Ta en titt i din bekantskapskrets och fråga dig följande: Hur många av dina vänner stämmer in på följande kriterier?

– Det handlar om 10-20 filmer eller ett tusental musikfiler, ungefär där går gränsen för när jag i normalfallet tycker att det handlar om fängelse, säger Rasmusson.

Detta är ungefär min veckokonsumtion av filmer och serier från The Pirate Bay. I stort sett alla mina vänner som har en uppkoppling som inte är helt miserabel ligger på samma eller något lägre konsumtion.

Utöver detta går jag på bio kanske 4 ggr om året och köper gissningsvis ett 15-tal DVD:er och ett tiotal datorspel.

Detta tycker våra politiker är ett kriminellt beteende som förtjänar fängelse, något man annars måste gravt misshandla någon för att uppnå, men som alltså är fullt jämbördigt i politiker som Beatrice Ask (M) och Johan Pehrssons (FP) ögon.

– Man får anta att de som ägnar sig åt så här omfattande konsumtion snabbt når upp till en distribution som motsvarar vad som krävs för att dömas till fängelse. Det tyder på att närmare en halv miljon svenskar har begått upphovsrättintrång på ett sådant sätt att de kan förvänta sig fängelse om de ertappas, säger Svensson.

– Men det är ingen reell fängelserisk som de här fildelarna är utsatta för. Dels därför att åklagarna inte har resurser att utreda, dels därför att det inte finns samhällelig acceptans för att lagföra en halv miljon människor för ett brott som gemene man inte anser vara särskilt allvarligt.
- SvD.se

Att lagen är totalt utan rättssäkerhet eftersom så otroligt många begår dessa brott, men chansen att dömas är minimal innebär en otrolig sned hantering av denna “kriminalitet”.

Den enskilde som drabbas av rättsväsendets godtycklighet riskerar få sitt liv förstört. Den stora massan går dock säker, eftersom polisen inte har resurser att förstöra livet för mer än ett fåtal personer om året.

Tillräckligt få för att göra politikerna nöjda, men inte många nog för att faktiskt uppröra allmänheten.

Såhär kan det inte fortsätta. Vi kan inte ha en lagstiftning som drabbar enskilda hårt men helt saknar förankring i allmänhetens rättsmedvetande. Det är inte rättssäkerhet och det är inte värdigt ett land som Sverige.

Liknande poster:

Den praxis kring straffvärdet för fildelning av upphovsrättsskyddad film och musik som vuxit fram senaste åren visar minst sagt på godtycklighet och kraftigt bristande rättssäkerhet. Ta en titt i din bekantskapskrets och fråga dig följande: Hur många av dina vänner stämmer in på följande kriterier? – Det handlar om 10-20 filmer eller ett tusental musikfiler, ungefär där går gränsen för när jag i normalfallet tycker att det handlar om fängelse, säger Rasmusson. Detta är ungefär min veckokonsumtion av filmer och serier från The Pirate Bay. I stort sett alla mina vänner som har en uppkoppling som inte är helt miserabel ligger på samma eller något lägre konsumtion. Utöver detta går jag på bio kanske 4 ggr om året och köper gissningsvis ett 15-tal DVD:er och ett tiotal datorspel. Detta tycker våra politiker är ett kriminellt beteende som förtjänar fängelse, något man annars måste gravt misshandla någon för att uppnå, men som alltså är fullt jämbördigt i politiker som Beatrice Ask (M) och Johan Pehrssons (FP) ögon. – Man får anta att de som ägnar sig åt så här omfattande konsumtion snabbt når upp till en distribution som motsvarar vad som krävs för att dömas till fängelse. Det tyder på att närmare en halv miljon svenskar har begått upphovsrättintrång på ett sådant sätt att de kan förvänta sig fängelse om de ertappas, säger Svensson. – Men det är ingen reell fängelserisk som de här fildelarna är utsatta för. Dels därför att åklagarna inte har resurser att utreda, dels därför att det inte finns samhällelig acceptans för att lagföra en halv miljon människor för ett brott som gemene man inte anser vara särskilt allvarligt. - SvD.se Att lagen är totalt utan rättssäkerhet eftersom så otroligt många begår dessa brott, men chansen att dömas är minimal innebär en otrolig sned hantering av denna "kriminalitet". Den enskilde som drabbas av rättsväsendets godtycklighet riskerar få sitt liv förstört. Den stora massan går dock säker, eftersom polisen inte har resurser att förstöra livet för mer än ett fåtal personer om året. Tillräckligt få för att göra politikerna nöjda, men inte många nog för att faktiskt uppröra allmänheten. Såhär kan det inte fortsätta. Vi kan inte ha en lagstiftning som drabbar enskilda hårt men helt saknar förankring i allmänhetens rättsmedvetande. Det är inte rättssäkerhet och det är inte värdigt ett land som Sverige.