hanna porträtt

gothbarbie.se

fria tankar för fria människor

Relativisering och illvilligt tolkande

29 Oct 2013

Immigration

Vad menar de egentligen när som säger att “men så får man inte säga” i invandringskritiska debattinlägg? Min erfarenhet av att diskutera detta ämne under de senaste åren har lärt mig några viktiga läxor och i detta inlägg tänkte jag dela med mig av dessa lärdomar. Syftet är att dels avslöja vissa debattörers ohederlighet och förhoppningsvis ge möjlighet till insikt så fler kan peka ut detta och därmed frånta den andra parten dennes upplevda moraliska överlägsenhet (eng. “moral high-ground“).

Relativisering

Det här debattknepet kan i korthet beskrivas som den barnsliga responsen, väl känd från sandlådan närhelst du sa något kritiskt mot någon: “Men durå!?!”

Genom att ignorera nyanser och peka ut att ingen är fri från synd, så görs all saklig kritik omöjlig.

“Det är möjligt att kvinnor inte får köra bil i Saudiarabien eller lämna hemmet utan manligt sällskap, men kvinnor i Sverige har faktiskt lägre lön och våra kvinnojourer vittnar om våld mot kvinnor, alltså är vi lika goda kolsupare.”

Vem som helst med lite god vilja kan se att jämförelsen är direkt ohederlig. Det är inte jämförbara situationer, om man har någon som helst sinne för proportioner och inte ser världen genom ett svartvitt filter. Att Sverige inte är ett utopiskt samhället fritt från fel, men där förtryck mot kvinnor inte är socialt accepterat, fråntar oss inte möjligheten att kritisera kulturellt accepterat förtryck i andra länder.

Illvilligt tolkande

Det för oss in på nästa område. Något du sannolikt stött på, är det ensidigt illvilliga tolkandet av alla uttalanden från kritiker. I nästan alla andra ämnen kan uttalanden göras, utan att den andra parten läser in värsta tänkbara innebörd i det som sägs. Men inte i frågan om invandring. Här måste reservationer åtföljas av varje kritiskt uttalande, för att detta inte ska utläsas som ett rättfärdigande av de mest rasistiska värderingar tänkbara.

“Det här äpplet är grönt”.
“Men jag har sett äpplen som är röda. Du säger att äpplen inte kan vara röda, alltså har du fel!”
“Jag sa bara att äpplet är grönt”
“Men du MENADE att alla äpplen måste va gröna!”

Det är förstås ett helt absurt resonemang och återigen handlar det helt om att den andra parten har ett ohederligt och illvilligt uppsåt. Det väsentliga blir inte att bemöta din kritik, utan att utmåla dig som värsta tänkbara person, vars dolda agenda egentligen handlar om att du är en fullblodsrasist, vilket kan läsas mellan raderna (med “god illvilja”). Eftersom det är praktiskst omöjligt att formulera saklig kritik mot invandring och samtidigt göra reservationer för alla tänkbara illvilliga tolkningar – inte sällan helt asurda sådana – urartar debatten till en kamp mot halmgubbar och väderkvarnar, istället för ett sakligt bemötande av den kritisk som faktiskt framförs.

Kollektivisering

Det här är egentligen en fortsättning av ovanstående och ett arv av vänsterns oförmåga att ge individer ansvar för sina handlingar och förklara allt med ‘strukturer’.

Eftersom jag inte är vänster kan jag hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det kan både finnas en strukturell förklaring till att vissa övergrepp är vanligare i en viss kultur (exempelvis därför att det är socialt accepterat att skära i flickors underliv), samtidigt som den enskilde också är moraliskt ansvarig för sin enskilda handling och val att utföra ett övergrepp. Att se dessa strukturer i form av kulturella synsätt och värderingar, fråntar inte individen sitt ansvar och det innebär inte heller att varje enskild person av samma etnicitet/kulturella ursprung, är skyldig till samma handling.

Att män begår våldtäkter betyder inte att alla män har ett ansvar för alla våldtäkter. Men eftersom det ofta är så vänstern resonerar, så projicerar de förstås sitt eget synsätt på motståndarna och den som uttalar sig om strukturella destruktiva värderingar, utpekar därmed alla i samma kollektiv som skyldiga, på grund av Illvilligt Tolkande snabbt åtföljt av Relativisering. Detta till trots att den slutsatsen är långt ifrån självklar.

Ett vädjande till förnuftet
Genom att se dessa ohederliga debattknep för vad de är och dra fram dem i ljuset, hoppas jag debatten kan handla mindre om vad man får och inte får säga och mer om de faktiska sakliga argument som framförs. Att försvararna av massinvandring ska uppvisa lite god vilja och förmåga att se nyanser, något de ständigt beskyller invandringskritiker för att vara oförmögna till, och därmed kunna lyfta debatten till en seriös nivå.

Vi är helt enkelt inte alla illvilliga rasister bara för att vi ser och vill tala om strukturer som vänstern önskar inte fanns. Så snälla visa oss respekten att inte behandla oss som sådana.

