gothbarbie's blog

Idén om välfärdsstaten bygger på att minska klyftorna genom att erbjuda alla människor utbildning så att de flesta kan få jobb som ger skattepengar som finansierar välfärdsstatens skola, sjukvård, pensioner osv.

När Sverige tar emot stora grupper av outbildade människor som lever på välfärdsstaten men aldrig kommer bidra till dess intäkter, så dräneras ekonomin och systemet blir ekonomiskt ohållbart.

Invandring per se är inte ett problem. Problemet är den artificiella efterfrågan på invandring som staten skapar genom att subventionera uppehället här för grupper av människor som annars aldrig hade begett sig hit.

Somalier vill helst till Sverige och kommer hit i störst antal i hela Europa. Anledningen är vår frikostighet. Den efterfrågan beror inte på att vi har en arbetsmarknad som erbjuder en möjlighet för karriär, värderingar som känns bekanta och trygga, utan på att vi naivt tror på varenda lögn desperata människor säger för att få leva ett liv på svenska skattebetalares bekostnad.

Varför ålderstesta människor som vill prövas som barn med alla privilegier det innebär om man naivt tror att ingen skulle utnyttja detta för egen vinnings skull?

Varför sätta in krav på försörjning för stora U-landsfamiljers återförening om ekonomi inte får vara en faktor när politikers välvilja prövas av verkligheten?

Men verkligheten ändras ju inte för att politiker vill vara frikostiga med andras pengar. Människor som saknar utbildning kommer inte komma ifatt bara för att man inte låtsas om problemet och stoppar dem i klasser med jämnåriga.

Visst kan man vara frikostig och ta emot asylsökande som aldrig kommer annat än kosta pengar. Men det är rimligtvis något som då ska ställas i proportion till de andra utgifter som samhället har och öppet redovisas. Det skapar inte främlingsfientlighet om politikerna har rätt i att svenska folket vill stå för denna frikostighet. Så varför görs det inte?

Sanningen är naturligtvis den att det finns ett stort glapp mellan politikers välvilja och medborgarnas betalningvilja. Det dimper ner en räkning i brevlådan och svenska folket undrar vad dom får för valuta för sina pengar. Skola som blir sämre, ökade våldsbrott, hatbrott mot judar, konflikter mellan olika gruppers kulturella syn på rätt och fel osv.

Politikerna behandlar medborgarna som mindre vetande barn som ska stå för notan men inte tillåts sätta sig in i vad dom betalar för. Det litar inte politikerna på att vi klarar av utan att bli rasister allihopa.

Är det någon som på allvar tror att den utvecklingen kommer fungera i längden utan att människor protesterar genom att rösta på de alternativ som erbjuder förändring?

SD kommer öka till det dubbla i nästa val, eftersom det är det enda parti som erbjuder ett alternativ.

Det måste fram ett liberalt alternativ som vågar kritisera välfärdsstaten och som överlåter frikostigheten att ta hand om mindre lyckligt lottade människor från övriga världen på frivilliga initiativ eller i sådan liten grad att det inte på allvar belastar landets ekonomi.

I brist på sådant alternativ så ser jag ingen anledning att rösta på något parti i näst val. Jag är inte konservativ och jag är inte nationalist. Men jag tänker inte heller bidra till att den här utvecklingen fortsätter. Tänker du?

Liknande artiklar:

• En kompromiss av sämsta möjliga slag
• Illegala invandrare blir allt fler
• Det Internationella flyktinglägret Sverige
• 106 miljarder kan sparas på minskad invandring
• Därför håller inte fri invandring

Mitt problem som liberal är inte invandring per se. Jag tycker alla människor som individer ska vara fria att resa, bo och arbeta var man vill i världen, inklusive Sverige....

Det fanns ett liberalt intitiativ inom folkpartiet – Liberati – men det dog ut när inget hände. I Centerpartiet finns stureplanscentern men det är en liten grupp och överlag har man uppenbarligen inte lyckats dra partiet i mer liberal riktning. Tvärtom verkar det viktigare att få hänga med Moderaterna i Regeringen än att faktiskt driva någon egen politik. Man hade förmodligen haft större inverkan på politiken i opposition där man kunnat samla väljarstöd ist för att vara nån slags kuttersmycke för Reinfeldt.

Så, då återstår att vända blickarna åt annat håll, t.ex. till Liberaldemokraterna som faktiskt aspirerar på att ha en politik som har en liberal förankring i modern tappning. En omdaning som inget av de etablerade småpartierna lyckats med för att faktiskt göra sig aktuella och därmed rättfärdiga sin fortsatta existens som partier på den här sidan om millennieskiftet.

