Elefanten i vardagsrummet

Media och professionella tyckare gör en pinsam dans likt katten kring het gröt i sina försök att hitta en politiskt korrekt förklaring till varför Malmö är så hårt drabbat av våldsam kriminalitet.

Anledningen till kriminaliteten i Malmö är densamma som anledningen till kriminaliteten i Södertälje. Det har skett en massiv invandring och vissa grupperingar av dessa invandrare har en annan kulturell syn på vad som är acceptabelt beteende och inte än den gemene svensken.

I Södertälje handlar det om Syrianer (kristna, inte muslimer innan ni börjar gorma om det) som har en kultur bestående av klanstrukturer, likt maffian på Sicilien. Den Syrianska Maffian tog successivt över hela Södertälje tills det blev en stad ägd och styrd av gangsters.

I Malmö sker en liknande utveckling, men det är inte syrianer utan andra grupperingar som förenas i maffialiknande organisationer, som Brödraskapet Wolfpack och liknande. De slåss om narkotikahandel och liknande, vilket är ett resultat av svensk narkotikapolitik, precis som maffians framväxt i USA under förbudstiden var ett resultat av just alkoholpolitiken.

Företag löser konflikter med statens våldsmonopol, rättsväsendet och jurister. Den möjligheten finns inte för organiserad brottslighet, så de löser konflikter med våld. Ofta dödligt våld.

Det är också anledningen till att ingen vågar vittna, trots massor av vittnen och mord på öppen gata. Det är de kriminella som styr staden, inte polisen, inte rättsväsendet.

Så nu sitter det politiker, journalister och proffstyckare och försöker krysta fram förklaringar som i den politiska korrekthetens namn förklarar problemen utan att vidröra invandringen. ”För mycket vapen” är det senaste. Och visst, vapen är ett problem, men det är ett problem därför att det finns grupperingar i Malmö redo att använda dödligt våld mot varann för att lösa konflikter.

Normalt folk dödar inte andra för att man är oense om något, eller för att man inte gillar konkurrens. Det gör människor som saknar skrupler, som anser att makt ger rätt och makt får man genom möjligheten att utdela dödligt våld. Människor som känner sig utanför samhället och som saknar alternativ.

Vi klarar inte integrera och ta om hand de massiva mängder invandrare som saknar relevant kompetens på den svenska arbetsmarknaden. 80% av alla invandrare går från Svenska för Invandrare (SFI) till socialbidrag.

Resultatet av denna fatalt misslyckade invandringspolitik som går ut på att ta emot så många som möjligt och sen lämna dem vind för våg eller kväva dem med konstlad omtanke, är kriminalitet i stil med den vi ser i Södertälje, Malmö och andra invandrartäta städer.

Så. Elefanten är utpekad. Kan ni sluta fjanta nu?

  • Jag tror att den rosa elefanten är liktydigt med den mångkulturella drömmen. Eftersom detta är den massiva baksidan av den politik som bedrivits inom invandringspolitik, asylpolitik och integration får man inte nämna den.

    Men det är inte en rosa elefant längre, det är ett allt annat än rosa.

    Hur många offer ska vi offra för den utopiska drömmen att genomföra denna omfattande omvälvning av det svenska samhället? Det har aldrig lyckats att omvandla ett homogent samhälle till ett diverserat samhälle under samma tak.

    När kallar man ngt för ett inbördeskrig?