Update:

Johan Ehrenberg på Aftonbladet är ett utmärkt exempel på hur skuldbeläggande av hela grupper går utmärkt, så länge gruppen inte är invandrare. Detta synsätt projiceras sedan på invandringskritiker.

Liknande artiklar:

Arbetskraftsinvandring – Vad är det?

26 Aug 2013

Immigration

Den som vill flytta till Sverige för att ta ett arbete här behöver arbetstillstånd. I Sverige utgör arbetskraftsinvandringen 17,9% (2012 [Källa: Migrationsinfo]) av invandringen till Sverige.

arbetskraftsinvandring-lista

Källa: Migrationsverket

arbetskraftsinvandring-piechart

Vi kan se ovan att ca 57% av de som får arbetstillstånd inte arbetar i yrken som kräver särskild yrkesutbildning. Hit hör sannolikt alla de lågkompetensyrken där landsmän anställer varann för att kringgå asylprocessen.

Bara 21% av arbetstillstånden gäller arbete som kräver specialistkompetens. Det är med denna man motiverar behovet av arbetskraftsinvandring, vilket kan tyckas lite oärligt när man ser att de endast utgör en femtedel av alla arbetstillstånd.

De fem personer inom kategorin ‘militärt arbete’ misstänker jag handlar om de afghanska tolkar som militären sökte arbetstillstånd för att få in i Sverige, men jag har ingen källa som bekräftar den misstanken.

Liknande artiklar:

Ljugande ensamkommande “barn”

4 Jun 2013

Immigration

Mellan 1 Jan och 1 Maj kom 930 sk. ensamkommande barn. Sverige har nu börjat göra samma sorters medicinska undersökningar för att fastställa verklig ålder, detta efter att liknande undersökningar i våra grannländer visat att en stor majoritet av alla testade ljugit om sin ålder.

I Sverige har det varit fritt fram att ljuga, med minst sagt märkliga resultat när “barnen” i 30årsåldern delar skolklass med svenska högstadieungdomar. Kejsarens nya kläder är ingen dålig liknelse för att beskriva denna minst sagt absurda verklighet.

Det ska framhållas att långt ifrån alla ensamkommande barn är vuxna. Men att många ljuger är det ingen tvekan om. Hittills har 65 “barn” kunnat konstateras vuxna redan innan de medicinska undersökningarna genom att man fått tag på deras identitetshandlingar via andra EU-länder, innan de lämpligt nog blev “papperslösa”.

Ytterligare 60 har prövats efter misstanke och 44 av dessa visade sig ljuga om sin ålder. Totalt 99 av 930 med andra ord.

Om siffrorna står sig och hur många fler som visar sig ljuga – och hur antalet ensamkommande därefter kommer minska precis som när våra grannländer införde kontroller – återstår att se.

Källa: Migrationsverket

Lyssna: Röntgenundersökning vid tveksamma fall

Liknande artiklar:

Myndighetsbeslut – bara om du har lust förstås

21 May 2013

Immigration

Det är länge sedan jag gjorde den rätt elementära analysen att fri eller massiv invandring inte är förenlig med idén om en välfärdsstat. Det måste helt enkelt komma in mer pengar än det går ut. Nu börjar allt fler öppet dra samma slutsats.

I en ledare på DN skriver Hanne Kjöller om det ohederliga i organisationer som bakvägen försöker ändra lagen för att ge illegala invandrare samma rättigheter som medborgare, så att det till slut inte finns någon anledning att ens försöka utvisa dem.

Polisen får inte jaga illegala i skolan, hos bup, på sjukhus, i psykvården, hos socialen eller helst någonstans alls, eftersom det är jobbigt för de illegala att känna att polisen är efter dem. Och när det är jobbigt går det ut över deras barn förstås, som lever i ständig rädsla. Så vad man egentligen vill, men inte vågar säga rakt ut, är att polisen helst inte ska jaga illegala överhuvudtaget. Om man får ett beslut att man inte har skäl att få försörjas på livstid av svenska skattebetalare så bör man lämna landet. Om man har lust. Annars kan man stanna ändå.

Jag har svårt se vilka fler myndighetsbeslut någon skulle argumentera för ska hanteras på samma sätt.

- Dömd till fängelse för ett brott? Då låser vi in dig. Ja, om du inte tycker det känns jobbigt förstås, eller om det går ut över dina barn. Bara om du har lust alltså!

- För hög hyra för ditt boende? Låter du bli betala? Ja, då blir du vräkt. Ja, om du inte tycker det känns jobbigt förstås, eller om det går ut över dina barn. Bara om du har lust alltså!

- Begår du bedrägerier, lurar folk eller myndigheter att ge dig pengar för handikapp du inte har? Det vill vi gärna att du slutar med. Ja, om du inte tycker det känns jobbigt förstås, eller om det går ut över dina barn. Bara om du har lust alltså!

