrån att hålla i. Det fanns flera s k mysteriereligioner i omlopp, kristusmyten var blott en av dem, att den fick en sådan framgång är smått otroligt. Kärnberättelsen är ju tunn och ganska inkonsekvent. Det är inte särskilt troligt att Jesus funnits som historisk person, måhända är han ett hopkok av allehanda helbrägdagörare som vandrat omkring i Judéen, eller inte ens det.

    • Bo Divander

      Din slutsats att det inte är särskilt troligt att Jesus funnits, motiveras på lösa grunder. ”Kärnberättelsen tunn och inkonsekvent”, på vilket sätt menar du då? Det är väl snarare så att indicierna för att Jesus är en historisk person, är tämligen starka. Även Roger Viklund, som är mycket påläst om mysteriereligionerna, medger att Mithraskulten endast kan tolkas utifrån efterlämningar. Det finns inga texter nedskrivna. Om Jesus finns det många nedskrivna berättelser, både inombibliska och utombibliska evangelier. Flera innehåller legendariska drag, men själva kärnan är tydligt autentisk. Den etiska undervisningen är ett exempel på det.

      Nämnde Roger Viklund är väl insatt i religionernas värld, men hans slutsatser är ofta mycket tveksamma. Ta till exempel myten om att Mithras skulle ha fötts ur en klippa, vilket Viklund påstår är en parallell till grottan i Betlehem, Lukas skriver i och för sig ett stall. Ur ordet klippa drar han parallellen till Petrus, som på arameiska kallades Kefas, ”Klippan”. Ett mycket konstigt resonemang. Viklund försöker nämligen på det här viset bevisa likheter i berättelserna om Jesu födelse och Mithras födelse.
      Inte särskilt övertygande. Jag misstänker att Roger Viklund är så ”besatt” av att bevisa att Jesus är en mytologisk figur, att han ibland drar ganska tveksamma slutsatser av det han läser. Ett annat exempel är att Viklund påstår att Paulus inte kände till Jesu underverk, medan han i andra sammanhang skriver att berättelser om gudar eller halvgudar som utförde mirakler, var vanliga på den tiden. Märkligt då att Paulus inte kände till att Jesus, hans eget religiösa föredöme, hade botat sjuka osv. Nej, det är inte särskilt troligt.

      Det finns en del ”populärforskare”, likt Roger Viklund, som försöker bevisa att Jesus tillhör mytologins värld. Deras resonemang tyder dock på alltför långtgående tolkningar av olika religiösa berättelser. Dit hör också hypotesen om att Jesu tidiga efterföljare hade kunskap om Gautama, den förste buddhans liv och lära. För mig förefaller det vara högst osannolikt. Att liknande legender i någon mån berättas om Gautama och Jesus, får nog istället anses tillhöra den allmänreligiösa tendensen att tillskriva sina andliga föredömen och ledare, övernaturliga krafter. Inte att en religion plagierat en annan.

  • Simon Simonsson

    Du får gärna ange källor till dina påståenden ovan… det hade hjälpt till med trovärdigheten!

    • Källorna är länkade, det är bara klicka.

  • Simon

    Som jag förstår det är det mer troligt att Jesus har funnits än Julius Cesar.
    Läs gärna Kristen på goda grunder av Stefan Gustavsson: http://www.credoakademin.nu/shop/kristen_pa_goda_grunder
    Du kanske även blir intresserad av John Lennox’s bok: Guds dödgrävare.
    http://www.credoakademin.nu/shop/Guds-dodgravare
    Lennox har bland annat debatterat med Dawkins.
    Och nej, jag jobbar inte med att sälja böcker, utan tror helt enkelt på Jesus!

    Kort angående historieskrivarna: Är det så att de kopierade andras verk och uppgifter helt och fult? Att alla skrev om allt och precis lika? Så fort A skrivit X, så måste B också skriva X? Eller kanske B tycke det var bra att A skrivit X, så behövde inte han också göra det.
    Jag kan hålla med dig om att det är konstigt att andra inte nämner vissa händelser, samtidigt har vi en enorm upplaga med skrifter/manuskripter, härstammande tidigt från händelsen, som redan nämner det. Sen vad någon nämner och inte kan ju ha mängder med anledningar. Säkert lika många som människor. 

    I början av ditt inlägg så verkar det som att du vill tro. Jag hoppas du finner fram! Allt gott! 

  • Simon

    Kraftfullt svar som talar för att Jesus har funnits!: http://www.credoakademin.nu/index.php/articles/article/har_jesus_funnits
    God läsning! Allt gott!