Expressen debatt: Cwejman: FP:s svek får väljarna att fly

Liknande artiklar:

• Vad är Centers plats i politiken?
• Lagstiftning som förnuftets stödhjul
• En omvärdering
• Tillväxtfientliga Miljöpartiet
• Folket överger C och Kd

Folkpartiet har inte varit Liberala på evigheter. Det vore fint om Liberal Ungdom kunde fatta det och vända sina sympatier åt ett annat håll, ist för att slåss om vem...

Med anledning av detta har Liberaldemokraternas ordförande Michael Gajditza nu stämt staten och skriver om detta på SvD Brännpunkt.

I korthet kan här nämnas att lagen i sin nuvarande utformning, enligt min uppfattning, till exempel inte uppfyller konventionens krav då det handlar om:

• Spaningens omfattning där det måste finnas proportioner mellan mål och medel.

• Det står inte klart hur inhämtad information skall kommuniceras mellan olika myndigheter och andra utomstående mottagare.

• Det framgår inte när och hur inhämtad information får eller måste förstöras.

• Enskildas rätt till att få sin sak prövad och rätt till ersättning vid övertramp från statens sida regleras ej.

• Slumpen får inte vara en avgörande faktor för om en medborgare övervakas.

• FRA-lagen bryter mot den grundlagsskyddade rätten till meddelarfrihet.

- SvD.se

Detta kan förhoppningsvis sätta käppar i hjulet på denna vansinniga övervakning som någon gång måste få ett slut. Staten ska inte ha dessa verktyg och det spelar ingen roll hur fina ändamålen är.

Liknande artiklar:

• Information läcker
• Korrupta politiker
• Dags att ta ansvar!
• Oreglerat = integritetskränkande?
• Makten över informationstekniken

Ändamålsglidningen som vi FRA-kritiker varnade för är ett faktum i o m att FRA-spaningen ska öppnas upp både för SÄPO och Rikskriminalen. De tårar som föll var till ingen nytta...

I ett samhälle där alla ska dela på vissa resurser, ett sk ‘välfärdssamhälle’ blir det allas angelägenhet vem som belastar de ‘gemensamma’ resurserna. Det betyder att det blir allas ensak att styra hur folk lever sina liv. Detta är i grunden en antifrihetlig samhällssyn som inte går att förena med fundamentala frihetliga värden. Jag är inte fri att göra vad jag vill med min kropp om det belastar andra människors plånbok.

Därmed finns ingen principiell gräns att dra för när jag gör något som bara går ut över mig själv och när det också går ut över andra människor. Det blir legitimt att lagstifta om alltifrån vad man äter till hur mycket man rör sig och vad man har för “rättigheter” till de “gemensamma” resurserna utifrån hur man sköter sig.

I denna samhällssyn är alla människor antingen ett plus eller ett minus på samhällskontot. Ens människovärde är baserat på om man tillför kassan eller bara kostar. För oavsett vad man säger och låtsas som så är verkligheten sådan att de ekonomiska resurserna är begränsade och därför måste belastningen regleras.

Ju mer tärd ekonomin blir, desto mer vänds olika gruppers intressen mot varandra. Alla slåss mot alla med staten som det yttersta maktmedlet, om vem som ska konsumera de “gemensamma” resurserna. Detta gäller både på individnivå och på kollektiv nivå. Det är därför nationalismen ökar när EUs ekonomi blir sämre. Folk sluter sig i sina grupper och polariseringen ökar. Det är lätt vara frikostig när det finns gott om resurser, men när jobben blir färre, ekonomin sämre, ja då minskar också frikostigheten. Detta är mänskligt. Vi står alla oss själva närmast!

Varje människa som finns i Sverige är antingen ett plus eller ett minus på kontot. Det gäller också infödda svenskar. Ungdomar och barn är minus, liksom äldre som inte jobbar. De som har jobb, framförallt de som driver företag och anställer folk, är plus på kontot.

På arbetsmarknaden avgör erfarenhet, utbildning, sociala färdigheter (språk, social kompetens etc) och fysiska färdigheter (god hälsa etc) samt kontakter var på trappan av efterfrågan man hamnar.

• 35åringar sägs vara den åldersgrupp som är mest efterfrågad. Det beror naturligtvis på att de har erfarenhet, dels har lång tid till pension så de kommer inte försvinna om företaget lägger massa pengar på dem. De är också oftast rotade i livet och kommer inte flytta iväg för att påbörja en ny utbildning, nytt förhållande osv.
• 20-25åringar är samtidigt den grupp där arbetslösheten är hög, ca 20%. Det beror på att de brister i erfarenhet och är osäkra att investera i, eftersom de kan försvinna för jobb, förhållanden och annat.
• Utomeuropeiska invandrare har ännu högre arbetslöshet eftersom de inte har relevant erfarenhet, har ännu mindre utbildning än ungdomarna och dessutom saknar språklig förmåga vilket gör dem ännu mindre efterfrågade än ungdomar.
• Längst ner finns förstås människor som är sjuka eller har handikapp som gör att de inte kan konkurrera ens med invandrare om arbeten eftersom de rent fysiskt inte kan utföra dem utan stora problem.

Det är viktigt att understryka att det relevanta inte är om du kan utföra arbete, utan om det finns någon annan som kan göra det bättre och billigare och alltså konkurrerar ut dig.

Det är inte konstigare än att vi alla t.ex. hellre anlitar en hantverkare som är erfaren och kan sitt jobb hellre än en gammal gubbe som utvecklingen sprungit ifrån, eller en bristfälligt utbildad yngling som gör massa nybörjarmisstag. Men kostnaden spelar också in och därför sjunker priserna när tillgången är stor.

En person som kommer till Sverige från tredje världen ligger illa till på arbetsmarknaden när denne ska konkurrera om att sälja jobb. Dels saknas erfarenhet, dels saknas språklig kompetens, dels saknas kontakter, dels saknas utbildning. Även om denne försöker hinna ikapp så kommer den ständiga tillväxten av ungdomar som har språklig kompetens och grundläggande utbildning större chans att ta dessa jobb.Det är därför mindre ekonomiskt vettigt att investera pengar i denna grupp än t.ex. svenska ungdomar och äldre som har kortare väg att gå till arbete.

Enskilda individer kan förstås göra avsteg från dessa normer, genom rätt kontakter eller exceptionell förmåga att sälja sig på arbetsmarknaden, men generellt kommer mönstret bestå.

Först när alla ungdomar och äldre har jobb kommer invandrare från tredje världen att ha en chans att konkurrera om jobben. (De sjuka och handikappade kommer först därefter ha en chans.)

Att därför tala om “invandring” som om det inte spelar någon roll om invandraren kommer från Norge, USA eller Afghanistan är att fördumma debatten. Det säger sig självt att invandrare från länder som Somalia och Afghanistan inte kommer ha en chans på arbetsmarknaden av samma anledning som ingen av oss personligen vill anlita dessa människor, ändå skjuts ansvaret över på företagen att anställa dem. Det är oärligt! Samma oärlighet som präglar all debatt kring invandring.

Min hållning är att antingen har man inget välfärdssystem och låter vem som helst komma hit, eller så har man välfärd och då måste man reglera den eftersom resurserna inte är oändliga. Då är debatten inte om man ska sätta en gräns för mängden invandring, utan vad som är ekonomiskt hållbart och var man vill lägga pengarna. Därför finns ingen principiell skillnad mellan Sverigedemokraterna och t.ex. Centerpartiet!

Genom att föra en ansvarsfull invandringspolitik med en minskad invandring på omkring 90% för asyl- och anhöriginvandringen beräknar Sverigedemokraterna att det görs besparingar i statsbudgeten på 15,3 miljarder kronor i förhållande till regeringens budget redan första året. År fyra beräknas besparingarna uppgå till 36,8 miljarder kronor. Totalt under budgetperioden uppgår besparingen till 106 miljarder kronor.

- Pressmeddelande

Sverigedemokraterna har nu gjort en utredning kring hur mycket pengar man kan spara på begränsad invandring. Att låta Sverige bli ett dagis för människor som aldrig kommer kunna försörja sig och enbart belastar välfärden är förstås inte ansvarsfull ekonomisk politik. Att använda resurser som hade kunnat gjort fler människors liv drägliga i deras hemländer är inte heller etiskt försvarbart. Då handlar politiken om andra motiv. Som att framstå som mest invandrarvänlig.

Jag kan bara beklaga att inte Centerpartiet och Liberaldemokraterna kan se nyktert på den här frågan, för socialt konservativa partier som Sverigedemokraterna kommer aldrig få min röst.

