Myten om oljan

Det finns en spridd uppfattning om att oljan kommer ta slut och att vi måste tvinga samhället att ställa om sig. Politikerna träder in, uttrycker hur illa ställt det är och som riddare i glänsande rustning förklarar de hur vi ska överleva denna kris om vi bara förlitar oss på dem och gör våra uppoffringar.

Alltihop grundar sig på en djup oförståelse för fundamentala principer om tillgång och efterfrågan.

Först och främst, oljan är inte unik. All teknik blir tids nog överflödig, obsolete. Ibland sker det för att någon spontant uppfunnit en bättre lösning (kol ersatte trä, kärnkraft ersatte kol), inte då sällan till den etablerade teknikens förtret (skivbolag och Internet). Eller så sker det, av nöd tvungen, därför att teknik visat sig farligare än man först trodde, blivit förbjuden eller liknande (radioaktiv tandkräm visade sig inte vara nån bra idé). Det kan förstås också ske för att tillgången inte mättar efterfrågan.

Låt oss ponera att vi har en begränsad mängd olja och att det varje år sker ett ökande behov, i allt fler människor som ska forsla sig själva och varor med fordon beroende av olja. Nånstans tar oljan slut och kurvan blir ungefär såhär:

olja01

Det känns som en rimlig kurva, eller hur? Behovet ökar, oljan minskar tills den tar slut, så står vi plötsligt där med världens behov och ingen olja alls! Problemet är att den är helt verklighetsfrånvänd och ignorerar grundläggande fakta.

Vi tar ett annat exempel. Säg att Transport går i strejk. Det kommer ingen ny mat till butikerna. Vad händer? Alla skyndar sig förstås till affären för att köpa och hamstra på sig. Ingen vill bli stående utan. Affärerna töms på nolltid. Den som vill tjäna pengar kan samtidigt sälja konserver o dyl till överpris. För folk är osäkra och beredda betala betydligt mer än vanligt. Vem vet när man har möjlighet igen?

Så hur mycket ökar priset? Det beror förstås på spekulation och på yttre faktorer, men det finns i teorin ingen övre gräns när det handlar om liv och död. Fler faktorer spelar också in. När slutar strejken? Går det få tag på mat nånannanstans? Kan man förbjuda strejken för att den är samhällsfarlig?  På kort sikt måste förstås den akuta tillgången säkras. Priserna kommer öka tills de når helt sjuka nivåer. Vad är det värt betala för att hålla din familj från svält? Vad är du beredd göra när du inte har råd?

På längre sikt, samtidigt som behovet är skriande, sitter producenterna med massa mat som blir förstörd. Både konsumenter och producenter har intresse av att forsla maten, så man hittar en lösning. Antingen förbjuder man strejken, ignorerar strejken och kör maten på egen hand, eller så avbryts strejken på frivillig väg för att man blivit överrens. Allt drivet av människors desperation som någonstans gör strejken omöjlig.

Till skillnad från en plötslig strejk så kan vi räkna ut hur mycket olja det finns och när den rimligen tar slut. Det sker inte bara utan förvarning. Uträkningar som dessa får korrigeras, om vi får ner förbrukningen, eller om vi hittar nya sätt att utvinna olja (bägge saker som skett, sedan man trodde oljan skulle ta slut på 80-talet).

Så, istället har vi alltså en kurva som ser ut såhär:

olja02

 

Men inte heller denna kurva är helt korrekt, för precis som med maten så ökar priset när oljan blir allt svårare att få tag på. Massor av industrier sitter med behov att forsla saker och vill förstås inte vara beroende av en opålitlig tillgång av olja för att driva sina fordon. För att få en rättvisande kurva måste vi faktorera in marknadspriset och hur det påverkar efterfrågan. Det är det här som miljöpartister fullkomligt missar, inte begriper eller i värsta fall ignorerar mot bättre vetande.

olja03Någonstans blir nämligen oljan så dyr att det inte är värt för någon att fortsätta en verksamhet som är beroende av den. Då avtar efterfrågan och behovet av den. Eftersom det faktiskt finns alternativ. Det här kan förstås påskyndas av att man artificiellt höjer priset, men det har ingen effekt om det inte sker globalt. Det bara skapar en konkurrensnackdel genemot de länder som inte har samma beskattning.  Och frågan är varför man ska skynda på något som ändå kommer ske och därmed i onödan slösa borta en väldig massa resurser? För att snabbare ”ställa om” samhället?

En hel värld utan olja har ett betydligt större incitament för kreativa lösningar, än ett litet land som Sverige som av oklar princip springer runt med bakbundna händer och vägrar använda olja när den fortfarande finns och är billig nog att använda effektivt.

Samtidigt krävs förstås enorma investeringar i ny teknologi för att ha ett fungerande alternativ. Ett alternativ som i slutändan ändå kommer användas av hela världen, eftersom ingen kommer låta något så fjantigt som patent från ett litet obetydligt land i norr hindra dem från att undvika total samhällelig kollaps. Vad ska hindra dem? En invasion av Svenska armén? Vi får hoppas de inte har påskledigt när det är dags isf.

Nej, verkligheten är förstås den att oljan aldrig kommer ta slut. Den kommer nämligen en dag vara så otroligt dyr att använda den är som att elda upp guld. Och vem har råd med det? 

Eftersom oljebristen inte uppstår över en natt, så kommer naturligtvis mer och mer resurser investeras i att hitta alternativ. Alla företag som har behov av att även i framtiden kunna forsla sina produkter kommer leta  alternativ. Ju dyrare oljan blir, desto mer förnuftigt att investera i alternativ. Och ju fler som gör det, desto snabbare går utvecklingen och desto snabbare blir oljan totalt ointressant som energikälla.

Och det bästa är att detta sker helt automatiskt! Helt utan politiker. Vi kommer inte ens märka av det. Det kommer ske lika naturligt och friktionsfritt som alla andra tekniska framsteg.

Men den sanningen vinner ju politiker inga val på. Nej, det är skräckscenarion av domedagstyp som alltid varit miljörörelsens starkaste kort. Är det inte skogsdöd så är det överbefolkning. Är det inte istid så är det global uppvärmning. Är det inte kärnkraft så är det olja som tar slut. All makt åt tengil, centralplanering och socialismens frälsning! Allt är värt offra för Den Goda Sakens skull!

I verkligheten – baserat på empiri och logik – är det att handel och ny teknik (genmanipulerade grödor inte minst) som har halverat fattigdomen och snart utrotat svälten i världen. Och inte en enda politiker kan ta åt sig äran för det. Nej, för de pengar de hällt över Afrika i ett halvt sekel i form av bistånd har inte gjort någon skillnad alls. Så en dag kommer Kina och investerar i infrastruktur och bygger företag, då plötsligt exploderar utvecklingen på ett decennium mer än vad vi åstadkommit med vår socialistiska omfördelning av resurser på ett halvt sekel. Faktum är att allt tyder på att bistånden varit direkt kontraproduktiva ur alla mätbara perspektiv.

Västvärlden har blivit utspelad med vår egen taktik, av kommunistdiktaturen Kina, som tydligen begripit sig på kapitalism bättre än oss. Det är verkligen höjden av ironi.