  • Bo Divandef

    Jag vet inte vem som har skrivit den föregående artikeln, Hanna Söderström ?, men den är tydligt fördomsfull. När skribenten talar om Jesu moral som förkastlig, undrar jag vilka passager i NT som avses? Jag har levt med och läst Bibeln, framförallt NT, under 50 år och blir verkligen förvånad över påståendet. Avses texten där Jesus säger att det inte är det som ta s in i en människas mun, utan det som utgår från hennes mun, som kan anses som orent. Eller när Jesus räddar en kvinna från att bli stenad av män som kallar henne för hora? Eller när Jesus menar att religiösa regler är till för människornas bästa, inte tvärtom? De här textsammanhangen anses av bibelforskarna som autentiska ord av Jesus, vilket naturligtvis inte allt är som står i NT.

    Vad gäller Richard Dawkins är han biolog, inte arkeolog eller bibelforskare, därför ägnar han sig mest åt att påstå olika saker som ligger utanför hans eget forskningsområde. Han har därför begränsat förtroende inom teologin.

    • Teologi är inte forskning, det är religion. Lika lite som studier av Torah eller Koranen är forskning.

      Luk 14:26 – Hata era familjer
      Mat 10:35-36, Luk 12:51-53 – Jag kommer för att splittra era familjer
      Mat 10:37 – Älska mig mer än era familjer
      Mat 19:29, Mark 10:29-30, Luk 18:29-30 – Lämna era familjer för mig
      Mat 12:47-49, Mark 3:31-34, Luk 8:20-21 – Han förnekade sin egen familj
      Mat 5:22, Mat 23:17, 19, Luk 11:40, Luk 24:25 – Sa att ingen ska kalla någon för dåre för då hamnar man i helvetet, men gjorde sen samma sak själv
      Mat 10:14-15, Mat 24:37, Luk 17:26-32 – Han samtyckte till guds mördande i GT.
      Mat 15:4, Mark 7:10 – Han kritiserade de som inte mördade barn som förbannade sina föräldrar
      Mat 7:19, Mat 10:28, Mat 13:41-42, 13:49-50, Mat 25:46, Mark 16:16, Luk 12:5 – Han samtyckte till mord och lidande för alla som inte underkastar sig gud.
      Mat 10:23, Mat 16:28, Mark 9:1, Luk 9:27, Mat 24:34, Mark 13:30, Luk 21:32, Upp 3:11, 22:11, 22:30 – Han ljög / var inte miessias
      Mat 18:34-35 – Han samtyckte till tortyr
      Mark 4:11, Mat 13:10-15 – Han talade i liknelser så att folk skulle hamna i helvetet.
      Mat 23:31-35 – Han trodde på arvssynd och klandrade ättlingar för vad deras förfäder gjort.
      Upp 2:23 – Han ska döda barn
      Upp 14:14-20 – Han ska mörda miljarder människor med en skära.

      Jag kan fortsätta men det räcker nog så.

      • Bo Divander

        ”Teologi är inte forskning”, då är du dåligt uppdaterad. Undrar vad alla bibelforskare skulle säga om ett sådant påstående. Jag ska återkomma om dina bibelhänvisningar. Redan vid hastigt påseende verkar dina slutsatser svagt underbyggda.

      • Bo Divander

        Luk 14:26 betyder naturligtvis inte att hata i den bemärkelsen som du tror. Ordet betyder i det här sammanhanget att sätta något före. Matt 10 och Luk 12 är en förutsägelse om det som skulle komma att hända efter Jesus, under förföljelserna av de första kristna splittrades familjer för och mot Kristus. De som stod fast vid tron råkade ofta illa ut. Självklart var det inte efter Jesu vilja, din tolkning är alltså tendentiös.
        Följande bibelställen från Matt, Mark och Luk betyder helt enkelt att Jesus själv hade lämnat allt för sitt uppdrag, alla som följde honom måste göra samma val. Ändå var det så att Maria, Jesu mor, följde honom under många vandringar. Bland annat var de tillsammans på bröllopet i Kana. Även här är alltså din tolkning klart tendentiös.

        Din tolkning av Matt 15, är en fullständig vantolkning. Jesus kritiserar de skriftlärda för att de lärde människor att inte först tänka på sina föräldrar utan först på gåvor till Templet, citatet är från 2 Mos 20. Alltså inte Jesu egna ord, han uppmanade aldrig till våld och det borde du veta. Likadant med hänvisningen till Mark.

        Matt 7:19, osv, handlar inte om mord och underkastelse. Texterna handlar om människor som vilseleder andra människor, sådana personer tar på sig ett tungt ansvar inför Gud och rättfärdigheten.

        Din tolkning av Matt 18 är också grovt missvisande. Det som handlar om barmhärtighet människor emellan, vad gäller skulder, gör du till ett gillande av tortyr (vilket inte nämns överhuvud ). Intellektuellt ohederligt sätt att läsa texten på.

        Vad gäller Mark 4 och Matt 13, nämns inte alls helvetet. Du drar själv den slutsatsen! I själva verket handlar det om att profetior skulle uppfyllas . Psaltaren 78. Människor hörde men förstod inte. Ibland använde han bilder av motsatt anledning. De skulle förstå bättre än genom teoretisk undervisning.

        Matt 23 handlar inte om arvssynd, ett begrepp som förövrigt Augustinus ”uppfann” några århundraden efter Kristus. Texten handlar om att Jesus kritiserar sina landsmän för att resa monument över profeter som förfäderna slagit ihjäl. Han själv skulle ju komma att tillhöra de mördade profeterna, därför är det tveksamt om Jesus själv har sagt det som står i den här texten. Möjligen antyder Matteus att Jesus själv skulle komma att bli avrättad,
        det gör han även på andra ställen. Kanske förutsåg Jesus sin egen död men det är nog tveksamt, som sagt. Begreppet arvssynd betyder att man ärver sina föräldrars syndiga natur, något som faktiskt Svenska kyrkan lär, däremot är det högst tveksamt om Jesus menade så. Tvärtom sa han att alla barn tillhör Guds rike och att deras änglar alltid ser in i Guds ansikte.

        Dina hänvisningar till Uppenbarelseboken tillhör inte kategorin autentiska ord av den historiske Jesus, det handlar ju om Johannes drömsyner. Det blir därför en trosfråga om man sätter sin tilltro till dem eller inte. Uppenbarelseboken var länge omdiskuterad och somliga delar av den första kyrkan ville inte ha med den i kanon. Ändå togs den med, dock under tvekan. Detta är kyrkohistoriska fakta.

        Sammanfattningsvis; jag menar att du läser och tolkar NT på ett fördomsfullt och tendentiöst sätt. Du är dock inte ensam om att göra det. Med bibelhistorisk bakgrundskunskap förstår man dock texterna bättre.

  • Bo Divander

    Tillägg; Filon av Alexandria och Justus av Tiberias anförs som bevis på att Jesus från Nasaret aldrig existerat. Svaga antaganden eftersom Filon inte heller nämner de kristna och deras verksamhet. Och det är ju bevisligen så att de kristna var verksamma under hans levnad. Varför ingen av dem nämner Jesus eller Jesusrörelsen kan bara bli föremål för spekulationer, kanske var det så att de kristna inte gjorde så starkt avtryck i samtiden som vi tänkt oss. Utan först senare. Eller så väljer Filon och Justus medvetet bort att berätta om de kristna, av religiösa skäl. Jesus hade ju faktiskt varit i opposition till de judiska skriftlärda. Och kristendomen blev efterhand fristående från judendomen (Johannes döparen däremot utgjorde i längden inget hot mot den religiösa makten i Jerusalem).Men, som sagt, jag kan bara spekulera runt detta.

    Andra utombibliska författare som, märkligt nog, nämner Kristus är Tacitus och Josephus. Märkligt därför att Jesus verkade under kort tid och inom ett begränsat geografiskt område, långt från det politiska och kulturella centrumet. Intresset hos Tacitus och Josephus var förövrigt koncentrerat till Rom eller relationen mellan Rom och judarna.

    Mithraslegenden och dess berättelse är överhuvudtaget inte intressant från kristen synpunkt. Att den kristna kyrkan ”kristnade” redan existerande religiösa högtider är inget nytt, det fornnordiska firandet av midvinterblotet runt slutet av december är ett exempel. Ingen bibelforskare skulle av den anledningen betvivla att Jesus överhuvudtaget föddes en gång, i Nasaret förmodligen. Men troligen före år noll och under en annan årstid.

    ”Evangeliernas berättelser skiljer sig åt”, ja självklart, annars vore det ju märkligt. Om alla fyra evangelier hade varit identiskt lika i det stora hela, hade ju misstanken funnits att de hade blivit tillrättalagda. Kanske av senare redaktörer. Olikheterna styrker snarare trovärdigheten i berättelserna. Vilket, bland andra, den kände svenske historikern Dick Harrisson har påpekat.

  • Bo Divander

    Mithraslegenden har milt uttryckt sina svagheter som inspirationskälla för kristen tro. J Warner Walles, bl a, har tagit upp de påstådda likheterna mellan Jesus och Mithras och funnit att de i själva verket är ytterst små. I en del fall kan det vara så att förhållandet är det omvända. Mithraskultens romerska variant kan ha varit inspirerade av moment från berättelsen om Jesus. De två religionerna var ju samtida.