Moderaterna anammar statsfeminismen
Allt som behöver sägas sägs egentligen redan i kommentarsfältet så jag citerar:
Det finns inget lönegap i Sverige – män och kvinnor tjänar olika mycket för att de gjort olika (fria) val avseende vilka jobb de vill ha och hur mycket de vill arbeta.
Vad är det ni vill? Att staten ska gå in (ännu mer) och styra och påverka för att få män och kvinnor att göra de val som ni vill att de ska göra? Vad är det som gör att inte ens svenska ‘liberaler’ kan låta bli att den sociala ingenjörskonsten? Kliar det så i era fingrar?
Nya moderaterna – Nej tack!
“Fler kvinnor ska ges möjlighet att arbeta utifrån sin egen arbetsförmåga och kunna leva på sin lön”, står det som slutkläm i artikeln.
I och för sig en mycket vag, till intet förpliktigande viljeyttring. Men varför inte också män, dvs alla medborgare? Arbetar alla män efter sin egen förmåga och kan alla män försörja sig på vad de tjänar?
Jämställdhetsansträngningar ska alltid omfatta båda könen, dvs. båda könens intressen vägs mot varandra om de nu överhuvudtaget står i motsättning. Men tar man bort den individuella friheten handlar det inte om jämställdhet utan om fascism, där individen alltså verkar för staten, och inte tvärtom. Det säger också artikelförfattarna och det är därför svårt att se deras alster som något annat än billigt valfläsk.Så berör också kommentarerna artikeln bara i liten utsträckning artikeln i sig utan blir tidvis ett råkurr mellan radikalfeminister (?) och deras tilltänkta motståndare. Det underliga är att några av dem här mot vanligheten når viss mental kontakt och verkligen svarar och regarerar på varandras kommentarer. Det tror jag är just vad många, men inte alla, på båda sidor om barrikaderna innerligt söker. Den svenska längtan efter en samsyn. Det känns tillfredsställande även om det antagligen inte kan leda någonstans. Jämlikhets/jämställdhetsarbete som omfattar alla grupper och där man ser hela bilden verkar inte vara särskilt aktuellt i vår enögda och fartblinda värld.