Liknande artiklar:

• Världens samlade 40-talister räddar inte en getaherde
• Anders Borg: “Bidragsberoendet hos invandrare ett stort problem”
• “Invandring” och andra begrepp
• Vilseledande propaganda
• “Rasistisk” Folkpartist på Newsmill

Centerpartiet har ivrigt förfäktat idéen om invandrare som nutidens nybyggare och att det finns en massa otappade resurser att tillgå, bara vi blir mer öppensinnade mot alla som vill komma...

Lagstiftning är allt för ofta lösningen på problem som sannolikt hade kunnat lösas med ett mindre trubbigt verktyg. Men politiker har som jobb att stifta lagar och det finns något i talesättet att som man frågar får man svar. Engelskan har det ännu mer träffande talesättet “if all you have is a hammer, everything looks like a nail”. Kanske kunde det vara klokt prova resten av verktygslådan ibland.

Det är många som reagerar med magkänslan när ett samhällsproblem uppenbarar sig. Man ställer sig frågan; “hur löser vi detta?” och “lagstiftning”, blir inte sällan svaret. Istället för att fråga sig om lagstiftning faktiskt kommer lösa problemet så stirrar man sig blind på möjligheten att “sända signaler” genom en “normerande lagstiftning”.

Utifrån den inställningen finns inget som hindrar lagstiftning mot även exempelvis otrohet. Otrohet är något de allra flesta instämmer i är destruktivt och om nu lagstiftning “sänder signaler” och “är normerande” så borde vi rimligen lagstifta mot otrohet. Ändå har många – om inte de flesta – någon slags spärr som får oss att tänka att kanske är inte just lagstiftning rätt metod att få människor att inte vara otrogna. Jag som liberal önskar den spärren kunde aktiveras i fler sammanhang.

Webbsiten VictoriaMilan som kommit på affärsidén att profitera på efterfrågan av möjligheten att vara otrogen sin partner utan att bli påkommen eller behöva bemötas av andras fördömanden, möttes av kollektivt raseri när man lanserade en öppen reklamkampanj med den indirekta uppmaningen att folk borde vara otrogna mer.

Att reaktionerna mest baserades på magkänsla märks tydligt eftersom “tänk på barnen”-argumentet tydligen var frekvent i klagomålen hos Reklamombudsmannens opinionsnämnd, ett argument som oftast dyker upp när magkänslan är den främsta ledstjärnan.

VictoriaMilan friades dock, eftersom själva affärsidén inte får prövas och reklamen gick hand i hand med företagets affärsidé.

Man kan tycka vad man vill om mycket som människor gör, handlingar som sårar och som tycks destruktiva. Men det är genom möjligheten att göra fel som vi lär oss att handla rätt. Precis som barn vars föräldrar curlar dem för hårt aldrig lär sig utveckla ett eget omdöme skadas samhället i stort när lagstiftning förväntas vara stödhjul för medborgarnas förnuft.

Det är inte heller så att det saknas alternativ för att uttrycka sitt missnöje gentemot VictoriaMilan. Genom att tala illa om och öppet fördöma idén bakom deras verksamhet kan man påverka sin omgivning att välja att inte stödja deras affärsidé och på så vis – helt utan våld eller hot – få företaget att försvinna när affärsidén inte bär.

Det är den metod jag tror på. Jag tror människor faktiskt kan använda sitt förnuft och att genom att vädja till människors inre godhet och känsla för rätt och fel kan man, även om ansträngningen det kräver måhända för stunden är större, undvika en massa oförutsägbara problem. Nya problem är nämligen inte sällan resultatet när man istället med lagstiftning försöker tvinga människor att bete sig som man personligen – måhända i stort sällskap – anser är fel.

Jag tror Sverige skulle må bra av mer frihet, mindre lagstiftning och detaljstyrning i våra liv. En större möjlighet att göra fel. Samtidigt som vi gemensamt kan skapa trygghet också för de mer utsatta genom t.ex. en medborgarlön (eller negativ beskattning). Därför gillar jag Liberaldemokraterna och jag uppmuntrar alla att hålla ögonen på denna uppstickare nu när Almedalsveckan närmar sig!

Liknande artiklar:

• Läsvärt om sexköpslagen
• Sexkontraktet
• Illegala invandrare blir allt fler
• Vad har jag emot invandring?
• Miljöfarliga vindkraftverk

Lagstiftning är allt för ofta lösningen på problem som sannolikt hade kunnat lösas med ett mindre trubbigt verktyg. Men politiker har som jobb att stifta lagar och det finns något...