Vafan håller svensk media på med?

I TV3:s Efterlyst har ämnet dykt upp flera gånger från frågande tittare. Man utelämnar medvetet beskrivningar att gärningsmannen är utländsk. Hasse Aro försvarar det med floskler och hårklyverier om och retoriska frågor som ”vad räknas jag som då, jag som är halvt finne, har jag utländsk härkomst?”

Att en person är mörkhyad, arab, neger eller asiat, är naturligtvis självklara yttre karaktäristiska som följer med i en polisanmälan om sådana iakttagelser gjorts av vittnen. Varför skulle man INTE rapportera detta i media av annat än panisk skräck för främlingsfientlighet?

Och visst, man kan diskutera gränsdragning för när någon är ”helsvensk” och inte har ”utländsk bakgrund”, men icke-svenska medborgare ligger på en väldig tydlig sida om den gränsen och där finns ingen anledning inte rapportera detta, eftersom det har allmänintresse.

När det är rasism att rapportera fakta, då bör man dra öronen åt sig och ta sig en funderare över hur många fler ändamål som helgar medlen i svensk medias nyhetsrapportering. Vad mer får vi inte veta, för att vi inte anses betrodda med att kunna hantera dessa fakta med omdöme?

Vad är det för jävla elitistisk hållning dessa journalister håller sig med?

Senaste exemplet är våldtäktsvågen som drabbat Norge och primärt Oslo. Det är ickenorskar som begår nästan alla överfallsvåldtäkter. Och de är av ickeeuropeiskt ursprung. Det ”glömmer” dock SR nämna och kommentarsfälten stängs av så ingen ska kunna påpeka detta heller.

Det vore väl förlåtligt om det var en engångsföreteelse, men det händer ju hela tiden!

Göteborgsposten glömmer nämna
att polisen rapporterat att familjen där en person knivmördats inte är svenskar.

Vad gäller Norsk media så finns inte detta problem. Man rapporterar sanningsenligt om problemet med att det är asylsökande som begår nästan alla överfallsvåldtäkter.

Avpixlat/PI tar upp detta gång på gång och det stör mig fruktansvärt att man inte kan lita på etablerad media att leverera en sanningsenlig saklig nyhetsrapportering.

Det är ett problem i sig om de enda som rapporterar sakligt är medier med tydliga partisympatier för Sverigedemokraterna. Vad ska då vi som inte vill stödja SD vända oss? Var finns det liberala alternativet med journalistisk heder?

Det är en sak att dra långtgående slutsatser och stödja xenofobiska resonemang med fakta, men att mörka fakta för att man är rädd för att dessa inte stödjer en etablerad syn på ickesvenskar, det är fel åt andra hållet. Media ska inte uppfostra oss medborgare som vore vi mindre vetande. De ska rapportera saker som de är!

  • Lorride

    Tack än en gång för en knivskarp analys.
    Detta problem har funnits så länge jag kan minnas och det är precis som du skriver endast de med sympatier åt högraste högra kanten som törs prata klarspråk i denna fråga.
    Resten av partierna är låsta av rädsla för att bli stämplade som rasister.
    Frågan är var denna rädsla egentligen kommer ifrån?
    Hur blev det så att man inte får yttra ett enda negativt ord om invandring/invandrare utan att riskera personlig förföljelse och att karriären förstörs?
    Kan du svaret på det är du min hjältinna.

    • Det är nån slags missriktad omtanke om minoriteter som gör att folk inte vågar kritisera överhuvudtaget. Förmodligen för att man inte klarar av att bemöta de xenofobiska resonemang som ibland görs, till stöd av fakta. Titta bara på Maud Olofsson och Lars Ohly som inte kan ta en debatt med JimmyÅkesson utan att framstå som tjuriga ungar. Invektiven haglar och sakargumenten vinner Åkesson gång på gång. De överskattar sin förmåga att vinna debatten och nånstans är det väl osäkerheten kring de egna argumenten som gör att de inte ens vill att folk ska diskutera ämnet. Det är min analys iaf. :P