Om Tvångssterilisering på SvD
Jag fick en debattartikel publicerad på SvD Brännpunkt idag.
Läs hela artikeln här.
Artikel på Newsmill: Sterilisering är ett juridiskt krav, inte ett medicinskt
Transsexuell: Könet är något av det första vi bedömer i kontakten med en ny människa och det sker omedvetet på delar av en sekund. Längd, kroppsform, rörelsemönster, röst, kläder etc är alla faktorer som påverkar känslan av vad en person har för kön. Könsorganet är dock inte ett av dessa. För i ärlighetens namn hur ofta går vi och tittar varann under kjolen?
Kraven som ställs på oss med transsexualism har varierat med tiden. Förr var man tvungen att vara heterosexuell, man skulle ha identifierat den permanenta känslan av att befinna sig i fel kön sedan tidig barndom och om man inte kände en kraftig aversion mot sitt könsorgan och t.ex. onanerade så kunde diagnosen ifrågasättas. Att vara ”bisexuell” godtogs inte alls.
Kort sagt, man skulle tillhöra en schablonbild av en ”normal” heterosexuell kvinna och inte avvika på något sätt. Då fick man nämligen inte diagnos och således inte heller någon behandling, oavsett hur mycket en sådan hade hjälpt ens psykosociala hälsa.
De senaste 30 åren har synen på transsexualism blivit mer liberal. I takt med att könsroller ifrågasätts och vi blivit mer sexuellt öppensinnade har man insett att könsidentitet inte nödvändigtvis hör ihop med ett fanatiskt intresse för shopping, en aversion mot sport och att en kvinnligheten inte sitter i ens heterosexuella läggning.
Lyssnar man på de transsexuella själva så inser man också att underlivet inte är det primära för att uppnå psykiskt välmående. Hormoner som förbättrar ens utseende åt det feminina hållet brukar vara det mest efterfrågade. Hjälp med rösten genom logoped, att få en kvinnlig kroppsform med bröst och höfter samt att lära sig sminka sig och att hitta rätt sorts kläder är alla viktiga faktorer för att ”passera” som kvinna i vardagen bland kolleger och nya bekantskaper. Könsorganet kan vara mycket viktigt för att trivas med sin egen kropp, men inte ens där är allting binärt!
Definitionen av kön är långt mer komplicerad än gemene man vanligtvis tror. Det finns en hel serie av avvikelser från det normala binära synsättet på kön som endast man och kvinna.
Intersexualitet, XYY-Syndrom, Klinefelters Syndrom (XXY), Tuners Syndrom (X0), Genetisk Mosaik (XX/XX, XY/XY & XX/XY), Androgen Insensitivity Syndrome, 5-a-reductase Deficiency, Incomplete Masculinization, Hypospadia, HY-antigene deficiency och Congenital Adrenal Hyperplasia. Kort sagt, varianterna som finns ifrån att vara fullt synliga vid födsel (t.ex. Intersexualism) till att upptäckas först i senare ålder (Transsexualism) är många.
Inte heller alla transsexuella har en önskan eller praktisk möjlighet att genomgå alla former av behandling som finns. Det kan finnas många anledningar, både psykologiska och medicinska att avstå. Ökad risk för cancer och blodproppar till följd av hormonell medicinering i kombination med ärftligt ökad risk tvingar en del att avstå helt från medicinsk behandling. Att inte tåla narkos kan vara en annan anledning att inte lägga sig under kniven. Men i grund och botten finns fler värden i livet än att ha ett könsorgan som efterliknar det man upplever att man saknar sedan födseln. Att ha fullgod känsel och kunna ha ett fungerande samliv kan vara viktigare, även om det är med ett könsorgan man inte är fullt bekväm vid. Den starka längtan de flesta av oss bär efter att kunna få barn är ett annat sådant värde.
När vi så konstaterat att verkligheten inte är så svartvit som många både inom och utanför vården genom historien velat intala sig, kanske vi också kan visa en större förståelse för varför en del transsexuella väljer att inte genomgå en könskorrigerande underlivsrekonstruktion men likväl behöver annan behandling och administrativa ändringar för att må bra och fungera i samhället?
Det juridiska könsbytet. Man har valt att dela upp befolkningen i två juridiska grupper och att definiera grupperna så att en kvinna inte får ha testiklar och en man inte får ha livmoder. Den definitionen är givetvis helt godtycklig. En ickefråga för den stora massan och ett stort praktiskt problem för oss transsexuella. Omgivningen uppfattar mig nämligen som kvinna alldeles oavsett vad jag har för könsorgan och det är först när jag behöver legitimera mig som det uppstår problem. Det står man i passet, fast varje människa som ser mig kan konstatera att någon man är jag inte. Allt för att en rigid lagstiftare inte haft vett att definiera juridiskt kön efter verklighetens behov.
Vad jag har mellan benen är en privatsak mellan mig, min eventuella partner och i viss mån sjukvården. Det är inte något som angår min chef, kassörskan på ICA eller politiker med en sjuklig fixering vid människors underliv eller ett överutvecklat ordningssinne.
Steriliseringskravet är en kvarleva från förra århundradet och hör hemma på historiens soptipp. Det finns ingen rimlig anledning att inte inkludera personer med transsexualism i definitionen av det juridiska kön vi av naturen upplever oss.
Avskaffa tvångssteriliseringen nu!
Liknande poster:
Fortsättning på tvångssteriliseringarna
Det har varit flera artiklar i media till följd av att frågan om tvångssteriliseringar återigen aktualiserats genom KDs jackpott i kohandlandet.
- Amanda Brihed, Aftonbladet: Staten förbjuder mig att bilda familj
- Lydiah Wålsten, Newsmill: Konservativ förvirring om sterilisering
- Den rabiata orakade flat-feministen Fanny: Att jag inte förstår spelar absolut ingen roll för jag har vett nog att begripa att alla ska ha rätt att definiera sitt kön på ett sätt som är bekvämt.
Läs också min senaste artikel på Newsmill.
Liknande poster:
Lite mänskliga rättigheter tack?
Det är nästan storm idag, inte bara utanför mitt fönster men på nätet till följd av regeringens val att vika sig för Kristdemokraterna som vill förhindra transsexuella från att bilda familj.
I Kristdemokraternas värld är det ett val att byta kön och staten kan därmed ställa krav på transsexuella att inte både kunna byta kön och bilda familj.
I verkligheten är transsexualism lika lite ett val som homosexualitet och förmågan att få barn försvinner med det juridiska könsbytet enbart för att staten (KD) vill förvägra oss möjligheten. Det är den sista kvarlevan av förra århundradets tvångssteriliseringar.
“Valet” är lika fritt för deprimerade transsexuella med en god utsikt av framtida självmord utan behandling, som det var för de minoritetsgrupper av kvinnor som fram till 70talet förvägrades olika former av vård om man inte gick med på att sterilisera sig.
Det var tvångssterilisering då och det är tvångssterilisering nu.
“För ett mänskligare Sverige” är Kristdemokraternas slogan. Ord som i mina och andra transsexuellas ögon borde tolkas som “För ett renare Sverige”. Vi transsexuella är uppenbarligen inte människor i Kristdemokraternas ögon. De rättigheter andra tar för givna är oss i deras ögon förvägrade.
Som transsexuell har jag redan genom demokratiska lagändringar alla möjligheter att få vård och behandling för att leva i den könsidentitet naturen givit mig, men samtidigt i praktiken förvägrat mig genom ett misstag i graviditeten. Min kropp motsvarar inte min hjärnas kön och eftersom ‘jag’ finns i hjärnan så blir det en konflikt som bara kan lösas med att ersätta hormoner och könsorgan (för en del av oss, och i den mån det är möjligt).
Vad den här debatten handlar om är alltså inte huruvida jag ska ha möjlighet att få vård i sig. Nej, det handlar om ifall min juridiska identitet ska respektera den vård som jag givits. Om jag ska räknas som en fullvärdig kvinna i lagens ögon, precis som alla som möter mig ser mig som kvinna.
I Kristdemokraternas värld är det fundamentalt att ingen kvinna – juridiskt sett – kan producera spermier och att ingen man kan producera barn. Varför denna juridiska definition är så viktig klargör man inte. Vi får förmoda det handlar om gudomlig inspiration och en “kristen värdegrund”.
Att detta orsakar ett stort praktiskt lidande för mig och många andra transsexuella, som inte kan legitimera oss juridiskt i det kön vi själva och vår omgivningen upplever oss – skiter man i.
Det största sveket är dock inte Kristdemokraternas. De utgör en minoritet i riksdagen med värderingar från ett annat sekel. De är på god väg att åka ur i nästa val. Men övriga regeringspartier har medvetet valt att inte driva en fråga man har klar majoritet i – frågan om transsexuellas rättigheter – därför att man måste ge KD något i utbyte mot deras stöd för Alliansens övriga politik.
Vi transsexuella har fått våra rättigheter sålda i politisk kohandel. Så när mitt underliv skändas av staten är det med Moderater, Centerpartister och Folkpartisters goda minne.
Ni som stödjer detta är fullständigt vidriga hela högen.
Andra om detta: Amanda Brihed, Hanna Wagenius (CUF) & Adam Cwejman (LUF), Tianmi
Liknande poster:
Inga kristdemokrater är mina vänner
Trots tidigare planer på att kringå Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna viker sig övriga partier i förhandlingarna kring avskaffat steriliseringskrav för transsexuella som vill göra ett juridiskt könsbyte.
I höstas fanns långtgående planer på att partierna i riksdagens socialutskott skulle ta ett eget initiativ för att slopa tvångssterilisering och på den vägen runda motståndet från KD och socialminister Göran Hägglund.
Men i förhandlingarna mellan socialdepartementet och de borgerliga ledamöterna i utskottet drog Hägglund det längsta strået.
- SvD.se
Detta är ett svek mot oss transsexuella. Man fokuserar på teknikaliteter medan det grövsta övergreppet kvarstår.
En skam för ett modernt land som Sverige att man fortfarande kräver sterilisering för att godkänna en juridisk ändring som bara kan underlätta för någon som redan lever i sitt nya kön på alla sätt.
Kristdemokraterna stod med den gravida mannen på Pride i somras och log och nu står man kvar vid en lagstiftning som omöjliggör samma scenario i Sverige. Det är ett grovt hyckleri och det är stötande.
Kristdemokraterna ska ut ur riksdagen. Hota säga upp bekantskapen med alla som röstar på Kristdemokraterna i nästa val!
Update: Fp förnekar uppgörelse