- Eldar bilar i förorten, kastar sten på ambulans och brandkår? Då vill vi gärna skicka polisen för att gripa dig så du slutar förstöra för omgivningen. Om du inte tycker det känns för jobbigt förstås. Bara om du har lust alltså!

Man kan tycka att det är ironiskt att jag som anarkist kritiserar folk för att inte följa lagen. Och det är rätt, jag tycker att privat moral är viktigare än att följa lagen helt okritiskt. Men även vi anarkokapitalister stödjer äganderätten, rätten till din kropp och till skillnad från socialister som allt som oftast anser ändamålen helgar medlen, så vill vi se en ansvarsfull utveckling mot ett successivt friare samhälle.

Man kan inte öppna dörren för mer utgifter, innan man åtgärdat problemet med välfärdssystemets inneboende oförnuftiga logik – att alla kan leva på någon annans bekostnad. Och man kan inte avskaffa välfärdssystemet innan man givit folk en rimlig chans att försörja sig själva, genom att avreglera marknaden och konkurrensutsätta vårt monetära system.

Börjar man i fel ände så kraschar allting. Och det är då det uppstår våld, den starkes rätt och kaos. Det är inte vad vi anarkister eftersträvar. Vi eftersträvar en annan ordning. En ordning som bygger på att inte påtvingas ledare av en majoritet. En ordning där respekt för individens rättigheter står över allt och all interaktion sker via förhandlingar. Aldrig våld.

Liknande artiklar:

Immigration

  • husby
  • illegala
  • invandring
  • medborgarskap
  • myndigheter
  • myndighetsbeslut
  • papperslösa
  • stenkastning
  • upplopp
  • välfärd
  • välfärdsstat

Hemlängtan?

20 May 2013

Immigration

Det har i ärlighetens namn förekommit upplopp även innan massinvandringens tid. Almstriden 1979 där massa hippies ville hindra 13 ruttna almar från att sågas ner för att ge plats åt tunnelbanan. Båstadskravallerna 1968 där man vid tennismatchen protesterade mot rasism i Rhodesia (Zimbabwe). Antal uppeldade bilar och krossade rutor: 0.

Konceptet att tända eld på oskyldiga människors bilar är ett importerat kulturellt fenomen, som fått spridning i invandrartäta områden runt om i Europa och används närhelst man vill uttrycka missnöje – av kringdragande ungdomsgäng.

För mig som svensk är det svårt begripa – oavsett hur fattig och tråkig tillvaro man har – vad som gör att man upplever det legitimt att elda upp sina grannars bilar, samt hur detta på något sätt skulle öka sympatierna för vad man nu vill uttrycka.

För det första tycker jag att om man kommer från ett krigshärjat land så borde upplopp, bränder, skadegörelse och våldsamma konflikter med beväpnade poliser vara det sista man vill återuppleva. Men så är det uppenbarligen inte.

Det andra jag har svårt begripa är att när konflikterna uppstår, så går inte vuxet folk in i sina hem för att hålla sig utanför och drar in sina ungdomar med sig. De kliver istället ut på gatan och skriker på polisen när dessa griper de unga våldsverkarna.

Och det vore väl en sak om stenkastandet bara var riktat mot polisen, men brandkår, ambulanspersonal, till och med kommunanställda som ska klippa gräs och sköta växtlighet misshandlas och hotas.

Ändå envisas man i den offentliga debatten att uppvisa en tolerant, lyssnande och förstående attityd. Som om det vore brist på tolerans från samhället som var problemet. Nånstans måste man sätta ner foten. Vissa saker gör man bara inte i ett civiliserat samhälle.

- Man angriper inte oskyldiga människors ägodelar, butiker, bilar.
- Man angriper inte kvinnor, barn, djur, präster, ambulanspersonal, brandkår och liknande med våld eller hot om våld bara för att de befinner sig i närheten av ens hem.

De här områdena verkar helt ha hamnat utanför samhällets kontroll. Det är inte acceptabelt. Polisen borde ha dygnet-runt-närvaro så länge det krävs för att stävja detta beteende. Framförallt för oskyldiga grannars skull. Och de som inte gillar att polisen är där, bör fråga sig varför.

Bevisligen klarar 99% av oss andra svenskar från att elda upp bilar och misshandla ambulanspersonal och fenomenet fanns inte här för 20 år sedan. Nu verkar det förekomma varenda vecka och endast i invandrartäta områden. Det börjar se ut som Libanon och Irak i Husby och andra förorter.

Anledningen att vi inte har krig o dyl i Sverige på 400 år är att vi har ett sinnelag som gör att vi håller oss från våld. Våld är ett misslyckande. Våld är något det råder nolltolerans för. Utan att upprätthålla denna princip öppnar man dörren för mer våld. Och då är det bara en tidsfråga innan det ser ut som Irak och Libanon i våra förorter. Ja, mer än det redan gör…

Liknande artiklar:

%d bloggers like this: